Dagen blev rätt bra trots sin början. Sydde en väska och två scarfsar och bara en scarfs blev "måndagsexemplar".

(Fast det blev en del sprättande!)

Idag sade jag till min dotter: Nu får du städa ditt rum! Det är såå stökigt!

Nähä!!!! Sa hon. Det är inte stökigt!!!

Och så gick jag in i rummet och såg att hon ju hade rätt! Det är inte alls stökigt. Tvärtom. Överallt står små arrangemang som är nogsamt diställda.Ordning och reda. Överallt.

Millimeterordning! Inte ett dugg stökigt! 

Så fel jag hade!

Började dagen med att sätta på kaffe i min kaffebryggare som brygger direkt i en kopp. Det var bara det att när jag skulle ta min kopp med kaffe var den inte där. Men kaffet var bryggt och klart. Det flöt omkring i en stor pöl på bänken och strilade i en fin rännil nerför diskmaskinen. Eftersom min pms är över tog jag det riktigt fint.

Jag bryggde en ny kopp. Lugnt och fint.

När jag äntligen skulle få min efterlängtade kopp (som jag kommit ihåg att sätta dit)  hade filtret vikt sig och det som fanns i koppen var kaffeblask.

Morr. Nu var det nära att jag tappade gnistan. Sen tog väckningsrutiner och stora morgonstressen över.

Så först NU sitter jag med min morgonkopp med kaffe. Flera timmar senare än jag hade tänkt.

Det är en sån dag.

Jag ska kanske inte producera något i dag. För det är en klantardag. Såna har jag ibland.  När tingen är emot mig, allt jag gör blir galet. Oddsen för måndagsexemplar är skyhög.

Det är konstigt, men när det börjar så här så vill det gärna fortsätta. Det är liksom dagen då tekniken har sina egna vägar.