Tro´t om ni vill men jag hamnade med den där jädrans saxen ikväll igen. Det är som ett gift. Sax, tapeter, tapetklister. Det är min last just nu.

Idag var det 12-åringen som möblerade om sitt rum och ville ha silvespegeln vi haft i hallen för att den passade så bra till hans guldbyrå. Den lite småfula loppisfyndade ljusgula spegeln som han haft i sitt rum skulle då hänga i vår inre hall och det såg inte snyggt ut. Jag såg då direkt min chans att piffa den. Jippi!Nu använde jag lapptäcksteknik, dvs flera olika tapeter som jag klistrade på.

Jag försökte hålla färgskalan något behärskad. Rosa, rött och blått.

Jag trodde inte riktigt på min idé efter att jag klistrat de första remsorna, men jag fortsatte ändå. Jag vet att jag kan tveka halvvägs och jag vet också (av erfarenhet) att det gäller att fortsätta och se hur slutresultatet blir. Jag är nöjd. Den blev MYCKET snyggare så här. Den blev mycket roligare och MYCKET mer personlig.

Jag blev till slut helnöjd med kvällens projekt! Egentligen ännu ett återbruksprojekt!

Jag älskar återbruksidéer. Här kommer en skojig variant!

En piedestal av gamla tidningar. Så utomordentligt fiffigt och kreativt!!!

Kanske inte världens vackraste sak, men just för att det syns hur den är gjord och för att den är så genialisk så gör det ingenting att den inte är direkt snygg. Den är bara så...rolig att den vinner mitt hjärta!

(Bild lånad från hemsida jag inte kommer ihåg namnet på.)

Dotterns tröja tycker jag är så fin. En sån borde många ha.

Eller en tröja med text som säger Jag är BRA eller Jag DUGER precis som jag är.

Snart ska vi heja fram sonens basketlag till vinst. Eller till stordåd oavsett vinst. Det är bland det roligaste jag vet att se sonen spela basket. Dels gillar jag basket, (nästan den enda sport som intresserar mig) dels ger det en alldeles särskild känsla att se sin son spela. Här sitter han med kompisen bredvid och bara är. I bakgrunden sitter dottern i färgkaoset och ritar. Herregud vad det ser maxat ut. Inget less is more där inte...