Alla inlägg den 8 oktober 2008

Av Persilja - 8 oktober 2008 08:04

Tonåringar bör sova ordentligt när de växer!

Högst 20 minuter åt gången framför datorn.

Max två timmar om dagen vid datorn. 

Frisk luft varje dag. 

Solljus är viktigt.

Barn måste ha egentid. Ta en dag i veckan ensam med varje barn.

Vuxna måste ha egentid. Ha en date tillsammans minst en gång i veckan. 

Motionera regelbundet. 

Sov ordentligt.

Ät ordentligt.

Fisk en eller två gånger i veckan är bra för hjärnan.

Alla kålsorter är cancerhämmande.

Tomater och andra röda frukter innehåller massor av antioxidanter.

Sitt ner med ditt barn när de gör läxorna.

Öva på gångertabellen 10 minuter varje dag så sitter den för livet.

En hund behöver två långa promenader om dagen och några korta.

Husets hängränna har hål, det blir rötskador på huset som aldrig går att reparera.

Förrådet är så knökfullt att det måste städas nu annars får vi inte igen dörren. 

Tvättkorgarna svämmar över och jag kommer aldrig att hinna tvätta ikapp om jag inte börjar nu.

Fönstrena måste putsas innan det blir för kallt. 

Stugan måste vinterstängas och städas. Annars får mössen kalas hela vintern.

Jag måste ringa mamma och pappa.

Jag måste hjälpa min vän som behöver det.

Jag måste dammsuga.

Jag måste byta i sängarna.

Jag måste göra situps.

Jag måste tvätta håret.

Jag måste skura badrummet.

Jag måste städa övervåningen.

Jag måste städa undervåningen.

Jag måste baka en tårta.

Jag måste fixa den sista presenten innan 9-åringens födelsedag.

Jag måste göra ett jobb som stått på vänt hur länge som helst.

Jag måste sätta på vinterdäck på bilen.

Jag måste tömma växthuset innan vintern.

Jag måste epilera benen så att jag kan gå till doktorn och visa mitt onda ben.

Jag måste lära dottern att simma.

Jag måste komma igång med någon träning, min kondis är totalförsvunnen.

Jag måste undersöka brösten varje gång jag duschar.

Jag måste dra tandtråd.

Jag måste smörja in mig.

Jag måste göra fotoalbum.

Jag måste sortera papper.

Jag måste skapa läxrutiner och skolpappersrutiner.

Jag måste hälsa på i skolan.

Jag måste prata med min 14-åring.

Jag måste ta hand om relationen till min man.



Aaaargghgh!!!


Alla dessa måsten.


Alla dessa måsten gör mig såååå stressad.

Jag brukar inte vara tryckt av måsten.

Det är många måsten jag skiter fullständigt i. Jag krattar inte löv som alla grannar. Mina ligger kvar för jag har bestämt att det är bra för gräset. (Det är mindre bra att det ligger kvar då det dras in i huset och ger mer städning.) Jag putsar inte fönster för att jag måste men jag tycker om att se ut genom fönstrena och det gör jag knappt när solen ligger på.

Alla råd om barnen tror jag är bra men när ska jag hinna bryta alla dåliga vanor för att få in de nya goda?

Det är faktiskt så många måsten som står på kö i min hjärna att de liksom korkat igen. Inget kommer ut. Allt bara fastnar där. Varje kväll när jag lägger mig och ska slappna av och somna, då börjar de sakta sippra ut.

Javisstja, tandtråden glömde jag. Nu igen.

Och broccolin.

Och köpa tomater.

Och situpsen.

Och ringa mamma och pappa.

Och HERREGUD, jag glömde presenten igen. Nu har jag EN dag på mig, annars är det försent.


Puuuh!

Andas!

Det är ingen idé att stressa.

Men hur ska man få ordning på allt när tiden aldrig tar paus. När livet rusar på i expressfart och jag får kämpa som en tok för att hinna med varje dag.

Hur ska man då hinna klämma in alla nya måsten som kommer.

Ibland tänker jag äh, vad händer om tonåringen inte sover ordentligt då? Han växer ju ändå så det knakar. Han stiger upp och går till skolan, han sköter skolan. Vad mer kan jag begära? Han vill vara uppe länge för "alla andra är det". Det är en viktig grej för honom och varför i jesse namn ska jag då gå omkring och oroa mig för att det inte är bra för honom att sova för lite. Det hjälper ju varken honom eller mig.

Oro tär. Den gör skada.

Varje gång jag duschat, vilket går på max två minuter (herregud-tiden är ju alltid knapp!) så kommer jag efteråt på att jag glömde (igen) att undersöka brösten.

Det ger mig ångest.

Jag blir förbannad på mig själv.


Och ändå hinner jag inte.

Jag lyckas inte prioritera det fast jag vill.

Jag är i det läget nu känns det som att jag skulle behöva en stoppknapp.

Den vill jag trycka på och så ska allt och alla stå blickstilla tills jag hunnit ikapp. 

Då, när jag kommit fram till allt jag ville hinna, då får världen börja snurra hysteriskt igen.

Först då.

Men så är det inte. Det finns ingen stoppknapp.

Och jag har varit här förr. Många många gånger.

Ni behöver inte komma med en massa råd nu! Det behövs verkligen inte. Det ger bara mer stress att höra hur alla andra fixat allt så bra.

Nä, de enda kommentarer jag vill ha är att ni känner igen er. (Haha!)

Det känns bra att veta att man inte är ensam. Att det känns så här. Att det är så här att ha barn och ett hektiskt liv. 

Och då har jag ändå den fantastiska förmånen att arbeta hemma. Hur fruktansvärt mycket stressigare skulle inte allt vara om jag var tvungen att sitta på ett annat ställe i åtta timmar? Nu kan jag ju ta mina mikropauser och jobba mina timmar utspritt över dagen lite hur jag vill.

Och ÄNDÅ känner jag denna stress och press och otillfredsställelse över att inte hinna ens hälften av allt jag vill hinna.


Äh! Trots alla måsten sitter jag här och bloggar.

Det enda måste jag inte har.

Det är väl ändå bra och duktigt av mig.

Jag lyckas ju frigöra mig från alla krav. 

Lyssnar på mig själv och ventilerar en viktig fråga.

Bra gjort av mig!

Nu kom jag vidare och kan fortsätta att göra en massa inte måsten så att jag kan fortsätta stressa över alla måsten som jag INTE gör.


Har ni förresten nångonsin stött på en MAN som stressar över sånt här???

Vad håller vi kvinnor på med egentligen???


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3 4 5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards