Direktlänk till inlägg 30 maj 2007

Första negativa upplevelsen...

Av Persilja - 30 maj 2007 21:30

Nyttigt!

Ikväll har jag varit på föräldramöte på nya högstadiet där sonen börjar till hösten.

Jag var NY i klassen. Det kändes verkligen. Och föräldrarna var inte särskilt sociala eller "trevliga". Det kändes nog för mig ungefär som för sonen när han var ny i klassen förra veckan. Fast antagligen värre för honom! Han var där under tvång och dessutom med vetskapen att han ska gå med dessa barn i flera år vare sig han vill eller ej.

Jag skulle bara genomlida det där föräldramötet. Så för mig var det ju inte alls särskilt jobbigt. Men jag fick smaka på känslan av att vara ny.

Förresten var nog barnen "snällare" med honom än deras föräldrar var med mig. Eller i allafall mer intresserade.

Jag måste säga att om jag varit en av de gamla föräldrarna och vetat att det kommit en ny pojke i klassen så skulle jag definitivt gått fram till nye föräldern i någon paus och sagt "hej! är det du som är mamma till min sons nye klasskompis". Jag hade inte agerat som dessa som satt och kacklade med varann och skrattade och inte visade något intresse alls för mig. Jag fanns inte!

Själv satt jag där i klassrummet och var på vippen att ställa mig upp flera gånger för att presentera mig, men det kom aldrig något bra läge och alla var ju där för att träffa den nye mentorn och de nya lärarna, som ju inte visste att jag var ny (för dem var ju alla ansikten nya) så intresset var ju vänt mot de nya lärarna hela tiden. Men SEN när vi gick runt i skolan vimlade det ju av tillfällen för dem att tilltala mig, men ingen gjorde det. Alla de visste ju vem jag var, medan jag inte hade någon aning om vem som var mamma till vem eller pappa till vem. Jag kan ju knappt namnen på barnen i klassen så jag kände mig inte bekväm med att fråga vem de var förälder till heller. (Pinsamt att fråga och inte veta vem barnet är...)

Nej, hade jag varit en gamling skulle en ny förälder inte fått gå hem på detta sätt och känna sig så utanför och olycklig. (Buhuhuhu!!! Jag vill flytta tillbaka till min sons gamla snälla klass - buhuhuhuhUU! Dumma föräldrar !!!!!)

Jag höll nästan på att åka fast i fartkameran bara för att jag blev så "upprörd".

(Vi har fartkamera precis mitt i byn!)

Varför är inte alla som jag?

Jag är inte särskilt social av mig egentligen. Men jag är väluppfostrad (tack mamma och pappa) och jag har empati och kan känna mig in i andras belägenheter. Varför gör inte andra det???

Jag är sur nu!

När min son kom in i sin klass hade jag ett litet finger med i spelet...

Jag var ju med dottern i skolan och såg hur min son på rasten gick längs husväggar och bara ville gå upp i rök medan hans nya klass stod i sina respektive klungor. Då pratade jag med rastvakten och sa att det inte är så lätt för barn i sexan att ta första steget och att det skulle vara bra om någon vuxen ledde dem liksom. Då gick rastvakten till ett gäng och sa att de kunde visa sonen en lek de har som heter Kung Knekt med en boll inblandad. De visade honom leken och vips kom samtalet och gemenskapen igång på ett lätt sätt. VARFÖR fattade inte den vuxne detta på en gång???

Jag tror fan i mig att jag är ett lärarämne ändå för är det något jag fattat är det att jag som vuxen har en oerhört viktig roll när det gäller att leda en grupp barn. Det krävs ju en ledare och om inte den vuxne är det vem ska då leda flocken?

Samma i föräldragruppen. Där verkar saknas en bra ledargestalt? Haha! Min nya roll! Ta över ledningen i fårskocken...määähhäähh!!!

Flytt

Dela

Dubbelörnen

30 maj 2007 22:18

Tänk det där händer överallt i vuxenvärlden! Har varit med om detta så många gånger. Jag är precis som du, tar kontakt o ser de som är nya el känner sig utanför. Fattar inte varöfr vuxna människor beter sig som ungar i sandlådan. Tror faktiskt det är osäkerhet, blyghet... de är lättare att prata med dem de redan känner o låtsas ha en gemenskap. Sedan så kanske inte den gemenskapaen ens finns mer än på föräldramötena o sedan är det ju superläskigt att träffa på främmanden... brrrr *gapskratt*

Jag o du Persilja tillsammns i en klass! Det du *fniss*

Men du får väl välja skola precis som i övriga landet. Har nog själv valt den skola till sonen som har haft bästa omdömena...
Så nästa gång så tar du intiativet o presenterar dig o så får det gå laget runt ;)

Kramar
Kramar

http://karljohansgarden.blogspot.com

Persilja

30 maj 2007 22:29

Dubbelörnen; Vilken toppenklass det skulle vara!!! Vilka klassfester vi skulle ha!
Jo, vi har ny friskola också, förutom alla kommunala skolor, men jag kan ju inte byta skola åt pöjken bara för att mamma känner sig utanför! (Hihihi) Så länge han trivs och verkar nöjd får han gå i denna klass. Sen har man ju valmöjligheten att byta om det uppstår problem...

elaina

30 maj 2007 22:40

Känner igen mig på pricken!
När Sonen sluta sexårs flytta vi ner hit. Under sommarn hade Han hade lärt känna nå´ra barn på området, men jag kände mig helt utanför på första föräldra mötet. Upplevde det som om det fanns en osynlig barriär kring mig.(eller kanske vare jag som inte syntes?)Vissa föräldrar hade känt varandra sen dom själva gick i just den här skolan.
Inte helt lätt att komma in i gemenskapen då å i synnerhet icke när man inte mår särskilt bra...
:0/
PS:skockledare sku Du passa som, men nå´t mähää är Du då int´!

http://elaina.bloggagratis.se

Anna Stilla

30 maj 2007 23:24

Jag förstår att du är upprörd. Jag har känt mig likadan hos mina barns klassmöten. Jag blev presenterad av lärare som den nya mamma men ingen, absolut ingen, hade lust att ens säga hej. Nyligen hade barbeb sk Öppet Hus och många föräldrar var med under lektionerna. Medan barnen fikade i klassrummet så fikade vi vuxna i matsalen. De andra pratade med varandra och skrattade medan jag var ensam. Det är inte lätt att komma in i en grupp och fråga vad dom skrattar för.

Men att en lärare inte såg till att sonen fick ett bra välkommande är ännu lägre. Mina barn blev omhändertagna av sina nya kompisar redan på första rasten och det var lärarens förtjänst.

http://www.annastilla.blogspot.com

IT-mamman

31 maj 2007 08:52

Skit! Är vad det är! Jag tror det beror på osäkerhet från de andra föräldrarnas sida. Lättare att inte säga nåt, inte göra nåt. Nästa föräldramöte får du gå fram till klungan och säga: "HEJ, jag är mamma till X. Vilka är ni då?" Jag vet, det kan kännas jobbigt, men då blir de paffa och skäms för att inte de tog första kontakten och så bjuder de in dig i pratet. Ladda innan mötet, så är du förberedd.
Tycker att läraren/ mentorn kunde ha tagit reda på om någon var ny i klassen han/ hon skulle få. Sånt är viktigt att veta. Och vad var det för rastvakt? Som inte kollade att sonen din kom in i gänget? Fattar du att jag skäms för mitt yrke ibland? Kram på dig. Det blir säkert bättre. Kanske inte med stroppföräldrarna, men sonen berörs nog inte av deras fula stil. Han får det säkert bra ändå, med en sån mamma som du som fattar. Så det så!

http://itmamman.wordpress.com

Persilja

31 maj 2007 11:39

Jo, nästa gång har jag en annan bild i huvvet. Nu hade jag den positiva bilden från grannarna med mig och hade väntat mig idel öppna famnar så jag blev lite ställd. Sen ju längre tiden gick desto svårare blev det att stega fram. Till slut spelar man bara oberörd och försöker le och se glad ut...tralalala vad jag känner mig (o)säker idag!!!
Det blir nog bra med tiden.
Ikväll blir det pärs nr 2. Grillfest i dotterns klass...
Men nu laddar jag för motgångar-så kan det bara bli bättre. Och de barnen har jag mer koll på och kan fråga vems mamma jag har äran att prata med...

Alma

31 maj 2007 12:47

Exakt så var det när jag kom till Byhålan 1991 och det blev aldrig bättre! Här är man inte välkommen att umgås om man inte är "Byhålare" sedan tre generationer! Även om man själv bjuder till så bjuder de aldrig tillbaks.
Hoppas på bättre lycka för dig!

http://carpediem.bloggagratis.se

Ayla

31 maj 2007 16:59

förstår precis vad du menar! förstår verkligen inte alltid hur folk beter sig...men det man får göra är att helt enkelt själv göra det man tycker är rätt när tillfälle ges :) hittade förresten hit idag! trevlig blogg! hoppas du tittar in hos mig vid tillfälle!

http://aylastankar.blogspot.com

Lisa

31 maj 2007 20:06

Mäh, dom där föräldrarna har säkert bott där i hela sitt liv och har ingen aning om hur man egentligen ska bete sig mot en nyinflyttad och har ingen empati, eller så är dom jätteblyga och socialt inkompetenta. Eller bara bittra och inåtvända..

http://mittlillahus.blogspot.com

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...