Inlägg publicerade under kategorin Pommac-Labrapudel

Av Persilja - 5 juli 2008 10:09

Så har då en del av grönsaksberget omvandlats till mat. Gjorde falaflar och palsternackssoppan igår. Några har bett om recept och jag är ingen recepttyp utan mera en tager vad man haver typ så det är lite svårt att säga ett recept men jag ska iallafall berätta hur jag gjorde igår.

Till falaflarna hade jag två burkar kikärtor. Skölj bort burkvattnet (smakar inget gott) och häll ärtorna i en bunke, sätt till äggulor. Igår tog jag fem, men jag brukar ha tre och fyra också. Krydda med salt, curry (om man vill), chili och gärna vitlök. Mixa till en smet. (Mina barn vill ha en slät smet, själv gillar jag när jag kan känna lite större ärtdelar...) Stek på låg värme i olivolja. Typ fem minuter. Totalt. Jag rullar dem inte, klickar bara med sked rakt ner i stekpannan. Därav de ojömna bullarna.


Soppan gjorde jag så här.

Cirka 200 gram rotselleri, som skalas och skärs i mindre bitar. Tre-fyra palsternackor som skalas och skärs till mindre bitar. Fräs någon minut i olivolja och häll på en liter vatten. Släng i två grönsaksbuljongtärningar (stå tre meter bort så blir det roligare) och låt koka tills rotfrukterna är mjuka. Mixa till en slät soppa. I med ett paket matlagningsgrädde och salta och peppra. Jag kryddar försiktigt för att man ska känna den lena goda palsternacksmaken. Denna soppa är gudomlig och världens enklaste. Okej, endast äldste sonen, 14-åringen, äter den, så det är väl inte bästa barnmaten. Fast börjar man ge den till ettåringen kanske de vänjer sig...

Till de som vägrar soppan gör jag cous cous. En smaksatt youghurt är gott till.


Här kommer ett recept på hur man slår ihjäl två timmar och samtidigt blir trött i ryggen.

Till det behövs en hund, som motvilligt låter sig klippas.

En gräsmatta.

En sax.

Sätt i gång och klipp pälsen.

Man får en nyklippt hund och en mördande ryggvärk efter att ha hukat i två timmar. Jag har inte lyckats få hunden att stå som jag vill, typ på ett bord, blickstilla. Nej, han kråmar sig och rycker och åmar sig. Jag kollrar och berömmer och krumbuktar mig. Men klippt blir han. Om än lite ojämnt. Något ben kan bli oklippt eller så. Men det får man efterklippa. På bilden har jag fått hjälp och jag ska precis klippa kring snoppen. Då är det bäst att se till att han håller sig still! Annars kanske det blir en slags kastrering istället. Ajjjj!


Nu när jag befriat honom från sin tjocka päls, ja då har temperaturen sjunkit. I morse var det  nio ynka grader ute. BLÄ! 

Av Persilja - 4 juli 2008 09:27

Igår firades äldste sonen med smörgåstårta och jordgubbscheescake och strålande solsken. Att skjuta upp hans släktfirande några dagar visade sig vara ett utmärkt drag. Vi prickade in den bästa dagen hittills.

Fyllde på dagen med bad och trädgårdsarbete. Har insett att det inte är världens bästa att ha basketplan jämte rabatter...

Många brutna kvistar blir det. Men ack vilken rikedom att kunna ha kvistar av pion och ros i vas!

Få se om de orkar i blom. Några pioner skulle jag gärna se i blom ute, därför ska det idag byggas ett tak av hönsnät över rabatten. Det kanske kommer att se konstigt ut, men det har en funktion så man vänjer sig. Kanske blir det coolaste klätterställningen för någon klätterväxt. Kanske en klematis får flytta in här?

Annat som får mig att känna mig riktigt rik är detta. Oj, vad mycket gott det ska bli. Palsternackssoppa, mmmm den mildaste mjukaste soppa som finns, panerade aubergineskivor med parmesan och vitlök, morotssoppa med ingefära, falaflar med sesamfröpanering, linssallad med rödlök och valnötter och så vidare och så vidare. 

Igår hade vi verkligen varmt här. Jag njöt eftersom jag älskar värme. Hela min kropp slappnar av och blir loj och mjuk. Alla spänningar jag bär omkring på bara försvinner. Det är därför jag trivs i växthuset tror jag. Och i bastu.

Fast det har vi ingen.

Någon som är mindre förtjust i denna värme är vår älskade Pommac.

När det är som varmast brukar jag lägga en vit blöt handduk på honom och det tycker han om. Det sänker nog hans temperatur rejält. Han orkade knappt gå till vattenskålen igår. Att jag dessutom satt honom på 24-timmars diet enligt veterinärs ordination gjorde inte saken bättre. För varmt och ingen mat. Allt fel! 

Men idag har han fått kokt ris och hans oroliga mage kanske lugnar sig. Han har inte väckt mig i natt och velat gå ut och bajsa, tack och lov. Så dieten hjälpte förmodligen. 

Av Persilja - 14 juni 2008 10:59

Håller med alla talare; för det första att jag borde medicinera, astma är inte att leka med. För det andra att det kan bero på att Pommac är obadad, vilket han verkligen är!

För det tredje, det kan ju vara pollen. Visserligen har jag aldrig reagerat på det förr men jag ska ju inte gå omkring och skylla på oskyldiga varelser i onödan!

Så jag ska bada Pommac, ta allergimedicin (ska bara skaffa) och sluta skylla på Pommac!

Haha!

Och JUST IDAG är det Pommacs födelsedag! 1 år idag!

Idag ska han få GOD mat och han ska få paket, en pipleksak, lite hundgodis som är inslaget och ett tuggben. Allt i paket som han ska få slita upp.

Vi väntar bara på att alla sjusovare ska vakna. Eller jag kanske borde säga 12sovare.

Så här såg den lille vännen ut när han kom till oss åtta veckor gammal. Det absolut största lyftet denna fyrabarnsfamilj varit med om!






Av Persilja - 13 juni 2008 12:58

Så har det då hänt! Jag har fått ett astmaanfall av min kära hund! Attans!

Ska nu iväg och låta tre barn bada av sig på Aronsbadet och under tiden ska jag andas frisk hundallergenfri luft.

Sen får jag hoppas att det känns bättre när jag kommer hem.

Jag kände att han luktade väldigt mycket hund i gårkväll när vi lade oss. Han sover vid min säng, men jag ska flytta hans madrass långt bort för det är ju inte så bra att ligga och andas in hans doft när jag reagerar på den.

Attans attans attans!!! 

Nåväl, fortsätter besvären får jag söka läkarhjälp och käka allergitabletter. Dessutom kanske jag borde förnya min astmainhalator som gått ut för flera år sen.

Jag anade att detta skulle komma. Men det är ingen panik, det går säkert att medicinera och jag hade med detta i beräkningen när vi skaffade honom. Han ska bo kvar om jag så får bosätta mig i garaget!

Men nu måste jag ut och ANDAS!  


Av Persilja - 30 mars 2008 09:29

Allting är relativt!

Träffade en hundägare som fick åka in med sin hund på långfredag pga ett mindre skärsår i tassen. Summa att betala: 4750 kr.

Pommacs medicin gick på 440 (!) så totalt överskred Pommacs nota inte ens 2000 kr. Billigt! Ja, om man jämför alltså. Sen innebär det att det inte blir några utsvävningar denna månad men det får man ta som en kvinna. 

Hm, det har varit en del överraskningar som hundägare. De flesta positiva.


  • Plocka upp varm bajs med en påse och att det smetar fast på grässtrån och annat, lukten...jag vänjer mig aldrig. ÄR väldigt kräkmagad när det gäller bajslukt.
  • Det totala ansvar man känner. Precis som för barnen, ett livslångt åtagande, iallafall i hundliv räknat. 
  • Den enorma kärleken man skulle känna var jag ju förberedd på men det kom ändå som en överrakning att han blev en så fullvärdig familjemedlem. 
  • Veterinärsräkningarna har alla varit stora överrasknigar, men nu är man väl luttrad iför nästa gång.
  • Att så många hundägare inte låter hundarna vara sociala är en stor överrasknig för mig. Jag älskar när Pommac får rumla runt med andra hundar, men det är bara ett fåtal av byns hundägare som ens stannar och låter dem hälsa. Å andra sidan de som stannar låter dem rumla runt och busa  ett tag, så det är förmodligen en tidsfråga. Alltså att folk är ute på rastning och har bråttom till jobb, dagis, teveprogram, puttrande grytor eller kanske jäsande degar.
  • Att Pommac skulle älska barnen som han gör var också en överraskning. Där ligger man i lä. Den enorma skuttglädje han visar när de kommer hem från skolan är milsvid från den lite mer fjäskande hälsning han ger mig. Det märks att jag är flockledaren och att han verkligen vill visa det, men barnen är bara total glädje för honom. Likvärdiga buskompisar!

 
 
Av Persilja - 28 mars 2008 15:57

Nu är lillvännen hemma.

Han var så TRÖTT när han kom med sköterskan från klinikens baksida dit inga hussar och mattar får komma. Han orkade inte hälsa, bara luta sig mot mig och när jag kliade honom somnade han stående med huvudet tungt i mina händer.

Det var en pärs att få honom in och ut ur bilen, så trött var han och jag orkade ju inte lyfta honom. (Han väger 36 kilo.) Men nu ligger han slocknad mitt på köksgolvet, lyckligt hemma, och lär nog sova ett tag till.

Stickan då?

Var den stor?

Ha! De hittade inget! De ringde mig och frågade vart stickan åkt in och efter min beskrivning hittade de iallafall såret och tryckte ut en del vätska. Men förmodligen har han lyckats pillra ut stickan själv i morse. Jag såg hur han höll på slicka och bita vid tassen.

1350 kronor kostade kalaset och då har vi inte hämtat ut hans antiflammatoriska medicin ännu.

Den ska han äta i minst fem dagar. Biverkningarna är kräkningar och diarée...Jippi! Not! Jag hatar när han har diarée eftersom det fastnar hur mycket som helst i pälsen vid baken. Det brukar han komma in med och sätta sig på mattorna och torka av. Får ta bort all mattor några dar nu.

Nåja, allt väl.

Vi har härdats en aning allihopa. Nästa gång vet vi hur det går till. Och efter sex timmar ensam på kliniken kanske han inte alls går dit med samma glada humör som idag. Efter det här kanske han också börjar darra som ett asplöv av att känna veterinärdoften.

Hade vi haft mer is i magen tror jag faktiskt att han fixat det här själv. Men det man vet ju aldrig.

Skönt att ha honom hemma igen. Nu känns allt bra!

Tänk så tomt det kändes när han var borta!




Av Persilja - 6 mars 2008 06:49

En ny dag. Det jag skrev om igår kväll är instoppat långt bak.

Det är skönt att kunna få ut det ibland.

Jag har en skjutsardag framför mig idag.

Maken åker iväg till annan stad på jobb och idag är det jag vad jag vet nu sex skjutsningar och hämtningar under dagen/kvällen. På precis så knäppa tider att man måste hem mellan. Sånt är så trist när man inte kan hjälpas åt. Upphackade dagar gör att man inte får nåt gjort. 

Laga mat blir en stressakt. Allt blir det. För man ska hela tiden iväg. Det är såna gånger det hade varit bra om barnen hållt på med mer lagliknande sporter. Och inte individuella. Då kan de ju samåka.

Kanske kan en annan mamma hämta en gång idag. Sätter mitt hopp till det.

När barnen är i skolan sover Pommac mest hela tiden för oftast har vi varit på  en rejält lång promenad på morgonkvisten. Han lägger sig alltid här, oi dörröppningen där han har koll på hall och ytterdörr, badrum och kök och vardagsrum. Jag ska inte kunna passera honom obemärkt.

Han lyfter på huvudet och spanar vart jag går så fort jag rör mig. 

 

Min vakthund.

Men han har fattat fel. Det är inte mig han ska vakta. Det är ju huset och dess invånare. Han är mer av fångvaktar typen nu.


Kollar att JAG inte smiter... 


Av Persilja - 22 februari 2008 17:35

Måste lätta upp mina "tunga" inlägg med nåt mera lättsmält så här på fredagsaftonen!

På dagarna när klockan närmar sig ett ser det ut så här hos oss.

Pommac ställer sig i utsiktsfönstret och spanar mot vägen. Han känner på sig att det är dags. Hans inre klocka vet att det är dags.

Mycket riktigt. Efter lite väntan hörs det plötsligt något!

Undrar vem det kan vara?

Såja!

Haha! Det var lillmatte. Gnäll, yl, puss på rutan. Hopp ner och SKUTTA till dörren. Jiiiihoooo vad glad han blir!!!

Och efter ett tag droppar lillhusse in och snart mellanhusse och sen näststörsta husse. DÅ kan han lägga sig och sova alldeles lugnt. Men först efter att ha BUSAT med dem alla! 


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards