Alla inlägg den 6 januari 2009
Jag har idag varit på nostalgitripp till min forna hemstad. Eller min hemstad i åtta år. Det var en märklig känsla att rulla in i staden med tåget.
Luften är speciell i Kiruna. Jag kände igen luften! Är det att den är så ren, eller är det den där torra, kalla, krispiga känslan? Jag vet inte. Men jag andades in och kände en annan luft. Som en smak nästan. Sen traskade vi omkring och insöp atmosfären. Gick förbi vår senaste bostad. Fick nostalgiska känslor.
Eftersom det var trettondag var det tämligen folktomt. Precis som det alltid var på söndagar och helger när vi bodde där, då folk håller sig inne eller åker iväg till sina vinterstugor.
Det var både skönt och vemodigt att besöka staden. Skönt att återse allt och skönt att ändå känna att det är Luleå som är hemma. Vemodigt att veta att vi ändå lämnat denna vackra stad som är både trolsk och skrämmande. En kylig mörk stad (idag) omsluten av höga fjäll. Det både skrämmer mig och lockar mig.
Jag kan känna en trygghet men också en instängdhet.
Jag är uppvuxen i en kuststad och känslan av att bo vid ett hav som leder någon annanstans är befriande. Bergen, fjällen stänger in. Men de är samtidigt magiska i sin mäktighet och på något vis beskyddande. Så jag är kluven inför mina känslor för Kiruna. Det är en stad med integritet.
Jag hör hemma i Luleå men en bit av mitt hjärta är donerat till Kiruna.
Efter middag hos trevliga kirunabor återvände vi till vår kuststad. Andades in den mer fuktiga luften. Den smakar inte samma iallafall.
Men den är lättandad.
Så coolt!
Se vad som finns som bussreklam i Luleå just nu.
Min väska och världens näst sötaste hund. (Till och med sötare än Pommac, för han går inte ner i någon väska jag sytt...)
Tänk om texten varit "Persiljas Verkstad, din väskleverantör".
Nu står det inte riktigt så utan det handlar om formatet på vår lokaltidning som ska ändras och bli mindre. Läs mer här.
Men drömma går ju...
Färg.
Det blir som en drog.
Varför ha något beige eller grått när det kan lysa av färg. Såna frågor ställer jag mig. Samtidigt tycker jag att det kan vara vilsamt med grått och vitt. Kanske inte beige dock. Vilsamt, men tråkigt.
Jag kan inte vara utan färg. Går jag in i en färglös miljö, där allt är milda färger blir jag tom. Jag stannar av.
Jag behöver färg som batteri.
En del blir kanske stressade av för mycket färg.
Det är underligt det där. Hur man kan ha så olika smak.
Fast det är ju intressant.
TUR att jag inte gift mig med en man som vill vara beige. Eller han kanske blivit färgglad med mig...
Josef Frank var nog ingen färglös person. Det är han som designat tapeten.
Här en härlig tapet av nyare datum.
Detta rum har färgkombinationer som är mest energigivande. För mig.
Å, vad jag behöver något lysande turkost till vårt vardagsrum!
Måste måla något!
BEHOV!
(Alla bilder lånade från nätet. Inte mina alltså!)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|