Alla inlägg den 1 maj 2007

Av Persilja - 1 maj 2007 10:15

Några bilder då som utlovat:

Växthuset sett nedanför huset; boningshuset skymtar bakom. (Man ser också cyklar och diverse bråta och en gammal merca till vänster...)

 Och så växthuset från insidan:

Vackra gamla fönster!!! Ljuvlig atmosfär, varmt och skönt och luktar gott, inte en gnutta fukt.

Och en insida till.

Mycket bråte kvar, men visst ser ni det jag ser???


POTENTIALEN!!!

En sida till: 


Härbret luktade inte en gnutta fukt (phuuuuu!!!). Bortser man från allt skräp de samlat där så ser man att det är en spännande byggnad. Troligtvis fruktansvärt gammal!!! (1700-tal? 1600-tal?) Måste forska!!! Låset är uråldrigt!!! 

Och så här ser vårt härbres fot ut:

Jag är en riktig NÖRD när det gäller gammalt. Ju gamlare och skruttigare desto bättre! (Det är därför jag gillar min gubbe-haha!!) Som för övrigt INTE fyllt 45 år ännu...

 Hrrm! Hrrm! 



Av Persilja - 1 maj 2007 08:35

NU ska jag visa lite mera bilder från igår.


Men först måste jag berätta om att jag är för snäll:


Jag är för snäll.


De som säljer huset ska skiljas. Hon flyttar till annat hus, han söker hus, bor i lägenhet nu tror jag. 

Det har varit en ganska smutsig historia med mycket elände så kvinnan har haft stort behov av att prata och jag har flera gånger suttit länge i telefonen och lyssnat på hennes elände när vi egentligen skulle tala om praktiska saker om huset.


Det har jag inget emot, behöver hon prata kan jag lyssna. Och säga något deltagande och förstående ibland. Helt okej.


Men nu har hon börjat "utnyttja" min snällhet och  spela på mina förstående känslor.

Till igår skulle ju huset vara tömt och urstädat som alltid vid bostadsbyten.

När man får nyckeln i handen ska ju allt vara klart.

Det står inskrivet i kontraktet dessutom.


Några dagar innan igår ringde hon och undrade om en massa saker som hon funderade på att lämna kvar.

Virke i virkesförrådet? Ja! barnen har byggmaterial!

Vävstol? Ja mamma får vävstol!

Trädgårdsmöbler? Ja, tack.

Garderober i garaget? Ja, det går bra.

Två gamla frysar? NEJ tack! Inga gamla skruttiga frysar!!! 

Två dieselmotorer? NEJ tack, de behöver vi nog inte. (till lådbilar kanske; nej tack!)

En gammal bastudörr? Nej tack...

Osv...

De hade hyrt en container, då när hon ringde, och jag bad henne humpa allt  i containern som inte var gammalt och hörde till huset typ innerdörrar och gamla fönster och så vidare.


Två dagar innan vi  åkte ner ringde hon och undrade hur noga hon behövde städa.

Jag sa att vi skulle bo där direkt utan att rusta så jag ville att hon städade som vid en vanlig flyttstädning.

-Måste jag putsa mellan fönstrena? (undrade hon).

-Nej, hoppa över det om du vill. (svarade snällmamman).

Måste jag städa... ?

Det slutade med att jag sa att alla skåp och köksutrymmen måste skuras och alla avlopp rengöras och så lite vanlig städning så att vi kunde flytta in.  (Suck!)

(MESmamma!) 


På banken igår innan vi får nyckeln säger hon att hon inte hunnit putsa fönstrena på övervåningen.

Själv är jag i sjunde himlen efter nyckelöverlämnandet så jag säger generöst:  "äh! det gör inget"  och pekar på mannen och säger "han är bra på fönster haha" (vilket är sant men helt irrelevant i sammanhanget.) 

Nåja, jag mår inte dåligt av att det saknas lite fönsterputsning. Snart är fönstren ändå fulla med fingeravtryck. (Megamesmamman.)

 Sen säger hon att de inte är klara med tömningen av förråd så hon vill behålla en nyckel. 

Jag säger återigen genreöst:  "Äh, det hinner ni ju göra innan vi kommer ner den 11/5".  (Superdumsnällfjantmamman.)


När vi kommer till huset och glatt inspekterat alla underbara skrymslen och vrår inser vi, nyvaket liksom, att inga förråd är tömda.

Alla förråd är fyllda till bredden, liksom härbre, garage och växthus.

På tomten står två bilar, flera dieselmotorer, och en massa annat bråte som inte hör till huset...till och med en stor traktor.


Jag ringer henne och frågar något i ett annat ärende och säger sen att jag ser att de har mycket kvar att hämta och köra bort. (Idiotmamman.)


Då börjar hon slingra in sig i olika förklaringar om sin utsatthet och sitt tunga jobb och hur trött hon är efter allt strul med skilsmässan och hur tunga sakerna är och att hon inte mäktar med!



Jag, mitt korkade dumma nöt, tycker synd om henne, för jag förstår precis hur jobbigt det är att flytta och tömma ett hus (jag är precis mitt upp i det själv!) och säger något deltagande varpå hela samtalet kommer att handla om hennes elände och när vi avslutar samtalet har jag ingen aning om hon har sagt att det ska tömmas under veckan eller vad...


Jag minns att jag frågade om frysarna och det var då hon pratade som mest om att inte mäkta med...


Vad som händer om hon inte mäktar med är ju att hon överlåter allt arbete med hennes bråte på oss som tvingas hyra släp eller container (-rar?) och frakta bort allt de lämnat...


i kontraktet står att man får sälja eller slänga deras grejer om det är kvarlämnat. SÅ djävla cyniskt att lämna det tunga skrotet åt oss!!!!

Det är ju ARBETET de slipper undan.


GRRRR!!!


Nu har de tio dagar på sig.


Tror ni de mäktar med???


Jag tänker ringa mäklaren i morgon och berätta hur det ser ut och se till att han, som hon inte kan dupera, kan sätta en blåslampa i röven på dem.

Han får väl hota med att det kommer att kosta dem pengar-det brukar vara det enda som hjälper... 


Jag vet att jag är snäll. Det tänker jag inte sluta med för det är en bra livsstrategi för mig i det stora hela. (Jag tycker inte om att vara dum.)

Men att vara dumsnäll mår ju ingen bra av.


Så jag tycker visserligen synd om henne, men jag tänker inte låta henne utnyttja den känslan hos mig.


Jag tänker se till att mäklaren fullföljer sitt jobb, det vill säga ser till att affären blir avslutad, det har han faktiskt fått betalt för. (BRA betalt dessutom.)


Jag tänker inte ta flera samtal från denna kvinna utan låta min mer normalt snällbegåvade man ta de samtalen.


Jag blir ARG och inte så snäll när någon utnyttjar snällhet.


För DET är långt ifrån snällt och förtjänar osnällhet! 


Och nu får inte bilderna visas i samma inlägg som detta för då smutsas de ner!

Så bilder kommer snart... 





Av Persilja - 1 maj 2007 07:41

Senaste året har jag gått från sjuelvasovare till uppmedtuppentant!

Fan! DET är verkligen käringtecken nummer ett!

För mig!

 Så länge barnen inte väckt mig på helger och lov har jag snusat lika länge som de. (Och snabbt har jag uppfostrat dem till att sova länge!) Men sen nåt år tillbaka vaknar jag kring sex-halv sju alldeles frivilligt!!!  Och stiger ofta upp!!!


Visserligen sätter jag mig rätt snabbt vid datorn.

Jag ställer mig i allafall inte och bakar kanelbullar eller vattnar blommor eller dammar mattor eller värsta tecknet av alla: hänger ut sängkläderna på vädring i den friska morgonluften... 

De som gör det senare; tror ni inte att de gör det bara för att visa grannarna att "SE här bor minsann ingen sjusovare som slösar bort dygnet på att sova!!!" ? 

Det tror jag!


Men att jag vaknar beror på (ännu ett ålderstecken?) att jag har värk i en arm. Eller i en armbåge. Jag har en så kallad tennisarmbåge. (Obs! Ingen musarm haha!...ännu...) Den fick jag förra sommaren när jag spettade alltför tunga stenar ur rullstensåsen den stenrika marken som utgör vår trädgård i stugan. Det går inte att sätta ner spaden i jorden utan att det låter "klang!". Så innan man kan sätta ner spaden i jorden måste man ta ett järnspett och försöka bända upp alla stenar man hittar...

Många stenar blev det (envis som synden frilade jag många kvadratmetrar) och  på köpet fick jag en arm som gör ont. 

Mest på morgonkvisten när jag legar på den i några timmar.

Jag har sen jag var liten alltid sovit på mage med ena armen under kudden och motsvarande ben uppdraget (framstupa sidoläge inom sjukvården?) och de vanorna går inte att rucka på.

(Jo, fyra graviditeter har jag tvingats ligga på sida...och ibland vaknat förskräckt för att jag lagt mig i sömnen  på mage och riskerat att krossa babyn.) (SIDOSPÅR!!!)


Var var jag?


Vad ville jag med detta inlägg?

Sprida kunskapen om mina sovvanor???


INTRESSANGT!!!! 


Just nu, i detta NU, är jag så glaad, hahaha vad glad jag är, att jag inte är 20 år och har varit ute och festat på Valborgmääsosafton. (INTE skadeglad!!!)

Jag är en sketen käring som stigit upp klockan halv sju och vars enda krämpa för tillfället är ont i en armbåge (och i en liten hälspricka och lite lite huvudvärk och en dov värk i ryggen om ni nu måste ha fullständig rapport) MEN jag sitter inte på baksidan av OKQ8 och vickar ångestfyllt fram och tillbaka och spyr upp hamburgaren jag inte borde ätit tillsammans med all den där boooooozen jag ännu mindre borde druckit...och jag ångrar igenting jag inte borde minnas. 

Men det gör någon annan.


Stackaren.

Ska jag gå till honom med en kudde, ett täcke och en hink som jag förmodligen kommer att göra till mina barn när de kommer hem i det tillståndet... 


Han börjar nog gråta då.

Så jag låter bli.




Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9
10
11
12 13
14
15
16
17
18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28 29 30 31
<<< Maj 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards