Detta är första gången för mig. Så var snälla. Såga mig inte om ni ramlar in här på min sida. Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva om. Det får komma eftersom. Jag vet inte hur personlig jag vågar vara heller. Jag vet inte vad detta med att blogga innebär, så jag tar det försiktigt. Tills jag förstått. Jag har inte läst så många bloggar heller. Så jag är verkligen oskuldsfull i denna värld. Spännande! Min dotter ser på Winx. (Tecknad film.)Det handlar om unga tjejer med olika magiska förmågor. Alla har olika färger på håret men annars har allihopa lika smal midja, lika långa ben och lika stora vackra ögon. Min dotter är helt såld. Hon älskar dem och har flera dockor föreställande dem också. Dockorna är modell Barbie fast lite mindre. Bra eller dålig förebild för henne? Min ene son älskar istället alla Marvelhjältar. Spiderman, Hulken, Captain America, Wolverine bland andra. De är alla lika maskulina som Winx är feminina. Bra eller dåligt? Vem vet. Jag har verkligen inte styrt dem på något sätt, men alla har alldeles själva valt sina favoritfigurer och det har råkat bli typiska leksaker som stärker gamla könsroller. En av mina tre söner är intresserad av kläder och hårfrisyrer och utseende över huvud taget. Det uppmuntrar jag. Jag tycker det är skoj. Men han är ovanlig. De flesta killar i hans ålder är noga med sina kläder men de ska likna deras kompisars. De vill inte prova något nytt. Det vill däremot min son. Han vill sticka ut. Lite lagom iallafall...Jag tycker det är en ganska hård värld därute för barnen. Så fort de börjat skolan har grupptrycket kommit med som amen i kyrkan. Det är få om orkar stå emot det grupptryck som finns. Även om det bara handlar om intressen eller musiksmak eller klädsmak så känns det sorgligt att deras egen stil och smak plötsligt ska buntas ihop med en hel hoper andras. Deras individualism har naggats i kanten rätt hårt på en gång så fort de kommit in i skolans värld. Vi har kunnat lösa barnomsorgen inom familjen så de har aldrig vistats på dagis eller liknande. De barn som gjort det kanske blir berövade en del av sin särprägel tidigare. Men som förälder får man kämpa för att de ska våga vara sig själva. Det är viktigt. Men det är inte lätt. Man kanske inte själv vågar var sig själv trogen alltid. Det är så många krav och fack man ska passa in i som vuxen. Så många beslut man ska ta. Så många vägar att välja. Jag har många gånger låtit slumpen och ödet styra. Men det är ju inte alltid det går. Att våga stå för sina åsikter är inte heller lätt. Jag kan ha en åsikt och så när jag hör någon med motsatt åsikt diskutera och argumentera för sin sak så kan jag börja överväga att byta åsikt. Allt går ju att se från olika håll. Jag har aldrig varit särskilt konservativ. Dvs stått fast vid mina åsikter. Jag svänger och vänder kappan efter vinden titt som tätt. Jag kan liksom inte bestämma mig. Utom när det gäller vissa saker. Massor av saker. Självklara saker som att det är fel med misshandel, mobbning, stöld osv. Men också det här med gifter i maten. Det är så fel. Varför måste maten innehålla så mycket tillsatta kemikalier? Varför måste det tillsättas emulgeringsmedel och konserveringsmedel och E211 och allt vad det heter. Läs innehållsförteckningen på en snabbmatsförpackning typ Lasagne eller bara en så enkel sak som nyponsoppa och det vimlar av kemiska beteckningar. Sånt tycker jag är hemskt. Jag får ågren av att stoppa i barnen sånt. Och ändå gör jag det då och då. Allt mer sällan visserligen men ibland orkar man bara inte stå vid spisen och utfodra de hungriga små och då blir det en Billys pizza eller Tacopaj eller liknande. Fulla av transfetter. Fy, jag blir så stressad av sånt. Hoppsan, nu har jag ju skrivit min första blogg! Det kom att handla en del av barnen, naturligt nog. Men den är ganska opersonlig, eller hur. Bättre kan jag!

 

Gerda-Thyra

28 december 2006 15:40

Välkommen som bloggare! Hoppas att du ska trivas. Det är faktiskt ganska skoj att blogga.

http://gerda-thyra.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...