Idag är det fullt upp. Kastar in ett inlägg här innan dagen kör igång.

Dottern har hittat en ny frisyr och hon är så jädrans fin i den. Nu kommer hon att köra den ett tag, hon har frisyrperioder. 
Oftast har hon utsläppt hår. Nästan aldrig har hon uppsatt. Det är nog därför jag tycker hon blir så fin.
Buhu! Jag vill också ha långt hår! Fast jag är mest nöjd. Jag har funnit mig. Vad annars göra?
Det är ju bara att invänta längden och vara nöjd medan. Vilket jag är. Nästan alltid, utom när jag ser bilder på långt hår...
Jag har väl sagt att vår hund inte ligger i soffan. Men vår gamla bruna soffa har jag börjat låta honom erövra. Det märks att han älskar det. Han riktigt njuter.
När man bloggrar runt hittar man ibland saker som någon beställt. Så gjorde jag häromdagen. Någon hade klickat hem denna vaxduk och jag blev helt såld. Kunde inte låta bli att klicka hem en jag också. Det gäller att passa på. (Minns inte hos vem jag såg den?) Den är köpt hos miss Juniversum. Den står nu ihoprullad i väntan på användningsområde. 10-åringen ratade den. Annars var planen att ha den på hans skrivbord. Men den var väl för blommig eller nåt. Skulle det varit basketbollar hade det nog inte varit något problem.

Nä, nu måste dagen köra igång.

Sängborden är nu klara.

Det blev blåblommig tapet på nedre hyllplanet.

Jag är nöjd utan att vara toknöjd. De blev bra. Hyggliga. Godkända liksom. Inga MVG och inget hjärtdunkelidunk, men helt okej. Mycket snyggare än innan iallafall.

Och det är gjort framför allt. Det här är något jag tänkt göra typ 100 gånger förut ungefär, så det känns bra att det är gjort. 

Till middag idag blev det superduper enkel mat, spagetti och köttbullar.  Mannen och jag åt dock inte spagetti utan en slags egenpåhittad coleslaw. Skitgod.I den har jag fint strimlad rödkål, purjolök, fint skuren ananas och valnötter. Som dressing tog jag idag typ en deciliter a-fil (hade inget annat) två matskedar majonäs och så flingsalt och svartpeppar. Gott, lågt GI och billigt! Vitkål, rödkål och lök hör till det billigaste man kan äta och det är ju så gott!!!

Lillegrön, som inte har något namn ännu (namnförslagslistan har utökats med  Scotty Pippen, Kobe Bryant och Fläcken) har idag kvittrat för första gången. Först när han hörde fåglarna ute och sen när vi stekte köttbullar. Då blev vi glada, även om han förmodligen kanske bara ropade "hjälp mig hjälp mig, de har satt mig i en bur, befria mig, hör ni, hjälp mig" till de andra fåglarna...

Men han hoppar omkring lite i buren och provar pinnar och gungan så han är inte lika rädd som igår. Skööönt!

Jag har inte velat blixtra på honom så  första bilden på honom är lite suddig...

Under livets resa har jag ibland haft en del genant bagage nedpackat.

En del passioner.

Jag får ibland passioner för olika saker och de kan så här efteråt ibland te sig obegripliga. 

En av de mest obegripliga passioner jag haft är min kärlek till Gerard Depardieu.

Som jag avgudade honom.

Jag såg allt jag kom över med honom. Det här var ju före internet och före dvd:er och nästan före VHS:ernas tid. Jag var en passionerad filmälskare och spelade in allt jag kom över och då särskilt filmer med just Gerard Depardieu.

Det finns säkert fler än mig som haft honom som idol eftersom han blivit en så stor stjärna.

Men likväl ter det sig lätt obegripligt i dag att jag som ung kvinna var så förtjust i honom.

Andra i min ålder gillade pojkband eller unga filmstjärnor men jag, jag föll för den här knölen.

Idag tycker jag att han inte är mer än en knöl. En stor knöl liksom. Urtypen för knöl. Jag säger inte att han beter sig som en sådan. Jag vet inget om honom idag. Jag bara känner inte mer för honom än för en knöl.

Så här ser han visst ut idag...

Inte nu för att utseendet spelar någon roll. Bildskön har han ju aldrig varit.

Han hade något annat som jag såg.

Men det ser jag inte längre.

Passionen är ju över.

 Såna här bilder kan få mig på fall. Jag faller för vita golv.För aldrig lyser ju färgen på annat så mycket som när det är vitt omkring. MEN jag ska inte ha vita golv. Det är golv för städfantaster och någon sån kan jag ALDRIG erkänna mig som. Tyvärr.

Så smutsgrå golv kan nog passa bättre hos oss. Men det är väl också fint? 

En grön liten krabat har flyttat in.

När vi kom till djuraffären fanns bara en enda stackars undulat till salu. Mitt hjärta sa direkt att vi naturligtvis måste förbarma oss över den lille vännen. Han såg så ensam ut!

Vi kikade före jul också och då fanns där minst 20 stycken undulatungar. Alla var sålda och denne lille stackare hade suttit ensam kvar ända sen jul. Han såg frisk och kry ut och sjöng glatt. (Det var bara i min fantasi han var deppig och ensam.) Vi bestämde oss raskt för att köpa honom trots att han kanske inte var helt purung. Försäljaren lovade att han inte var äldre än fyra månader. Jag hoppas det är sant. (Vi vill ju gärna få honom tam.)

Han blev infångad med håv och instoppad i en kartong. Där kämpade han febrilt att ta sig ut ur kartongen genom att sticka näbb och klor ur lufthålet. När vi står vid kassan och ska betala ser vi att det syns blod på hans huvud. Vi blir förstås förskräckta men avböjer säljarens förslag att släppa ut honom i buren igen för att se vad det var. Det kändes som en onödig stressfaktor för den lille krabaten. Jag tänkte att det var bättre att låta honom komma hem till oss och så undersökte vi honom där. Misstanken var att han på något sätt fastnat med klon i lufthålet och därav börjat blöda.

Han kämpade hårt i kartongen hela vägen hem. En riktig kämpe.

Väl hemma stoppade jag papplådan i botten på buren och öppnade den.

Han riktigt trängde sig ut och flög upp på en pinne.

Då såg vi att han var alldeles blodig på hjässan.

Jag har studerat honom hela  kvällen och han verkar må bra. Han har suttit på samma fläck mest hela kvällen. Studerat oss. Blodet har levrat sig på hjässan och jag förstår inte riktigt vad han har råkat ut för. Vad var det som orsakade blödningen? Det måste ju vara någonting på huvudet eftersom det inte syns blod någon annanstans. 

Skar hon honom på locket när hon satte honom i kartongen???

Vet inte.

Nu har jag lagt en duk på honom och hoppas innerligt att det ska vara en pigg undulat i morgon också. Som vågar dricka och äta. Eller som vågat dricka och äta under duken.

Pommac har inte upptäckt honom ännu.

Vi har inte visat honom heller. Fågeln behöver lugn och ro och ingen nyfiken hund som står och nosar på honom.

Ännu har han inte fått något namn.

Vi ska ju köpa en till så småningom, så att de är två. Det var tänkt att de skulle heta Merry och Pippin efter de två trevliga små hoberna ur Sagan om Ringen. Men vi har kanske ångrat oss. Merry var lite konstigt att säga...

Så namnfrågan kvarstår. Många viljor, många förslag. Mycket demokratiska processer innan beslutet är i hamn.

Listor tillverkas.

På dem står bland annat Oboy, Zingo, Sixten, Pip, Rudi, Merry, Pippin, Tintin, Milou, Finn, Fifi osv osv.

Det blir en hård förhandling!

Japp!

Kanske blir det idag, kanske en annan dag. Sånt kan man inte så noga veta. 

Hemmet är redo iallafall.

Jag pratar förstås om en undulat! Vad trodde ni?

Buren hittade vi begagnad igår för 300 kronor.

Alla undulater som bott hos mig/oss genom åren har fått flyga ganska fritt men haft buren som sin bas. Det dövar mitt samvete att ta mig friheten att sätta ett djur i bur. 

Jag är lite underlig. Älskar djur och vill så hemskt gärna ha ett hem fyllt med husdjur, men samtidigt har jag dåligt samvete för att jag "äger" ett djur. En del förstår inte det här, men jag vet att det finns likasinnade därute. Samtidigt tycker jag att djuren ger mig så mycket, så jag har svårt att avstå av idealistiska skäl. Jag kommer runt detta genom att tänka att när det nu ändå finns hundar, fåglar osv till salu så är det ju bättre att jag räddar det från en sämre djurägare än jag. Någon som kanske ledsnar efter ett tag och ger hunden vidare. Jag är trofast. Flyttar ett djur hit så stannar det. Det ska i såfall vara om något av barnen blir svårt sjuka av att ha djuret omkring sig, då måste jag ju försöka omplacera det. 

Men när jag går in i ett djurägande är det med det största allvar!

Så vi får se om det finns några små ungar inne i dag. Annars får vi vänta.

Spännande!!!

Jag har vaknat ur mitt tapetserar rus nu. När jag lyfte blicken i morse och kikade mot köksdelen som var svårt negligerad av samtliga familjemedlemmar igår insåg jag snabbt vad dagens sysslor skulle bli.

Det ser inte så illa ut härifrån. Bäst att gå närmare:

Såja, nu ser ni. Soppåsar på golvet som ingen orkat gå ut med, (händer det bara hos oss?) högar av disk, nä, berg av disk.

Ser ni hyllan? Nya hyllan. Ser ni några glas? Ser ni några muggar? Nix. Inte en endaste kopp finns ren. Allt står i diskmaskinen eller på diskbänken. Fort förfaller allt när man får ett kreativit flow. Men tur är väl kanske det. Annars vore man väl en übermensch och vem vill vara det?

Jag är iallafall grymt nöjd med skoskåpen. Den kommer nog att få stå på den vita sidan. Där gjorde den sig bäst!

Och som av en händelse passade skoskåpen perfekt att ha mina glada termosar på. Det ser nästan übermatchat ut! Men tro mig, det är en ren slump. Fast så där blir det alltid. Min hjärna matchar nog omedvetet. Den faller för liknande saker hela tiden och så passar det bara ihop. 

Idag har den flödat. Kreativiteten.

Kan det vara fullmånen?

Jag har fått dille.

Dille på tapeter.

Har taptetserat en massa saker. Nu igen.

Mina barn blir nog skadade.

"Mamma-jag är hungrig."

"Mmmm...jag ska bara tapetsera lite..."

Mamma, jag har inga rena kläder.

"Mmmm...jag ska bara tapetsera lite till".

"Mamma jag har slagit mig och blöder massor"

"Mmmmm, jag ska bara tapetsera lite..."

En mamma helt uppe i sitt klippande.

 Jag har ofta en sax i handen. Jag klipper i tyg, i papper och tapeter och så klipper jag familjens hår och mitt eget och Pommacs. Min mesta partner är nog saxen.

Nu ska ni få se lite av det jag tapetserat idag. 

En tråkig skoskåp från Mio som stått i härbret för att den inte använts på ett tag. Tog in den och blev sugen på att piffa.

De tre luckorna fick olika tapeter.

Mycket bättre än förut tycker jag.

Kanske får den stå i köket. Den kan rymma alla papper och färgaskar och tidningar och broschyer som simmar omkring på köksbordet. Fort städar man undan när maten ska på bordet.

Eller så får den stå i 10-åringens turkosa rum. Han har en massa färger och ritblock och dylikt att stuva undan. Eller någon annanstans där den behövs.

När jag ändå var igång att tapetsera kunde jag inte sluta. Gick på jakt efter saker som kunde tapetseras. Min moppebyrå som jag har vid symaskinen har jag länge tänkt piffa till.

Nu fick lådorna olika tapeter. Den blev glad och fin.Hittade en till moppebyrå i större format som också blev ny.

Det är så kul att hålla på med tapeter!Det är så lätt också!Dotterns prylhylla blev ett lapptäcke. Skitskoj!

Till slut var jag tvungen att bryta.

Jag tyckte mina barn borde få se sin mamma lite mer än med en sax i handen och en stirrig blick när hon går runt och söker objekt att tapetsera.