Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Persilja - 17 maj 2009 19:02

Ännu en fantastisk dag här uppe i Norrbotten.

Tyvärr har halva dagen förstörts av en usel migrän. Som ett brev på posten. Först pms, sen mens och så på det migrän. Sen är det över. Ni killar vet inte vad ni missar!

Jag har fortfarande sviter av migränen, det är därför jag sitter här istället för att flänga runt i min vanliga fart. 

Dagen började med att jag tittade till friluftssovarna. 13-åringen sov på studsmattam med två vänner för andra natten i rad. De drar ut madrasser och kuddar och sovsäckar och bara njuter. Att de kan sova i oväsendet från alla vårhäckande fåglar som sätter igån klockan fyra på morgonen är ett under. I natt kröp temperaturen ner till fyra och en halv grad, men de har sovit gott i sina dunsovsäckar. Friskt och nyttigt. De har ju vanan inne sen barnvagnstiden, då iallafall vår son sov ute i vagn nästan oavsett hur kallt det var ute. 

Sen intogs studsmattan av bushund och busflickor. Tjooohejj vad det gick livat till när Pomsi kastade sig upp och härjade som en tok däruppe.Jag hörde vilda skrik och skyndade ut och upptäckte galningen. Han är verkligen en busig hund. Men faktiskt väldigt väluppfostrad...när matte är med. När matte inte ser däremot är han mer vild än tam ibland. Till mångas förtjuuuuuuuusning.

Jag klädde utebordet med den snutt av vaxduken som blev kvar från köket.

Jag häftade fast den med häftpistol för att slippa hämta den på diverse ställen efter alla blåsdagar som komma skall.

Nu är vi redo för både finväder och fulväder!

Den där ståltrådskronan som jag för någon dag sen visade utan att den syntes, har fått synliga kläder för att slippa vara osynlig. Det blev nu en traskrona istället. Jag gjorde den där ståltrådskronan år 2000 då vi nyss flyttat in i en lägenhet med vackra takrosetter som gjorda för en kristallkrona. Men i brist på sådan gjorde jag en ståltrådskrona. Den hängde i den vackra takrosetten och drog blickarna till sig. Nu efter nio år har den fått nya kläder och fått flytta ut i en vacker gammal rönn. Ifjol hängde den i en lina mellan två björkar. Jag gillar när saker hänger med år efter år och bara ändrar lite form eller färg eller funktion och framför allt plats. Bordet, det vita, är mitt mosaikbord som var så fint innan det fick stå på bron. Då insåg jag att det finns frostsäker fogmassa, vilket jag INTE hade. Därför har den mesta mosaiken sakta men säkert trillat bort. Men bordet får leva vidare. Det får nu stå ute i sommar eftersom det redan är så skruttigt. Det är inget straff utan liksom den sista resan. Som när man blir gammal, riktigt gammal, och kanske kan tänka sig att nu äntligen kan man börja röka och kröka och äta snask varje dag utan att det gör nåt. Så ska bordet få ha det. Få njuta av att slippa vara försiktig och rädd om sig hela tiden. 



Av Persilja - 17 maj 2009 00:04

Omröstningen är inte klar men jag säger ändå

GRATTIS NORGE!!!

Då får man lära sig ett nytt namn;

Alexander Ryback.

Snacka om svärmorsdröm!

Vilken blick!!!

EMD, se upp! Många flickors hjärtan kommer att slå för denna kille.

Helt otroligt vilken jordskredsseger!

Låten är skitsöt. 

NORGE NORGE NORGE! Och så 17 maj på detta.

Vi kommer att höra jublet ända hit!!!!

Av Persilja - 14 maj 2009 20:20

Vi som bor här uppe väntar på grönskan!!!

Det är på gång. 

Idag, ikväll, kändes det särskilt att det var på gång! Solen värmde och vindarna var riktigt ljumma. Ovant, men härligt.

Ser ni att det spirar lite grann.? Dinosaurien har precis vaknat upp ur en istid. Förvånat tittar den sig omkring.

Jag har min vana trogen börjat baxa ut allt jox jag brukar ha i trädgården. Mannen muttrar varje höst på allt som ska bäras in. Jag pyttslar ut det lite eftersom på våren, men när det ska in precis innan det ska börja snöa då ska ju allt in samtidigt och då är det kanske mindre kul. (Det mindre kul, brukar alltid falla på min man...hehheheee!)

Han muttrar över diverse möbler och lyktor och ljuskronor och speglar och kulor och buddhor och tygstycken och fan och hans moster som jag släpat fram. 

Men det är ju DET som är själva nöjet med att ha en trädgård, att man kan INREDA ute. Det är ju så ROOOOOLIGT. Plötsligt har jag flera tusen fler kvadratmetrar att inreda. Tjoooohooo liksom!!!

Årets planer stavas armeringsjärn och klätterrosor...(och inkluderar i allra högsta grad Mannen-fast det vet han inte ännu...) Kan man ge bort armeringsjärn i födelsedagspresent? Han fyller år snart nämligen....hihihi!

Ett bord till på plats bredvid den gamla rönnen, som ska få sällskap av diverse blommor och annat...

Ovanför hänger faktiskt en egenhändigt gjord ståltrådskrona, fast den är i princip omöjlig att se. Man skymtar några spegelplattor som hänger från den.Kanske framträder den bättre med grön bakgrund. Men med blotta ögat syns den bra. Det är bara kameran som har sina blinda fläckar.

Rabatten med de finaste pionerna och annat vackert har nu officiellt skyddats för monsterlabrapoodlar. (Han är helt skoningslös nedtrampare av späda skott! Men dessa trådar hindrar honom faktiskt.) Ser ni honom spana efter...ja...vadå?  Att någon ska komma hem? Eller kanske någon snygg hundflicka som ska gå förbi på vägen? Vem vet.

Vilken himla tur att vi har penséer att ta till iallafall. De är trogna hur kallt det än blir. 


Av Persilja - 13 maj 2009 06:32

Glömde visa gårdagens fynd på återvinningsmarknaden. Ibland är det som att vissa saker bara ligger och väntar på en.

Kanske, kanske finns det någon som minns att jag till och med hade denna tapet som bakgrund i min blogg ett tag. Fågel Blå.

En tapet från lim och handtryck. Jag betalade 10 kronor. Koll HÄR säger jag bara!

Inte för att jag vet vart jag ska ha den men jag kunde inte låta bli ändå. Kanske i glasverandan i stugan eller i övre hallen eller...ja det finns nog användning någon gång. Den får ligga på vänt i min tapetbyrå.

Av Persilja - 1 maj 2009 21:51

Vi har ett badrum som dessutom är tvättstuga. Det är nyrustat, dock inte av oss. Tyvärr. Det är inte i min smak. Blå våtrumsmatta med tryckt mönster av mosaik, blå matchande våtrumsmatta på väggar med blommor och matchande BÅRD. (Bård är bland det värsta jag vet!!!)

Därinne ska duschande, tvättande och sminkande och fixande samsas. Inte lätt!

Inte lätt att få det att se snyggt ut heller...

Men jag gör mitt bästa. Försöker skita i basen. Låtsas att den är så snygg som jag vill och kör på med färgglada handdukar och glada färger.Men inte är det någon estetisk oas inte. Huu!

Jag funderar på att nån gång göra som käraste Mynta. Kakla eller mosaika ovanpå våtrumsmattan. I den färg jag själv skulle valt. Jag har absolut inget emot blått. Bara mot bårder och plast...

Näe, badet är ingen höjdare. Men det är såååååå mycket annat i vårt hus som INTE är någon höjdare så vi ger oss nog inte på det som är mest nyrenoverat. Näe, vardagsrummet som sist renoverades 1976 är nog det som mest akut behöver en makeover!!! I sommar kanske???


Världens mest osköna skor åkte fram igår. Mina Converse...

De är snygga tycker jag, men fruktansvärt osköna. Måste nog vara en riktig pensionär och lägga in hålfotsinlägg i dem. För platta skor ger mig så ont. De skönaste skorna jag äger är mina Graningekängor. Jag och mannen går milslånga promendader och med dem på fötterna är det himmelskt. De är som en andra hud. De är ett med mig. Men jag kan ju  inte klampa omkring med dem hur länge som helst. Jag har ett par Graningelågskor som jag nu använder och de är också ingådda och så sköna. Men nånstans i mig bor en estet som vill ha snygga skor. Så då försöker jag hitta skor som jag tycker är snygga men ändå ser sköna ut. Converseskorna lurade mig. Snygga ja. Sköna NEJ!!!! Gräsliga. Men varje vår tvingar jag på mig dem i hopp om att de ska vara sköna. Cykla duger de till iallafall. Och iband måste man vara fin och lida pin!


Av Persilja - 28 april 2009 21:57

Jag älskar flum!

Jag är samtidigt en skeptiker. 

Jag får inte ihop det.

När samtalen går in på flum går jag igång. Jag älskar fritänkare. Såna som Tomas di Leva.

Såna som vågar vara flummiga. Som vågar stå för att de är flummiga. 

Jag älskar flum. Älskar flummiga diskussioner. 

Men är samtidigt väldigt skeptisk och seriös. 

Halva jag tycker att det är rena rama skitsnacket att säga att det som inte går att bevisa vetenskapligt inte finns. Sicket skitsnack! Vem kan säga vad som är sant! Bah! Fega vetenskapliga typer som måste ha bevis på allt!

Halva jag hatar när det finns kvacksalvare som lurar olyckliga själar på pengar med ohederligt flum. Sicket flum och svammel!

Som ni hör har jag en fot i varje värld. 

Men mest står jag nog och lutar mig över flumvärlden. Livet är så kort och tufft att det där flummet är något uppiggande och hälsosamt för oss människor. När såna flummare som Di Leva är igång då är världen bara vacker och kärleksfull!

Fler di Leva till folket!!!

Själv kan jag vara superflummig.

Samtidigt som jag är superskeptisk. Jag har en egenskap att hålla på att se allt från allas sidor. Är någon annan superflummig kan jag bli motsatsen. Som en jämvikt. Är någon superseriös och "inte tror på något" blir jag extremt flumtroende själv. 

En märklig och kanske inte så trevlig egenskap hos mig. Jag måste alltid se allt från andra sidan. Om vi är en grupp människor som diskuterar kan jag från att ha tagit upp en diskussion plötsligt byta åsikt för att alla håller med. Om alla håller med måste jag plötsligt prata för motsatsen. 

Jag vet inte varför jag är sån...

Käringen mot strömmen...?

Vad finns det för psykologisk förklaring till detta? Jag gillar inte att man håller med mig. För mycket. Lagom bara. Jag vill ha motstånd...

Öööh?




Av Persilja - 28 april 2009 10:10

Hittad en länk till en webbutik hos någon (kommer inte ihåg hos vem) och där hittade jag en massa tunikor, ett av mina favoritplagg.

Här kommer tre stycken tunikor. En kostar 249 kronor, en annan kostar 199 kronor och en tredje kostar 2200 kronor. 

Gissa vilken som är vilken.

Tjuvkika inte!

Ledtråd; den som har ett synligt märke borde väl vara den dyraste? Jag menar har man nu lagt ut 2200 kronor vill man väl att det ska synas att den kostar det...elller?


Japp, den gula är Odd Molly och de kan nästan ta vad som helst för sina kläder. Vad som helst. Skulle jag vara rik (på pengar) skulle jag också köpa Odd Molly...för det ÄR väl värt det...eller?

Alla tunikor är i bomull. 

Alla är förmodligen sydda i Kina eller dess närhet eller någonstans i Baltikum.

Okej, kanske ligger det en gnutta mer omsorg i designen av Odd Mollys tunika? Kanske. Okej de massprocduceras kanske inte riktigt i samma omfattning som de övriga och priset gör ju att du kanske kan vara ensam i bekantskapskretsen om just din tunika.

Men för en fattiglapp som jag är just nu, nog fanken lägger jag hellre 2000 kronor ner i reskassan eller matkassan eller huskassan om jag nu har 2000 till övers, istället för att ge bort dem till Odd Mollyföretaget.

Det är bra att vara "fattig" för man värderar verkligen pengars värde!!!

(Skäms för att skriva fattig, för jag är inte fattig, bara på inkomst just nu, men jag har det annars så himla bra med hus (tak över huvudet!) och kärlek och hälsa och mat på bordet och kläder på kroppen och allt jag behöver.)






Av Persilja - 23 april 2009 06:51

Jag vill tacka för alla engagerande kommentarer om ämnet genus.

Det är fantastiskt roligt att få diskutera!

Jag vill också passa på att säga att jag är ren amatör, jag bara tänker högt och går vidare med er och andra som bollplank. Det finns de som forskat i ämnet och kan sååå mycket mera, men eftersom det är ett ämne som berör alla individer måste ju alla få komma till tals och det är sååå intressant att läsa allas tankar!

Vill bara förtydliga några saker i mina tankebanor.

Det här med att pojkar och flickor ska leka med samma saker eller att flickor ska leka med "pojksaker" och pojkar med "flicksaker". Där ligger ju själva poängen egentligen. Det ska inte finnas "pojkleksaker" och "flickleksaker"! Vem har bestämt det? Jo, vuxenvärlden. Det är ju inte lätt för barnet att veta att det gillar något annat när mamma eller pappa föser dem redan i barnvagnen till rätt avdelning på leksaksaffären. Grejen är ju att leksaken bara är en sak. En leksak. Varför ser vi dem som könsuppdelade?

Ellens fråga om hon ska låta sonen måla rummet rosa, för han vill det, är ganska mycket huvudet på spiken. Hon tvekar för att hon är rädd för vad hans kompisar ska tycka. Där kommer vi väldigt nära kärnan. Varför gör vi färgen könsneutral? Varför ska inte hennes son kunna måla rummet den färg han tycker om? Varför är det så känsligt? Fundera på den!

Jag kan bara tillägga att vår son, då 11, målade sitt rum cerise och var så lycklig. Han älskade färgen, stod för det, och alla kompisar tyckte det var coolt, kanske för att han var så säker på sin sak. Men att det överhuvudtaget reflekterades över att det var en killes rum är ju själva poängen i det hela. Där ser vi så tydligt att det är vuxenvärlden som har problem, inte barnen.

Varför är en docka för flickor och en hammare för pojkar. Det är så inskränkt! Min dotter älskade att spika och snickra när hon var liten. Vad lustigt (som i pikant) tyckte släkten. Suck!!!!!!!!!! Vadå??? Hon gjorde bara det hon gillade (utan att någon förvägrade henne det).

Min äldste son valde en Batmanbil och en Esmeraldabarbie när han fick shoppa på en resa. Han gjorde sina val innan vi gick på affären. På den stora och välsorterade affären i New York fanns turligt nog båda sakerna. Där var pojk och flickavdelningarna på olika våningar. Pojkarnas avdelning var en enda stor happening på nedervåningen med tåg som körde omkring och fjärrstyrt hit och mekaniskt dit.(En förtrollad värld för alla, inte bara för pojkar!)

Sonen stod fast vid sina val och eftråt lekte han massor med Esmeralda men Batmanbilen stod bara som en prydnad. Inget konstigt för honom men en "lustig" historia att dra för släkten. För de vuxna!


Varför ser en del att tvätta som en "kvinnlig" syssla? En kvinna som idag står och lagar mat ska ju inte ha dåligt samvete för att hon gör en "traditionell kvinnosyssla" för att hon vill leva jämställt. Det är ju själva matlagningen som inte ska vara "en kvinnosyssla". Det är ju en syssla för den som är hungrig och vill mätta magen. Oavsett kön.

Det är i våra tankar det är fel.

Att vi kallar olika sysslor manliga och kvinnliga. Vem har bestämt att laga bilar är manligt? En kvinna som inte går ut och skruvar på vinterdäcken ska inte känna skuld för att hon inte lever "jämställt". En man som bakar bullar ska inte ha en massa eloger för att han gör det om inte kvinnan får det för samma sak. Varför är det märkvärdigare att en man gör det än en kvinna? Okej det är mindre vanligt men det är ju där hela tankebiten är tokig. Vi har bestämt att det är en kvinnosyssla.

Vi måste genast sluta dela upp ALLA sysslor som könsbundna. Sluta titta traditionellt.

Se det mer som:

Här är en uppgift. Stoppa strumpor eller vad som helst. (Skit i om farmor, mormor, mamma och moster gjort den alltid), vem har lust och vem tycker det är viktigt, okej den lär sig och gör det. 

Sudda bort alla gamla vanföreställningar och så hjälps vi åt. Börja hos dig själv. Alla familjer, par, människor gör som de vill. Om en kvinna väljer att göra "traditionella kvinnosysslor" ska hon ju inte ha dåligt samvete för det om hon valt det själv och tycker att det är kul och vill. För det är inga kvinnosysslor, det är bara sysslor.

Från och med nu finns inga kvinnosysslor och manssysslor i våra medvetanden. Raderat! Eller hur!?

Så! NU börjar vi från scratch!

Från och med nu är det inget som är märkvärdigt, varken att jag går ut och skruvar i motorn eller att mannen stryker mina blusar. Det är ju bara sysslor och de är könsneutrala, allt annat är bara vääääldigt gammalmodigt!


Punkt och slut. 

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards