Idag blev det sommar! Hurra.

Dottern vågade vara ensam i skolan från halv elva så plötsligt stod jag i mitt nya hus utan en enda unge som pockade på min uppmärkamhet. Spenderade två timmar i växthuset.  Planterade om pelargoner, satte frön, sorterade krukor och fixade. Tiden bara gick och jag var som i en bubbla. Jag kan verkligen glömma både tid och rum när jag håller på med trädgård och växter. Det är mitt sanna medium!!!

Inget får mig i sådan harmoni.

Det är bondearvet som gör sig påmint. Min morfar var bonde och jag har alltid varit en lantlivsromantiker. En bondlolla helt enkelt. 

Jag tror inte det gått en dag utan att jag soskat omkring i gummistövlar och rutig tunika.  Det är bara stråhatten som saknas.

Tänk när jag ska ha höns också. Ni ser väl bilden, jag som går med frön i förklädet och lockar på hönsen!  Kom´sa kom´sa mina små pullor! 

Jojo! Bondromantik så det skvätter.

Passar dåligt med sönernas skateboardbanor och dirtbikebanor och deras drömmar om pool i trädgården och skinnsoffor och platt-tv och så vidare.

Det är inte lätt att få ihop drömmarna!

Men det är väl det som är charmen. Allt i en enda röra- pelargoner i gamla korgar tillsammans med skateboardramp och gasolgrill. Ringblommor och pioner med pickande höns jämte båtar och cyklar och motorgräsklippare.

Hade jag bott ensam hade inte en maskin kommit över tröskeln. Jag hade mosat min avokado i sakta mak istället för att mixa den slät på några sekunder. Jag hade druckit vatten som jag skopat ur en hink istället för att sodastreamat den till bubbelvatten och jag hade definitivt sett till att varje gräsplätt försvunnit till förmån för rabatter och vindlande stengångar.

Men allt är kompromisser och det kanske är tur.

Men när maken började märka ut stenar på tomten med orangvita plastpinnar då satte jag ner foten. Iiiiiiiiiiiiiiiiiih! Tvärbroms. Då höll jag nog på att få fnatt. Maken till galen idé kan bara min make få. Ska trädgården se ut som ett industriområde bara för att han ska undvika stenar när han klipper gräset???

-Men hur ska vi lösa det probelemet då? undrade han. 

-Problem? Problem???? skrek jag. Vad är det som är problem? Stenar i trädgården? Jag älskar varje sten!!! Jag vill ha mer sten!!! Låt gräset växa vid stenarna. Det är vackert! Det är så jag vill ha det! Jag kan ställa en kruka på varje sten istället. Men jag ser inga probelem!!! 

(Det är DU som är problemet tänkte jag kanske men sa det inte...)

Min man har noll (zero) trädgårdsintresse. Underligt,ja, men sant. Han skulle lika gärna kunna asfaltera!

Hur jag fått honom med mig ut på landet kan man ju då undra men han såg andra saker. Plats för båten, plats för alla hans apparater och manicker och mojänger...

Och luft mellan oss och grannarna. Det gillar han.

Och jag.

Och grannarna.

Det är verkligen skönt att kunna sätta sig på bron i bara underkläderna om man nu har lust. Visst kan grannen se men då får de allt ta kikaren till hjälp. Man känner sig på avspänt avstånd. Men behöver inte vinka eller hälsa även om man gör det.

Men de finns där, man ser dem.

Jag hoppas innerligt att Kiruna fått se sol och värme idag också!  

Nu ska jag gå och plocka fram kläder till morgondagen. FÖRSÖKER bli en ny människa.

Men egentligen försöker jag bara ställa in mig hos de nya lärarna så att de ska tycka att vi är rejäla och skötsamma föräldrar som aaaaldrig glömmer att skicka med frukt eller gympakläder eller läxböcker.

Snart nog får de väl också se den sanna bilden...