Det är konstigt. Jag tittar aldrig efter fyrklövrar. Aldrig. De gånger jag hittat dem har de förmodligen hittat mig först. De har hittat mig och dragit till sig min blick och plötsligt från att inte sett ett enda gräststrå urskiljer sig en fyrklöver för mina ögon. Tro´t eller ej, men jag hittade en till alldeles nyss på min hundrastarpromenad. Jag har idag alltså hittat två fyrklövrar!!! På helt olika ställen.

När det gäller fyrklövrar är jag skrockfull. Det betyder något. Jag tror att jag glömde den första för snabbt i mitt villervallaliv och då hittade jag en till för att liksom skärpa till mig. -Se så! Önska nu det där som du önskar dig! Ungefär så känns det som att den andra klövern ber mig.

Jag har på sista tiden grubblat väldigt mycket. Jag har ganska stora beslut att ta och många funderingar kring detta. Många grubblerier hit och dit där jag listar för och nackdelar och för och emot och upp och ner och höger och vänster. Plötsligt är det som att en massa tecken visar sig för mig. Jag stöter på människor som jag inte mött på hur länge som helst. Jag möter människor och frotteras med bekanta på ställen där jag minst anar att de ska finnas. Jag får telefonsamtal som jag inte väntat men som betyder massor. Jag slår på teven och hör ämnen som rör mina grubblerier. Jag ser filmer som ser ut att vara nåt helt annat som helt plötsligt berör mina frågor. Och så dessa fyrklövrar...

Vad försöker de säga mig?

Vilket håll försöker de puffa mig?

Är allt inbillning?

ÄR det kanske så att man blir lyhörd för vissa saker när man själv är intresserad av samma saker. Det är som att man bara ser gravida magar när man själv är gravid eller önskar bli det. Eller när någon man känner köpt eller funderar på att köpa en bil så ser man plötsligt den färgen eller det bilmärket överallt.Så kan det också vara. Eller så är det intuitiva budskap som jag läser in överallt. Något försöker säga mig något?

Livet försöker säga mig något. Jag försöker komma fram till något.

Två fyrklövrar. Det är inte dåligt. Det anade jag inte när jag steg upp i morse.

Jag måste önska!

Jag har ikväll gjort en ny anslagstava till yngste sonen. Den är precis upphängd och har inte hunnit fyllas ännu. Tavlan bredvid är hans egen teckning på en NBA-match. Notera publiken i bakgrunden. Han målade den talrika människohopen under lång tid. Satt och målade de små huvudena hur länge som helst. Min lille 9-årige basketälskande son som ägnar all sin vakna tid till teckning och basket. 

På morgon när jag följde barnen till skolan, eller dottern för att vara exakt eftersom killarna absolut vill gå före (eller efter). (De vill inte bli följda till skolan, de är väl inga barnrumpor heller! Bah!) På vägen till skolan hade Pommac väldigt jobbigt. Han gick med nosen i backen och spårade sina tre småhussar. Fram och tillbaka,i  zickzack for han och drog och drog i kopplet. Han verkade ha koll på alla tre spåren. Jag som strosade i sakta mak med morgontrött dotter, ryckte tillbaka honom då och då eftersom han nästan drog armen ur led på mig. Till slut gick han och grät och frustade. Gnäll, yl, gråt, sniff sniff, gnäll yl gråt sniff sniff och så slita slita i kopplet. När vi äntligen kommit fram till skolan var han i upplösningstillstånd. Här har han funnit spåret efter sina tre hussar och så får han inte springa efter det för matte. En sån frustration! Sicket djurplågeri! Iallafall pommacplågeri! Jag lämnade dottern i skolan och vek av på spårfri väg och genast blev han sig själv igen. Inget mera gråt och yl, inget dragandes i kopplet. Bara lugnt sniffande och skvättpinkande.

På vägen hem hittade jag detta:Det är min fjärde fyrklöver i livet.

När jag hittade min första sa min syrra -Du måste köpa en lott! vilket jag gjorde och så vann jag, hör och häpna, 10 000 kronor på triss. Jubel!

När jag hittade min andra fyrklöver då visste jag att önskningar slog in och önskade mig hett att bli med barn igen och blev snabbt gravid med andre sonen. (Förste sonen tog evinnerlig tid och jag trodde väl att det aldrig skulle bli fler än ett barn.)

Tredje fyrklövern resulterade i son nummer tre.

Så vad ska jag önska med min fjärde fyrklöver???

Jag är för gammal att önska fler barn. Vet inte om jag skulle orka fler barn heller. Vill inte ha fler barn. Är sååå nöjd och tacksam redan.

Jag ska klura på vad jag önskar mig mest och så ska jag önska det.

Det kommer inte att bli något materiellt, det vet jag. Materiell lycka finns inte. Det är bara en myt. Även om äldste sonen är säker på att en 42 tums platteve är lycka och näst äldste sonen är säker på att en ny bräda med bästa hjulen och truckarna är lyckan och yngste sonen är helt säker på att lyckan finns i den dyraste basketbollen som går att köpa på affären. Dottern finner lyckan i en bärbar egen dator...

Visst, det ger alltid en gnutta lyckokänsla att förverkliga "drömmar". Men att ha dem levande och önska dem ger än mer lycka. Så talar en mamma som varit med i livet ett tag. En tråkmamma om man frågar barnen!

Tapeten med flamingosar har inte kommit upp ännu. Vissa läsare är sugna på att se den på plats...

För er visar jag den nu utrullad på sängen. Det tar ett tag innan den kommer på plats. Först ska hyllan vid kaklet byggas klar och målas. När den är klar kan jag stapla porslin och glas på den och flytta skafferivarorna till de skåpar som nu hyser porslinet. När det är gjort kan jag kasta ut den garderob som fungerat som skafferi. Sen kan jag riva ner den gamla tapeten där bakom och spackla och så måste kyl/frysen ut. SEN kan tapeteten klistras upp. Det handlar om några dagar. Kanske till och med en vecka eller mer...

Så jag får allt ge mig till tåls. Suck.