Jag har skrivit om den förr- lyxen att hänga tvätt ute. För mig är det verkligen en njutning. Nu har vi haft många dar på raken också med torkväder. Sol och vind. Det är ljuvligt!

Jag tycker om att "måla" med tvätten. Hänger den så snyggt jag kan. Tvättar gärna snygga maskiner. Haha! Ingen fattar nånting! Jo, en snygg maskin är när man blandat färgerna på ett snyggt sätt. Ibland kan det vara en röd + rosa maskin. Eller som denna med glada lysande färger.

Då är det extra roligt att hänga den. Och jag njuter lite extra när jag ser på den. (Har människan inget annat för sig???-Hur många av er tänkte så nu?)

Tyvärr finns det en väldigt ful grej också i mitt synfält men jag vinklar alltid bort det ur fotografierna. (Och även ur mitt medvetande.)

Den sanna bilden, det jag ser i verkligheten är detta:

Inte lika vackert, jag vet.

Det är säljaren som inte hämtat sin skrotmerscedes ännu. Nån som vill ha en prima Merscedes gratis mot bortforsling???

Vi har rätt att göra vad vi vill med den. Om man följer kontraktet. Allt som inte avlägsnats från hus och tomt tillfaller köparen. Egentligen.

Men nu råkar vi jag vara snälla hamiga människor som inte hårddrar allt. Så säljaren som lovat hämta bilen "snart" har fått en frist. Vi har ägt huset sedan första maj, så på torsdag har det gått en månad. Hur länge ska vi vänta?

Jag tycker faktiskt att den fula bilen stör idyllen lite. Den står dessutom på en fläck där det skulle vara perfekt att ha en liten sittgrupp. Det är kvällssol precis där i gläntan.

Så snart ryter jag kanske till!

Jag är en väldigt lugn och snäll person eller iallafall en person med stort tålamod. Men när det tar slut då blir jag arg och då blir jag effektiv.

Det är inte det enda som dessa säljare inte skött som de ska. De tömde inte huset till rätt dag. De drog tio dagar in i maj innan de tömt och då efter påtryckningar från oss. De lämnade en massa saker som VI fick köra bort själva. Två fulla släp med skrot har vi kört. Bland annat två gamla rostiga freonläckande frysar.

Inte ett ljud knatade vi.

Vi bara gjorde det.

Nu kommer det säkert att sluta med att vi själva får forsla bort bilen men då tänker jag inte vara hamig längre. Då anlitar vi en bärgare och sen skickar vi räkningen till dem.

Någon måtta på snällheten får det vara!

Dottern har hittat sin favoritplats. Detta fönster är ut mot bron (trappen) i hallen och där sitter hon då och då och läser. Perfekt krypin bara för henne. Det kommer hon nog att minnas när hon blir större. "Ååå, där brukade jag sitta och läsa"...

För oss som flyttat mycket genom åren känns det helt magiskt att plötsligt veta eller i allfall tro att man ska bo här nu. HÄR ska barnen växa upp och här bor vi kvar när de flyttar hemifrån och här kanske vi tar emot våra barnbarn en vacker dag.

Jag är lite rädd för att skriva sånt här. Vem vet vad som händer??? Vem vet om jag lever???

Jag brukar verkligen aldrig ha framtidsplaner på detta sätt. Jag har det nu men med en liten asterisk och så i undertexten står det: "Detta är bara ett antagande. Allt kan hända inget är säkert. Jag tar inget för givet." Bara för att vara på den säkra sidan och inte reta upp "någon"...

Ödet, Gud, Tor, Alien eller vem det nu är som sitter och styr mitt liv eller spelar tärning om det...

Min favoritfärg genom alla tider har alltid varit GRÖNT.

Här syns några gröna kannor. Plast är fult men grönt är vackert. Alltså blir det vacker plast. På en vacker plats.

Och nu märker nog alla att jag inte har något att skriva om egentligen och jag ber härmed om ursäkt för att jag upptagit er dyrbara tid med en massa ord. TACK för att ni läste ända hit. KRAM!