Yes! Maken fixade programmen åt mig så nu måste jag göra ett bildinlägg!

Så här kommer lite bilder från veckorna som gått. 

Det tog ett tag innan värmen kom igång hos oss. Det var nästan långkalsonger och mössa ett tag i juli! Men sen kom den då, sommaren och vi var snabba att njuta. 

Vi stoppade alla barn (och hund) i båten och åkte iväg på båtutflykter. 

Det finns väl inget härligare när det är varmt och soligt?

Ja det skulle väl vara att bada från bryggan då. Oj, vad vi badat! Vattnet har varit ljumt och härligt.  Till och med dottern som alltid fryser har badat och badat. Så här låg hon och flöt hur länge som helst den varmaste dagen. 

Och när man badat sig mätt kan man fiska. All fisk får hoppa tillbaka eftersom barnen tycker synd om firrarna!

En sensommardag åkte vi till Kluntarna, en magisk ö i Luleå skärgård. Den har fin sandstrand.

Perfekt för akrobatsika övningar.

Den har en magisk skog. En riktigt urskog som kommunen byggt gångar i så att det är lätt att promenera runt och njuta.

Skogen är tät och mörk och full av mossa och renlav och gamla stora träd. 

Där finns till och med dinosaurieägg!!!Eller hur.

Och när man gått över hela ön kommer man till en massa fiskebodar.

En härlig ö att göra dagsutflykter till.

Vi har träffat en massa söta kaninungar. Dotterns bästis har haft elva ungar och på en surströmmingsmiddag fanns dessa sötnosar till beskådan.

Man kan knappast se så mycket sötare ut eller?

Det skulle i såfall vara när man tappat sina två framtänder. Det leendet kan få vilken mamma som helst att tappa huvudet. Vem kan bli arg på en tandlös åttaåring?Solbrillor eller plastpåse, vilket är sommarens hetaste assescoar? Plastpåse helt klart!

Taket blir vitt-äntligen!

Jag hade god hjälp av dottern. Fast hon blev lite trött i tårna!

Här har taket målats, pärlsponten likaså och poolkaklet kommit upp. Dock ej fogats. Jag älskar blekblått! 

Sommarens händelse i trädgården är väl ändå när pioerna blommar. Ack så vackra de är!

 Fast jag har varit extremt nöjd med alla gröna växter också, som blommar mer oansenligt. De är ju liksom basen i trädgården.

Grönt är skönt.

Även inomhus har det blommat. Mina kära blomstrlönnar till exempel.

När det regnat har kreativiteten fått läggas inomhus och jag har sytt lite nya kuddar och annat.

Och målat en hylla och klätt om med tapet.

Och det får räcka för idag. Jag kan ju inte slänga ut allt på en gång! 

Nä, nu ska här bloggas med måtta! (Hehehe!)

Skolstart. Skönt. Huset är tyst och lugnt. Det har det varit under sommarlovet också vid den här tiden på morgon, men känslan är annorlunda. Tystnaden är mer total. Vilsam.

Och det känns som att jag har en hel ocean av egentid framför mig. Även om det bara är några timmar. Jag vill uträtta underverk.

Men det enda underverk jag antagligen kommer att uträtta idag är att bringa ordning i huskaoset. Här är så stökigt att jag får spader. Jag har också en hel del arbetsuppgifter att utföra och jag ska prova metoden att lista dem och bocka av dem eftersom de blir gjorda. Jag känner mig som en ny människa så här första skoldagen.En känsla som jag alltid haft oavsett om jag själv går i skola, första skoldagen är första dagen på mitt nya liv. Jag är bara lite mer cynisk och lite mindre lättlurad nu för tiden. När jag var yngre trodde jag verkligen på att allt skulle bli magiskt annorlunda. På något sätt saknar jag känslan, men på ett annat sätt är jag glad att jag känner mig själv så bra att jag vet att det inte blir så, men att det är okej ändå. Jag kan unna mig känslan av nystart trots att jag vet resultatet.

Barnen har iallafall den stora övertron kvar. De ska verkligen bli nya människor nu och i morse märktes beslutsamheten. Inget knot på morgon. Alla steg upp, alla hade lagt fram kläder kvällen innan, alla åt frukost vid köksbordet. Allt flöt på hur bra som helst och vi var alla i mycket god tid vid skolan. Det får gärna hålla i sig. Andan i halsen morgnar vill jag inte uppleva på länge! 

Eller It´s back. Datorn alltså.

Fredagens samtal från datorbutiken utlöste ett djungelvrål av lycka. Aaaaaiaaaiiiaaaaa!!!

Jag var verkligen glad. Jubelglad.

Nästan så att jag skämdes. Det varsom att någon jag älskar som varit svårt sjuk fått en friskförklaring och jag älskar väl inte min dator så, som en kär människa? Jag som trodde att jag stod över materiell kärlek...

Det är bara att erkänna, jag är datorberoende, precis som en hel hoper massa andra människor.

På fredagkväll var den alltså äntligen hemma och inpluggad.

Det var inte bara jag som längtat. De tre barn som inte har egen dator (som deras äldste bror har) skrek i kör "etta på datorn"eller "tvåa efter morsan" och det utbröt nästan ett slagsmål innan de kommit överens om turordningen.

Men för mig har glädjen snabbt förbytts i en lätt irritation.

Allt var visserligen kvar, sägs det, hårddisken gick att rädda, men jag hittar det inte!

Allt är inte där jag är van att det är.

Och jag är helt okunnig på att söka och installera och återställa. Helt värdelös.

Mina bilder hittar jag inte, fast de ska finnas kvar. Jag laddade även in alla 370 nya bilder som tagits under datorkraschen i hopp om att då kunna spåra de andra men de hamnade på fel ställe så jag kan inte behandla dem, vrida dem rätt, förminska dem osv.  Och jag kan inte flytta dem dit jag vill eftersom programmet där jag gjorde det verkar vara borta.

Det enda jag lyckats göra är att ladda hem Firefox (som också försvunnit).

Så jag kunde gå på bloggrunda i går iallafall. 

Men som det verkar nu, tar det ett tag innan jag är igång med inlägg med bilder och då förtas glädjen rätt snabbt. Jag vill förstås ha bilder!

Maken som bygger i köket har inte tid att hjälpa mig.

Han har fullt upp med att hyvla virket som ska utgöra arbetsbänken.

Jag funderar på att måla den mattsvart. Visst vore det väl läckert?

Först tänkte jag vitt, men sen jag fick svart i huvudet känns vitt tråkigt.

Allt hänger på om min burk med kimrökspulver förmår ge svart färg. Blir det bara grått när jag blandar, då får det nog bli vitt iallafall.

Vår budgetrenovering har verkligen levt sitt eget liv. Planen vi hade från början har hela tiden ändrats under vägen. Det är som att huset själv är med och bestämmer.

Snyggt blir det iallafall. Huset har god smak! Köksbänkens spånskivestomme är nu inklädd med spontat virke. Så även laminatbänkskivan. Hyllorna är nästan på plats. De ska vitmålas.

Golvet har bett om ommålning. Funderar starkt på att måla det rutigt. Vitt och ljustgrått, eller vitt och ljust blått.

Tänk, det har alltid varit jag som varit den modiga när det gäller inredning i denna familj. Nu frågade maken igår om jag inte skulle designa ett eget mönster för golvet.

-Varför ska du måla ett så vanligt mönster? undrade han. -Kan du inte måla cirklar, eller blommor eller nåt?

Jag blev alldeles paff och fattade ingenting. Han som inte ens velat måla golven förr.

Haha! Jag har smittat ner honom med inredningsmod!

Men jag gillar starkt schackrutigt golv, så jag tror det blir det. Kanske. Vi får väl se vad huset säger. Dottern önskade sig grönt golv! Och jag själv har sett ett knallrött golv en gång som jag tycker var ascoolt!

Så ingen vet hur golvhistorien slutar ännu.

Vårt kök blir iallafall inte som någon annans. Alla lösningar har kommit fram efter vad vi ramlat på för problem eller för material. Vi har försökt tänka återbruk så långt det gått. Det är färg och brädor som är nytt och kostat.

Och så min tapet. Min kära flamingotapet. Den kom i fredags med posten från Tapetorama. Så snygg. Så himla snygg! Jag har hållt upp den mot väggen och kan knappt vänta med att få upp den. Utan att jag visste det är bottenfärgen i tapeten exakt i samma ton som min favoritmöbel, min gamla köksskåp.

 Det var inte tanken, men det var skoj att upptäcka.

Idag måste jag få ordning på en massa saker inför skolstarten imorgon.

Och så måla hyllor!

Sen måste jag få maken att ordna så att jag kan hitta allt i datorn. Fy, jag som bara brukar ha stökigt utanför datorn. Inne i den har det alltid funnits  struktur och ordning. Nu är det kaos i mina båda världar. 

Nulånar jag 14-åringens pc och kastar in ett inlägg. Blir ju lite orolig när jag hör att vissa datorreparationer tog 7 veckor! Jag vill ha min dator NUUU!!!

Hmppff!!!

Men...i brist på detta nöje har jag roat mig med annat. Till exempel dragit i gång en budgetrenovering av köket. Det började med att jag skulle förvandla furufestentill en vit oas. Började måla taket vitt, fortsatte med pärlsponten. Jag målar med linoljefärg som målas tunt tuntoch torkar långsamt långsamt. Det blir finfint! Nu har jag målat tre varv och ska snart måla det fjärde. När jag ändå började med detta, föll det sig att jag rev ner överskåpen med furuluckor. De är nu borta och väggen där de satt är nu klädd med kakel. Inte vilket kakel som helst utan i sann (låg)budgetanda med svärföräldrarnas gamla poolkakel. Det är sådär ljuvligt vattenblått som poolar brukar vara. Det var ett evinnerligt jobb att knipsa bort den gamla fogen men nu när det pryder hela väggen är det jobbet glömt. Jag är sånöjd! Och längtar förstås tills jag får visa det på bloggen! Renoveringen fortsätter med en ny tapet påen och en halv vägg. Kanske inte lågbudget där, eftersom jag tokförälskade mig i en helt galen flamingotapet från Cole&Son. Den kommer på fredag och ska omedelbart upp då. Kan inte vänta en sekund. Tänk en blekblå tapet med rosa flamingosar på! Ljuvligt!

Sen ska skåpluckor målas, bänkskiva byggas av spontat virke. Viklär in den fula laminatskivan. Först skulle jag kakla skivan men planerna ändras eftersom. Vi ska också införskaffa ny kyl och frys, ett tyvärr nödvändigt ont.

Så håll tummarna för att min dator:

1. Går att laga.

2. Blir billig att laga.

För jag har  inte råd att köpa någon ny. (Buhuhuhuuh!!!!)

Att låna dator på detta sätt och kasta in ett inlägg är ingen njutning alls. Jag känner mig som att jag får låna någon annans tandborste eller nåt...

Tack för alla kommentarer!

Längtar längtar tills jag får min dator (har hoppet uppe) och hoppas att jag minns hur man gjorde!

Nu när jag skulle logga in på min blogg hade jag glömt lösenordet. Det är ju hemskt!

Snälla rara dator,bli frisk! Jag lovar att aldrig tänka arga tankar när du är långsam! Jag lovar att damma och putsa dig ofta. Jag  lovar att inte spilla kaffe i tangentbordet eller äta  hårdbrödsmackor i närheten av dig! Jag lovar att vara mac trogen och inte snegla på pc:ar! Jag lovar!!! Bara du blir frisk och kommer hem igen!!!

(Och JA, sonens mellanslagär trögt och funkar bara ibland. Däravalla hopskrivna ord.)

Nej, jag är inte tillbaka. Jag är bara otrogen med min mans dator. Min är fortfarande hemifrån. Kanske har den lämnat mig för gott? Snyft! Det kommer snart en kostnadsberäkning. Då får jag se om den är värd att behålla. Det här är sååå plågsamt. Jag lider.

Jag har klåda i fingrarna, stopp i hjärnan, alla ord som vill ut ramlar snart ur näsan och öronen på mig. Jag surrar sönder min omgivning.

Att jag var SÅÅÅ databeroende hade jag inte en aning om. Jag hinner mycket annat men jag saknar den där stunden när jag kan summera, reflektera, värdera, studera.

Att skriva har blivit ett fysiskt behov.

Jag har inte varit in på några andras bloggar på hela den här tiden eftersom min man förbjudit mig! Hans dator får inte besudlas med bloggvirus. Eftersom min insjuknade så mystiskt så tror han att det är där jag smittats...eller nåt.

Så nu får alla ta det lugnt och inte blogga så våldsamt för då hinner jag aldrig läsa ikapp hos er.

Men oj vad jag saknar er!

Om ni visste!

Och tack för alla goa gulliga mulliga kommentarer. Det är sååå roligt att vara efterlängtad!

Jag hoppas att detta är sista veckan som jag är vingklippt!

Nu måste jag skynda mig att (b)logga ut innan maken kommer tillbaka!

Bjuder på en bild från vårt förra vardagsrum.