Det här är lika ovanligt som...ja som...tom tvättkorg, eller tokstädat hus.

Dottern i kjol eller klänning.

Det gäller att snabba sig på att ta fram kameran såna gånger!

Hon är ingen kjoltjej.  Inte alls.

Hittade fina etiketter på Åhléns förra veckan. de hänger nu i hallen med påskrifterna vantar, mössor, halsdukar, kepsar samt Pommac.

Ordning och reda. Iallafall på hatthyllan, om man inte sänker blicken.

Nu rasar alla höstlöv i kastvindarna.

Plötsligt har vi milsvid utsikt. Och en tjock gul matta på gården.

Mumma för gräs och rabatter.

Idag ska jag och en nyfunnen vän åka på loppis. En stor fast loppis i en by någon mil bort. Roligt. Jag har varit där en gång förr med min man. Inte lika roligt. Han stannade i bilen och jag sprang snabbt och effektivt runt utan att hinna se ens en bråkdel av allt. Kom ut med en tygbit.

Hon som följer idag tycker om att gå och känna och klämma länge. Vi ska njuta.

Kanske kan jag hitta en till sån här liten hylla. Perfekt liten möbel. 

Medan jag är borta ska lergrytan laga middag. Jag har en köttbit och några äpplen och lökar som jag lägger i den och vips efter två timmar har man en saftig köttbit och fantastiska lökar och äpplen som gottat till sig där i botten. Mynta fick mig att komma ihåg min lite bortglömda lergryta.

Utsikten genom köksfönstret är en vecka gammal. Idag är den mer gul och mer gles.

Jag är trött på min kamera. Den är bra men jag kan den för dåligt. Den är för avancerad. På denna bild till exempel skulle jag ju velat mäta ljuset på sidan om fönstret så hade det blivit lite ljusare där. Nu mätte den i fönstret och slutartiden blev blixtsnabb. Och bilden mörk.

Sen skulle jag vilja ha en liten handkamera för alla skogspromendader. Har bara en stor och tung systemkamera med klumpigt objektiv sedan vi tappade vår lilla vid flytten för ett år sen. Den stora är bra, men inget man tar med på events.

Jag har gett upp hoppet om att den lilla ska komma tillbaka.