Jag har idag fått en slags "ahaupplevelse".

En nyttig sådan.

En sån där spark i baken som man behöver i bland.

Jag har insett hur mycket jag har att vara glad över.

Vad fan- hur kan jag ens tillåta mig att känna pms-deppar eller andra låga stunder!??

Jag borde skämmas!

Jag har SÅÅÅ mycket att vara glad för.

So what att vi inte har råd att åka på semester. So what att inte 12-åringen fick åka på skate camp i Avesta. So what att vi inte har råd at att renovera köket. So fucking what!!!!!

Vi har det så fruktansvärt bra!

Vi har huset, ett underbart hus i mina ögon. Det har allt jag drömt om. Gammal atmosfär. Historia. Rejäla träväggar. Djupa fönsternischer. Trätak, trägolv. Gedigenhet. Varför hänga upp sig på att det inte är fräscht? Att köket är ett hopplock av alla möjliga decennier, att alla möjliga smaker och ägare satt prägel på det. Vad spelar det för roll???

Trädgården är helt enorm. 3000 kvm enorm. Vi har all möjlighet att göra VAD vi vill med den. So what att den saknar sol. So what att vi inte har en anständig uteplats. So fucking what???

Vi har förutom detta vår stuga. Vår fantastiska stuga. Den är lagom stor, lagom rustad och alldeles bedårande. Den ligger på en ö. Trädgården är en vildvuxen rosenträdgård. Vi har syrener, rosor i mängd, pioner och kejsarkronor och nävor och löjtnantshjärtan och fänrikshjärtan och allt sköter sig alldeles själv. Trädgården är alldeles bedårande i sin vildvuxenhet. Vi har en egen brygga, en egen badbrygga med stege. Vattnet är nymuddrat och djupt. Vi kan fiska abborrar direkt från bryggan och vi kan dyka rakt i och simma hur mycket vi vill i ett vatten som är bräckt och lagom tempererat. Vi har allt som vi kan önska och mer därtill.

Detta är inte menat som skryt. Jag hatar skryt. Detta är en ren uppläxning av mig själv som faller ner i någon slags tyckasynd om mig själv tillstånd emellanåt. När allt känns tungt och bedrövligt utan att det egentligen finns orsak.

Märk väl- det är inte någon idé att någon annan bankar in detta i mitt huvud. Det måste jag göra alldeles själv och det är det jag försöker göra just nu. Jag försöker "mota Olle i grind". När PMShormonerna väller in över fronten ska jag ta till detta artilleri nästa gång. Jag vägrar hamna i deptillstånd snart igen. Sommaren är så förbannat kort att jag inte vill slösa en endaste dag till detta skit!

Vi är en familj med fyra barn. Bara det! Bara det borde ju göra att vi hjulade av lycka varje morgon vi vaknade! Va? Eller hur!

Livet är så fantastiskt!

Jag är en kvinna i mina bästa år. Jag mår bra, jag är full av kreativitet, jag är älskad av en hel hop med människor.

Halleluja!

Detta är ett halleluja moment!

Jag har mina smaklökar i behåll, jag njuter av god mat och goda drycker, jag har luktsinnet i behåll och njuter av underbara dofter. Jag utnyttjar min syn och njuter hämningslöst av fantastiska bilder av inredning, trädgård, mode och allt annat som jag beundrar. Bara att gå ut i trädgården och med alla sinnen njuta av vad som bjuds.

Herregud så bra jag har det!!!!

Till detta har jag tillåtit mig att skaffa en hund i familjen som jag och alla andra familjemedlemmar njuter av. Som vi älskar denna varelse! Det finns SÅÅÅ mycket att glädjas åt!

Jag gör det också.

Jag är så glad för allt jag har.

Ibland kanske det inte verkar så.

Det blir ju lätt så med en blogg, (som faktiskt väldigt mycket påminner om dagboksskrivande) att man gärna skriver när det känns lite tyngre än vanligt. Att det är då man tar till orda.

Då kan ju hela intrycket lätt bli att man är missnöjd.

Men herregud så nöjd jag är med mitt liv!!!

Jag kan inte begära nåt mer!

Inte något mer!

Så känns det just nu.

En jäkligt bra känsla!

Den vill jag spara!

Och det är det jag gör nu.

Hoppas att jag inte provocerar nån nu med min lycka.

Jag vill verkligen inte skryta eller flasha. Jag vill bara nedteckna att det faktiskt finns stunder då jag verkligen är nöjd och tillfreds. Det kanske inte verkar så annars, och DET vore ju egentligen mer provocerande. Imorgon ondgör jag mig säkert över något. Jag har saker att ondgöra mig över också! Tro mig. Jag är inte bekymmersfri på något sätt. En annan dag kanske jag förvånar mig över att jag faktiskt står ut.  Men det är en annan dag.

Idag är jag tillfreds.

Idag vill jag bevara till framtiden.

Idag är en gåva!

Se bara så mina soffkuddar matchar varann!

Och se sån dansk stämning mitt köksfönster utsöndrar! Att kunna plocka in sina egna pioner är en STOR livskvalitet!!!

Är jag odräglig eller vad???

Får man vara lycklig utan att vara provocerande???? Det är frågan. Men till alla er som blir provocerade kan jag bara tala om att jag verkligen inte känner så här hela tiden. Men kanske DET är det mest provocerande. Jag har allt jag drömt om men är ÄNDÅ inte lycklig alla dagar...

Det är väl konstigt.

Men skitsamma!!!

Just nu är jag så förbannat lycklig!!!!!

Halleluja!