Ozzy skrev i en kommentar "vilken tomtebolycka" och jag kände mig plötsligt så förljugen! Jag är nämligen inte den som kan hyckla särskilt bra.

Så nu ska ni få den "sanna" bilden. Haha!

I tre dagar har min make skruvat i sin ögonsten, en Buster aluminiumbåt.

Den står i garaget och där har han varit och skruvat. (Nåt med motorn som ska kunna tiltas (vickas) upp och ned utan handkraft. (Otroligt viktigt att ordna just nu, eller hur!?)

Jag har SLITIT inomhus med möbler och kartonger och  helglediga barn som är ständigt hungriga. In har han kommit från garaget när det vankats mat eller kaffe. Ibland har hans pappa kommit och hjälpt honom.

När jag någon gång låtit sur och sagt att "båten kanske kan vänta så att jag får lite hjälp" har han bara bekymmerslöst sagt "men vi ska väl bo här i många år-vad är det som är så bråttom?"

(GRRRRRRRRR!!!)

Så någon tomtebolycka kan jag då rakt inte se.

Hoho! Tomtebolyckan, var är du?

Men jag inser att när man läser mina inlägg där jag hoppar över min irritation och bara fokuserar på det positiva då verkar det ju onekligen som värsta idyllen.

Kan bli.

En vacker dag.

Dock ej idag.

Men vi har det rätt bra ändå. När vi inte stöter ihop-haha!

Idag har solen lyst hela dagen men tyvärr har det blåst jättehårt och det har inte varit några varma vindar. Riktigt kallt har det varit!

Jag har hängt lakan och dylikt på nyuppsatt streck mellan två stora gamla björkar. De har fladdrat sig torra på någon timme. Livskvalitet!

Jag tycker tvätt på tork är som en konstinstallation! Jag hänger alltid med tanke på hur det ser ut.  Låter crazy, jag vet, men det är nåt med tvätt på en lina som gör att det för mig blir en skönhetsupplevelse. När jag reser i andra länder tar jag ofta bilder på just tvätt på tork. Älskar synen av trånga gränder där man hänger tvätt mellan husen. Eller uppe på skruttiga gamla stenhustak där tvätten fladrrar i en varm vind. Det är vackert!!! Och tecken på liv.

Sonen har färdigställt sin ramp idag. Först (igår) blev lutningen fel och han deppade.

Idag skruvade han isär hela bygget, sågade om lutningen med sticksågen och skruvade ihop hela rampen igen och blev jättenöjd. Sen har han  skejtat hela  dagen.

Verandan framför huset som jag sett framför mig som en stor plats att ha diverse krukor och sittgrupper på har förvandlats till en skateboardbana med ramp och olika hoppbrädor och railbrädor . (Är jag inte en snäll mamma så säj???)

Efter maten idag (premiärgrillning!) blev jag så trött att jag ville vila och tog då det tjockaste täcke jag kunde hitta och en kudde och så gick jag ut i trädgården och lade mig under den stora gamla granen. På en träsoffa. Jag virade täcker runt mig noga så att isvindarna inte skulle nå mig och sen låg jag där och lyssnade på vindes sus i grangrenarna. Jag njöt! Och frös! 

Efter ett tag gick det inte längre. Fick ge upp och gå in.

Barnen undrade varför jag lade mig ute och inte inne och jag svarade att har man en gård så måste man ju använda den! (Haha! Nybörjarlycka så det skriker om det!)

Vi har suttit ute EN gång och druckit kaffe. Varmt var det inte, men en norrbottning sitter ute och dricker kaffe ändå! Vi är en envis stam.

Här är det mamma och pappa som hälsar på. (Brrrr! det var kanske sex grader när vi satt där!) 

Håller man sig i rörelse så går det bra att var ute. Barnen tycker det är varmt. De spelar basket (farligt nära växthuset så basketbollen är utbytt mot en mjukare boll)

De cyklar med liv och lustoch jag njuter av varje sekund de spenderar ute. 

Det är en härlig tid vi väntar nu när alla växter vaknar til liv och kommer i rabatterna. Det finns massor av perenner! Och massor av rabatter. Så det är SÅÅÅ spännande att gå runt och kika på allt som kommer. Det var någon granne som sa att detta varit en av byns vackraste trädgårdar! Så ska det åter bli!

Jag ser på buskval och sättet att placera växterna att det ligger någon trädgårdsintresserad  person bakom. Roligt! Jag gillar trädgårdar som är lite naturliga och vilda. Inte raka rader med buskar och formklippta träd och raka gångar. Utan udda buskar i sällskap med varann, vilda växter med planterade och lite röriga vindlande gångar istället. Och så älskar jag STEN.

Och det finns många bumlingar kvar.

Tapeten i köket som jag rev bort ser man här nedan (plus hur det ser ut när jag rev bort den) :

 Den jag ogillade är alltså den till vänster. Det som blev kvar är det mitt på och till höger. Bättre eller hur?

Naturligtvis ska vi väl göra nåt åt det så småningom, men det är faktiskt ingen större panik...

Nej, mina vänner! Nu är jag trött. Somnar tidigt nu för tiden. Orkar rakt inte blogga och läsa bloggar lika mycket som förr.

Det är krävande att vara nyinflyttad. Tråkig jag är eller hur!? Pratar bara om detta!

Gääääsp! (I dubbel bemärkelse!) 

Det gick HUR bra som helst i skolan!!!

För alla!

12-åringen var så nervös på morgonen att han vägrade gå dit men jag tvingade honom och väl på vägen dit blev han lite mindre nervös.

Jag väntade nervöst hemma tills han kom hem och när han kom cyklande med ett leende på läpparna föll flera månaders vånda av mina axlar.

Själv har han varit förändrad sen dess. Den arga nästan hatiska tonåringen är som bortblåst och istället finns här en snäll tolvåring som är pratsam och glad. Snacka om förvandling! Hans oro och rädsla har förvandlats till lugn och harmoni. UNDERBART!

Jag kunde äntligen njuta av allt och firade dagen med att plantera några penséer i krukor.

På kvällen gick vi på restaurang och firade. HURRA!

Nu är det sol ute och det är längesen så jag vill inte fastna här!

Har fler bilder men lägger bara in två kontrastbilder. Den ena från Kiruna den 11 maj och den andra dagen efter i Luleå.

Ni fattar va???? Varför vi är GLADA!

Luleå 12 maj

Ännu en dag är till ända och det känns som att jag fått en del gjort. Inte något som märks på ytan, men något som verkligen känns lugnande för själen. Jag har packat upp alla kläder och fått in dem på iallafall tillfälliga platser. Så förhoppningsvis blir det inte helt hysteriskt i morgon bitti när alla ska iväg på morgon. Jag kom just nu på att sockorna inte är lokaliserade ännu, men det ska jag ta tag i strax...

(TUR att jag satte  mig här och bloggade så att jag kom ihåg det!)

Jag har också packat upp nästan alla köksgrejor. Såväl torrvaror och bunkar som porslin och  bestick. Dock är flyttlådan med pannor tillfälligt försvunnen men vi har  en (1) panna iallfall...

Tioåringen har idag byggt en skateboard ramp. Den är inte riktigt klar men jag är djupt imponerad av hans snickarförmåga. Ja, inte bara hans, även äldste sonen är en fena på att snickra. Igårkväll "svängde" de ihop ett grafittiplank. Superproffsigt stod det där i trädgården färdigt att besprutas med färg idag. Fast under natten har det spöregnat och blåst så det hade vält omkull till deras stora besvikelse. Sen har det spöregnat mest hela dagen så det har inte blivit någon grafittimålning under dagen. Men en skateboardramp. Som sagt; jag är impad!!!

Jag ska visa foton snart... (Måste bara hitta den kartongen med den kabeln.)

Jag blir vansinnigt lycklig över att de är så kreativa! Det är en stor vinst med flytten. Att sitta i en hyreslägenhet passar inte vår familj så bra. Vi är en kreativ familj som gillar att hålla på med en massa saker men har vi inte utrymmet för det blir det inte alls lika mycket kreativa saker gjorda.

Att kunna snickra, måla, gräva, cykla, skejta på sin egen gård är alldeles fantastiskt!!!

Fyra tjejer i tioåringens klass har smygit omkring här hela dagen. Spanat in nye killen i klassen. Till slut vågade de sig fram och har till slut förföljt min stackars son med frågor och fnittriga tillrop. En av de är SÅ KÄR i honom och har så varit i flera månader sen han skrev till klassen och skickade foton. Hon har verkligen målat upp en drömbild av honom och byggt upp en stark förälskelse kring den drömbilden. Det blir nog svårt för sonen att motsvara!!! Men när hon hade fått se honom i verkliga livet och dessutom pratat med honom sa hon med tindrade ögon till mig; "åååå, han är ju jättesöööööt!!!". Så han bestod första provet.

Han tycker tjejerna var "döjobbiga".

Men lite smickrad är han allt!

De är så söta.

Nu måste jag lokalisera några sockor. Önska mig lycka till!

Det här "tillståndet" där man lever i kaos och inte hittar någonting man söker det är ett jobbigt tillstånd. Det är liksom sporren som gör att jag packar upp så fort jag kan. För det stressar mig att inte hitta det jag söker.

Jag vill ha ordning NU!!!

Men det är väl några veckor kvar innan alla cirka 200 kartonger blivit uppackade.

Godnatt på er alla! Jag är så glad att NÅGOT är sig likt.

Oj, vad vi sover bra i detta hus! Det är ett snällt hus. Jag börjar bli lite kär i det tror jag...

Igår skulle jag hänga upp en ståltrådskorg där jag förvarar barnens viktiga papper för skolan, lätttillgängligt. Precis där jag skulle slå i spiken satt en del av den förskräckliga bården lös och jag pillade lite på den. Plötsligt står jag och river tapetsjok av väggen. Tapeten var plastad så när jag drog kom decimeterstora sjok loss. På tio minuter hade jag rivit hela tapeten i köket haha! Men trots att det är sönderrivna tapeter på väggarna och den ursprungliga (betydligt snyggare) tapeten tittar fram lite här och där blev det bättre. Då fattar ni kanske hur ful den före rivningen var.

Varje gång jag gått in i köket har jag blivit beklämd över den äckelfula tapeten. Nu blir jag inte det. Men vi ska inte tapetsera om ännu. Nu har vi det så här ett tag. Själv lider jag inte men vissa pedantiska släktingar och vänner kommer att få spader innan vi snyggat till.

Annars har vi inte kommit så väldigt mycket framåt när det gäller uppackningen. Innan man kan packa upp måste det finnas någonstans att sätta grejorna och det går lite trögt med hyllor och annat. Min man har nämligen ägnat HELA gårdagen åt att pula med sin kära båt. (Grrr!) Men nu ska jag var en snäll och förstående liten fru!

Imorgon börjar skolan för barnen.

Jag och de två yngsta var och hälsade på igår och pratade med allas lärare-

En sån liten skola!

Det kändes jättekonstigt att gå in i en sån liten skolbyggnad. Det blev väldigt mycket hemkänsla och myspysfaktor.

Och ALLA visste vem vi var när vi kom. "Den nya familjen".

Märklig känsla. Men skön.

Jag hoppas att de två äldre barnen upplever det så också och inte instängt. 

Lärarkontakterna var överlag positiva. Med risk för att uppfattas som en "åldersrasist" måste jag ändå säga att de yngre lärarna var glada och positvia medan de äldre var lite småsura och negativa.

Så var första intrycket och jag har lärt mig att det oftast INTE består.

Just nu är jag faktiskt jättenervös inför skolstarten imorgon. Mer nervös än barnen. Jag tycker det känns jätteläskigt. Jag är så rädd att det ska bli en för stor omställning för dem.

Men å andra sidan verkar skolbarnen vara jättegulliga.

Jag och åttaåringen stod i klassrummet igår och berättade om Kiruna och skolan där och alla barnen var nyfikna och frågvisa.

Åttaåringen var jätteglad när vi gick därifrån.

Nu är de storkillarnas reaktion som jag bävar för. De vägrade hälsa på igår. De går dit imorgon och inte en dag före.

Det hör väl till åldern att vara skeptisk och negativ. 

Och alla ni som skriver kommentarer! Jag surplar i mig som en utsvulten!!! Jag hinner inte svara-och inte gå in på era sidor. Inte ännu. Jag vill, hela min kropp vill, men jag måste vara hård med mig själv nu så att jag inte fastnar här vid magneten-men jag blir SÅÅÅÅ lycklig över alla gulliga hälsningar!!! Puss på er!!!

Oj, så många intryck jag fått! Är så trött i huvudet av allt, men sådär skönt trött...

Vi sov allihopa JÄTTEgott i natt. Det är bra. Det betyder nog att det är ett bra hus. Bra Feng Shui eller vad det nu är!

Igår kom det folk på korta besök hela dan. Så roligt! Så har vi inte haft det i Kiruna. Ingen släkt och bara ytliga bekanta. Sällan några spontanbesök, så det är en skön känsla att få tillbaka sitt sociala liv. Har suttit i kökssoffan med bena uppdragna och en kaffekopp i handen och bara njutit!!!

Imorse vaknade jag halv sju, smög upp och satte på kaffe och gick till brevlådan för att hämta Dagens Nyheter. Fåglarna kvittrade och Björktrasten kraxade. Solen sken och jag fick verkligen en härlig lyckokänsla! Jag känner mig så hemma! Så självklart hemma.

Sen satte jag mig på bron och lät morgonsolen värma mig. Jag blundade och lyssnade på Storspovens lockrop. 

Så underbart!!! Då ska ni veta att jag lämnade en stad med två decimeter snö i fredags! Skillnaden är så total. Det är som att ha blivit utsläppt från ett fängelse! (Förlåt alla fina kirunabor!) 

Vi har hunnit bli bortbjudna på middag två gånger redan. Men så fort vi ätit längtar vi hit för att fortsätta fixa och upptäcka vårt nya hem.

Det är verkligen en fin känsla att få erövra sitt nya hem!

Barnen verkar trivas. Äldste sonen verkar riktigt glad! (Hurra!) Han var inte glad på torsdagen när vi höll på att tömma lägenheten. Då krisade han, men det gick ganska fort över. Skönt. Visst kan det komma bakslag ännu, men jag är glad för varje stund som  han inte längtar tillbaka.

Just nu håller två av barnen på att snickra i garaget och två spelar fotboll på gräsmattan. Det är en sån obetalbar lyx att ha en trädgård när man varit utan så länge!

Den ultimata lyxen för mig är:

nej, inte plattteve

inte heller klinkergolv med värmeslingor

inte ens jacuzzi

nej den största lyxen jag vet är att kunna hänga sängkläder på tork på ett tvättstreck mellan träd ute...

Att se lakan fladdra för vinden. Det är en känsla som får mig att känna mig rik!!!

Nu har jag skrivit ett inlägg! Tyvärr hinner jag inte läsa i kapp på mina favoritbloggar och ni skriver ju så mycket!!! Lugna ner er! Jag får ju sitta uppe en hel natt för att hinna ikapp.  Hjälp!

Hoppas jag snart hinner det! Längtar. Men nu måste jag gå och försöka hitta lite kläder till morgondagen.

Vi ska gå och hälsa på i skolan och måste ju se propra ut. Just nu saknar maken sockor (jag har snott hans) jag har inte bytt trosor sen i torsdags (usch sånt förfall!) och äldste sonen saknar en tunnare tröja så jag måste göra en djupdykning i kartonghavet och se vad som dyker upp.

Vi har fotat massor men inte hunnit ladda in dem i datorn. Så det kommer bilder sen.

Jag har ställt mina pelargonsticklingar i växthuset och där står de och myser i värmen. Jag råkade fastna i växthuset idag och fick verkligen slita mig för att gå och göra det mer tråkiga uppackningsarbetet...

Längtar tills jag KAN fastna i växthuset hur mycket jag vill. 

Puss och kram!!! 

Hihi!!! Jag är på nya stället och allt är så ovant att jag knappt kommer ihåg hur man gör!!!

Har verkligen inte tid att blogga nu. Smyger mig till en stund fort fort när inte maken ser mig. Egentligen bäddar jag nu! Fniss!!!

(Så om jag slutar abrubt står jag plötsligt och bäddar och visslar oskyldigt!!!)

Inatt ska vi sova här för första gången.

Flyttfirman bar in allt på för middagen idag och hela eftermiddagen har vi ägnat åt att försöka få alla kartonger till det rum de hör. Nu ska vi försöka få sex bäddar klara och sen stupar vi nog i säng.

Det är jättefint här.

Nu kommer han!

PS Tack för alla kommentarer!!! Känner mig så välkommen!!! Kram!!! 

Stjäl mig en liten bloggpaus för att vila min värkande rygg.

Det är mycket nu!

Hehe!

NU är det stressigt.

Är väl uppe i 140 kartonger.

Känner nu att jag inte ens har tid att avsluta detta inlägg...

Kanske ikväll-eller natt-när jag varvar ner.

Packa-packa-packa!!!