Blogg vett och etikett.
Jag är en sån som gärna har mina egna regler både i verkliga livet och i blogglivet. Jag tycker ofantligt illa om oskrivna regler och måsten. Jag vet, det är nåt fel på mig.
Det är ju regler som byggts upp i samhället under lång tid och de har väl en slags funktion, men eftersom jag är en ifrågasättare så kan jag inte låta bli att ifrågasätta olika regler.
Som middagsbjudningar till exempel.
Vår familj är ju en stor konkarong. Om några fler samlas vid middagsbordet så gör det ju knappt till eller från. Det känns lätt och opretentiöst att bjuda på middag. Inget extrabesvär alls. Men då finns det gäster som inte kan komma på middag utan att direkt bjuda tillbaka, som en förpliktelse. De kan absolut inte komma två gånger i rad och äta hos oss utan måste prompt bjuda varannan gång. Och bara för att det ska vara så. Det känns inte spontant och lustbetonat utan som ren och skär förpliktelse. Någon som förstår känslan? Att det är trist att det ska finnas måsten som styr hur vi umgås.
Eller som det här med att man bör ha med sig en gåva till värdinnan. Det är ju jättetrevligt och fint men det blir liksom mindre omtanke bakom gåvan för att den är ett måste.
Äsch. Jag vet inte om jag får fram mina tankar så bra.
Jag kan störa mig på att det finns "regler" för hur man umgås. Man ska säga tack för senast, ha med sig gåva, bjuda igen, inte bjuda två gånger i rad, då får den man bjuder dåligt samvete osv osv.
Det finns naturligtvis människor i vår närhet som inte följer dessa regler och det är så befriande, men alla de som gör det borde genast sluta, för många regler är så fåniga och vem har bestämt allt egentligen?
Grejen är väl att jag är så sensibel. Jag märker när det blir fel, när jag gör fel. Jag känner människors obehag eller olust så väl. Jag önskar ibland att jag var mindre sensibel så att jag verkligen bara kunde leva som jag vill och inte se andras förväntningar eller besvikelser.
I bloggvärlden finns det också regler.
Många fåniga.
Jag som då vill ifrågasätta allt kan inte låta bli att reagera.
Ta detta med länkandet.
Länklistan.
Den verkar så himla viktig för en del. Det blir som en innelista. Den som inte står med känner sig utanför, mobbad.
Länklistan blir bara längre och längre.
Jag slutade för länge sen att uppdatera min.
De jag besöker ofta finns ju i min dator, jag vet ju hur adressen börjar och skriver in boktsäverna och får fram ett förslag. Därför glömmer jag att lägga dem i länklistan. Det funkar så bra utan.
För mig har länklistan blivit ett verktyg för att hitta igen bloggare eller sidor som jag inte besöker så ofta. En adressbok helt enkelt.
Men i bloggvärlden har länklistan blivit en slags bekräftelselista.
Där visar man vilka bloggare man följer och de bör då helst ha en länk till dig på sin lista.
Jag får då och då kommentarer som "om du länkar till mig så länkar jag till dig".
Ööööh!
Jag länkar ju jättegärna till någon jag vill hitta tillbaka till, men jag gör det ju INTE för att jag ska få en länk hos den andre. Om någon annan vill hitta till mig så ska de ju länka eller bokmärka mig men inte gör de väl det bara för att de ska få hamna i min länklista???
Så alla ni som inte finns i min länklista ska absolut inte lägga in några värderingar i det. Det betyder absolut ingenting. De bloggare jag gillar besöker jag och lämnar kommentarer hos och om jag inte varit in på länge hos någon kan det bero på att jag tappat bort er eftersom jag är så dålig på att uppdatera min länklista. Så bästa sättet att själv uppdatera er adress eller att få andra besök via mig (för det är väl mycket därför det är så viktigt att ligga på länklistor) är ju då att lämna en kommentar med egen länk. Det är största chansen att få nya besök. De flesta bloggare hittar man ju via kommentarer hos andra.
Det är därför bloggvärlden känns så liten. Alla känner alla.
Men jag följer inte de regler som någon hittat på. Jag vägrar.
Jag gör som jag vill och bloggvärlden är så ny att det inte ska vara så grundmurade regler ännu.
Andra osynliga regler som en del bloggare följer slaviskt verkar vara att om inte jag kommenterat på ett tag hos dem så kommenterar de inte hos mig. Någon slags rättvisegrej.
Jag är en sån som går på humör. Ibland är jag inte på humör. Andra gånger kan jag skriva en massa kommentarer hos någon.
Hos en del känner man sig förpliktad att kommentera, gör man det inte blir de sura eller ledsna.
Här i bloggvärlden vore det skoj om man slapp alla oskrivna regler. Alla gör som de vill.
Utmaningar antar man om man vill, men man måste inte. Länkar gör man för sin egen skull, inte för någon annans.
Artighetslänkar är så meningslösa.
Jag funderar allvarligt på att ta bort min länklista. Eller gömma den om det går. Så att den verkligen bara är till för mig.
Tycker det känns jobbigt att någon känner sig utestängd eller undrande varför de inte är på min länklista.
Ja det var lite bloggtankar här på förmiddagskvisten.
Jag hoppas ingen blir ledsen eller arg på mig nu.
Jag ville bara klargöra att jag inte funkar som många andra i bloggvärlden så att lägga in värderingar i mitt agerande är fel eftersom jag inte hakat på de oskrivna regler som cirkulerar i bloggvärlden.
Jag gör som jag vill. Det är min blogg, mitt verktyg.
Jag vill att det ska funka för mig.
Är jag ego då?
Ps Vill klargöra att de allra flesta är sköna typer som tänker själv och inte slaviskt följer alla (märkliga) regler som någon försökt införa i bloggvärlden.
Camilla
7 juli 2009 12:32
Må si meg helt enig med deg! :) Det skal jo være GØY å blogge, og det er jo strengt tatt noe man gjør for sin egen del..og ikke alle andres(selv om det såklart er kjekt å ha lesere.hihi) Jeg holder med deg :)
http://bekkalokket.blogspot.com
Kvasthilda
7 juli 2009 12:45
Hahahhahaaaa! Go'Morron till dig Pussgurka. Rugguggla. Mår du bra idag?
Att ligga i din länklista är inte döviktigt alls. Fan jag har tusen bloggar jag besöker som jag inte kommer ihåg till nästa dag. Ser en rubrik nånstans och funderar. hmm... har sett det förut? Jo just det. Det var ju DEN som jag hittade det där i... Du behöver inte oroa dig för mig - eller känna nåt konstigt för min skull, fast det vet du ju.
{kramar}
Nu ska vi ut o leta nån present åt sonen som fyller år i morgon. o kanske fara förbi Torsång o fota stenkyrkan där.
Berith
7 juli 2009 12:47
Håller med dig till fullo ...alla dessa oskrivna regler ..jisses.
Spontanitet är min grej och det är de treligaste middagarna tycker jag ...
Tyvär anses man lite "vrickad" då man inte är en sådan som följer vett och etikett då det gäller sådant...men det strutar jag i , jag är som jag är...har alltid varit spontan och kommer att fortsätta att vara det...
Men det är ju tråkigt då andra känner sig obekväm ..det vill man ju inte...men ska man sluta vara spontan då , för att andra ska känna sig bekväm ???
Nä , det tycker inte jag ...man är ju som man är ....och man måste ju få vara det..de som lär känna en slutar till slut att känna sig obekväma =)
Nu är jag ju ny i bloggvärlden och dess oskrivan regler har jag tydlign inte fattat...eller är det för att jag är som jag är ?? =)
Ha det gott =)
Kramen =)
http://maxmax.bloggagratis.se
Tanten
7 juli 2009 12:47
Det är för trist att det kan bli så svårt att umgås. Visst kan det vara bra med lite styrsel men vad skönt det är med människor som bara trillar förbi och sätter sig och pratar bort en stund.
http://plasttanten.blogg.se
Britten
7 juli 2009 12:53
Tycker dina tankar låter sunda och sköna. Vi har nog med krav på oss utan att lägga på oss onödiga ovanpå de vi tvingas leva med.
Från en utan egen blogg, alltså ingen ur "innegänget"...
Kram
Persil,ja
7 juli 2009 12:56
Camilla: Ja, precis och om man ska följa oskrivna regler blir det ju på andras villkor liksom. Skönt att höra att fler håller med!
Kvasthilda: Hej ruggis! Detta inlägg var verkligen inte riktat till dig. Inte till NÅGON av mina läsare som jag hör av på ett eller annat sätt utan till fenomenet ute i bloggvärlden. Länklistornas paradis liksom. Inenlistan. Att få stå på Blondinbellas lista måste ju vara goalet liksom. Och det är ju så ointressant egentligen för den där listan ska ju vara för henne och inte för den som står på liksom. Det var det jag ville komma åt. Dig vill jag ju hitta till men det sitter i "mest besökta listan"...:D
Berith: Jag är precis som du, schpontan. Men det gör en del nervösa och eftersom jag är så sensibel så märker jag det och blir själv nervös. Önskar jag var mer ångävltstypen!!!
Tanten: Exakt!!!!
Dubbelörnen
7 juli 2009 13:04
Så har man då tid att kika in bland "gamla bloggisar" o så hittar man självklart ett pangpå-inlägg fr Persiljekvisten *skrattar*
Och den är så sann så! Har heller inte fattat något av dessa "bloggregler". Kör min egen grej bara för att bloggen just är MIN ;).
Det är som med alla dessa awards som gick som en löpeld för ett tag sedan. Alla skulle tacka o skriva upp bloggar för dessa awards. Ja men hur länge kan man hålla på??!! Nej, jag vägrade fr första stund :).
Stor kram till dig upp i norr
http://karljohansgarden.blogspot.com
/Anitha
7 juli 2009 13:20
Underbar läsning! Fan, vad glad man blir när människor använder sitt eget huvud och skiter högaktningsfullt i det som är norm! :-D Jag kan bara hålla med dig i precis allt du skriver. Reagerar på samma sätt som du både vad gäller middagsbjudningar och blogglistor och hela faderullan. Livet behöver ju faktiskt inte vara mer komplicerat än man gör det! :-)
http://aurora-borealis.bloggagratis.se
Gitte
7 juli 2009 14:46
*skratt* skrivna som oskrivna etikettsregler. Scheisse, nu kommer vi in på halt vatten av stora format. En del "måsten" kan jag leva med att jag inte kan uppfylla, andra vet jag inte ens om att jag bryter, ytterligare några sk*ter jag i, och andra retar det mig/plågar det mig att jag inte förstår eller kan leva efter, så att jag hade kunnat känna mig som "andra" i fler lägen än jag gör.
Men umgänge som kretsar kring sociala etiketter, dem skrotar jag ärligt talat. Jag är folkskygg om inte folk kan ta mig som jag är, eller rättare sagt om jag inte KÄNNER att de tar mig som jag är. Personer som tycker att turordning, klockan, städning, pryljakt, prydlighet etc, etc, etc är prioriterat går helbort här. Jag orkar helt enkelt inte med det!
http://www.bortbytingen.bloggagratis.se
Persiilja
7 juli 2009 15:51
Hej gamle räv! Eller Örn menar jag! Dubbelörn. Jag tänkte på dig häromdagen och det kände du förstås.
Jättekul att du tassar in!!! Måste smyga in till dig också och du finns ju lämpligen nog i min länklista. :D Jo, jag minns att du vägrade redan från start. Smart drag. Det är ju inget för mig heller. Bloggandet har inte den funktionen för mig. Att vara social på DET sättet. Kul att höra din röst igen KRAM! Smyger snart runt i dina trakter irl också!
Har beställt finväder.
Anitha: Jag visste väl att du inte hörde till massan som underordnar sig oskrivna regler. Oskrivna regler är just oskrivna och därför till för att brytas-eller allrahelst ignoreras.
Gitte: Jag är inte så stark som du men är på väg ditåt. Försöker släppa fram mig själv mer. Men jag underordnar mig fortfarande i det mesta i gamla sociala umgängen (läs släkt.)
Stora E
7 juli 2009 16:16
Återigen huvet rätt på spiken!
Jag älskar att du klarar av att skriva det som jag känner och tänker. Fortsätt så! ;)
Själv njuter jag fortfarande av "mitt" Skåne och vet faktiskt inte hur jag ska kunna återvända till doftfria Kiruna efter alla uuuuuuunderbara dofter här nere. Hur ska jag klara av det? Kram till dig!
Jenny
7 juli 2009 16:37
Shit, vad vi tänker lika i detta ämne. Jag håller med dig i varenda stavelse!!
Samma i livet och telefoni. Endel som tycker man skall ringa varannan gång... Funkar inte med mig. Jag ringer tio gånger i rad ena gången och sen kanske jag inte ringer på ett halvår. Men det betyder inte att jag gillar personen mindre eller att jag tänker på den mindre. Man har kanske inte jätte mycket tid och lust att prata just nu eller är i en annan del av livet bara.
Angående "listorna" så älskar jag min lista där man ser när andra uppdateras. MEN önskar jag kunde ha den mer hemlig... bara för mig.
Kommentarer glädjer mer än att stå på en lista tycker jag.
http://jennybergvall.blogpot.com
Tant Grön
7 juli 2009 16:59
Nu låter det som om du har alldeles för mycket fritid, känner mig smått avundssjuk. Men visst är det trist med dessa regler. Jag har börjat använda mig helt av blogglovin istället för länklistan, jättepraktiskt, där ser jag ju vilka som uppdaterat sin blogg och går då in å kikar. Men det är ju ingen annan som kan se vilka bloggar jag följer.
http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se
Ellen
7 juli 2009 17:54
Men hallå, folkens!!!! Kutt ikke ut deres lenkelister!!!!!! Jeg blåser i hva dere bruker den til eller hvordan det føles eller ikke, men jeg pleier å surfe rundt på dem! Hvordan tror dere alle vi ikke-bloggere finner dere der ute hvis ingen skal ha lenkelister mer????? Da blir det jo nesten en lukket klubb! Jeg leser slett ikke alltid kommentarer i alle blogger, og det er jo ikke alle som kommenterer så mye hos så mange heller. Men lenkelister - det er tingen! VIL HA! LA STÅ!!!!! Hvis dere skal fjerne noe så kan dere vel luke i blomsterbedene deres? Pliiiiiis!!!!!
Ja. Det var bare det. Alt kan brukes og misbrukes. Vi kan ikke fjeren alt for det vel.....? :)
Persil,ja
7 juli 2009 18:22
Stora E: Å du store vad avis jag är på din skånevistelse! Inte missunnsam, bara grymt avundsjuuuk! Njuuut åt mig också! Jag unnar er verkligen dofterna och ljuden och färgerna och lummigheten och dialekten (den underbara) där nere så att ni har mycket att ta av i doftlösa Kiruna. Det var en bra beskrivning...Det doftar väldigt lite mesta tiden i Kiruna. Allt är ju dött i typ 8 månader...kanske därför. Och ingen rötmånad att tala om...
Tant Grön: ajajajdå. Inte är det dags för tant Grön att ha mens? (Aj! f´låt!)
Jag kanske grunnar lite för mycket....det är sant...
Men det där med bloglovin har jag inte orkat ta till mig ännu. Det låter ju smart. Och det som finns på blogspot...där man ser senaste uppdateringarna, det är ju fina listor. Det är ju inte listorna det är fel på utan förpliktelserna kring dem. Om de nu alls finns utanför mitt huvud???
Ellen: Men OJ så bra att du skrev detta! Det har jag alltså inte tänkt på. Sett så ska ju då länklistan vara en lista med bloggar man REKOMMENDERAR. OCh sett SÅ blir det ju plötsligt förståeligt att man vill stå på denna lista. Hm! Där fick jag mig en ny vinkel. TACK! Då borde jag gå igenom min länklista och se vilka bloggar jag rekommenderar men då står jag återigen inför den där artighetsgrejen. Jag kan ju inte ta bort någon, det är ju som att säga att de inte duger. Du ser jag är för "snäll" för detta. Därför blir ju listan till slut galet lång. Fast det kanske då är bra??????????? :D
m a r i a k o d e n
7 juli 2009 19:18
Men så mycket klokt som vanligt!! Vi har några som vi bjudit på middag hur många gånger som helst men som aldrig bjuder tillbaka så där har jag lagt av. Då bjuder jag hellre någon som bjuder tillbaka, å det behöver ju inte vara varannan gång...men att någon gång bli bjuden är ju rätt kul.... Å det här med blogglovin, får kommentarer ibland att "lägger du till mig så lägger jag till dig"...Men jag har blogglovin för min egen skull å jag fullkomligt skiter i om jag har NOLL prenumeranter där!!! Det är endast ett verktyg för mig att se när du t.ex uppdaterar!!
Du är så klok!! Tyck på du!!
Kram!!
http://www.mariakoden.blogg.se
Persil,ja
7 juli 2009 20:11
mariakoden: Det låter himla bra det där med bloglovin. Äsch vad du smööörar. :D hihihi fast jag slickar i mig.
Nadja
7 juli 2009 20:12
Du har en poäng!
Men samtidigt så har ettikkettswreglerna en viktig roll i nya bekantskaper... men det brukar (jag brukar försöka) gå att läsa av nya bekanta på hur noga man kan/bör/ska vara!
Men det är ju skillnad på att komma över och käka eller bli bjuden på mat om du förstår skillnaden? Men det där med att bjuda och bli bjuden har aldrig efterföljts!
Kram
http://ensalig.blogspot.com
ANNAANNA
7 juli 2009 20:48
Jag tycker du är "skön" som människa och person. I min värld ska det vara precis så där spontant, enkelt och självklart... men jag känner också en del som är så där uppstyrda av regler att de inte ens kan unna sig att slappna av och må bra.
Jo, regler i form av hyfs och att man är på samma våglängd det är en bra grej men människor man gillar och som man umgås med, de pejlar man ju ofta in och lägger sig å samma nivå som.
Det där med mat e precis som någon skrivit här ovanför lite *ehrm...* speciellt (?) för det kan ju vara en himla skillnad på att bli bjuden på finmiddag (då man "ska" sätta på sig finstassen å hela köret) eller att äta ihop i goda vänners lag hemma hos någon. Jag tycker det där ÄR knepigt och det kan bli fel om någon gjort sig till å vill impa med en massa tjusigt å "finmat" och inte har talat om eller sänt signaler om att det är en sådan tilställning...
Det kan nog vara skönt för folk som har lätt för att missförstå eller känna sig förbegångna med ett sånt här inlägg från någon/dej.
Ytterligare en bra egenskap du verkar besitta, att värna andras känslor och välbefinnande.
Ha en låååång sköööön sommar och må gott.
MVH/ANNA
http://wonderings.blogg.se
Persil,ja
7 juli 2009 20:59
AnnaAnna: Tack vilken underbar kommentar! Jo, det är svårt det där med middagar. Fast där är vi numera så avspända med de flesta att det inte alls blir uppstyltat nånsin. Vi som gäster har "uppfostrat" de som bjuder. Efter många middagar hos oss där allt varit nedtonat och vi inte ens bytt om utan haft våra arbetskläder typ (min man älskar att gå omkring i arbetsshorts fulla med målarfärg och skiter i om det kommmer gäster eller vi far bort, de sitter på mest hela tiden t ex) så har nivån åkt ner till total avspändhet oftast. Och de som bjuder oss har också sänkt nivån. Inga fina middagar, dukningsmässigt och så, men däremot väldigt fint och god lagad mat! Det är skönt. Men det har ju inte alltid varit så.Nä, det är kanske lite komplext.
Tack igen för den fina kommentaren.
Kram!
Sanna
7 juli 2009 21:03
Näää fy katten för alla dessa oskrivna regler..jag gör och tänker på mitt eget lilla vis i det mesta här i världen =) Får alltid höra..gör som du alltid göra, gå din egen väg och låt inte andra fälla krockben på dig..
Tror det är därför jag trivs så bra här i bloggvärlden, här finns så många härliga individer som inte följer den "grå massan"..så skönt!!!
Kraaaam
Sanna
http://krimskramsan.bloggagratis.se
Lycke
7 juli 2009 22:08
Well well, kan bara hålla med, vet inte ens varför det ska vara ett problem..det är väl bara att strunta i om det inte känns rätt...på det viset behöver man ju inte döma eller dömas på något sätt liksom!!!
försöker lära min dotter detta nu...att inte bry sig om eller tänka på vad alla andra tycker och tänker..utan bara vara sig själv..följa sitt inre..så blir det bra på ett eller annat sätt, men jag förstår att det är något som kommer med tiden...minns ju själv hur det var i småklasserna..man var sååå beroende av vad de andra tyckte och hur de andra var...får alldeles ont i magen av detta..vet inte riktigt hur jag ska närma mig detta problem...du kanske vet goa du!!!??? det är verkligen något som kan plåga mig ibland..oro för lillan, men jag vet ju att det egentligen är min oro för hur det var, som kommer upp..tror jag...
tycker i allafall som du att det är väl trams allt det där... orkar inte heller med awards och sådant längre...så lite länge som jag trots allt varit med...och sådana pif-grejer..., tycker det är så mycket roligare att få ge något spontant...det gillar jag...blir alldeles bra bara allting!
Kramhögar Lycke
http://till-vidas-ara.bloggagratis.se
Lairama
7 juli 2009 23:10
Håller med om allt.
Framförallt ska det vara kul att blogga. Om det känns som att "nu måste jag sätta mig och skriva lustiga kommentarer till alla i min lista" varenda kväll... då får det vara... plikter och måsten har vi så att det räcker ändå.
http://lairama.wordpress.com
Tant Grön
7 juli 2009 23:30
På pricken Ellen! Det är samma för mig. När jag hittat en ny hääärlig blogg kollar jag genast ine dens länklista, tänker att om jag gillar den bloggen kanske jag även gillar de bloggar denne gillar, och på så sätt hittar jag fler godingar. Så NEJ, ta inte bort någon länklista inte. Rensa hellre ibland, det har jag gjort. En del slutar ju och nej jag har inga skrupler, följer inte de sociala reglerna, om jag inte besöker en blogg längre varför då ha den i länklistan?
Det är bra feng shui att rensa i röran, moaaahahahah!
http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se
Lisa
7 juli 2009 23:57
Hej,
Ha ha! Ja han är söt min lilla Pierre :) Känns lite lustigt att träffat nån, kanske lite tidigt att bara vräka ut honom på bloggen så där men vi är nog lite snabba med allt. Han har redan träffat mina föräldrar och när han kommer hem från filmat i jokkmokk så ska jag träffa hans :D Hur träffade du din man? Det hade varit ett skoj inlägg att läsa! ha ha :D
så skönt att nån mer tycker att man inte behöver skriva och kommentera i varandras bloggar varje dag, jag fastna lite i det innan. Nu när jag tagit lite ledigt från bloggandet är det så skönt (fast ändå har jag dåligt samvete). Vissa blir ju verkligen sura för man inte skriver, det är synd. Man hinner ju inte alltid med och om man verkligen känner för skriva något gör man det (kul att skriva på din blogg, din texter och bilder lägger ju riktigt upp för attt det blir lätt att kommentera ). Jag kan erkänna att jag tidigare var mån om att ha mer besökare, kommentarer osv, nu orkar jag inte bry mig om det, jag skriver när jag orkar kan och vill. Och det är gott, jag har till och med funderat på en blogg där man inte kommentera. Det hade varit friare, men samtidigt gillar jag ju kontakten jag fått med många medans mot andra man är mer artig.
Är inte speciellt förtjust i de som skriver hej vilken fin blogg du har ska vi följa varann på bloglovin. Jag orkar inte ens använda min bloglovin, varför tror de alla har en? Verkar med vara en status jakt, hur många man har som följer en typ. Länk listan har jag inte sett på det viset innan. kör över alla på bokmärken istället?
http://pinkfriday.blogg.se
kardemomme
8 juli 2009 00:50
Ha!! Perfekt innlegg for meg i dag!!
Siste tiden har jeg gått og irritert meg grønn over folk som dropper innom og legger igjen en liten intetsigende linje og forteller at de har linket meg og derpå bedt om at jeg linker tilbake! Har pliktskyldigst linket men har følt det nesten som et overtramp! Linklista blr jo endeløs og jeg vil egentlig bare linke til venner eller blogger som inspirerer meg!
Utmaninger/utfordringer liker jeg ikke i det helt tatt og det verste av allt her i bloggbyen er disse forbaskede AWARDENE!!!
Himmel!!! Hvem fant på noe så meningsløst!
Kunne ikke falle meg inn å rangere venner..Jeg pleier å takke høflig når dette dukker opp men lar det forbigå i stillhet!
Usj!!! Vil aldri fylle opp bloggen min med sånt!! I dag er jeg virkelig på krigsstien her og det passet bra at du tok dette opp!!
Har følt det som om jeg har vært alene om disse tankene innimellom men har stille lagt merke til at ikke du heller tapetserer bloggen med awarder! Bra!! Liker folk med integritet!! Linklista mi er min adresseliste og når jeg har tid til overs kan jeg sitte og se nedover lista for å se om det er noen jeg kan ha glemt å besøke på en stund! Via andres linklister kan man også finne fram til nye spennende blogger så jeg holder tommelen opp for å beholde den men jeg vil selv ha retten til å velge hvem som skal stå der! Bloggbyen er nok like full av uskrevne regler som samfunnet rundt oss og man vil jo være raus og vennlig men føler man seg invadert av folks krav må man få lov til å sette ned foten!
Skulle egentlig legge meg men ble litt revet med da jeg så dette aktuelle innlegget!
Sov godt og ha en fin morgendag! Klemmer fra Kardemomme :/
http://husetvedbekken
Anna
8 juli 2009 07:57
Vet du Persilja, du har tagit orden i tangenterna på mig. Jag tänker också så här. Hela vår tillvaro styrs av oskrivna regler som vi har hittat på själva. Ibland måste man rätta sig efter dessa regler för att kunna vara en i spelet men när det handlar om bloggen då förstår jag inte vitsen med regelboken.
Minns du i allra allraste början? Då hade jag stängt av kommentarfunktionen och Clara övertalade mig att öppna den. Att jag inte tillät kommentarer då var för min egen skull. Ingen behövde känna sig ansträngd och skyldig för att kommentera hos mig och tvärtom. Jag behövde inte kommentera hos någon annan. Om jag inte ville. Jag vet att kommentarer är en del av bloggvärlden och det är roligt att få dem. Men för mig räcker det att min blogg blir läst, inte nödvändigvist kommenterad. Länklistan är också jobbig. Jag är till och med rädd för att ta bort namn från den för då kommer kanske någon att känna sig sårad och det är absolut inte min avsikt att såra någon.
Du har bra tankar, en intressant tå samt en blogg som jag kommer att besöka oavsett om du har någon länklista eller inte. Eller vad det kan vara för något nu... Puss på dig.
http://www.annastilla.blogspot.com
Persil,ja
8 juli 2009 08:46
Nadja: Jo man får läsa av folk innan man kör sitt eget race...elller liksom styra de åt sitt håll.
Sanna: jo, det är mycket lättare att undvika folk man inte trivs med, man bara skiter i att gå dit. Enkelt som attan jämfört med verkliga livets alla förpliktelser. Vissa kan man ju inte skita i fast man gärna vill...
Lycke: För mig är det inte alls så enkelt så att jag bara kan strunta i oskrivna regler. Jag är för känslig. Mår illa av andras känslor. Har alltid känt andras känslor så mycket. Önskar jag var mer ego och tänkte på mina egna känslor ibland men det är nog en "uppfostringsfråga". Känna av hela tiden. Samtidigt kan det ju vara en bra egenskap eftersom man då aldrig kör över andra människor. Det är balansgången jag måste hitta. blir bättre och bättre.
Lisa: Kul att du fattade mina tankar så klockrent. Det är precis som du säger. håller med i varje ord.
Pierre är en snygging och är han lika fin på insidan så är det ju en fullträff. Klart ni ska ha bråttom, det är ju bara ett tecken på att allt känns RÄTT: Grattis. Gud så mysigt att vara nykär!!!! Ska kanske dra vårt första möte nångång. Fast det var en långsam historia. Kompisar som blev kära efter ett år...(jag var först ihop med hans kompis...) Fast första mötet finns ju där ändå.
Kardemoome: Jippi att även du förstod mig. Jo såna där kommentarer är så hjärndöda att man ju får spader. Hej om du länkar mig länkar jag dig....va? Det är ju dagisnivå.
Och awarderna är ju uppbyggda så att man ska känna en ära och få beröm så att man förpliktar sig att skicka den vidare. Man har inte samvete till annat. Nej, jag har aldrig några awarder inne hos mig. Jag får, men jag väljer att inte klistra in dem och skicka dem vidare för jag tycker företeelsen är larvig. Alla såna grejor, awarder, utmaingar, tävlingar är ju gjorda för att få besökare till sin blogg. Varför inte vara ärlig istället. Jag får många kommentarer fårn nya bloggare. "Hej vilken fin blogg du har" och så kikar man in och det är någon helt ny bloggare med en blogg som inte har ett uns gemensamt med min, och det är så uppenbart att de lämnar kommentaren bara för att locka dig läsare MEN det är liksom mycket ärligare än alla dessa andra grejor.
Nu tror jag att de som lämnar awarder och kör utmaningar ofta gör det av ren vänlighet och för att de vill följa de oskrivna bloggreglerna. De har inte tänkt. De vill inte bryta "kedjan". Men jag har aldrig gillat kedjebrev heller.
Så därför ville jag skriva detta inlägg för att markera att det finns vi som tänker igenom VARFÖR allt sånt där finns. Och kommit på att det är ett onödigt ont. Så det är ju bara att ta bort. Vi har ju överlevt ändå eller hur! Glad att du håler med!!!!:D
Persil,ja
8 juli 2009 08:51
Anna: Jooo ! Det minns jag! OCh jag minns hur glad jag blev som kunde kommentera. Men jag förstår tanken. Det är dubbelt detta med kommentarer. De är viktiga för kreativiteten. Man vill ha respons.
I bloggvärlden har jag märkt att jag faktiskt kan skita i reglerna och ändå få vara med. Man måste inte följa alla dessa regler som "någon" hittat på. Det blir som en bloggmaffia som kör sitt race. Och så vi outsiders som kör vårt. Jag kan känna mig lite utanför ibland när jag följer andras kommentarer och deras gemenskap, men så tänker jag vill jag tillhöra denna ytliga värld, och svaret är ett rungande NEJ. Jag är så nöjd precis som det är. Det går att göra på sitt eget vis. Det går ALLDELES utmärkt.
Tack för dina snälla ord, de värmer.
Andie
8 juli 2009 12:47
Visst finns det för många regler hur vi ska agera med varandra både i verkliga världen och i bloggvärlden. Och det är tråkigt att det ska vara så många måsten.
Själv använder jag bloglovin´ för att hålla reda på de bloggar jag följer och delvis så överens stämmer den med min länklista på bloggen men det är långt ifrån alla bloggar jag följer som samlats där.
Och eftersom bloggvärlden är så pass ny så känns det så dumt att dessa regler känns påtvingade.
Och till sist; din blogg är kanon precis som den är!
http://www.upinmytree.wordpress.com
Mija
8 juli 2009 22:22
Åh, du satte verkligen huvudet på spiken med detta inlägg! Suveränt, och jag håller med om allt du skrev!! :-)
/Mija
Rosadamen
9 juli 2009 11:51
Jaadu. Om man skriver en kommentar till någon, t ex att den har trevliga bilder, skriver de tillbaka, jaaa du har också jättefint. Men faaan om de inte TYCKER det, så låt BLI! Jag skriver aldrig tillbaka och ljuger, ev skriver jag ett vänligt TACK bara :)
Om man FÅR ska jag berätta en historia från umgänge med en något konventionell väninna, en sån där varannangångsbjudare:
Vi var på en badplats, jag och mina barn, hon och hennes och en väninna. Deras kaffetermos hade gått sönder. Jag bjöd dem på kaffe ur min. Allt frid och fröjd. Men varannangångsdamen kunde inte smälta det där utan sade: ÅÅÅÅ vad snällt! HOPPAS att du råkar ut för samma sak nångång så jag får återgälda!!!
Inte illa menat förstås. Men grundast i en OFÖRMÅGA att helt enkelt bara TA EMOT
Pillargontanten
9 juli 2009 19:12
F-n, bra rutet! Håller med dig till 100 procent.
Man ska göra som man vill :O)
Läser din blogg, då och då, du finns däremot inte med i min länklista för jag har ingen, och i nyligenuppdaterade fungerar det inte med din blogg....
Och... jag har inte kommenterat dig på länge, men nu var jag bara tvungen.
Fortsätt göra som du vill, det är ju det so är så härligt med din blogg :O)
KRAM!!!
http://pillargontanten.blogspot.com
Mofs..helt enkelt
12 juli 2009 13:37
Ja du-jag fick tips om detta inlägg efter jag hade skrivit mitt idag och håller med dig.(http://mofs.bloggagratis.se/2009/07/12/1829300-att-iggas-eller-diggas/)
Vi väljer själv hur/vad/vi gör med bloggen. Det är ju din egen. De sociala bloggartighetsreglerna är inte likartade som IRL utan här är det fråga om för min del, tid och intresse, inga VIPlistor heller. Igga eller digga-thats it.
http://mofs.bloggagratis.se
nelliesmamma
12 juli 2009 13:41
Halloj!!
Nu är jag här igen...har 42 inlägg på blogglovin eftersom jag inte hunnit läsa nåt på hela veckan... Skönt när du skriver om sånt som kanske egentligen ALLA tänker och känner....MEN man är så van med alla larviga påhitt!!! Själv struntar jag BLANKT i alla oskrivna regler!!! Men jag har det så bra ställt att jag inte känner av hur folk reagerar på mitt "sätt". Jag räknar med att de som vill vara min vän tar mej som jag är. Annars är de ju inte mina vänner och då har jag det bättre själv... Jag ÄLSKAR Rosadamens kommentar...som klippt och skuren ur en sitcom alltså. Men jag VET att det finns människor som är precis sånna. Och det var ju dem du avsåg när du skrev det här, eller hur persilja!!??
Du kan ju redan svaret på allt det här...släpp dem som inte förstår vem du är. ÖPPNA ögonen och finn de människor som är och fungerar lite mer som dig själv!! Hellre EN god VÄN än 21 "vänner"!!!!
http://nelliesmamma.bloggagratis.se
