En uggla har landat i rabatten.

Stirrande försöker han skrämma bort alla småfåglar, men pyttsan, de bryr sig inte. Pommac som jag försökte skrämma lite genom att röra på den och låtsas att den var levande var så obrydd att han pinkade på den. Denna uggla köpte vi ifjol och hängde upp så att den rörde lite på sig på vår brygga i stugan. Detta för att skrämma bort ett gäng ärlor som verkligen skitade ner båt och brygga nåt enormt. Det kanske är svårt att tro att ett gäng ärlor kan bajsa så mycket att man tycker det är en sanitär olägenhet, men det kan de. Tro mig. Varje gång vi kom till stugan var bryggan alldeles klibbig och båten likaså. De har diarée de rackarna. 

Eller nåt. 

Ugglan hjälpte dock inte ett skvatt. 

Så nu i år får han bara bo vid rabattkanten utan att göra nytta. Själv tycker jag han ser läskig ut och skulle inte alls våga bajsa om jag var en ärla...

Plötsligt har jag uggletema i trädgården, för denne lillskrutt står på storstenen och glor. 

Ogräset växer och växer. Se vad som hänt bara på ett par dar! Minst en decimeter! Snart ser man inte trynet på grisen.

Backspegelmetoden funkade så bra att jag var tvungen att hänga upp en ännu större spegel. Hittade ett helt badrumsskåp i härbret och provade hänga upp det. Fast sen blev jag lite snål och tyckte att det är synd att offra det där skåpet, de är rätt fina ändå. Enkla, klassiska och jag ska ju renovera lilltoan...

Tar nog in det innan det börjar regna iallafall...

Konstigt hur vissa saker liksom samlas hos mig. 

Saker som jag inte ens använder. Jag kommer ALDRIG ihåg att ta på mig ett förkläde när jag ska göra något där ett sådant kan behövas. Likväl har jag en hel hög med dessa lite urmodiga plagg .

De är ofta väldigt vackra och då följer de med hem från loppisar. Sen får de hänga i köket och så nån gång blir de tvättade fast de aldrig blivit använda. Kanske är jag förlädessamlare utan att ens ha märkt det?