Alla inlägg den 30 oktober 2008

Av Persilja - 30 oktober 2008 23:26

Det finns en affär som jag önskar fanns på fler ställen än i Stockholm.

Afroart. 

Deras varor lockar mig så enormt. Tygerna, korgarna. Allt.

Såna här vill jag ha. 

Brödkorgar från Ecuador.

Av Persilja - 30 oktober 2008 22:39

På promenaderna med vår hund Pommac passerar jag nästan dagligen detta hus. Ett ödehus.

Det är helt övergivet.Det har varit ett vackert hus. Det ligger fint med utsikt över ängar och åkrar. 


Nu ska det troligen rivas då tomten ska säljas. 

Jag tänkte att det behövde förevigas innan det är försent.

 

Av Persilja - 30 oktober 2008 13:50

Ett specialdedikerat inlägg just for me!

"Pink Birds". 

Av Persilja - 30 oktober 2008 12:57

Det låter lovande i alla kommetarer att det är jämställt i hemmen.

Självklart är det där man börjar. 

Men det räcker inte.

Jag har skrivit om det förr. (Är ni intresserade av mina djupare tankar kan ni klicka på kategorin Feminism, där finns tidigare inlägg i frågan.)

Var jag möter motstånd är inte i själva ordet feminism. Idag vill såklart alla vara feminister. (Nåja, nästan alla.) Det är politiskt korrekt. Alla, även de som uppenbarligen inte är det, säger att de är det. 

Något annat är nästan otänkbart.

Ändå finns det motstånd. I vardagen.

Små saker som knappt märks men som gör stor skada för jämställdheten.

Till exempel att pojkar alltid gör sig hörda. Vid middagsbordet tystnar man automatiskt när en man eller pojke talar, men inte lika självklart när en flicka eller kvinna talar. Det märks inte hela tiden, men är man lite vaken blir det uppenbart. Detta är särskilt påtagligt när en äldre generation är närvarande.

Här försöker jag se och göra skillnad.Och möter ibland motstånd. Subtilt men dock. Det är ju ingen som säger "Håll truten kwinna", men ogillande kan göras väldigt subtilt. Vanligaste sättet är att om en man och en kvinna börjar tala samtidigt väljer man att lyssna på mannen.

I klassrummen hörs mest pojkarna. En flicka som hörs och tar för sig på samma sätt som pojkar alltid gjort blir lätt "besvärlig". Detta blir särskilt uppenbart när det är äldre lärare. Flickor förväntas vara tystare, mer ansvarstagande.

Pojkar beröms när de är det medan flickor ju förväntas det.

Vi skryter om våra pojkar om de till exempel visar goda takter i köket.

Mina pojkar är alla aktiva i matlagningen och städningen, och får en hel del beröm för det. "Vilka duktiga pojkar". De höjs till skyarna. Skulle de fått lika mycket beröm om de varit flickor? Antagligen inte. Dottern som är yngst har inte börjat delta så mycket i matlagningen, hackar mest grönsaker och sånt, men risken är att det "förväntas" av henne. Så berömmet kanske uteblir? Det är såna här små saker jag vill att vi ser och jobbar med. Förväntningar, skillnader. Märker de och jobbar med de. 

Det är de här sakerna vi knappt märker att vi gör

Att alla ska ha lika lön för lika arbete är ju självklart. För alla. Men ändå är det inte så.

Vad beror det på???

Hur kommer man åt detta?

Det är här vi föräldrar kommer in. Det räcker inte att lära barn att det är självklart att pojkar och flickor har samma värde. Det räcker inte att få dem att förstå det- det måste visas i handling också. Hur vi bemöter och uppfostrar barnen i det stora hela. Vi måste börja med oss själva och se vad vi har med oss i bagaget. 

Det räcker inte att jag har en egen borrmaskin eller byter mina vinterdäck själv. 

Det är inte tillräckligt.

Vi måste informera oss, läsa på och lära oss se våra beteenden. Sånt vi blivit indoktrinerade med utan att ens märka det.

Vi gör skillnad på pojkar och flickor fast vi tycker att vi är moderna människor so vet bättre. Antagligen är vi snäppet bättre än våra föräldrar men vi går i en massa små fällor hela tiden.

Hur ska vi göra då?

För att få flickor att ta för sig?

Få dem att se att världen är till för dem lika mycket som för pojkarna?

Det är lätt att säga och vi vill ju så gärna att det ska vara så men hur gör man???

Det är såna frågor vi måste fundera på.

Allt vi gör och säger har betydelse.

Vi måste våga se våra egna beteenden.

Inte bara stolt säga "jag är feminist". Visst, alla är vi det, särskilt vi kvinnor, men vi får inte nöja oss med det. Vi måste göra så mycket mer. 

I vardagen.

Jag har inte lösningarna. 

Bara tankarna. 

Tillsammans kan vi ändra på mycket, men inte om vi inte vågar se att vi faktiskt är ganska fast i könsrollerna ändå. 

En del har antagligen kommit längre än andra, men jag tror alla har något att jobba med. 

Att inte nöja sig.

Att ständigt vara uppmärksam.

Vi får inte nöja oss. Inte slå oss till ro, bara för att vi fått pojkarna att laga mat och städa. 

Det är så mycket mer.

Läs feministisk litteratur, det är ett tips. Det berikar och öppnar ögonen och gör att man faktiskt kan se sina brister. Se att man trots att man anser sig vara en jämställd kvinna fortfarande har en del att jobba med.

Att vara feminist är ett ställningstagande. Men framför allt ett åtagande.

Vi måste jobba med det här. 

Det måste går fortare än det gör!


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3 4 5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards