Alla inlägg den 7 december 2008

Av Persilja - 7 december 2008 21:06

Har sytt lite idag. Mitt i röran. Byggröran och städröran och helgröran.

Det måste bli skärpning här nu! Min son var till en ny kompis idag och så sa jag att nu kan E komma till oss nästa gång. Då svarar min son, näe, vi har för stökigt, det gååår inte.

Då kände jag att nu är det dags att skärpa till sig. När barnen inte känner sig bekväma med röran. Visserligen var det hem han besökte idag ett sånt där välstädat hem där inte en pinal fanns framme och vi kanske inte kan börja mäta oss med den typen. Det går inte. Men röran får ju inte hindra barnen från att leva fullt ut. Så jag kände ett stick i magen och bestämde mig för att höja nivån lite grann. Jag MÅSTE få in städrutiner i detta hus. Städdagen måste införas igen. Den har införts många gånger med liv och lust men fort ebbat ut. Nu MÅSTE vi prova igen! Basta!

Nåväl, sytt har jag trots allt. Det blev några julstrutar.

Och en nescesär.

Jag har suttit och sytt paljetter för hand. Det är rogivande! Mitt i röran. Liksom i stormens öga, där har jag suttit med nål och tråd och paljetter, avskärmad från allt.


Min forna "hataffär" Rusta börjar bli en favoritaffär. De hänger ju med! Jag kände att jag gärna ville ha lila julpapper och se vad de hade. För en guldpeng rullen.


Det var jättefint. Ettiktetterna också!

Sen köpte jag på mig lite tändsticksaskar också. Det går rätt mycket nu, med braständning och ljuständning. Alla askar ska sparas sen när de är tomma. Dottern ska pyssla med dem.

Av Persilja - 7 december 2008 07:45

Det är synd om mig. Pommac har haft diarée och plingat i klockan för att få gå ut ända sen halv sex i morse. Med tanke på att jag nattugglade till bortåt halv två känner jag mig rätt så mör nu.

Men det kunde ju ha varit värre. Diaréen kunde ha kommit på golvet inomhus till exempel...


Jag har börjat upplysa min man om alla mina feministiska insikter. Jag tänkte att jag det är dags med honom nu.

Han kändes liksom mogen.

Nu låter det kanske som att han är en extrem mansgris som inte alls har några jämställdhetstendenser, men så är det inte. Han är rätt bra på att dela på hemarbetet. När han kan. Han har blivit riktigt bra på sista tiden, det är som att han vaknat upp lite mer på sistone. Så därför känns han mogen nu. Att ta nya steg. Så jag har börjat öppna hans ögon på hur vi omedvetet behandlar våra tre pojkar och vår flicka annorlunda.

Vi ger de förstås inte cementerade könsroller på klassiska vis med leksaker och färger, nä, längre än så har vi förstås kommit.  Men vi gör sådana där omedvetna felsteg som liksom sitter i ryggmärgen. Det är sånt jag vill att vi ska SE. För om vi ser det hos oss själva kanske vi kan ändra på det.

Ta en sån sak som egoism. På något mysko sätt känns en egoistisk flicka mer "fel" än en egoistisk pojke. Det är nästan så att man förväntar sig av en pojke att han ska vara egoistisk. Medan flickan aldrig aldrig bör vara det. Varför det???

Nu är det ju allra allra bäst att lära alla barn, oavsett kön, att egoism inte alltid är något bra. Att man ska vara sparsam med sin egoism. Men framförallt bör vi nog som föräldrar lära oss att se att vi överför gamla könsrollsmönster omedvetet. Detta med att det är mer skamligt med en egoistisk dotter än egoistiska pojkar är ett bra exempel. Jag har trillat i den här fällan. Har kommit på mig själv med att läxa upp dottern betydligt oftare för detta än de tre pojkarna tillsammans. Men sen jag gjorde den här upptäckten har jag försökt att se när jag reagerar så här antikt. Jag försöker ifrågasätta mitt beteende. Se mina fördomar i vitögat. Det är faktiskt lite läskigt att jag upptäcker åsikter hos mig själv som jag inte trodde att jag hade. Men som jag haft med mig i bagaget omedvetet. Att läsa feminisisk litteratur öppnar upp synen. Man tvingas inse att man själv ibland (ofta) är med och cementerar könsrollerna. Med omedvetna handlingar. Nu försöker jag alltså att visa på makens omedvetna handlingar. De som jag själv upptäckt hos mig själv. Så är vi två som försöker skapa mer jämställda människor.


Hans största svaghet är att han så mycket oftare kommenterar dotterns utseende. -Vad fin du är! säger han ofta till henne.

Han påpekar hennes tröja eller hår eller vad det nu kan vara i postiva ordalag. Helt omedvetet, med helt goda avsikter. Han ger henne uppmärksamhet via utseendet. Det gör han sällan för att inte säga aldrig med pojkarna.

Så varför är det inte okej att berömma flickan för sitt utseende? Jo för att det ger fel signaler om det bara är hon som får uppmärksamhet för sin yta.

Vill man ge komplimanger för utseende så kan man väl försöka ge det till alla oavsett kön?

Det här är en sån grej som jag visat mannen. Och han har fattat. Det är ju inget han gjort medvetet utan egentligen helt omedvetet. Det är ett nedärvt beteende som han och jag och många med oss fått med oss i vår uppväxt.

Men ser man det kan man göra något åt det.


Det är ofta små saker som vi knappt märker.


Jag har märkt att så fort jag skriver ett inlägg med lite feministiska budskap så är det många som kommenterar i stil med "jag ger min pojke dockor" eller "min pojke gillar rosa".

Det är lite lustigt att läsa sånt. Det är som att ingen vill känna sig som en icke jämställd icke medveten människa. Alla vill vara bra på detta och det är ju lovande. MEN det är så oändigt många mer saker man måste ändra på och inse för att komma vidare. Visst är det alldeles utmärkt att det är jämställt i hemmen, det är ju en grundförutsättning och det tror jag börjar komma alltmer i de yngre hemmen,  och visst är det bra att ge pojkar dockor och att rosa inte längre är en könsbunden färg, men det är ju SÅÅÅÅÅ mycket mer än det vi måste ta itu med. Våra värderingar och våra omedvetna handlingar. Vi måste läsa på lite, öppna upp våra ögon för det "dolda" könsrollscementerande handlingarna. Det vi gör omedvetet utan att märka det. Vi måste våga granska oss själva istället för att slå oss för bröstet och tycka att vi gjort allt vi kan. Vi får inte slå oss till ro för att pojken leker med dockor och flickan gillar bilar!

För så länge kvinnors arbete inte värdesätts på samma sätt som männens, eller kvinnans röst inte gör sig hörd på samma sätt som mannens så har vi jobb kvar att göra. Varför inte börja vid matbordet. Se till att alltid lyssna lika mycket på barnen oavsett kön. Låt inte pojken vara högljudd och ta för sig på bekostnad av flickan, ge inte flickan en massa uppmärksamhet för hur hon ser ut om inte pojken får lika mycket uppmärksamhet för hur han ser ut. Detta är bara några exempel. Det blir ett för långt inlägg om jag fortsätter. Men huvudkontentan i detta är att vi måste försöka öppna våra ögon. Se att vi har en bit kvar även om vi tycker att vi kommit så mycket längre än våra föräldrar. Vi får inte nöja oss. Det är bara att titta ut på samhället idag för att förstå att det finns massor av jobb kvar att göra. Massor!!! Och vi föräldrar är de som kan på verka våra barn!!!

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18
19
20 21
22
23 24 25
26
27 28
29 30 31
<<< December 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards