Har suttit på förmiddagen och bläddrat i bildarkivet som ligger i hårddisken. Jag inser då att jag tagit MÅÅÅNGA inredningsbilder genom åren. Och jag inser också att jag gjort om väldigt mycket. Flyttat runt saker, bytt rum och möbler. Alla möbler har nästan alla haft. De har flyttat runt fått nya uppgifter. Det är skoj att bläddra och se.

Vi har dessutom flyttat sex gånger på åtta år så det har blivit många nya bilder! Tänkte att jag skulle bjuda på en del av dessa bilder. Som en extra tjock inredningsbilaga...

Så håll till godo; lite inredningsfoton av Persilja. Sovrummet som det såg ut 2004, tror jag...alltså nån månad 2004...haha

Vred man kameran lite åt höger såg man detta. Och fortsatte man snurra såg man det här:

Jag älskade den tapeten. Den är en gammal tapet från 1840 som görs i nytryck. Går man nära är det små vita ränder i de blå ränderna. Och här har jag gått varvet runt.

Några månader senare var sängen flyttad igen...

I köket i samma lägenhet såg det vid ett tillfälle ut så här:

Och vid ett senare så här:

Tapeten var också ett gammalt nytryck, jättefin var den! 

I vår senaste lägenhet hade jag denna hylla:

Den har jag nu också men den syns inte med den mörka träpanelen bakom. Men det ska ju bli vitt snart!

För nåt år sen köpte vi en ny

soffa från Ikea som heter Mysinge. Den är bäddbar och skitsmart. Så här såg den ut när den var en dag ny. Helt fläckfri.

Och från ett annat håll: Mattan under bordet gav jag bort till dotterns fröken när vi flyttade. Den var handbroderad och ett loppisfynd jag gjort. Hon blev jätteglad och nu ångrar jag mig...men bara lite. Jag har trasmattor nu. Och den kom någon till glädje. Jag hade ångrat mig mer om jag slängt den.

Här har det gått några veckor och jag har börjat skydda soffan med plädar och täcken. Bo in den helt enkelt...

Och HÄR har den bytt rum:

På mina promenader med hunden i byn har jag pratat med en massa människor. Ett äldre par med en labrador har berättat så många historier för mig om huset. Mycket kuriosa. Bland annat att en av de tre som startade bolaget med Greyhoundbussarna i USA (långfärdsbussarna) var ett barn i huset som emigrerade till Amerika. När jag googlade på fastighetsbeteckingen fick jag fram en bild på systern till denne emigrant, Bernardina, taget i slutet på 1800-talet. Tyvärr klarar inte min dator av att kopiera från nätet, inte med firefox iallafall. (Eller det är väl att jag inte vet hur man gör...för det gick med Netscape.)

Detta labradorpar har dessutom berättat att det finns väggmålningar någonstans som det skrevs om i Kuriren sommaren 1956. (De har bra minne också!) Så nu ska jag gå till Kurirens arkiv och leta och se om jag hittar det.

Jag tycker allt som rör huset och dess historia är SÅÅÅ spännande. Huset är flyttat till denna plats 1859. Det sägs vara byggt år 1800 i Rutvik, men det kan vara ännu äldre. Det byggdes ut med två sovrum på 1970-talet.

Senaste ägarparet gjorde mest skada. De ägde det i fyra år och hann förstöra fasaden. De isolerade med frigolit och satte ny panel och målade med den äckligaste fula plastfärg man kan få tag i. De hann bara förstöra två väggar dock. Baksidan och ena gaveln hann de inte ge sig på...

Badrummet hann de också renovera med äckelful plastmatta på väggarna och allt fel i min smak. Dessutom taffligt gjort så att golvet lutar från duschen till exempel. Vi har därför satt in en duschkabin för då rinner vattnet rakt neri avloppet. En annnan bloggare Vhisky och Champagne från Piteå skriver om sina fantastiska väggmålningar. Kolla bara!!! Tänk om våra är lika vackra? Den blå färgen är så vacker!!! Och mönstret precis lagom!

I mitt intresse för husets historia, även den yngre (efter 50-talet) har jag kontaktat två av de gamla ägarna. Den ene är journalist och tecknare och författare och han håller nu på att skriva ner grejer om huset till mig. Va! Vilket engagemang! Han kommer hit senare, nästa vecka kanske, och lämnar detta och hälsar på i sitt gamla hus. Skojigt!!! En vän till mig sa att jag var speciell. Att hon inte skulle komma på tanken att forska om husets historia. Men det tror jag beror på att hon inte DRABBATS av ett hus som vi gjort. Ett äldre hus blir som en passion. Det blir mer än ett hus. Det blir som en familjemedlem. Äh, jag vet inte om jag är annorlunda. Jag kanske är det. 

Men han som ägde huset på 70-talet, blev bara glad av min kontakt. Han ville mer än gärna berätta om sitt liv i huset...