Och nu blir det REKLAM!

Har fyllt på i butiken med väskor, sminkväskor och halsdukar. Här några smakprov.

En ny scarfs med rosa bollfrans. Finns i Verkstan. 

En scarfs som är ett Måndagsexemplar. (Ni vet i måndags, hade jag en klantardag.) Nu finns den billigt i Verkstan.  Passa på! Vem vet, det kanske blir samlarvärde på den. (Mouhahaha!)

 Väska i naturtoner finns också på Verkstan.

Och fyra sminkväskor finns det varav detta är en av dem: Så kika in om ni har lust! 

Idag kan man läsa om oss i Norrbottens Kuriren.

Klicka HÄR så kan du läsa och se bilder.

Dagen blev rätt bra trots sin början. Sydde en väska och två scarfsar och bara en scarfs blev "måndagsexemplar".

(Fast det blev en del sprättande!)

Idag sade jag till min dotter: Nu får du städa ditt rum! Det är såå stökigt!

Nähä!!!! Sa hon. Det är inte stökigt!!!

Och så gick jag in i rummet och såg att hon ju hade rätt! Det är inte alls stökigt. Tvärtom. Överallt står små arrangemang som är nogsamt diställda.Ordning och reda. Överallt.

Millimeterordning! Inte ett dugg stökigt! 

Så fel jag hade!

Började dagen med att sätta på kaffe i min kaffebryggare som brygger direkt i en kopp. Det var bara det att när jag skulle ta min kopp med kaffe var den inte där. Men kaffet var bryggt och klart. Det flöt omkring i en stor pöl på bänken och strilade i en fin rännil nerför diskmaskinen. Eftersom min pms är över tog jag det riktigt fint.

Jag bryggde en ny kopp. Lugnt och fint.

När jag äntligen skulle få min efterlängtade kopp (som jag kommit ihåg att sätta dit)  hade filtret vikt sig och det som fanns i koppen var kaffeblask.

Morr. Nu var det nära att jag tappade gnistan. Sen tog väckningsrutiner och stora morgonstressen över.

Så först NU sitter jag med min morgonkopp med kaffe. Flera timmar senare än jag hade tänkt.

Det är en sån dag.

Jag ska kanske inte producera något i dag. För det är en klantardag. Såna har jag ibland.  När tingen är emot mig, allt jag gör blir galet. Oddsen för måndagsexemplar är skyhög.

Det är konstigt, men när det börjar så här så vill det gärna fortsätta. Det är liksom dagen då tekniken har sina egna vägar. 

Det här är lika ovanligt som...ja som...tom tvättkorg, eller tokstädat hus.

Dottern i kjol eller klänning.

Det gäller att snabba sig på att ta fram kameran såna gånger!

Hon är ingen kjoltjej.  Inte alls.

Hittade fina etiketter på Åhléns förra veckan. de hänger nu i hallen med påskrifterna vantar, mössor, halsdukar, kepsar samt Pommac.

Ordning och reda. Iallafall på hatthyllan, om man inte sänker blicken.

Nu rasar alla höstlöv i kastvindarna.

Plötsligt har vi milsvid utsikt. Och en tjock gul matta på gården.

Mumma för gräs och rabatter.

Idag ska jag och en nyfunnen vän åka på loppis. En stor fast loppis i en by någon mil bort. Roligt. Jag har varit där en gång förr med min man. Inte lika roligt. Han stannade i bilen och jag sprang snabbt och effektivt runt utan att hinna se ens en bråkdel av allt. Kom ut med en tygbit.

Hon som följer idag tycker om att gå och känna och klämma länge. Vi ska njuta.

Kanske kan jag hitta en till sån här liten hylla. Perfekt liten möbel. 

Medan jag är borta ska lergrytan laga middag. Jag har en köttbit och några äpplen och lökar som jag lägger i den och vips efter två timmar har man en saftig köttbit och fantastiska lökar och äpplen som gottat till sig där i botten. Mynta fick mig att komma ihåg min lite bortglömda lergryta.

Utsikten genom köksfönstret är en vecka gammal. Idag är den mer gul och mer gles.

Jag är trött på min kamera. Den är bra men jag kan den för dåligt. Den är för avancerad. På denna bild till exempel skulle jag ju velat mäta ljuset på sidan om fönstret så hade det blivit lite ljusare där. Nu mätte den i fönstret och slutartiden blev blixtsnabb. Och bilden mörk.

Sen skulle jag vilja ha en liten handkamera för alla skogspromendader. Har bara en stor och tung systemkamera med klumpigt objektiv sedan vi tappade vår lilla vid flytten för ett år sen. Den stora är bra, men inget man tar med på events.

Jag har gett upp hoppet om att den lilla ska komma tillbaka.

Jag är lite less på mitt bloggande.

På den form det tagit.

Förr eller senare kommer vi alla hit.

Jag tycker om att skriva, men i takt med att läsarsiffrorna stigit, har ämnesvalen blivit snävare. Det är inte så kul att skriva om hysteriska familjesituationer som säkerligen skulle vara både roligt och skönt att skriva om, när jag kanske har läsare som känner mina barn eller min make. Det begränsar. Det känns inte okej att skriva personligt längre. Och därför känner jag mig vingklippt. Att skriva om inredning är kul, men känns tomt efter ett tag. 

Det är för långt från vem jag är. Jag är så mycket mer än inredning.

Så jag har en svacka.

En del har låsta bloggar för att kunna skriva privat, men det är inte min grej. Det känns trist att begränsa vem som får läsa. Hur ska jag då få dessa härliga spontana mötena som jag fått när ni hittat mig av slump.

Nä, bloggandet är nu lite inne i en kris.

Inte så att jag funderar på att sluta, men jag våndas över hur jag ska komma vidare utan att lessna.

Men som sagt, hit kommer vi alla förr eller senare...

Det går över.

Vad håller jag på med???

I garaget har jag en hel låda med vitt standardkakel. Hur kan jag då ens tänka tanken att köpa nytt?

Va?

Vad är det för miljötänk???

Vad är det för ekologiskt i det? 

Det är tur att jag har ett samvete som vaknar till liv ibland! Mitt miljösamvete plågar mig ständigt.

Bosatt på landet använder jag bilen mer än någonsin. Ibland känns det som att jag inte gör annat än kör bil.

Så därför är det ju EXTRA viktigt att jag på alla områden jag kan inte tär på jordens resurser. 

Vi har vitt kakel.

Så då använder vi det. Hur kan jag ens överväga annat?

Nä. Nu jädrar är det rättelse i ledet. Uppsträckning. Vi kan få det hur fint och snyggt och personligt som helst ÄNDÅ!

Jag är glad att jag bloggar så att jag kan läsa mina tankar. Så att jag kan se när jag svävar iväg från planen.

Min plan med vår renovering är i allra första hand att allt ska vara miljövänligt och resurssnålt. Det ska inte shoppas i onödan. Allt som går att använda ska återanvändas. Allt ska genomgå en hård granskning innan det släpps in. 

Det är planen och den ska följas. Sen må ju rosa kakel vara hur vackert och lockande som helst. Inte blir vi lyckligare för att vi använder det än om vi använder det som redan finns i förråden!

TUR att jag såg vad som höll på att hända! Jag höll på att lockas iväg!

Iväg i rustningsivern!

Jag tappade huvudet!