Måndag morgon, full rulle. Som vanligt ingen ordning på allting. (Som Pippi sa.) Slut bregott efter sonens kakbakning på söndan. (Han hade ställt in en tom ask tillbaka i kylen-grrr.) Slut fil. (Paket med en halv deciliter i kylen, dubbelgrr.) Ingen frukt.

Javisstja! Skidåkning! Upp på vinden, söka skidorna.
Stavarna! Var är stavarna? Varför har vi inga stavar???????
-Men mamma, kommer du inte ihåg att de gick av i fjol? Nej, jag kommer inte ihåg nånting längre; allt som går in i hjärnan bara passerar genom "ut" och lämnar inga avtryck efter sig.
Nåja, skidåkningen skulle starta efter lunchen, ingen panik, mamma fixar nya stavar!
Till slut kom sig alla till skolan med nyponsoppa och kaviarmackor i magarna och varsina par ungefär likadana sockor på fötterna. (Att jag åkte UTAN sockor är inget att orda om, det hör till vardagsrutinen. Lite får en mor ju offra sig!)
Klockan 9.00 hängde jag på COOP för att köpa stavar. Nix! Inga stavar, "det slutade vi med förra året." Nåja, när jag ändå var där passade jag ju på att fylla förråden med mat. Storhandlade eftersom jag ändå var tvungen att vänta till Sportbutiken i stan öppnade 10.00
Baxade in allt i bilen, jovisst, naturligtvis pajar en av papperspåsarna. Varför glömmer jag alltid det mellan handlingarna??? Varje gång det händer tänker jag "NU är det sista gången jag tar en papperspåse". Sen när jag står där och väljer påse tänker jag "miljön-det är bra för miljön-jag tar papper." Att det sen är livsfarligt för mitt blodtryck när påsen rivs sönder och jag får släpa påsen i famnen uppför trapporna till lägenheten glömmer jag varje gång!

Lugn och ro, jag har gott om tid tills sportaffären öppnar. Hinner stå en stund i solen och känna på värmen, den ofattbara värmen. Det droppar från taken. Fåglarna kvittrar. Får tag i två par stavar och två par kardborreband att fästa ihop skidstavar med. Allt för strax över 300 kr. Härligt, vilket flyt! Jag får till och med låna en märkpenna att märka upp grejerna med. Det är bara att åka till skolan och leverera. Hinner få mysiga pratstunder med 6-åringens fröknar, när nu morgonstressen lagt sig. Får en puss och en hård kram av dottern. Sonen har engelska och jag överlämnar grejerna och får tacket på engelska, "Thank you, dear mother!"
Åker hem, bär upp två hela och en trasig papperspåse fyllda med mat utan större missöden.
Börjar uppackningen och allt går bra till jag kommer till femkilospåsen med basmatiris. Den kostade endast 59 kronor-toppen! Nu förstår jag att det kanske berodde på att de snålat med förpackningsmaterialet. Plastpåsen är sådär torr och krackerlerad och jag ser att det läckt ut ris i papperskassen. Förvarnad lyfter jag ytterst försiktigt rispåsen till bordet. Jag hör ljudet av revan i påsen följt av ett härligt rassel. Mitt på har revan växt till flera decimeter. Det rasslar ut ris över hela golvet.
Satans, jävla risjävla påsjävel!!! skriker jag. Det känns bättre. Inser att jag inte dammsugit sen i fredags och det har bakats havrekakor, sytts, ätits middagar. Golvet är inte rent. Att plocka upp riset för att användas är inte aktuellt. Nåja, det är ju halva påsen kvar. Det är bara att börja sopa.
Ping-plong! Då ringer det på dörren.
Jaha! Det kunde jag ju räknat ut. Det är ju en sån dag. Vaktmästaren, husägarens far, en "fin" gubbe med ulljacka och rutig halsduk och poplinbyxor och skinnhandskar, alltid lika proper, har kommit för att kolla på diskmaskinen som pajade i söndags.
"Kom in, kom in. Det är lite kaos här, men kom in du".
Han tittar på riset på golvet och jag säger något om påsens dåliga kvalitet. (Betydligt mer balanserad än för någon minut sedan!) Han söker efter diskmaskinsbeteckningen, hittar ingen, så han måste dra fram den. Vad händer? Jo, sakta börjar vattnet som inte pumpats ur maskinen, skvimpa ur. Lite i taget rinner det i fina strilar mot...just det riskornen som fortfarande ligger utspridda under och runt bordet.
Ja, ja. Det är ju en sån dag! Klart jag ska sopa/skotta upp risgrynsgröt istället.
Och klockan är bara strax före elva!
One of those days!

 

Clara

12 mars 2007 12:23

Men herregud...hur har jag kunnat missa din blogg! Vilken tur att du skrev en kommentar hos mig så jag hittade hit :) Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste ditt inlägg idag...du skriver så underhållande och med en sådan inlevelse! Jag vet precis hur det känns....är själv trebarnsmamma, men de är stora och utflugna nu, (blev mamma vid 21 och 25, första gången ett barn och nästa gång TVILLINGAR) så jag har också haft SÅDANA dagar! Har som du behållt samma man, man vet vad man har men inte vad man får :) Grannens gräsmatta är INTE grönare...faktiskt oftast full med mossa :) Fasen vad roligt det här bloggandet är..man får ju träffa en massa roliga människor...du hamnar bland mina favoriter! Du skulle ju lätt kunna skriva dagens krönika i vilken tidning som helst....jag ser fram emot att få läsa dina inlägg!
Sköt om dig!
Och du....när du sopat upp riset och torkat upp vattnet...gå ut och låt vårsolen värma dig!

http://claraslinneskap.bloggagratis.se

 

Persilja

12 mars 2007 13:26

Tack Clara för dina gulliga ord!!!
Håller med om att bloggandet är roligt! Hur klarade man sig utan innan????
Det är definitivt ett slags lyckopiller!

 

Dubbelörnen

12 mars 2007 13:26

Ja... jag vet inte vad jag ska säga... håller på att storkna av skratt... sry... men det är en ny fräsch dag i morgon ;)

Kramar

http://karljohansgarden.blogspot.com

 

Mari

12 mars 2007 13:28

Hej, va roligt med nya bloggare! Eller ny för mej i af! Vissa bloggar har jag svårt att se texten i , denna bl.a, det är min dator som är knepig, har märkt det förut, om det är rätt liten text så blir det nästintill oläsbart i min dator, tyvärr... men jag ser i af den där häftiga burken fr Indiska som du har knappar, i, snyggt! Tack för rar kommentar på min sida! Mari.

http://guldkantpalivet.blogspot.com

 

Gerda-Thyra

12 mars 2007 14:00

Ja, jag märker att du har en SÅN dag....!
Jag hade min SÅN dag i lördags, med att forsla barn till bowlingkalas i annan del av staden, "shoppa utan pengar", komma hem bara för att finna mig utlåst...ingen hemma.. ingen telefon med ... ingen jag kände i grannskapet verkade vara hemma...maken kom tack och lov!.. ingen nyckel han heller... men hade telefon!Jippi! Ringde näst älste sonen, han kom farande med nyckel (efter nästan 1 timme)... väl inne.. pust...tvillingarna kommer från kalaset! Hjälp, var tog tiden vägen?! Vi ska ju vara borta på middag NU!!!!
Byta kläder snabbt... åka taxi....

Så äntligen lite lugn och ro, sitta ner vid dukat bord, äta gott tillsammans med goda vänner.. Det blev en jättetrevlig kväll till slut! Men jag måste säga att jag hade nog tappat hoppet ett tag....!

http://gerda-thyra.bloggagratis.se

 

Lantliv

12 mars 2007 15:39

Tänker inte skriva en enda uppmuntrande sak. Har nämligen en sån dag jag med - men jag kan inte hantera den. Är skitsur. Ska skriva nåt snällt någon annan gång, bara skönt att höra att jag inte är ensam.

http://lantliv.bloggagratis.se

 

Persilja

12 mars 2007 18:35

Trist att du inte kan se vissa bloggar Mari! Men jag funderar på att flytta min blogg till nån snyggare. Om jag fixar det. Kikar runt nu efter snygga sidor.
Gerda-Thyra: kul att dan vände!
och Lantliv: varför ska vi va så snälla jämt? Var du sur när det jäklas-det måste man få va! (Fast det har säkert gått över redan...fniss!)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...