Alla inlägg den 6 september 2007

Av Persilja - 6 september 2007 21:37

Ingen kamera (och ingen man) ännu. Suck. De var tvungna att stanna i stan och äta middag med lite folk från Göteborg som var på väg härifrån. Min man kom från Smedjebacken och Göteborgarna från Kiruna och så möttes de i Luleå ikväll för lite snack. Kunde maken inte ha skickat hem kameran med flygtaxin?

Nä, nu går jag och lägger mig.

Orkar inte sitta och vänta in kameran maken. Är för trött.

Revelj imorrn igen.

Förresten!

Har börjat ta kvällspromenader med Pommac. Han orkar det nu. Vi går riktigt långt. MEN, han varken kissar eller bajsar. Oh, nej. Det har han inte kopplat ihop. När vi kommer hem till gården-då kan han kissa. Så ibland går jag en halvtimme, trekvart och så kommer vi hem och så får jag gå på gården i tio minuter för att han ska kissa.

Hur länge ska detta pågå?

När fattar en valp att han ska kissa och bajsa på promenaderna???

Han har börjat gå bakom vår gamla 30-talssoffa när han ska kissa eller ve och fasa bajsa. Alltså när man missar att ta ut honom. Kvickt försvinner han in bakom soffan och där gör han det. Eländes. Jag skäller inte på honom, men däremot på barnen. För det är alltid när jag varit borta som det ligger pölar eller högar där. Förresten hög. Det har bara hänt en hög en gång. Barnen orkar inte vakta hela tiden eller glömmer bort. Så om Pomsi ligger och sover och reser sig och går, ja då glömmer de att kolla vart han går. Och går han mot soffan ja då får man kasta sig fram och lyfta upp honom och sätta ut honom.


Av Persilja - 6 september 2007 19:27

Jag har möblerat om!

Inte så ovanligt. Det gör jag några gånger i månaden. Nu krävdes det omöblering för att jag insåg att det är omöjligt för mig att ha arbetsbord på köksbordet. Papper försvinner, saker spills ner, jag får aldrig arbeta klart. Jämt måste jag samla ihop mig precis när jag kommit igång för att vi ska äta. Till slut blev jag less och insåg att jag måste trolla fram en arbetplats till mig.

Alla barn har varsitt rum. Något de verkligen längtat efter. Maken har en stor arbetsplats i vårt stora sovrum. Men det funkar inte för mig att sitta på övervåningen, till det är jag för nyfiken och för central. Min roll är för central. Alla ska jämt prata med mig och hunden vill vara bredvid mig, så jag måste sitta på nedervåningen. Men jag har inget eget rum!

Alltså fick jag trolla i vardagsrummet.

Tog in trädgårdsbordet och satte som datorbord och tog det gamla slagbordet som jag haft som datorbord och gjorde till arbetsbord. Satte det mot ryggen på soffan. En mycket central plats i vardagsrummet.  Det bidde lite trångt.

En aning övermöblerat. Särskilt när strykbrädan måste stå framme när jag syr.

Men jag vääääägrar att göra mig av med min gamla svängda soffa. Den SKA stå kvar.

Dessutom orkar vi inte bära upp den på övervåningen där den faktiskt kunde rymmas. Men jag tror inte maken ställer upp på att baxa den uppför en svängd trappa. Den är astung, trots sitt nätta utseende. 

Så jag måste fundera vidare. Kanske gör jag en hel total ommöblering med flytt av bokhyllor och allt, om jag kommer på en bra lösning.

Vi har heller inte fått fram någon tv-plats därinne. Jag har inte sett teve mer än två gånger i sommar. Eller sen vi flyttade in i maj. En gång såg jag Morden i midsomer och en gång såg jag Ernst Kirschkål eller vad han nu heter. 

Rekordlite teve!

Skönt i och för sig. Men jag saknar den där lugna avkopplande stunden framför teven.

Barnen har en teve däruppe och ser ju på den dagligen, men mina tevevanor har drastiskt ändrats sen jag blev bybo.

Jag vill fixa en plats i vardagsrummet för jag saknar familjens gemensamma tevestunder!

Så vart ska jag trolla fram en plats för teven? Även om vi skulle investera i en platt väggteve så har jag ingen vägg ledig. 

Dilemma. Men det är sånt som är kul att lösa. Det är till för att lösa.

Så fort jag har kameran tillbaka, ikväll nån gång, ska jag illustrera möbleringen med bilder. 

Av Persilja - 6 september 2007 08:18

Hjälp vad jag saknar min kamera!!! Den har varit bortrest sen i tisdags morse. (Maken också. Men det är kameran jag saknar mest! Maken pratar jag ju med i telefon flera gånger om dagen så sorry maken, kameran längtar jag mest efter...haha!)

Konstigt vad man kan sakna apparater när de är trasiga eller borta. Symaskinen kan stå i dagar men är den trasig eller på lagning så tycker jag att arbetena hopar sig. Samma med kameran. Aldrig har jag sett viktigare motiv att fota än dessa kameralösa dagar. Och om mobilen är kraj är det katastrofstämning.

Många ondgör sig över mobilen, men jag tycker att det har gett mig en så stor frihet. Tack vare den kan jag ju dra iväg vart som helst och ändå bli nådd av barnen. Mobilen ger frihet!

Sen är ju mobilvett och etikett en annan fråga.

Idag är tre av fyra barn hemma från skolan. Förkylda, ont i huvuden, slem. Jag vill inte ha deras sjuka. Har inte tid!

Håller på med så mycket som måste bli klart att jag absolut inte vill hamna i någon sjuksäng.

Men jag brukar inte få deras åkommor. Eller så har jag haft så många genom åren att jag inte känner av dem. Barnen blir ju SÅ mycket sjukare om det är skola..hrm hrm.

Jag hade en stor diskussion med 13-åringen imorse. Han ÄR verkligen förkyld, men är han SÅ förkyld att han måste stanna hemma? Jag brukar vara hård och säga att har man inte feber får man inte vara hemma, men han hade såååå ont i huvudet och eftersom hans småsyskon också har ont i huvudet och är förkylda kunde jag ju inte misstro honom. Fast jag är lur på att det var lite fejk. Fy, vilken hemsk mor jag är. Men han får skylla sig själv. Han har fejkat sjuk förut och därför har han skapat denna misstro själv. 

Annars har han gått till skolan med glädje denna hösttermin. Det är en fröjd att se. Han gillar skolan och kompisar och verkar tycka att det är riktigt skoj. Det är nog att de behandlas som vuxna lite grann. De får respekt och får ansvara själv för sin skolgång och i hans fall har det verkligen hjälpt honom att växa. Han har mognat enormt dessa veckor. Hans pappa har inte riktigt hängt med i utvecklingen och kan fortfarande beordra tandborstning eller  annat av bara farten och då säger sonen förnärmad: "Men jag är väl ingen barnrumpa, det är väl klart jag borstar tänderna utan att du ska säga åt mig!" Precis, han gör verkligen det. Förvandlingen är lika markant som från en puppa till en fjäril.

Fantastiskt.

Men i morse var jag liiiite skeptisk. Var det gamla takter eller var han verkligen dålig?


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26
27
28 29 30
<<< September 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards