Måste bara berätta en historia om en annan ärlig kirunes.

Min man, som kan vara minst lika senil och virrig som sin fru, skulle ta ut 900 kronor i bankomaten en kall vinterdag. Han hade precis knappat in allt när hans mobil ringde. Det måste ha varit ett väldigt viktigt samtal eftersom han blev så  exalterad att när han tagit sitt bankomatkort gick han därifrån. Kvar i bankomaten låg de 900 kronorna, vänligt serverade till vem som helst som kom efter.

Tur som en tokig hade han då en äldre, genomärlig man kom efter honom. Han såg de 900 kronorna, tog dem och kvittot, stegade in på banken bredvid och frågade om de kunde se vem som tagit ut pengarna med hjälp av kvittot.

Det kunde de och pengarna sattes in på makens konto igen.

Senare ringde banken min man och berättade denna solskenshistoria. Hade de inte gjort det had nog maken aldrig ens märkt att han inte tog pengarna. Saldot var ju detsamma efter en stund...

I dag har vi varit ner i gruvan med båda klasserna i tvåan. De har blivit guidade runt i gruvgångarna och fått se en reklam informationsfilm om LKAB, (Luossavaara-KiirunavaaraAB (=samiska för laxberget och ripberget)).

Det är inget för en klaustrofobiker att åka ner längs gruvvägen in i gruvan 350 meter ner under jorden där besöksgruvan ligger. Svarta mörka bergväggar omsluter en. Beckmörkt förutom ljuset från bilens strålkastare och en och annan svag vägglampa som lyser i orange.

Men onekligen häftigt! Det är en helt egen värld därnere under jord.

Breda vägar med tät trafik, mörka svarta gångar och hela bergsalar. Plus 7 grader året om. Inget solljus förstås. När man kommer ovan jord sticker ljuset i ögonen...

Skönt att ha det bortgjort. (Det var jag som arrangerade besöket.)

Ännu en grej att bocka av på att göra listan som jag inte skrivit...

När jag kom upp ovan jord ringde polisen och sa att de kanske hade fått in den stulna cykeln.

Jag lovade att komma förbi och identifiera den.

Jag har ju glömt att berätta att jag i går fick tag i mannen i mystiska huset. Han var väldigt trevlig och inte alls skum på något sätt. Stökig tomt har han och fullt med renben på altanen men det var nog bara hundens leksaker.

Han visste inget om cyklarna. Han hade inte ens sett att de legat där sa han...

Så jag åkte för en stund sen till polisen och vi har tur som tokiga: cykeln var vår!

Det är väl ganska ovanligt? Två cyklar stulna-två cyklar funna inom loppet av några dygn.

Det var en liten pojke som kommit hem till sin mamma och lyckligt sagt:

-Se vilken fin cykel jag hittat mamma! Kan jag få den?

Mamman, som var en ärlig mamma, (och dessutom jobbade på skattemyndigheten vägg i vägg med polishuset) tog den till polisen som då ringde mig.

Hurra för ärliga människor!!!

100 kronor fick hon i hittelön. Jag hoppas hon ger de direkt till den lille pojken som släpade hem cykeln.

För alla som undrar när vinnaren i gårdagens tävling ska koras kan jag meddela att juryn som bäst håller på att överlägga. Senare under kvällen tror de sig ha enats om en vinnare. Missa inte det!

Tävling!

F.d sotare Stellan har förbjudit oss att ha ved i utrymmet ni ser bakom spisen.

Där får inget torrt och lättbrunnet förvaras.

Fråga:

Vad ska jag ha detta utrymme till DÅ???

Bästa bidraget vinner!!! Förslaget måste motiveras!

• 1:a pris: 2 (två) fröpåsar Persilja av allra bästa kvalitet.
• 2:a pris är 1 (en) fröpåse Persilja.
• 3:e pris (tröstpris) är 1 (en) påse Dill.
  

Ge ditt tävlingsbidrag i kommentaren!

Lycka till!

JAG MÅSTE BLOGGA AV MIG!!!

Sorry för de stora bokstäverna men dottern har haft datorn och låser alltid tangentbordet på versaler...

Jag måste alltså få blogga av mig lite stress.

Jag är inte stressad!!! 

Men jag borde bli stressad åtminstone för att jag inte blir stressad!

Alla andra är stressade. Alla som ringer och frågar hur det går. Och maken.

Jag ska ha 11-årskalas på söndag. På måndag ska dotterns klass komma hit och fika och leka en stund och fröknarna kommer också förstås .

På någon annan dag nästa vecka ska det klämmas in ett avskedskalas för 8-åringen och 12-åringen ska ordna själv ett Softakrig med efterföljande läsk och chipssoaré...

Har jag glömt nåt?

Ja, jag ska packa 100 kartonger till. Tömma förråd, köra grejer till Röda K och sopstationen och så ska jag ju fixa det vardagliga arbetet förstås...

Och så ska 10-åringen till tandläkaren.

DET kom nästan bägaren att rinna över. Det var den där grejen som jag känner att jag inte hinner med.

Så nu har jag stått i telefonkö då och då för att avboka den tiden.

Nånstans känner jag lite stress om jag verkligen tar in allt jag radar upp så här. Men i nästa stund tänker jag. Det är lugnt. Flera dagar kvar.

Jag VET att jag kommer att hinna.

Så därför stressar jag inte.

Vi har nu flyttstök, bloggstök och vanligt stök. RIKTIGT stökigt alltså. 

Det är ganska intressant att studera barnen när det är så HÄR stökigt. Det är som att alla spärrar släpper. De bara slänger saker omkring sig. Slappnar av ordentligt. ÄNTLIGEN får de blomma ut och vara precis så slarviga de vill.

Jag undrar om de samtidigt lär sig att det faktiskt inte är så kul att leva i detta stök. Det är stressande och icke rofyllt.

Det borde till och med de märka!

Det är ju inte så att vi har det särskilt ordnat till vardags. Men det stök som är nu är av en annan karaktär.

Det är mera traktorskopestök. I vanliga fall är det "bara" snöskyffelstök".

Några flyttkartonger...

När jag ändå är i gång att visa insidan kan jag ju visa mera. Nu blir det köket igen men med skåpluckor och dylikt...

Arbetssidan har skåpluckor i någon slags fanér och inbyggd fläkt-säkert väldigt elegant då det byggdes dit. Förra ägaren har kompletterat med några bänkskivor i antingen björk eller björklaminat-har inte hunnit undersöka det ännu.

Och andra sidan: Här finns det plötsligt furuluckor uppe och vita luckor nere. Går man nära ser det väldigt nött och slitet ut. Kaklet har små rosa franska liljor eller liknande. Det duger!

Någon gång ska min man få bygga vitrinskåp av gamla nötta fönster ovanför bänkskivan. Och klä hela baksidan med pärlspont och måla. Det är min drömrustning. Ett hemmabygge av något slag. Sen. Nån gång. 

Varsågod dubbelörnen: här får du se schabraket till öppen spis.

Förmodligen har det varit kök här förr och detta har varit en bakugn och kanske har det suttit en järnspis här också. Men NU är det ett tegelbyggt as, med skitfula kakelplattor på frisen och fula kakelplattor på golvet.

Bakom ska man stapla ved. Från denna vinkel ser den inte så stor ut, men framifrån ser man hur mycket plats den tar upp... 

Detta vill jag nog försöka försköna. Ska nog känna efter först hur vi vill ha det...

Tänk om det hade varit en kakelugn istället?

Men som du säger dubbelörnen, det ger ju hög mysfaktor oavsett hur den ser ut. Och i detta dragiga gamla hus ger det mycket värme också. (Inte så miljövänligt, jag vet!)

..det var inte roligt bläblä!

Kiruna 3 maj 2007:

 Det finns två årstider i Kiruna:

 11 månader vinter

1 månad sämre sparkföre. (Juli.)