Jag tycker mest jag är arg nuförtiden.

Nej, det är jag inte.

Men jag får sån lust att blogga då! Haha. Min nya psykoterapi; bloggen och er läsare.

Poor you som läser mina självupptagna rader!

Jag känner mig för tillfället kroniskt ilsk på min man.

Han verkar fullständigt ha tappat all fokus och är bara inne på att fixa och dona i stuga och båt. Okej, det är sommar, det är vad vi brukar ägna fritiden åt, men vi har faktiskt precis flyttat in i ett gammalt hus med massor av saker att göra i. Vi har låååååångt ifrån packat upp, långt ifrån fixat så att man kan leva här som vi brukar.

Bara en sån sak som att vi inte kan se TV, det börjar faktiskt vara en irritation. Jag KAN inte fixa tvuttagen, även om jag vill. Eller det skulle jag säkert kunna om jag verkligen började försöka men det är just det, jag har så ofantligt mycket annat att fixa så jag kan inte riktigt se det som MIN uppgift.Det hör faktiskt till hans domäner och om han själv skulle behöva se nåt skulle tv:n varit fixad för länge sedan. Det är hans nonchalans som retar mig så förbenat! 

Han bara drar iväg till båt eller stuga närhelst lusten faller på och har sen mage att bli sur och tycka att jag försummar stugan.

GRRRRR! Vem försummar vad???

Ja! Jag HAR tagit upp detta med honom, men det är bara klassikern Varför är det så bråttom, vi ska väl bo här hela livet, som kommer ur munnen på honom.

Jo, varför ska vi skura toan , vi ska ju bo här hela livet, varför ska vi städa, vi ska ju bo här hela livet, varför ska vi äta vi ska ju bo här hela livet.

Ni hör väl att frasen passar att sätta överallt.

Nej, snart blir det REVOLUTION i fyrabarnshemmet!

Jag håller på att gå upp i atoomer av ilska snart.

(Någon som gissade om jag har PMS? Jajamensan! Massor!!!)

Är vi de enda på hela jorden som inte bestämt vad vi ska göra på midsommarafton!?

Måste man göra något?

Jo, man borde...för barnens skull.

Men vi har lite fullt upp med kalas på midsommardagen och kalas på söndagen så sköööönast vore att inte göra ett skvatt.

Men vi borde!

Har inga vänner att göra nåt med-de har vant sig av att fira med oss eftersom vi inte bott här på åtta midsomrar. Våra föräldrar förväntar sig något med oss men vi anser att de får sitt på midsommardagen då de är inbjudna hela dagen. Så VAD ska vi hitta på?

Föreslog ett traditionellt firande på ett mysigt ställe men då vrålade tre av fyra barn "NEEEEJ inte det!" Det var föööör traditionellt. Och att åka ut i skärgården när det varken är ljumma vindar eller regnfritt och dessutom mygginvasion, nej, det känns inte så lockande.

Så VAD ska vi göra då...?

Måste fundera!

MÅste planera!

Men jag är för trött.

OCh så är jag så trött att ALLTID vara den som är drivande.

Ibland orkar jag bara inte.

Mysigast hade varit att haft en annan familj med lagom stora barn att bjuda hit.

Men det har vi inte.

Inte någon som inte redan är bortbjudna alltså...

Ja, vi kan ju alltid bara äta sill och annat midsomrigt och duka fint och mysa bara familjen. Göra en midsommarstång.

Men det känns så jobbigt just nu för vi har en "dålig" period i familjen. Om någon fattar. Mycket konflikter, många irritationer, många viljor och en massa tjafs. Så jag är nog egentligen bara slutkörd. Tom. Oladdad.

Orkar inte anstränga mig bara för att det sen ska sluta med bråk och tjafs och barn som ryker ihop. Och sen kanske föräldrar som också ryker ihop på grund av tjafset kring barnen.

De är väldigt mycket i luven på varann just nu.

Trist, men sant.

En sån period.

Kanske något slags revirkrig. Någon som tagit ett trappsteg på utvecklingsstegen och inte längre finner sig i sin roll eller sin placering på rankingslistan.

Sen lägger det sig ett tag och en lugn period brukar komma.

Men maken tar alltid ställning och håller på någon (nästan alltid samma) och jag som själv haft syskon blir vanisnnig på att han inte låter dem reda ut bråken själva jämlikt.

Konfliktfyllt var ordet.

Så måste man "göra" nåt på midsommar???

Kan man inte bara låta barnen hyra dvd:er och frossa i läsk och chips och godis. Skippa nyttighetstänket för en kväll. Jag tror de skulle nöja sig.

Ta en biltur och spana in stadslivet på kvällen.

Låter det inte som en bra kväll?

Sen blir det "baluns" på lördagen och söndagen istället.

Just nu blir det nog inte mer än så...

Men kanske kommer jag att få nån slags energikick innan. Kanske.

Allt hänger på mig.

I dagens avsnitt av fyrabarnsmammans fantastiskt spännande liv kör hon omkring och delar ut tio inbjudningskort till dotterns 7-årskalas. Personlig leverans-det är bara det att alla bor i byarna omkring och det är bara det att alla vägar är totally okända för fyrabarnsmamman...

Många snurr i byarna har det blivit. Många litrar diesel har slurpats iväg...Varför lyfte jag inte på luren istället??? Kanske på grund av en lätt, dock ej seriös, telefonfobi. Fobi är verkligen att ta i, men öga mot öga är mer min grej! Särskilt när jag inte träffat någon. 

Bäst var i byn Örarna där jag vevade ner rutan och frågade en pojke utanför ett hus där jag säkert visste att det inte var, "bor Nikita här"???  Han sänkte geväret som han siktade mot kompisens huvud, tittade på mig med en outgrundlig blick och sa: NÄE! Hon bor i ett annat hus! ...och i det huset bor jag också!!! 

"Jaha", sa jag, "var bor NI då!"

"Vi bor på xxvägen nr 11"!

"Ja det vet jag, men exakt VAR är den där vägen då?"

"DÄÄÄER!" säger han och pekar på ett hus i en glänta där jag omöjligt hade trott att det kunde vara.

"Vad bra" sa jag. "Tack!" Sen for jag dit men ingen var hemma. Så långt sträckte sig nog inte hans tankeförmåga just då-han förstod nog inte alls vem jag var som sökte hans syrra.

Nästan ingen var hemma på vår turné. Så öga mot öga blev mer smyga på folks trappor. Lägga inbjudningskort på säkra ställen där de helst ska hitta dem. I brevlådor vågade vi inte lägga då brevlådorna nu för tiden i byarna är låååånga rader med brevlådor längs en väg. 

Åååå, vad less jag är på molnigt väder! Springer ut och in och försöker pricka in solen. Tror ni jag lyckas?

Det är inte så att jag solar precis, utan jobbar i trädgården men hos oss är det rätt så kkkkallt när solen går i moln. Jag vill ha värmen!

Men idag har solen svårt att bestämma sig.

Regn om vart annat. NU ska vi iallafall ta en tur in till staden. DÅ kan det få regna om det vill!

...ingen aning.

Någon gång medan jag var ute och grävde ner rosenbuskar (och räknaren stod på 9996) blev denne någon min 10 000:e besökare. Räknaren hade slagit om till

10 009 när jag kom in.

Grattis whoever you are!

Kanske vinnaren vill vara anonym.

Haha!

(Vansinnigt intressant eller hur!)

Jag har haft stora skräckdagen i dag då mannen kom från stugan med

RÖJSÅGEN!

Hu, så jag hatar detta monster till apparat. Den röjer allt i sin väg. Jag har ännu inte hunnit trampa runt i alla 3029 kvm trädgård och bekantat mig med alla små växter som gömmer sig överallt. De flesta är anonyma små växter utan blommor ännu och det kan ju vara rariteter.

Så jag har noga trampat runt bland brännässlor och skådat marken innan han fått gå där med monstret. 

Har hittat troliga vitsippor eller blåsippor och lupiner och humle och kärleksört och en massa annat överallt i gräset.

Så ännu är det för tidigt att springa runt med röjsåg. Men han ser trädgården som ett fiende att bekämpa. Allt som är grönt ska nedmejas. Ungefär...

Han är som Ghostbusters. Ser ut som en i Ghostbusters med sina glasögon och sin röjsåg på ryggen.

Jag har ju sagt att min man inte är trädgårdsintresserad!!!

Så jag har haft hjärtat i halsgropen när han närmat sig mina små raringar. Jag har fort puffat honom mot bodorna och där bakom där nässlorna och vildhallonen håller på att ta över. Där har han fått ägna sig åt sina mordiska  instinkter. 

Idag har de två äldsta sönerna varit osynliga hela dagen. De har byggt en "skatepark" i byn. Förut var skateparken på vår veranda och efter att ha bönat och bett att vi ska asfaltera trädgården (haha-har ni hört så komiskt!) och jag hårdnackat sagt "nej-för bövelen!" (här passar verkligen det Haddockinspirerade uttrycket- för det är verkligen ett totalt otänkbart scenario) så har de släpat iväg sina skatehemmabyggen iväg till en liten asfaltsplätt utanför en gemensam kompis till dem. Så verandan är nu befriad från ramper och boxar och grindar (läs inte grindar utan grajndar).

Halleluja!!!

Det är ett mirakel.

Visserligen har jag saknat deras dunsande och kraschande ljud från verandan men å andra sidan är jag så glad att de är nere i byn och frotterar sig med kompisar.

Lycka!

Sen är jag förstås väldigt glad åt att ha erövrat verandan med trädgårdsmöbler och pelargonkrukor och dylikt. Det sticker jag inte under stol med. Så länge det nu varar...

Spänningen stiger!

Ska det slå om idag?

Det verkar som om räknaren bara räknar nya för denna månaden i den totala statistiken så det kanske dröjer!

Var uppmärksam du besökare! Någon av er blir nämligen nr 10 000. Inte ofta i livet man blir det, haha!

Så nån gång idag kan du hålla ögonen på "antal besök" räknaren till höger i min blogg. Står det 10 000 är det DU som gjort att den slagit om!  (Om du inte redan tittat in idag- då räknas du inte.)

Själv kan jag inte kolla vem det blir så det vore skoj om den som råkar se sig bli nr 10 000 meddelar mig. Så kanske jag hittar på nåt "pris" till den gästen! 

Tyvärr är inte detta IKEA och man får inte välja varor i en timme som man får gratis (som den miljonte kunden fick häromdagen i Haparanda) men NÅGOT ska jag väl kunna hitta på!

Så håll utkik!