Pengar!
Inkomst!
Det verkar vara det absolut mest tabubelagda området att prata om. Eller det mest känsliga. Aldrig rör det upp så mycket känslor som när man pratar om pengar.
Detta nödvändiga ont.
Det finns de som älskar pengar. Det finns de som hatar pengar. Det finns de som har mycket pengar och de som har lite.
Det finns mycket man kan köpa för pengar.
Pengar löser många problem.
Men det finns saker som man inte kan köpa för pengar och där pengar inte har någon betydelse alls.
Men VARFÖR är pengar ett så tabubelagt område????
Varför är det hemligt hur mycket vi tjänar?
Varför är det hemligt hur mycket vi sparar?
Varför är det hemligt hur mycket vi betalar för olika saker?
Enda gången man talar om vad man betalat för någonting är väl när man gjort ett kap? Ja, det finns ett fåtal som tycker om att skryta hur mycket de betalt för något, men det är ändå undantagen.
Men det här med märkesprylar som klockor, bilar, jeans, jackor, skidor, glasögon osv. Där köps ju märkesprylen lika mycket för att visa att man har RÅD att köpa den, som för att man tror (att man gått på) att den är bra. Att ha märkesprylar är väl ett sätt att visa att man har pengar??? Eller? Lite iallafall? Iallafall ge sken av att man har pengar!
Det här med att inte tala om sin inkomst tror jag är en smart grej införd av arbetsgivarna; om ingen säger vad de tjänar kan arbetsgivaren inte få en samlad attack mot sig att höja lönerna. Alla smusslar med sin lön och kämpar om sin egen pott. På ett jobb jag hade där alla utförde samma arbete var lönerna ändå olika. Jag tog en gång upp till diskussion på fikarasten varför det var så. Jag sade vad jag hade och frågade (blåögt) vad de andra hade. Det blev alldeles knäpptyst. Det pratades fort om något annat och jag lärde mig att det verkligen inte var ett samtalsämne man tog upp så öppet. Sen visade det sig att löneskillnaderna var ganska stora och att de som redan hade ganska mycket ofta fick mer i påslag vid nästa löneförhandling. Det var de som höll sig framme och bad om mer som fick mer. Det fanns inget likalönförlikaarbete tänk där inte.
Det där är ju egentligen en annan diskussion men just fenomenet att det är så tabu att säga högt vad man har i lön, det förvånade mig då och förvånar mig än idag.
Om det inte var så fult att tala om lön och inkomst och utgifter kanske man skulle kunna komma tillrätta med skillnaderna lite fortare. Nu anar vi bara vad grannen tjänar och avundsjukan huserar i buskarna.
Ibland kommer kvällstidningarna med listor "så mycket tjänar de rikaste i din stad". Sånt säljer för det är lika hett som att få titta i folks dagböcker.
Att vara fattig är fult, men att vara rik är ännu fulare.
Jag har varit i båda lägren. Mest i det fattiga, men ett tag när vi hade mycket jobb hade vi det väldigt bra och visst sjutton är det skönt att ha gott om pengar!!!
Omställningen från att ha haft det bra och kunnat köpa det man behöver utan att sprara först till att få vända och vrida på varje krona är jobbig.
Det är svårt att vänja om barn att det inte går att köpa det de vill ha på en gång. Svårt, men nyttigt. Jag tror att det är BRA att få vänta och tvingas spara!
Men det säger man väl bara för att klara av sin situation???
Att ha låga inkomster är att få känna samhörighet. Aldrig får man känna så mycket samhörighet med andra som när man inte har råd och säger det högt. Det är som en dörröppnare. Man bjuds snabbt in i gemenskapen. Men när man hörde till den andra kategorin som hade råd då smälldes dörren rakt i fejset. Ingen samhörighet då inte. Det är väldigt starka känslor kring detta.
Man hatar de som har mycket pengar eftersom det finns så många som får kämpa för varje krona.
Det är väldigt mycket orättvisor.
Mina tankar rör nu inte orättvisorna i vårt samhälle, att en del kan roffa åt sig mycket medan andra inte kan det, utan det jag reflekterar över nu är det här med att det är så mycket hyschhysch med pengar.
Det är nästan lika pinsamt med en som säger att den är fattig som den som skryter att den är rik. (Enda skillnaden är väl att den fattige får lite mer sympatier) Det är PINSAMT att lufta detta utanför sitt hem. Det är inte socialt accepterat.
Läste i DN om en som jobbade med majblommorna, som ju säljs som stöd för barn som inte har vad de behöver. Fattiga barn helt enkelt. Hon tyckte det var viktigt att tala om fattigdomen. Kanske är det så tabu att tala om detta för att det är ett misslyckande för vårt folkhemssamhälle. Det skulle inte bli så att en del är fattiga och en del är rika. Men så är det.
Och det väcker massor av ont blod.
Men man ska inte tala om det!
Inte de som är verkligt fattiga och absolut inte de som är rika.
Alla där mittemellan får klaga. Det är okej. Att säga att det är lite tomt i börsen i slutet av månaden, det är ett fullt accepterat sätt att skapa samhörighetskänslor. Men man får inte gå över gränsen och säga att vi har ätit gamla knäckebröd denna vecka och kanske måste vräkas denna månad.
Nej, hu! Det ska inte sägas högt!
Någon som förstår mina tankegångar???
Jag undrar varför det är så mycket hysch hysch och tabu kring pengar!!!???
Varför är något som vi ägnar så mycket tid åt så fult att prata om??? Eller det är mer hur vi pratar om det. Det är okej att säga att maten är dyr. Men att säga att man har ont om pengar är inte lika okej.
Svaret tror jag ligger i att det sär så stora skillnader!!!
Sitter du i en grupp där alla har samma ekonomiska situation då är det okej att prata. Då kan det inte bli fel.
Men finns det skillnader så är det genast värre. Antingen trampar du den som har mer på tårna eller den som har mindre. Det är ett jäkligt känsligt område. Det borde inte vara så stora skillnader. Men det är det.
En del har mycket.
Många har lite.
Det har man rätt att vara arg på.
Men att grannen har liiiite mer för att de gjort smartare val eller placeringar eller har ett bättre ekonomiskt sinne, det är betydligt mer tqabu att vara arg för.
Och att det finns de som är riktigt fattiga och inte kan ta sig ur det, i vårt samhälle idag, det är också tabu att tala om. Man vill gärna tro att de självförvållat det genom att slösa för mycket eller vara missbrukare eller liknande.
TABU är det. Tror jag. Upplever jag.
Har ingen lösning.
Vet inte ens om mina reflektioner stämmer...
Men jag upprör säkert flera nu.
För det är ett känsligt ämne.
Magnus
26 mars 2008 09:49
Ett låååångt inlägg.... Men jag håller med dig i stort, har funderat i samma banor.
Hur mycket jag själv tjänar? För lite i förhållande till prestation..:)
Ha det gott!
http://thorn.bloggagratis.se
Persilja
26 mars 2008 09:54
Thorn: Ja, det är skönt att skriva i sin egen blogg för då får jag var huuur långrandig jag vill! ;D
Ang hur mycket du tjänar: det tycker nog alla. Men HUR mycket tjänar du i kronor??? NÄ, jag skojade bara ,du behöver inte säga...men det är verkligen inte självklart att skriva summan.
Charlotte
26 mars 2008 10:07
Ämnet verkar vara lika tabu som det ämne Sissi-mor skrev om igår. Att tjäna pengar är fult att inte ha pengar är lika fult det också. En gång för många herrans år sedan, då jag inte ens hade föräldrapeng, ingen inkomst för jag hade ingen a-kassa så fick jag höra av en som jag knappt var bekant med. Ni måste väl få socialbidrag? Hur jag kände mig då, vi som hackade oss fram på barnbidrag och makens lön... det går inte med ord att beskriva. När jag sedan fick höra att ryktena att vi levde på socialen var allmänt prat blev jag deppad. Som tur är var nog endel folk lite mer vettiga så ryktena upphörde efter ett tag. Jag tror inte socialen hade låtit oss bo kvar, ha bil och annat om de hade betalt allt detta för oss. Så visst skulle det vara bättre om vi kunde vara mer öppna om våra pengar så att det inte uppstod en massa rykten. Även lönerna skulle säkert bli mer jämna om alla visste om vad den andra tjänar. Min make som jobbat inom samma kontor i 25 år har mindre i lön än sin kollega som började sin karriär för bara ett par år sedan! De gör samma typ av jobb. Maken har insyn för han sitter med i facket, det är därför han vet. Den yngre kollegan kräver mer!! Så kan det vara.
http://charlottas.bloggagratis.se
Persilja
26 mars 2008 10:14
Charlotte: Måste kika in hos sissi då!
Nä, hade pengar inte varit så tabu hade inga rykten behövt florera. Det är ju så att det pratas säkert mycket i smyg om pengar och så men inte högt!
Gry
26 mars 2008 10:28
Ekonomi ÄR tabu. Sex pratar vi gärna om, eller hur? Men pengar.... där går gränsen!Kolla bara på TV. "Fråga Olle" verkar vara rätt hämningslöst, medens "Lyxfällan" är baserad på skam. Man har hamnat i ekonomisk kris och två kostymklädda experter talar om hur man har hamnat där och "hjälper" familjen eller paret ur krisen.
Samhället är alldeles för inriktad mot prestationer, och prestationer mäts oftast i pengar. En prestation som är den största av alla nämns aldrig som något positivt. Att bara leva, att vara och att umgås. Den sociala aspecten, vare sig det gäller barn, äldre eller vanlig kontakt mellan människor, är inte värdt så värst mycket. Men det är den som gör livet rikt, tycker jag. Jag har helt slutat jaga pengar. Jag jagar tid i stället. Tid är pengar, heter det. Men det är inte riktigt så enkelt. Det är enbart täckmantel för att kunna rättfärdiggöra jagandet. Det går alldeles utmärkt att klara sig med mindre pengar, och därigenom ha ett rikt liv på riktigt.
Kram Gry
http://www.baragry.blogspot.com
Ellen
26 mars 2008 11:02
I Norge er skattelistene offentlige - er de ikke det i Sverige? Nå sier selvfølgelig ikke skattelistene alt, men likevel er det en god ting at de er tilgjengelige for allmennheten, synes jeg. De gir en pekepinn om forskjells-Norge.
Det gikk en (humor)serie på norsk tv som tok for seg de 7 dødssyndene. Når de skulle ta for seg "misunnelse" reiste de til Sverige. Kanskje var det en grunn til det...?? ;)
Når det handlet om "fråtseri" trengte de ikke dra så langt. De ble hjemme i Norge.
Men økonomi er tabu i Norge også. Det verste synes jeg imidlertid er at folk ikke kan være fornøyd. Norge flommer over av penger, ok de er ujevnt fordelt, men de fleste har enormt mye mer å rutte med enn forrige generasjon hadde. Men de virker ikke lykkeligere av den grunn. Bare mer rastløse!
Dockmamman i Jämtland sticker upp
26 mars 2008 11:35
Nu tycker jag att det är skillnad på att se ner och ner när det gäller ekonomin. Visst är det tabubelagt vare sig man tjänar mycket eller litet och egentligen så är det väl inte vi vanliga människor fel utan det handlar egentligen om makten som styr det hela.
Men hela samhället bygger på hög status, det är samhället som gör skammen.
men visst kan jag med bli irriterad på människor som har pengar, men det beror på hur människan själv är. De finns de som SKRYTER om sina pengar, jag brukar svara på det att det är ingen som blir mätt på skryt.
Men något mer som kan irritera mig är människor, helt vanliga som har själv har dålig ekonomi som kan sitta och ski*prata om de som har det ännu sämre än de som har det dåligt.
Det FÖREKOMMER mycket mer om att sitta och prata ner de som söker socialbidrag.
Det kan sägas en klassisk mening -De lever på mina skattepengar, man ska supa för att få socialbidrag, man ska inte jobba osv...
Det finns de som får dessa gliringar dag ut och dag in OCH av sådana som själva lever med lite och ingenting.
Så om man tänker efter så det är tabu om man har mycket pengar, lite pengar men inte om MAN har JÄTTE lite pengar...
Ha en go dag
http://stickmonster.bloggagratis.se
Persilja
26 mars 2008 11:43
Jo, så är det, men det är inte riktigt det jag funderar i utan varför det är lite provokativt att du säger det. Förstår du? Varför är det så?
Det är ju något bra att säga att man inte uppskattar pengar, men det är provocerande för dem som inte har några alls. Vi pratar så lite om pengar så det är mer så att vi gissar till höger och vänster hur mycket eller lite folk har. Varför inte köra med öppna kort??? Så här mycket har jag. Hur mcyet har du? Den fråga är ju otänkbar när man är vuxen. Som barn är det självklart...
Persilja
26 mars 2008 11:44
Gry: Ja, den ovanstånde kommnentaren var svar till dig! :D Glömde det...
Anitha
26 mars 2008 12:16
Pengar är ett gissel. I synnerhet när det står ett stor minus framför siffrorna och kronofogden knackar på dörren. Det är så det ser ut hos mig. Jag har tagit väldigt dåliga ekonomiska beslut, och låtit någon som absolut inte ska ha hand om pengar påverka min ekonomi. Och vet du vad det värsta är? Det tog mig ungefär en kvart att upptäcka att han var sådan, att han inte hade något vett alls på den punkten. Men det hade jag. Jag visste bättre, och ändå tillät jag honom att förstöra min ekonomi under 8 år. Det kommer jag få betala för i många år framöver. Och jag skäms för min egen stupiditet när jag annars är en skärpt kvinna. För fasen - jag har ju till och med funderat på att bli neurokirurg! Inte direkt ett karriärval man förknippar med någon som är korkad, eller hur? Men vet du...jag vägrar skämmas. Jag sitter i skiten, och gör så gott jag kan för att få ordning och reda på saker och ting igen. Förr eller senare kommer jag i mål. Och aldrig mer en karl som kan påverka min ekonomi...
http://femman.bloggagratis.se
A
26 mars 2008 13:01
Bra skrivet! Jag undrar också varför det ska vara så hemligt med allt som har med pengar att göra.
Mannen har tex en bekant som lyckades få tag på en biljett till Led Zeppelins "reunion-konsert" i London. Eftersom Mannen är ett stort LZ-fan så tyckte han det var jätteroligt att höra och undrade, såklart, vad en sån biljett kostat. Tror du han fick något svar? Varför kan man inte berätta något sånt? Skäms han för att han lagt mer pengar än han egentligen har råd med? Skäms han för att han har mycket pengar? Eller vad? Beats me!
Jag själv förvånas, eller förundras, mycket över hur unga barnfamiljer verkar ha råd med så mycket. Nybyggda hus, nya bilar, märkeskläder, fjällsemestrar och utlandsresor. Jag missunnar ingen, utan tror nog ofta att många, tyvärr, lever på lånade pengar.
Trycket idag är så stort på att ha "allt".
Jag har själv, för länge sedan, lagt ner de kraven på mig själv.
Precis som Gry, så jagar jag tid istället för pengar.
Fast visst vill jag ha pengar också. För det ger ju ändå en viss frihet att ha dem.
Inte överdrivet mycket. Men så pass att ekonomin inte behöver vara ett orosmoment i livet.
Man måste ju, trots allt, ha pengar i dagens samhälle.
Ditt inlägg väckte många tankar, och jag skrev själv om det här med löner...det är ju ett kapitel för sig.
:)
http://minsoffa.bloggagratis.se
Tiina
26 mars 2008 13:01
Fortfarande imponerad över din förmåga att få dina tankar i ord!
Lite pengasnack ur min synvinkel: Faktiskt underligt vad pengar kan göra med folk! Livet är en kamp för dem som har svårt att få mat för dagen, all respekt. Men för dem som har olika grader av "mera pengar än totalt utan" verkar gälla att folk går och sneglar på varann, blänger på varann, tävlar med varann osv... Man blir grupperad efter vad man har, eller väljer sällskap efter vad man har. Men här igen finns ett val, att välja att inte vara med i den svängen! Skrev 11 feb "hos mig" om fiskaren som fått fångst så han klarade dagen och satte sig ner att njuta. Det är för mig en skön inställning. Men det är klart att det är något som är snett när två sitter med samma erfarenhet och gör samma jobb men får olika "tack ska du ha" för det, förstår inte hur arbetsgivarn täcks! Lika lön för lika arbete, eller baserad på tiden "i tjänst", annat förstår inte jag!
Avslutar mina funderingar med en kommentar som en kylig gammal klasskompis alltid svarade med när ämnet berördes "Pengar, det är en världslig sak, det var värre förr när det var ekorrskinn!"
http://alandsskargard.blogspot.com
Åsa
26 mars 2008 14:32
Bara ordet pengar väcker genast känslor, oftast negativa. Jag skulle vilja att det var tvärtom, iallafall en mer avslappnad attityd till pengar. Inte bagatellisera fattigdom o. dylikt men att pengar faktiskt skulle väcka positiva känslor. Eller till och med glädje! Vi behöver ju pengar för att leva, vad vi sedan gör av våra liv och pengar är ju en annan sak. Är inte pengar i sig neutralt egentligen, fast det har fått så många olika laddningar och tabun?? Jag är glad att du tar upp ämnet det behöver "vädras" lite.
Hade för övrigt tänkt att göra ett inlägg hos dig då det var ett tag sedan, jag lusläser inte alla inlägg men har jag bara lite "datatid" är din blogg en av de jag helst besöker. Jag har upptäckt att hos dig kan jag reflektera mina egna tankar om saker och ting i min vardag och få "hjälp". Mycket av dina tankar liknar mina egna, inte så att jag håller med om allt men jag vet inte hur jag ska förklara, men din blogg, (tack och lov för din skrivklåda) får mig att gå vidare i mina tankar och funderingar. Den gör mig säkrare på mig själv på något sätt. Önskar jag hade din förmåga att skriva för det här verkar kanske mer kryptiskt än det är...
Jag gillar att hälsa på här hos dig helt enkelt.
http://asaskammare.blogspot.com
Gry
26 mars 2008 14:59
Inte meningen att undvika frågan, utan jag lämnade bara mina egna funderingar kring jagandet, som jag hakat upp mig på ;-)
Tror det är så enkelt som att vi håller oss till vår egna nivå. Den som är på högsta nivån, pratar säkert pengar på sitt sätt. Vet inte hur, då jag inte är så insatt i denna sfär. Sen är det så att vi på varje nivå inte vill vara något sämre än andra inom samma kategori. Och att då köra med öppna kort kan ju avslöja att man faktiskt inte ligger bäst till. När man inte har några pengar alls, så känns det skamligt och man vil inte skylta med det. Vilket jag förstår. I stället säger man till barnen att "Nen, du får inte åka med på den skolresan", man får inte vara med i den aktiviteten eller vad det måtte vara. Man skyddar sig. För många inom medelkategorien är jag övertygad att stora skulder gör att man kan leva lite gott och uppvisa en fin fasad. Det är ju inget man vill skriva om med stora bokstäver och därför hålls det tyst om de (lånade) pengarna.
Jag tror med andra ord att de allra flesta antingen tävlar (medvetet eller omedvetet) om att visa upp en bra ekonomi eller så har man så lite pengar att man inte vill tala om det för att man försöker klara sig som bäst det går utan att skammen ska bli känd. Mina tankar kring VARFÖR det är TABU....
/Gry
http://www.baragry.blogspot.com
Persilja
26 mars 2008 16:27
Dockmamman: Det kanske är så att det är de som tjänar mycket som inte vill säga! För de skäms...kanske är det så enkelt?
Anitha: Förjäkligt att hamna på "deken" för en slösaktig karlaslok! Men du hämtar dig ! Du verkar stark som en oxe. Och det är klart att du inte ska skämmas! Det är strongt att hålla huvudet högt. Skit i vad folk snackar, du har ju börjat på ny kula! Det går uppåt nu! Men det är tufft med skulder. Efter jag skrev inlägget tror jag att jag insett att det nog är de med höga löner och mycket pengar som är tystast och hyssjigast. Det är mest tabu att tjäna bra. Det är mer okej att vara fattig i vårt land. Men inte föööör fattig bara. Då blir det tabu...
Knepigt!
A: Han vill inte säga för att han eg. tycker att den var för dyr. Skäms. Men vad fånigt! Har han ett brinnande intresse så kan han väl stå för det! Det är det jag menar med att folk mest säger vad något kostat när det var ett kap. Hade han kommit över biljetterna billigt hade han ju skrytit om det!
Det där med unga familjer som har allt är ju precis som du säger vårt lånesamhälle som styr. Det är inte klokt idag så tiptop folk vill ha det. Allt för fasaden. Men frågan är om de vill säga högt hur mycket pengar deras kök eller golv eller bad kostat. Det är hyschhysch. Varför är det så hemligt med vad vi tjänar och vad vi har på banken osv.
Värst tyvker jag det är när folk klagar på att de är så fattiga men så har de fonder och dylikt som de betalar massor för i månaden. Det är ju okej, alla får ju göra vad de vill, men varför kalla sig fattig då? Ännu ett mysterium. Kanske för att det är socialt accepterat att vara småfattig. Det ger gemenskap. Dock ej helfattig, då blir du pinsam och inte med i gänget...
Tiina: Ja det kanske inte vore lika mycket hyschhysch med ekorrskinn! ;D
A: Ja precis! Pengar är ju i grunden neutralt! Men vi har gjort det till en superladdad grej! Bra skrivet!!! Underligt!
Tack för ditt superfina beröm! Men du är BRA på att skriva och uttrycka dig-fattar precis vad du menar!
Kram!
GRy: Ja, det är kanske så att vi pratar på olika nivåer. Man är helt avslappnad och kan slippa pengars laddning när vi VET att vi är på samma nivå...klokt tänkt!
Jag minns när jag var tonåring och ständigt pank och min bästa kompis också klagade på sin pankhet. Vi kunde inte köpa gott eller gå på bio. Sen skulle vi göra nåt, gå på konsert eller vad det var och jag sa ju nej, jag är pank och det är ju du också, men DÅ hade hon ju en massa besparingar, pengar på banken, det var bara fickpengar hon var pank på. Det var min första kontakt med att man menar olika när man säger att man är pank eller fattig. Det är väldigt realivt och kanske är det också därför det är laddat...? Svårt ämne! Svårt att hålla sig till sakfrågan. Man vill gärna diskutera pengar på alla möjliga sätt! En engageradne fråga helt enkelt! Kramis!
Sissi i Norge
26 mars 2008 19:07
Tabu med penger stammer vel fra den tiden da det meste var privat og personlig...nå vet jo alle alt om hverandre. kanskje ville de unngå baksnakkelse, pinlig å ha mindre enn naboen. Hadde de mye kunne det bli misunnelse-
Kan jeg si jeg tjener NOK PENGER når jeg STORT SETT får betalt regningene i tide, og at lønnen holder NESTEN frem til neste lønn? Eller tjener jeg FOR LITE siden jeg ikke har noe til overs å sette i banken?
Men jeg er HELDIG som har 3 flotte barn, eget hjem og nok jobb til at det hele går rundt. Kanskje er det i bunn og grunn nok?
Jeg hadde MYE mindre da jeg studerte, og vi VAR fattige - men det var DA...nå klarer vi oss uten å be sosialen om hjelp.
man blir ikke LYKKELIGERE av mye penger, bare TRYGGERE materialistisk sett, og det i seg selv fører kanskje til en form for lykke..?
http://sissi-mor.bloggagratis.se
chatarina
26 mars 2008 22:46
Jag är fattig ; )
Jag har valt att vara fattig.. alltså leva på lite pengar, jag är rik på annat.
Jag stöder inte det konsumtionsamhälle som vi lever i idag.. på min ytterdörr hänger ett hjärta med texten "köp ingenting".
Mitt problem är att andra har svårt att acceptera detta. Har förgäves försökt att få släkt och vänner att acceptera att jag inte vill ha dyra julklappar mm och att jag inte har råd att spendera mycket på dem... Tänk efter... hur mycket pengar lägger en genomsnittlig familj på presenter och gåvor i olika former??? Gå bort, grattis, krya på dig presenter mm... Det dummaste är att det är inte alltid man får nåt som man vill ha eller behöver... nån prydnadssak som ska ta plats eller en blomma som lever en kort stund...
När alla räkningar är betalda här hemma så har vi en BRA månad ca 3500 kr kvar att tanka två bilar och handla mat för...
Det är inga problem! Om inte det inte krockar med födelsedagar eller jul...
Snåla? Bara när vi måste.
http://gardet.blogg.se
Gry
26 mars 2008 23:18
Läste nyss Chatarinas kommentar... Håller med helt om presenthysterin. Vi har i vår familj valt att inte ge presenter till oss vuxna. Bara när vi fyller jämt. Sen får svärföräldrarna och mina föräldrar presenter. Annars är det bara barnen fram tills de fyller 18 år. Vi har bestämt en summa på 100,- per barn när det gäller kusinerna. Jag måste erkänna att det fuskas och att det oftare blir 150,- än 100,-. Egentligen tycker jag det är kul att försöka hitta någonting bra för 100,-. Det vore för lätt att säga "nu köper vi för 250,- i stället, det är för svårt att hitta något för 100;-.....". För mig blir det lite princip. Att det är kul att ge bort någonting. Skulle vi i vår familj höja kusinbeloppet till 250,- så skulle det inte kännas bra. Våra barn har nio kusiner, och med födelsedagar, jul och konfirmationer som kommer på löpande band, skulle det bli alldeles för mycket pengar.
Sen, Chatarina, är ni många i familjen? 3500,- är ju inte så mycket att tanka två biler och mat....Ett tag när vi hade två små barn, så var vår budget ungefär som den du berättar, fast då med en bil. Tuffa tider, med hårda prioriteringar. Idag är jag sjukskriven efter cancer och har inte heller direkt fett med pengar. Vi valde att sälja vårt hus som vi tokrenoverat när vi hade två bra inkomster och tjänade tillräckligt till att göra oss helt skuldfria. Har inte mycket pengar över idag heller, men försöker utnyttja varenda chans att spara till resor och "göra"-projekt med barnen. Målet är att vara rik på tid och inte på pengar. Lätt att säga att pengar inte betyder så mycket när man har hyfsat så man klarar sig och även över till att göra någonting roligt. Men efter ha överlevt cancern, känner jag att det ska mycket till för att knäcka oss ekonomiskt. Jag hade trodde jag hade livförsäkring, men en miss gjorde att den gått ut och jag vet att jag kunde fått en hel del pengar för tap av bröst. Nu vet vi att vi kan klara oss ändå. Vi är berädda att göra rätt så mycket för att kämpa för vårt nya livsmål- att ha tid. En möjlighet, för utom att vi letar efter billigare lägenhet, är att i nödsituation bo i husvagn.... Tokigt? Tja, kanske- men det visar att det finns mycket lite som vi verkligen MÅSTE. Vi måste inte tjäna mycket pengar för att vara lyckliga, man måste inte ha hus, man måste inte göra som alla andra, man måste inte ...... och så vidare.
Lite ärliga tankar från Gry på kvällskvisten!
kram Gry
http://www.baragry.blogspot.com
Carina
27 mars 2008 12:18
Hej, det du skriver är så rätt så. Har också befunnit mig i bägge "lägren". Men jag måste säga att jag är lyckligare fattig än rik. Man värdesätter saker på ett helt annat sätt när man måste spara till det. Stor kram till dej !
chatarina
28 mars 2008 18:17
Absolut! Tid är så mycket värdefullare än pengar! Vi är två med en ettåring och lever så självförsörjande vi kan... efter att ha tankat bilarna så har vi kanske 1000kr att handla mat för och det får man ganska mycket för om man bakar eget bröd och har eget kött mm. Lillens barnbidrag täcker upp välling och blöjor mm. Vi köper nästan ingenting "onödigt" och går aldrig på bio eller puben. Har man överlevt cancer som Gry (wow) så har man säkert även då en helt annan uppfattning om vad som är "värt" nåt i livet. Vi har köpt vår gård och betalar dyra pengar för den varje månad istället för att resa utomlands och dyl. Våra intressen är att pyssla i trädgården och greja i skogen så vi får ihop ved inför vintern... Lyx för oss är det lilla extra i vardagen, lite hemgjort rödvin framför teven är mycket uppsakttat efter en arbetsam dag ute på backen!
Skulle självklart inte tacka nej till lite extra på sparkontot, någon som har för mycket??? ; D
http://gardet.blogg.se
