Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök...

En underbar sjuka!

 Tvätt som inte sorterats bort, urvackert!!!

Min älsklingstavla broderad av min mormor och några underbara virkade börsar från min svärmors gömmor.Lampskärmen fyndade jag på loppis i helgen. Den får mig att tänka på en gräddtårta.

Min allra käraste bonad. Och det ordet älskar jag; BONAD. Det är ett vackert ord.

Ovanför den vackra bonaden med sitt vackra namn hänger en pappersmobil som jag fått i födelsedagspresent för några år sen. 

Inte ens tvätten som belamrar huset irriterar jag mig på.

Vi har tvätt på tork överallt. Så är det i gamla hus. Inga praktiska tvättstugor inte.

Hundmaten har jag i en gammal tvättkorg av papp. Den är sååå fin!

En del av vårt bröllopsskåp. Jäpp-15 augusti gifte vi oss och regnet öste ner HELA dagen.

Ärvda svängda soffan som fått lämna vardagsrummet bor hos yngste sonen.

Brickan hade vi hemma när jag var liten. Mamma har dock haft den som blomfat och jag vet inte allt, så den är både rostig och bucklig, men fortfarande en skönhet i mina ögon.

Kylskåpet är fullt av fläckar och handavtryck, men jag ser det inte idag.

Någon som vill bli kuddfluffare hos mig? Ett evighetsjobb. Jag tycker nedmosade kuddar är riktigt fint! Det ser hemtrevligt ut. En nyfluffad kudde ser lite ovänlig ut...

Till och med de rivna fula tapeterna ser riktigt fina ut. Och den fult laserade fönsterbågen. Jag måste ha de snällaste hormonerna i kroppen just nu.

Dessa lyckoglasögon är fantastiska.

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet.

Det är verkligen konstigt hur man kan vänja sig vid en tapet som man egentligen avskyr. Jag ser den inte längre. Fast de gånger jag fotar, då ser jag den. Som nu då jag skulle visa min nya saxhållare, då ser jag mest bara tapeten. Dotterns gamla urvuxna träskor blev jättebra som förvaring och jag slapp slänga något kärt. Nostalgi!

Jag tycker jag var riktigt smart! Jag borrade bara ett hål genom klacken och skruvade upp dem på väggen.

Den gamla köksskåpen som jag räddade ur byns majbrasa fungerar nu som tyggömma för mina bästa tyger. De som ger mig mest inspiration och skaparlust. Det räcker att titta på dem så får jag idéer. Det gröna tyget som ses högst upp har jag fått av en av mina läsare; Katarina. Det är så fint! "Tyget" bredvid, det röda med blommor är min gamla morgonrock som älskats sönder och inte höll ihop i sömmarna längre. Men jag kunde inte slänga utan tänker ta de mest hela bitarna och sy nåt av. 

Under skåpen har jag samlat bilder och annat som gör mig glad. Gåvor och minnen i en salig blandning. Ser du Mynta, jag har inte fått tummen ur och sått fröna till undulaterna ännu. Så effektiv är jag...Men varje gång jag ser fröpåsen tänker jag på dig och de och då finns det ju iallafall en god energi där.

Fot och handavtrycket är min äldste sons. Hans fötter drar typ 45-46 nu. Att se hans lilla söta fot gör mig nostalgisk. Och Tintin har alltid en plats i mitt hjärta. Han har jag läst sen jag var barn och när jag mötte mannen blev han imponerad av att min familj hade alla Tintinböcker. Så kanske var det Tintin som var avgörande för att vi två blev ett?

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)

Vi skulle bygga in trappen i sommar...hur blev det nu med det...?

Ja, tekniskt sett är det väl sommar ännu tack vare att dagarna varit så varma. Men det är nog inte länge till medeltemperaturen på dygnet överstiger 10 grader.

Vi får väl se om det kommer nåt ryck. Mannen har lite andra stora projekt på gång i sitt liv så det kan vara svårt att få ork kvar till hemmaprojekt. Däremot kan jag jag skrapa och måla de där gamla dubbeldörrarna vi hittade i härbret.

Då är iallafall de redo.

Vi har hela tiden talat om kromoxidgrön men nu har vi målat stugans ytterdörr den färgen och några fönster därute och då känner jag mig lite mätt på den gröna nyansen.

Nu har jag fått för mig att jag vill ha turkos dörr. 

Lysande turkos. Den är sååååå vacker!!!Se så fint mot rött hus! Det lyser verkligen upp.

(Dessa bilder har jag lånat från hemnet, huset finns till salu i jönköpingstrakten.)

Nu är problemet bara att jag inte lyckas blanda denna nyans. För linoljefärg ska det vara. Och helst vill jag blanda den själv. Men jag har försökt otaliga gånger men hamnar alltid på mera grönt. HUR i hela friden uppnår man denna nyans???? Någon?

Någon som kan detta med pigment!???

Helst vill jag inte behöva gå till en färghandel som blandar efter NCS-metoden. Jag vill inte ha syntetiska färgpigment, jag vill ha "riktiga".

Så finns det någon fler färgnörd där ute som VET, (inte gissar) hur man blandar?

Annars ska jag kontakta experterna Ottoson färgmakeri eller Gysinge. Men jag börjar med er läsare. Så Någon? Vad säger du?

Ääääntligen fredag. Första skolveckan har varit en trött vecka.

Det har gäspats och varit ganska grinigt. Alla har längtat till fredag då veckan är över och sovmorgnarna hälsar på igen. Igår när 15-åringen droppade in från en ganska lång skoldag lade han sig i vanlig ordning på golvet för att mysa med Pommac. 

Där blev han kvar. Pommac ledsnade och gick iväg och strax hördes svaga snarkningar. Då är man trött!

Jag klädde om en lampskärm för nåt tag sen. Jag provade ha den utan tyg, men jag tyckte det bländade så mycket så det fick bli tyg. Det är ett gammalt påslakan som jag klippt sönder.

Länge länge har jag suktat efter en särskild tapet hos Gitte. Till slut beställde jag den. Vilken himla tur!!!

Det är den mest fantastiska tapet jag sett. Jag är galet kär i den!!!Den ska nog användas i hallen på de numera gula garderobsdörrarna.

Det blir fint mot den rosa stockväggen!

Jag har inte dött och inte övergett bloggandet och pysslar inte och är inte heller sjuk. Jag har bara inte tid. Men jag kommer snart!

Basattnivet!

Helen, en vän, delar ofta med sig av de bilder hon hittar på nätet. Jag har ständig inspiration i min mejlbox. Som idag. Kolla golvet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag tror det är målat. Det är ju fantastiskt och får mig att vilja knäböja och inte göra annat än att måla golven!

10 veckors sommarlov kan göra underverk med den mest oorganiserade familj. Höstterminsstart är alltid som ett nytt år. Jag är full av lust att börja från scratch. NU ska vi bli en organiserad familj! NU ska vi ha koll och ordning på allt. NU ska allt gå som en dans.

Bye bye till virriga stressade morgnar. Bye bye till glömda gympakläder. Bye bye till andan i halsen morgnar.

Det har varit riktigt fantastiska två morgnar redan. Håller detta i sig är vi nästan en mönsterfamilj vad det gäller frukostintag, packade ryggsäckar och lugna harmoniska barn.

Men vi har ju en hel del att ta igen, efter år av stress och hysteriska morgnar. Usch! Jag vill verkligen behålla de "rutiner" vi bestämt oss för att följa nu.

Det är barnen som infört det nya att duka upp frukosten på vardagsrumsbordet. De får sitta och se teve och göra sina egna mackor i lugn och ro. Det andra nya är att vi stiger upp sex allihopa och har på så sätt gott om tid. Tid att vakna, att äta frukost, att klä sig, att komma ihåg glömda saker, till och med att bara dumglo i väggen. 

Förra terminen kom en del upp först klockan 7 och då blev det stress. Börjar vi dessutom packa ryggsäckarna kvällen innan och att alltid komma ihåg läxor på utsatt dag (och inte hysteriskt rabbla glosor på redan stressiga morgnar) ja då är vi i hamn. Då är vi där jag vill. 

Det här är väl självklarheter för de flesta säkert men för oss har det här varit ett problem då alla är så förjordat morgontrötta och vi är lite av en bohemfamilj utan så starka rutiner...

Det är dock värt att kravla sig upp tidigt för det lugn det ger.

Lugnet höll i sig hela dagen igår och på kvällen var det inte heller någon stress. Alla ville gå och lägga sig i lagom tid (nåja, utom 15-åringen som ser det som en mänsklig rättighet att vara uppe längre än sina föräldrar). 

Dottern ordnade till och med måndagsmys med tända ljus och kvällsfika framför teven.

Sicken idyll va! Och JÄDRAR vad nöjd jag är med mina lila tokfyndade gardiner. De byter färg efter ljuset och de är helt enkelt skitvackra!!! Jag kommer nog aldrig att byta! Och jag gillar ju inte polyester! Trodde jag. Jag skulle ALDRIG kommit på idén att sy ett par gardiner av rent polysestertyg. Aldrig. Men då de nu låg där i RödaKorset påsen var jag ju ändå tvungen att prova. Skeptisk. Mycket skeptisk. Och se så överrumplad jag blev! Fy satan vad bra att bli av med en fördom. (Fast jag kommer ändå aldrig att köpa polysester om jag kan välja mellan naturmaterial och det...)

Men man måste ju göra undantag i livet. Annars är man ju fundamentalist!