Jag har sytt två tunikor idag. Blev inspirerad av alla kläder jag suktat efter senaste dagarna.

Så jag letade i garderoben om det inte fanns något jag kunde trolla lite med. Och då hittade jag min gamla nötta batiktröja. Tillsammans med en urvuxen vid kjol som dottern haft blev det en fin tunika. Dotterns kjoltyg är så fint med röda rävar på!  Kanske inte Odd Molly eller Noa Noa men väl Persilja!

Den duger.

Den andra tunikan sydde jag av en för kort t-shirt och en gammal solklänning. Den åkte dock i tvätten först, så jag kunde inte fota den.

Min äldste son och jag brukar alltid se film tillsammans på lördagkvällen. Igår kväll somnade jag som en stock efter fem minuter så ikväll gjorde vi ett nytt försök. Nu grundade jag med en stor kopp kaffe först och lyckades hålla mig vaken. Vi såg Edward Scissorhands. Sååå bra film!!!! Jag anade det redan innan då jag brukar älska Tim Burtons egensinniga filmer. Han har gjort bland annat Kalle och chokladfabriken (efter Roald Dahls bok) och Mars Attacks, två otroligt roliga och välgjorda filmer.

Edward Scissorhands var helt underbar. En oförglömlig historia om utanförskap, kärlek, värme och främlingsfientlighet. 

Johnny Depp gjorde ett strålande jobb som särlingen Edward.

Tänk att jag inte sett denna film förut! Den är gjord i början av 90-talet.

Om ni inte sett den måste ni rätta till det misstaget! Jag köpte min DVD på Willys till det facila priset av 99 kronor för 2 filmer.

Hela helgen har jag gått och vant mig och jag tror jag lyckats. Vänja mig alltså.

Nyansen är VARM och mysig. Och ovanlig. Och min alldeles egna blandning. Bara det kan ju göra en glad!

Jag har skruvat dit knopparna också. De gröna jag hade från början.Det ser bra ut helt enkelt!

En knopp har som synes försvunnit. Hoppas den kommer fram igen.

Titta vad jag fått av min kära bloggvän Mynta! 

Nu har Tintin och Haddock någonting att sträva mot där i sin öken.

Har lagt upp några  väskor

och scarfsar

på Verkstan.

Om jag vore rik på pengar skulle jag ha en proppfull garderob med

Odd Molly kläder.

En hel klädstång full.

Och Bea Szenfeldt kläder.

Och ett och annat NoaNoa plagg.

Och så skulle jag köpa "frk." kläder från Åhléns.

Om jag hade pengar alltså.

Nu kan jag istället inspireras av de fantastiska skapelser som finns ute i butiker och på hemsidor och drömma mig bort.

Kanske inspireras och blanda min egen frk OddBeaNoa stil...

Jag är en sån person som tycker om att bli inspirerad. Att uppleva, se, höra, känna, smaka nya saker. Jag måste förnya för att komma vidare.

Jag kan även gå tillbaka till gammalt och tanka inspiration hos inspiratörer som alltid försätter mig i ett visst tillstånd. Till exempel via gamla bilder som jag har i mina inspirationspärmar. Det börjar bli en del. Åtta och en halv fullproppade A4-pärmar har jag med inspiration. Sen finns ju nätet också. Så enkelt det är att sitta och tanka in inspiration.

Inspiration är ett slags tillstånd.

En lustfylld känsla som fyller kroppen och man känner hur kreativitet och lust vaknar till liv. Det ger energi och sen kan man skapa. Vad det än är. Mat, städning, sömnad, berättelser, träning, umgänge, vad som helst. Kreativiteten kan komma ut i många skepnader.

Det är sååå mycket roligare att göra något om man är inspirerad.

Jag försöker lära barnen det här knepet också.

Inspirera dem istället för att instruera dem.

Det är inte alltid möjligt, men de gånger det funkar känns det bra!

Film är bra inspiration.

En film som funnits ett tag men som ger mig mycket inspiration är Amelie från Montmartre.

Hela hennes sätt att se på omvärlden inspirerar! Men även scenografin i filmen.

Scenograf är ett yrke som hade passat mig!

Någon som behöver en scenograf? Hoho! Här är jag!

Mode inspirerar mig mycket. Det kan man kanske inte tro när man ser mig, jag ligger tyvärr vääääldigt efter när det gäller kläder. Har så mycket vilja men så litet kläder. Det blir lätt så när man har fyra barn och begränsade resurser. Först barnen. Sen barnen och sist barnen. Att köpa nytt till sig själv är svårt att prioritera när de växer ur och nöter upp. Själv har jag ju kläder, de bara har några år på nacken. Vilket förstås syns.

Men trots detta blir jag grymt inspirerad av mode. Eller kanske just därför?

En designer som slår an precis rätt ton hos mig är Bea Szenfeldt. Den ton hon förmedlar får det att sjunga i mig.

Det är vackert, kvinnligt, sinnligt och coolt.

Det är annorlunda och tillbakablickande.

Hon flörtar med 40-talet ja kanske till ännu tidigare decennium.

Kvinnligt och vackert.

Jag skulle gärna äga lite Bea kläder...

Å, vad jag är glad att jag inte är gift med mig själv. Jag skulle nog bli galen!

Som jag berättade tidigare var jag en dag så missnöjd med min rosa nyans på skåpluckorna att jag blandade om den och misslyckades totalt och fick någon slags ruttet kött lila nyans...

Inte så trevlig att måla med kanske. Associationerna kan ju vara bättre i ett kök. Så jag var tvungen att blanda en ny rosa.

När jag ändå gjorde det ville jag få den mer lik den rosa nyans jag tycker om. Lite blåare, mer cerise än gammelrosa som har mycket gult/brunt i sig.

Köpte pigment med namnet signalröd. Det lät bra. Blandade och fick en annan slags rosa.

Hm.

Tror ni jag är nöjd?

Svar nej. Fortfarande för gul. Väldigt varm rosa. Vill ha en mer kall rosa. Och när jag nu jämför med hur det var så blir jag sur för jag gillar bättre hur det VAR.

Ni förstår va? Att det vore hemskt jobbigt att leva med mig. Suck!

Gillar denna förra nyansen bättre. Morr!

Djup suck. Blir så trött på mig själv.

Maken är dock nöjd. Han diggar det rosa. Så när jag desperat klämde ur mig att jag målar tredje varvet grönt säger han "nej för fan, låt det vara nu. Du vänjer dig".

Det är alltså jag som ska vänja mig med det rosa. Jag som  älskar rosa. Han som enligt egen utsago bara för några veckor sen "inte gillar rosa" är nöjd.

Upp och nervända världen.

Fler som är sura idag är Pommac.Behöva gå ut en timme i regn. Fy faderullan. Bli blöt hör inte till favoritsysselsättningarna. När vi kom in sprang han runt och gnuggade sig på alla mattor. Till slut hjälpte jag honom att frottera sig med några handdukar. Något bättre. "-Men tro inte jag viftar på svansen! Nån måtta får det vara".

Mina försvunna reamattor kom igår förresten. Supernajsa var de!

Har för odammsuget för att lägga ut dem, men jag provade genast den lila bredvid skåpluckorna. Lila och rosa  gillar jag.

Looking good! Fast skåpen är där förra nyansen. Den nya mörkare vet jag inte om jag skulle säga looking good till.

Men nu ska jag inte vara sån! Nu ska jag vänja mig!

Vänja mig.

(Eller måla om! Scch! Säg inget till min man.)

Jag och min livskamrat sedan 27 år (vojvojvoj är vi hundra år eller???)

har börjat gå och promenera tillsammans i en timme per dag.

Vi har börjat ett nytt liv.

Dels får vi motion.

Dels hinner vi prata i lugn och ro.

Ni ska veta att det inte alltid är så lätt att hinna prata om viktiga saker i vardagen. Man känner inte att man hinner.

Men går man en timme tillsammans och ingen annan kan störa, ja då hinner man.

Kommunikation är a och o i ett förhållande.

Vi tvingar oss ut i regn och rusk.

Pommac följer förstås med, men han är rätt tyst av sig.

Så här pågår operation "kommunicera mera" sen några veckor tillbaka.

Rekommenderas!