Ännu en fantastisk dag här uppe i Norrbotten.

Tyvärr har halva dagen förstörts av en usel migrän. Som ett brev på posten. Först pms, sen mens och så på det migrän. Sen är det över. Ni killar vet inte vad ni missar!

Jag har fortfarande sviter av migränen, det är därför jag sitter här istället för att flänga runt i min vanliga fart. 

Dagen började med att jag tittade till friluftssovarna. 13-åringen sov på studsmattam med två vänner för andra natten i rad. De drar ut madrasser och kuddar och sovsäckar och bara njuter. Att de kan sova i oväsendet från alla vårhäckande fåglar som sätter igån klockan fyra på morgonen är ett under. I natt kröp temperaturen ner till fyra och en halv grad, men de har sovit gott i sina dunsovsäckar. Friskt och nyttigt. De har ju vanan inne sen barnvagnstiden, då iallafall vår son sov ute i vagn nästan oavsett hur kallt det var ute. 

Sen intogs studsmattan av bushund och busflickor. Tjooohejj vad det gick livat till när Pomsi kastade sig upp och härjade som en tok däruppe.Jag hörde vilda skrik och skyndade ut och upptäckte galningen. Han är verkligen en busig hund. Men faktiskt väldigt väluppfostrad...när matte är med. När matte inte ser däremot är han mer vild än tam ibland. Till mångas förtjuuuuuuuusning.

Jag klädde utebordet med den snutt av vaxduken som blev kvar från köket.

Jag häftade fast den med häftpistol för att slippa hämta den på diverse ställen efter alla blåsdagar som komma skall.

Nu är vi redo för både finväder och fulväder!

Den där ståltrådskronan som jag för någon dag sen visade utan att den syntes, har fått synliga kläder för att slippa vara osynlig. Det blev nu en traskrona istället. Jag gjorde den där ståltrådskronan år 2000 då vi nyss flyttat in i en lägenhet med vackra takrosetter som gjorda för en kristallkrona. Men i brist på sådan gjorde jag en ståltrådskrona. Den hängde i den vackra takrosetten och drog blickarna till sig. Nu efter nio år har den fått nya kläder och fått flytta ut i en vacker gammal rönn. Ifjol hängde den i en lina mellan två björkar. Jag gillar när saker hänger med år efter år och bara ändrar lite form eller färg eller funktion och framför allt plats. Bordet, det vita, är mitt mosaikbord som var så fint innan det fick stå på bron. Då insåg jag att det finns frostsäker fogmassa, vilket jag INTE hade. Därför har den mesta mosaiken sakta men säkert trillat bort. Men bordet får leva vidare. Det får nu stå ute i sommar eftersom det redan är så skruttigt. Det är inget straff utan liksom den sista resan. Som när man blir gammal, riktigt gammal, och kanske kan tänka sig att nu äntligen kan man börja röka och kröka och äta snask varje dag utan att det gör nåt. Så ska bordet få ha det. Få njuta av att slippa vara försiktig och rädd om sig hela tiden. 

Omröstningen är inte klar men jag säger ändå

GRATTIS NORGE!!!

Då får man lära sig ett nytt namn;

Alexander Ryback.

Snacka om svärmorsdröm!

Vilken blick!!!

EMD, se upp! Många flickors hjärtan kommer att slå för denna kille.

Helt otroligt vilken jordskredsseger!

Låten är skitsöt. 

NORGE NORGE NORGE! Och så 17 maj på detta.

Vi kommer att höra jublet ända hit!!!!