Alla inlägg under september 2007

Av Persilja - 6 september 2007 21:37

Ingen kamera (och ingen man) ännu. Suck. De var tvungna att stanna i stan och äta middag med lite folk från Göteborg som var på väg härifrån. Min man kom från Smedjebacken och Göteborgarna från Kiruna och så möttes de i Luleå ikväll för lite snack. Kunde maken inte ha skickat hem kameran med flygtaxin?

Nä, nu går jag och lägger mig.

Orkar inte sitta och vänta in kameran maken. Är för trött.

Revelj imorrn igen.

Förresten!

Har börjat ta kvällspromenader med Pommac. Han orkar det nu. Vi går riktigt långt. MEN, han varken kissar eller bajsar. Oh, nej. Det har han inte kopplat ihop. När vi kommer hem till gården-då kan han kissa. Så ibland går jag en halvtimme, trekvart och så kommer vi hem och så får jag gå på gården i tio minuter för att han ska kissa.

Hur länge ska detta pågå?

När fattar en valp att han ska kissa och bajsa på promenaderna???

Han har börjat gå bakom vår gamla 30-talssoffa när han ska kissa eller ve och fasa bajsa. Alltså när man missar att ta ut honom. Kvickt försvinner han in bakom soffan och där gör han det. Eländes. Jag skäller inte på honom, men däremot på barnen. För det är alltid när jag varit borta som det ligger pölar eller högar där. Förresten hög. Det har bara hänt en hög en gång. Barnen orkar inte vakta hela tiden eller glömmer bort. Så om Pomsi ligger och sover och reser sig och går, ja då glömmer de att kolla vart han går. Och går han mot soffan ja då får man kasta sig fram och lyfta upp honom och sätta ut honom.


Av Persilja - 6 september 2007 19:27

Jag har möblerat om!

Inte så ovanligt. Det gör jag några gånger i månaden. Nu krävdes det omöblering för att jag insåg att det är omöjligt för mig att ha arbetsbord på köksbordet. Papper försvinner, saker spills ner, jag får aldrig arbeta klart. Jämt måste jag samla ihop mig precis när jag kommit igång för att vi ska äta. Till slut blev jag less och insåg att jag måste trolla fram en arbetplats till mig.

Alla barn har varsitt rum. Något de verkligen längtat efter. Maken har en stor arbetsplats i vårt stora sovrum. Men det funkar inte för mig att sitta på övervåningen, till det är jag för nyfiken och för central. Min roll är för central. Alla ska jämt prata med mig och hunden vill vara bredvid mig, så jag måste sitta på nedervåningen. Men jag har inget eget rum!

Alltså fick jag trolla i vardagsrummet.

Tog in trädgårdsbordet och satte som datorbord och tog det gamla slagbordet som jag haft som datorbord och gjorde till arbetsbord. Satte det mot ryggen på soffan. En mycket central plats i vardagsrummet.  Det bidde lite trångt.

En aning övermöblerat. Särskilt när strykbrädan måste stå framme när jag syr.

Men jag vääääägrar att göra mig av med min gamla svängda soffa. Den SKA stå kvar.

Dessutom orkar vi inte bära upp den på övervåningen där den faktiskt kunde rymmas. Men jag tror inte maken ställer upp på att baxa den uppför en svängd trappa. Den är astung, trots sitt nätta utseende. 

Så jag måste fundera vidare. Kanske gör jag en hel total ommöblering med flytt av bokhyllor och allt, om jag kommer på en bra lösning.

Vi har heller inte fått fram någon tv-plats därinne. Jag har inte sett teve mer än två gånger i sommar. Eller sen vi flyttade in i maj. En gång såg jag Morden i midsomer och en gång såg jag Ernst Kirschkål eller vad han nu heter. 

Rekordlite teve!

Skönt i och för sig. Men jag saknar den där lugna avkopplande stunden framför teven.

Barnen har en teve däruppe och ser ju på den dagligen, men mina tevevanor har drastiskt ändrats sen jag blev bybo.

Jag vill fixa en plats i vardagsrummet för jag saknar familjens gemensamma tevestunder!

Så vart ska jag trolla fram en plats för teven? Även om vi skulle investera i en platt väggteve så har jag ingen vägg ledig. 

Dilemma. Men det är sånt som är kul att lösa. Det är till för att lösa.

Så fort jag har kameran tillbaka, ikväll nån gång, ska jag illustrera möbleringen med bilder. 

Av Persilja - 6 september 2007 08:18

Hjälp vad jag saknar min kamera!!! Den har varit bortrest sen i tisdags morse. (Maken också. Men det är kameran jag saknar mest! Maken pratar jag ju med i telefon flera gånger om dagen så sorry maken, kameran längtar jag mest efter...haha!)

Konstigt vad man kan sakna apparater när de är trasiga eller borta. Symaskinen kan stå i dagar men är den trasig eller på lagning så tycker jag att arbetena hopar sig. Samma med kameran. Aldrig har jag sett viktigare motiv att fota än dessa kameralösa dagar. Och om mobilen är kraj är det katastrofstämning.

Många ondgör sig över mobilen, men jag tycker att det har gett mig en så stor frihet. Tack vare den kan jag ju dra iväg vart som helst och ändå bli nådd av barnen. Mobilen ger frihet!

Sen är ju mobilvett och etikett en annan fråga.

Idag är tre av fyra barn hemma från skolan. Förkylda, ont i huvuden, slem. Jag vill inte ha deras sjuka. Har inte tid!

Håller på med så mycket som måste bli klart att jag absolut inte vill hamna i någon sjuksäng.

Men jag brukar inte få deras åkommor. Eller så har jag haft så många genom åren att jag inte känner av dem. Barnen blir ju SÅ mycket sjukare om det är skola..hrm hrm.

Jag hade en stor diskussion med 13-åringen imorse. Han ÄR verkligen förkyld, men är han SÅ förkyld att han måste stanna hemma? Jag brukar vara hård och säga att har man inte feber får man inte vara hemma, men han hade såååå ont i huvudet och eftersom hans småsyskon också har ont i huvudet och är förkylda kunde jag ju inte misstro honom. Fast jag är lur på att det var lite fejk. Fy, vilken hemsk mor jag är. Men han får skylla sig själv. Han har fejkat sjuk förut och därför har han skapat denna misstro själv. 

Annars har han gått till skolan med glädje denna hösttermin. Det är en fröjd att se. Han gillar skolan och kompisar och verkar tycka att det är riktigt skoj. Det är nog att de behandlas som vuxna lite grann. De får respekt och får ansvara själv för sin skolgång och i hans fall har det verkligen hjälpt honom att växa. Han har mognat enormt dessa veckor. Hans pappa har inte riktigt hängt med i utvecklingen och kan fortfarande beordra tandborstning eller  annat av bara farten och då säger sonen förnärmad: "Men jag är väl ingen barnrumpa, det är väl klart jag borstar tänderna utan att du ska säga åt mig!" Precis, han gör verkligen det. Förvandlingen är lika markant som från en puppa till en fjäril.

Fantastiskt.

Men i morse var jag liiiite skeptisk. Var det gamla takter eller var han verkligen dålig?


Av Persilja - 5 september 2007 12:36

Jag längtar efter glitter och glamour men kokar köttsoppa och bakar bröd. Snacka om komplicerat känsloliv! Jag menar hur är hjärntrådarna kopplade egentligen?

Jag brukar inte ofta koka köttsoppa och baka bröd. Tyvärr. För det är ju gott. Men det ges inte tid till sånt. Eller tas. Jag prioriterar inte det nog högt. Dagarna är för korta.

När man blir gammal och fått pension och alla barn lämnat hemmet då finns tiden, men det är ju NU jag vill göra det.

Om jag blev snuskigt rik, då skulle jag leja bort disk, tvätt, städ och handling. Laga mat skulle jag göra, men bara lämna stöket och be husan karln som jobbar med städningen i mitt hus att röja upp.

När jag kom hem från jobbet skulle allt vara skinande rent och tvätten inlagd i skåparna och några kissränder och andra brunare ränder i toastolen skulle inte existera. Jag skulle glömma att sånt finns. Det jag tycker är värst av allt av hushållsgörat, det är att skura toan. Jag kan drömma mardrömmar om snuskiga toaletter. När sex personer (minst!) delar en toalett (den andra är gammal och äcklig så ingen vill gå på den) förvandlas en fräsch nyskurad toa snabbt till en vedervärdig ofräsch . 

Den behövs faktiskt skuras varje dag. (Fyra av manligt kön i hushållet=say no more.) Men städerskan i det här huset vägrar. Och trots det så rycker ingen vikarie ut. Så toan ser sunkig ut i flera dagar innan städerskan går ur strejk igen och skurar den. Ibland tvångsrekryteras personal men det är alldeles för resurskrävande så det händer bara ibland.

Ack ja om man vore snuskigt rik!

Nu har man bara snuskig toalett. 


Av Persilja - 4 september 2007 21:53

Har varit på en av veckans tre föräldramöten. Tisdag, onsdag, torsdag. Jippi! Sysselsättningen är räddad. Tjejfest på onsdag, med hopp om salongsbeusning; bye bye.

Gissa vem som så lägligt är bortrest tisdag-torsdag. Jäpp, maken.

Vem får alltså sitta på föräldramöte tre kvällar i rad?

Ja, ja, så farligt är det inte. Och jag vill inte hoppa över något eftersom jag vill visa mig och se de andra föräldrarna.

Det gjorde jag ikväll. Visade mig. Pratade också en del. Ville ge ett intryck. Vägrade återuppleva första föräldramötet i byn. Det var i 8-åringens klass, i trean det var möte ikväll. Han har superfina lärare. En äldre kvinna och en ung kille. Bra stämning, engagerade lärare. Guld värt! Dessutom såna som SER barnen. Som orkar lyssna på dem. Är SÅ glad och tacksam! Det är faktiskt inte en självklarhet!

Barnen var valpvakt medan jag var på f-möte. Vilket resulterade i två små pölar på golvet...

Det är inte lätt att komma ihåg att gå ut med honom. Så fort han stiger upp. Så fort han lekt, så fort han ätit. De glömmer.

Han kissar ofta. Skvätter. Ännu lyfter han inte på benet utan sänker bara ner bakbenen lite. Ser man det är det bara att springa dit och lyfta honom. Han kissar inte i luften. Han nyper av.

NU ska jag sova.

Är så kvällstrött nu för tiden.

Längtar efter nattuggleri och sovmorgnar! Efter glitter och glamour.

Kanske skulle man kunna arrangera "byt liv med en annan bloggare"! Få se nu, vems liv skulle jag vilja ha nu då?

Kanske den relevanta frågan att ställa är "vem vill ha mitt". Sen kan jag ta vems som helst. Hehe!


Av Persilja - 4 september 2007 08:12

Det blev en flygande fart på denna morgon. Maken åkte iväg med sexplanet och for således hemifrån strax efter fem. Jag somnade om och steg upp sex men efter en natt full av avbrott i sömnen, hund och barn som gnytt och grymtat och puffat och donkat och måstat kissat osv...var jag trött så in i  bomben. Då funkar jag inte. Det som i vanliga fall går i flygande fläng går som i slow motion. Att koka choklad till tre och göra mackor (olika sorter) och försöka dryga ut matsäcken med sånt vi hade hemma, trolla helt enkelt, är inte lätt när man egentligen står och sover. Matsäckarna blev packade, hinkarna (till lingonen)  framgrävda ur städskrubben, som fortfarande står vidöppen för att den inte längre går att stänga efter krafset i morse, dottern fick nog på sig långkalsongerna iallafall (här är bara sex grader) och sonens fleecejacka lyckade jag lokalisera djupt nere i en tvättkorg.

De kom någorlunda hela och med hyfsat välpackade ryggsäckar till skolan en minut sena. (Hade det varit tecknad film hade jag parkerat med skrikande däck.) Det var första gången jag kände att vi var tvugna att ta bilen till skolan.

Jag lovar, om funnits det en stressmästare hade den slagit i botten!

När barnen var avlämnade och pussade satte jag mig i bilen och andades ut. Körde hemåt. Andades. Precis när jag ska parkera hör jag ett gny från baksätet. Hunden! Herregud, har vi en hund? Jag hade TOTALT glömt bort att vi över huvud taget har en hund. Han ramlade ur mina tankar helt. Jag kom ju ihåg att ta med honom i bilen men sen när jag kopplade ur stressen, då försvann även han ur medvetetandet. De där minutrarna i bilen. Jag tror att om han inte gnytt, då hade jag gått in och glömt honom i bilen!!! Och det värsta är att jag vet inte när jag kommit på att han satt där heller. 

Fy, jag blir rädd för mig själv.

Finns det ingen som kan ringa en hundsocial eller något. Vi har en olämplig matte här!!!

Himmel.

Tur att han hade vett att gny. Han visste nog precis hur viktigt det var. Hundar är ju kloka och sensibla. Jag ska aldrig mer glömma bort honom. Jag lovar! 

När dottern stod i kön in tillklassrummet för att hälsa på fröken så hörde jag hur fröken frågade alla barn "och vad har du för gott med dig idag då?" Jag hörde henne också säga "pastasallad! Oj vad gott."

Jag undrar vad dottern sa: Tre torra skinkmackor och så skulle mamma baka men hon glömde det så jag tror jag har en halvfrusen falukorvsbit och  ett smörgåsrån också i ryggsäcken. Och en tomat, fast den är lite mosad och så kanske hon stoppade i en festis också." Typ. Nej, dottern är rätt blyg-sa säkert "vet inte" eller bara "varm choklad". Suck. Dålig matte, dålig mamma. Dålig maka. (Bad mannen flyga till blåkulla i natt när han knackade på mig och sa "du måste gå ut med hunden".)

Nej, denna dag började mindre bra. Hoppas att den fortsätter lite bättre. Ska nu ta ett djupt andetag och trycka på "omstart". 

Av Persilja - 3 september 2007 21:04

Efter en fullproppad dag som började 05.50 sitter jag här nu vid 21-tiden på kvällen och inser att i morgon ska tre av fyra barn ha matsäck med sig. Inga bullar, ingen korv, inga plättar hemma. Visst, jag kan ställa mig och steka plättar i morgon bitti, men det är inte troligt att jag gör det. Jag är ingen morgonmänniska. Jag orkar inte ikväll heller. Har haft en fulltecknad dag och det finns helt enkelt inte en gnutta ork kvar i den här kroppen. Ska gå och sova en välförtjänt sömn. Det blir bra med mackor och varm choklad på lingonplockardagen. Hela byskolan ska till skogarna runt byn och plocka bär som sen doneras till barnbespisningen. Bra va? Ekologiska lingon, inga transporter, fin motion, sammanhållning och lärdom. Inte illa pinkat av en skoldag. Äldste sonen är den enda som inte ska till skogen.

Älgjakten är igång så det gäller att klä barnen i glada färger. Måste nog förbereda en del innan jag går och sover. Som sagt, en full dag, med en massa att göra, skriva krönika, sy, serva hantverkare med kaffe och smörgås, (bara maken och svärfader med dock hantverkare) ha huset fullt av barn (totalt nio stycken) passa vovven som idag haft en usel dag vad det gäller rumsrenheten. Vet inte hur många pölar det blivit. Grr. Inte på hunden, på dagen. en fullspäckad dag där inte tiden för valp fanns. Inte för att se när det var dags iallafall. Så nu har han väl backat några steg och vi får börja om igen med att springa ut hela tiden. Synd, det kändes som att vi var framme snart. Men det går väl inte så fort. Han är duktig, det är vi som inte varit duktiga idag. Alla har litat på varandra och kollen har varit noll.

NU ska jag skynda att packa iordning lite inför morgondagen och så kasta mig i sängen. ÄR SÅ TRÖTT!


Av Persilja - 3 september 2007 20:07

Vad många kloka tankar jag fått på mina bloggfunderingar! Dessa tankar kommer då och då. Det är viktigta saker att tänka på.

Men nu struntar jag i det och går vidare.

Jag lovade en annan bloggare att visa en lustig likhet mellan oss. Det finns fler. När hon visar bilder känner jag ofta igen mig och tvärtom. Denna stol är inte så vanlig. Min kommer från länsstyrelsen här i Norrbotten. Den fick jag som 14-åring av en granne som jobbade där. Jag fick två. En målade jag blå, den andra röd. Den röda blev sedermera antikvit och fick ett randigt tyg från Gudrun Sjödén. Så har den sett ut några år. Snart får den nytt tyg igen. Men kika in hos Maria-jag blommar så får ni se likheten...Scrolla neråt så ser ni en likadan stol...


Det har varit frost här.

Buhu! Det är så tidigt! Och tråkigt! Krassen har frusit. De flesta pelargoner hade jag burit upp på bron så de stod under tak och klarade sig tack vare det. Nu har många pellisar fått flytta in. De blommar så vackert så jag vill ju se dem. Fast hemmet känns som en handelsträdgård. Blommor överallt!

Till och med frigolitblomlådan fick komma in.




Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26
27
28 29 30
<<< September 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards