Min syster med familj har världens sötaste lilla hus. Det är ett sekelskifteshus på Gnestahöjden som är kärleksfullt omvårdat och omsorgsfullt rustat av min syster och hennes man. Vi har samma filsofofier när det gäller hus. Skynda långsamt. Inte rusta mer än man har råd med för stunden. Vi väljer naturmaterial och naturfärger. Vi håller det enkelt men estetiskt.

Men där slutar likheterna.

Våra hem är helt olika. Deras har lugna milda färger.

Mycket grått och trä och milda gröna och gula nyanser. Mycket tradition och äldre känsla.

Någon färgklick med en mörk röd stol finns men inte i någon mängd.

Ändå är det det finaste hem jag vet.

Så vackert och sinnligt.

Man ser kärleksfulla val i varje detalj. Inget är lämnat åt slumpen. Allt är valt med omsorg.

Jag skulle kunna ta hem varenda pryl och kalla den min egen.

Och ändå ser våra hem så olika ut. Jag skulle aldrig kunna hålla mig till de där milda kulörerna. Jag fastnar alltid för mer färg och mer mönster.

Hon gillar dock mitt lika mycket som jag gillar hennes. Vi skulle kunna bytlåna och trivas hur bra som helst hos varandra.