Saerla hade rätt. Det blev rosa!

Jag började med vitt. Tänkte att det blir nog bäst i allafall. 

Jag hann måla de tre översta stockorna vita innan fler än jag protesterade. Nä, det kändes inte alls ljusare. Bara tråååkigare. Då kan vi lika gärna behålla den gröna.

Då travade jag till garaget. Blandade en röd pasta av rött torrpigment (signalröd) och kokt linolja och en tesked (miljöfarlig-fy mig) torkmedel och så blandade jag röda pastan med några dl vit linoljefärg och fick en superfin rosa.

Började måla och kände i magen att NU kom jag rätt.

Det känns alltid direkt i magen. Om ni kikar på denna bild ser ni hur matt och fin väggen blir så fort färgen torkat. Det tar några dagar men det blir en lyster och en sidenmatthet som är värd varje eventuell möda man kan känna av att bängla med färgen. Jag gillar att blanda nyanser. Det är roooligt! Nackdelen är väl att det inte går att blanda vilka nyanser som helst. Men man lär sig eftersom.

Nu har jag en riktig pippilångstrumpvägg. Hur många timmerväggar i Sverige är rosa tror ni? Inte många tror jag. Bara för att man har ett gammalt "antikt" hus behöver det inte vara så seriöst. Det ska inte vara ett museum över hur det såg ut förr. Vitt som de flesta målar (vilket i och för sig är fint) förknippar jag allt för mycket med lantstil. Just vitmålad timmervägg alltså. Har sett alltför många pärlspontsväggar och timmerväggar som är vita och omgiven av spets och zink och skridskor...ni fattar stilen va? Inget ont om den stilen, men det är inte jag. Vitt med vitt är liksom för mycket...öööh...vitt. För mig. Jag är FÄRG!!!!!

Och jag verkar vara väldigt rosa.

Undrar om det beror på att när jag var barn fick jag aldrig ha rosa. "Det skär sig" sa alla vuxna. "Rödhåriga kan inte ha rosa". Jag ääälskade rosa men fick mest ha grönt och brunt och blått. Jag var väldigt rödhårig som barn.

När jag fyllde arton eller sjutton eller vad det nu var fick jag en rosa t-shirt av mina kompisar (kommer du ihåg Lotti?) och då kanske fröet av mitt behov av att omge mig med rosa började gro...?

Måste bara kasta in ett inlägg och berätta att jag målar stockväggen med en ny kulör och det blir så bra!!!! Hurra! En helt annan färg!

Varsågod att gissa! hihihi

Äntligen har jag fått saker gjorda. Saker som hängt över mig. Till exempel att få de vinterförvarade skräphögarna pelargonerna omplanterade. Av cirka tjugo har sju överlevt. Nåja, bättre än inget. Tyvärr har min klenod, en vacker rosa pelargon med vitspräckliga blad som har sitt ursprung i en av min mormors pelargoner dött. Men som tur är har både min syster och moster (och eventuellt mamma?) kvar släktingar till den. Får ta och tigga mig en stickling så småningom.

Jag har rensat de flesta rabatter från löv och skräp och jag har fått alla frön i jorden. Jag har fixat ett element med frostvakt  i växthuset så att jag slipper bära mellan alla frön och pelgargoner tills risken för nattfrost försvunnit. Jag har hunnit så mycket denna helg!

Trots diverse sociala "förpliktelser". Vad hemskt det är när man har så fullt upp med sina intressen att det sociala livet känns som en inkräktare trots att det är det som är det enda av värde egentligen. Jag försöker ständigt läxa upp mig i den frågan. Människor och närhet till dem är ju allt. Men det är lätt att glömma ibland för det kräver ju så mycket mera engagemang än växter och döda ting...

Jag vet inte om jag är konstig eller är det fler som känner igen sig i dessa tankar?

Det kanske är det att när man har så stor familj som jag blir behovet av närhet och mänskliga relationer mättat på hemmaplan?

Detta är iallafall något som upptar mina tankar ganska ofta så jag försöker tvinga mig att vara social så gott det går...

Med barn i huset blir det ju automatiskt många kontakter med många olika människor.

Tiden är för knapp, dagarna för korta, det har jag konstaterat förr!

Jag har även hunnit baka bullar inför sonens födelsedag till veckan. Jag tror degen blev välsignad.

Kvällssolen letade sig in och lyste bara på degen. Den blev välsignad och gav oss hundratals bullar.

Två påsar är redan uppätna. Tre är lagda i frysen inför födelsedagen och en är gömd för att ges bort senare idag till en familj i byn som så generöst låter dottern ärva kläder efter deras flicka. Sånt är lyx!

Dottern och jag hade pysselkväll precis innan läggdags igår. Vi gick loss på en loppisfyndad lampskärm. Den var orange och slät från början och när vi var klara var den...tokstajlad. Tokpyntad. Dottern ska ha den i sitt rum eftersom hon blev sååååå nöjd. 

Man kan ha väldigt kul med lim och tyg och band och sax! Och paljetter...

Och precis när jag skrev denna rrubrik kommer jag ihåg att jag fick ett uppdrag av Tant Grön för ett bra tag sen. Jag skulle visa mina konstigaste rubriker. Det har jag helt glömt!!! Jag måste låna Kvasthildas fina utryck, jag måste ha halvzeimers!!!