En bra dag, trots rubriken...

Delar av familjen sov till elva på denna lediga dag, medan andra var uppe med tuppen.

(Gissa vem; gäääääsp!!!)

Vid tolv bar det av till mina föräldrars stuga i en grannby och där vankades det surströmming. Mmmmmh, delikatessen framför andra...

Fast först var vi tvungna att vända tillbaka hem därför att vi fick för oss att vi lämnat kaffebryggaren på. Hm. Det är lite ojvoj, att vara kär i sitt hus. Man oroar sig en del för olika scenarior. Ny känsla...men inte oäven.

Surströmmingen var ljuvligt god precis som den är varje år när man premiäräter. Barnen åt hamburgare som morfar grillat åt dem och de fick äta före vi öppnade burkarna. Jo, vi åt upp hela två burkar. Fast då hjälpte de två äldsta sönerna till att äta några, efter hamburgarna.

Det ÄR så gott med en "klämma"-ett hårt tunnbröd med smör, skivad kokt potatis, surströmmingsbitar och gul lök och lite gräslök. Det är nästan oslagbart gott!!! Ni som ratat surströmming på grund av doften måste prova!

Min yngste son började gråta förtvivlat första gången han var med om en surströmmingsmiddag. Då fick barnen korv och potatis med vi var inte lika hänsynsfulla och öppnade burken medan de åt. Då grät han otröstligt över sina barbariska föräldrars och morföräldrars matvanor. Det tog en hel timme att lugna honom. Han en sån som verkligen njuter av mat. Det är hans största njutning i livet-att äta och att lukta på maten och njuta av dofterna kring mat. Så surströmming blev som ett hån för hans njutningslystnad...och gourmetådra.

Men som sagt; surströmming är inte barbari utan en delikatess. Det kommer nog han att tycka också!

Apropå att oroa sig för huset; mannen gick runt och njöt av sitt "hemman" i kväll och kom plötsligt in och sa att han sett en spillkråka hacka på vårt hus. Han fick för sig att det var maskangripet! Hjälp!

Någon som vet?

Om en spillkråka hackar på vårt hus-söker den efter mat då???
Måste googla mig klok på det strax. Wish me luck!

I´ll be back.

Bråket jag nämnde i rubriken då kanske någon undrar...(för övrigt fösta gången jag satt rubriken innan texten-SÅ bra planering har jag sällan. Det blir vad det blir när jag skriver och rubriken sätts sist. Hur gör ni andra, by the way?)

Jo, hos mormor och morfar utbröt ett hemskt syskonbråk, jag vill helst glömma det. Just nu verkar min näst yngste (näst äldste) son vara väldigt irriterad på dottern och dottern har någon slags elak period och allt är bara konflikter. Dottern har divatakter som jag försöker stävja och sonen har raseriutbrott som går ut över henne som jag förstår (eftersom jag också hade en divasyrra) men som jag försköker dämpa...Det är SVETTIGT att vara fyrabarnsmor just nu ska ni veta. Det är ungefär så långt från bullerbyn som man kan komma.

DEPP!

Men det går i vågor.

Värsta skräckfamiljen-bullerbyidyll-värsta skräckfamiljen-vi på saltkråkanidyll osv...i en enda lång sinuskurva.

Undrar hur man gör för att enbart att surfa på idyllvågorna...?

MEN, jag tar till mig Hanneles kommentar häromdagen, den satt fint, "syskonbråk banar väg för lyckliga äktenskap". Eller nåt sånt. Den tror jag på! Den MÅSTE jag tro på. OOOOOOOoooo, vad jag skapar fina blivande makar!

Och nu inser jag att jag inte skrivit om ett annat ämne i rubriken, nya bekantskaper. Det var inget bra för mig att skriva rubriken först, det märker jag nu...(tur att man kan redigera!)

JO, nya bekantskaper; en mamma i byn som har två barn i samma klasser som mina två yngsta; en son i sonens och en dotter i dotterns (perfekt) var hit ikväll med kalasinbjudan till dottern. Barnen började leka så de stannade en stund och vi satt i trädgården och pratade. Hon var SÅ trevlig och SÅ lättpratad! Vi hade så himla mycket att prata om. Det händer ibland att man stöter på någon där allt flyter så där lätt. Hon var en sån och vi upptäckte till exempel att de hade stuga på ön bredvid oss, att hennes man kom från Kiruna och att vi hade liknande intressen och att vi hade liknande värderingar. Sånt gör mig så lycklig. Det är ju inte alltid det klaffar så bra!

Nu ska hennes dotter hänga med oss hem imorgon, istället för att gå på fritids. Så dottern kanske får en kompis i byn. Hon har annars mest lyckats fastna för tjejer som bott i grannbyarna en mil bort vilket ju inte är lika praktiskt.

Men NU:

Godisgammelnattis (som min mamma sa när jag var liten.)