Ni glömmer väl inte att gå in på Hundsidan Underbaravovve.se! Massor har hänt! Klicka er fram på de olika rubrikerna och skriv gärna i deras gästbok!!!

Pommac har haft släktkalas. Labradudelträff. Hans mamma Bella var här:

Hans pappa Gabbe var också här (storpudel):

Alldeles nyklippt så han ser slimmad och smal ut bredvid alla lurvbollar. Sen kom det sex stycken syskon också. Sammanlagt med Pommac blev det 9 hundar.

De fick rumla runt fritt först i nån halvtimme.  Vi fotade 178 bilder och på EN kan man se alla nio hundar samtidigt, och då var vi tvungen att koppla dem:

Alla är svarta utom en som är brun. (Närmast kameran.)

Det var hur kul som helst det här!!!

Jag tror alla som kom tyckte det var lika kul som jag. Barnen älskade det. Till och med 13-åringen pallrade sig upp före 11 för att inte missa eventet. 

Vi gick in i värmen sen och jag hade stäng dörrarna till barnens rum så det var bara kök, hall och vardagsrum som var öppna. Det blev stundom trångt!

Härligt att se dem traska runt och sniffa på varann. Enda "problemet" som uppstod var att Gabbe (pappan) var lite FÖR intresserad av mamma Bella. Han mindes väl hennes ljuva doft och fattade inte alls varför hon var så ilsk på honom. Hon skällde och bet efter honom allt vad hon orkade för att markera men han gav sig inte. Så den stackarn fick sitta bunden vid en dörr. Där satt han och darrade av upphetsning och gnällde och tyckte synd om sig själv. Sen läxade Bella upp sina uppnosiga alltför närgångna valpar också. Stora som små. Drottning av träffen var definitvit mamma Bella.

Pommac var mest bara urlycklig. Han rumlade runt och njöt av det celebra besöket. Nu efteråt sover han som en klubbad oxe. Mitt på hallgolvet får vi kliva över honom.  Det var många barn och hussar och mattor också.

En allt igenom perfekt dag! 

Och nu blir det reklam:

Men BRA reklam.

Så spring inte iväg och sätt på kaffe eller nåt!

Ni bara MÅSTE gå in på en ny hemsida som två 13-åriga tjejer suttit och knåpat ihop. (Den ena är min brorsdotter, skryt skryt!)

Det är en hemsida om hundar som är under uppbyggnad så mer raser och annat roligt kommer att tillkomma. Jättefina bilder! Titta bara på öppningsbildens Jack vars ögon man kan drukna i!

Tipsa också alla ni känner!!! Genast!

Ååååå, vad kul!

Nu blir det av!

På söndag ska jag (vi) ha labradudelträff och det kommer jättemånga! Minst sju hundar och säkert ännu fler  människor.

Ska bli jättekul att träffa alla Pommacs syskon ur två kullar samt hans mamma. 

Vilket PARTY!

Vilket BUS!

Säkert tusen gånger värre än ett barnkalas! Haha! Barnen längtar ihjäl sig.

Ska bli SÅÅÅÅ roligt!!! 

Har ett rätt tight schema denna vecka och ska dessutom försöka klämma in ett rumsbyte. 11-åringen och 9-åringen vill byta rum och det känns som en bra idé och det är lika bra att göra det medan de vill. Det skulle nog lösa en del konflikter som uppstår med jämna mellanrum. 13-åringen har nämligen ett genomgångsrum och 11-åringen har rummet innanför. 11-åringen är SUPERsocial och har kompisar hela tiden och nästan jämt någon som övernattar. Det är mindre kul för 13-åringen som är hemma själv mest. Allt spring som blir genom hans rum är inte så kul jämt. Men nu vill alltså 9-åringen ha det rummet därför att man får skejta därinne. Det är en ful skruttig plastmatta där som det inte gör något att den blir nött av skejtandet. 11-åringen älskar ombyte och vill gärna ha 9-åringens rum som finns på nedervåningen. Han överger alltså sina rosa väggar nu. Men 9-åringen vill gärna ha "vildrosväggar" så det går bra.

Jag tror att de hemska hormonerna lämnade mig i morse i mitt sista vrål. Pommac har fått friheten att gå ut på gården själv, fri, och har duktigt kommit tillbaka. Dock ej på inkallning (det funkar inte alls) utan på ignorans. Jag släpper ut honom och stänger dörren. Efter ett par minuter vill han in i gemenskapen igen.

Det är jätteskönt att det funkar igen!

Men i morse när det var dags att följa barnen till skolan tog han sig friheter och kutade ut själv utan tillåtelse, smet ut när en öppnade dörren. (Han måste vara kopplad när vi går till skola, dels för att vi går över en stor väg, dels för att vi träffar barn hela tiden vilka han hoppar på i glädjefnatt om han är lössläppt.) Jag var stressad för att vi var sena och kände att jag blev arg, ropade "Pommac! Stanna!" vilket han inte gjorde. När jag närmade mig honom stack han. Då blev jag riktigt ilsk och tog i från fötterna och vrålade (så att alla pmshormoner användes upp) SSSSSSIIIIIITTTTTT!!!!!!! och han satte sig förskräckt (vilket säkert alla hundar på en kilometers avstånd  också gjorde. Jag tror till och med maken satte sig därinne för säkerhets skull.)

Sen dess har jag känt mig riktigt mild i sinnet.

Hurra!

Pommac har sovit HELA natten och på samma fläck också. På stora kudden i sovrummet. Kanske det beror på att snarkmonstret maken är bortrest. Det har varit tyst i sovrummet. Alla barn utom ett har sovit där också. Det är samling vid pumpen mamma när pappa är bortrest.

Det verkar som att Pomsi är så otroligt lättad att slippa buren. Han bevärdigar den inte med en blick. Buren var en kompromiss. Maken ville inte ha en hund men efter hårda förhandlingar (fem mot en) ville han iallafall visa att han var med och bestämde så om hunden "skulle in skulle den i allafall sova i bur". Så jag gick motvilligt med på det, allt för att kunna ta hem den ljuvliga valpen Pommac. Men jag gillade det aldrig. Antagligen har Pommac känt av det, min motvilja. För han har aldrig heller gillat sin bur. Alltid gått in under protest. Motsträvigt.

Men han är ju smart som en pudel labrapudel och räknade ut att om han bökade och krånglade allt han kunde om nätterna skulle han slippa buren. Och se! Så fort han slapp den sover han som en stock HELA natten.

Listigt Pommac. Rond ett vunnen.

Nu står slaget om att få sova i vår säng. I morse när jag gick upp för att väcka ett av barnen som somnat om i vår säng, då hade Pommac okså lagt sig där. Söt som en sockertopp. Men jag var tvungen att låta arg på rösten och säga "gå ner" och knuffa hans tunga ovilliga kropp ner från det varma, mjuka. Hihi, vi får se hur länge det tar och vilka knep han tar till.

Kolla in mamma och pappa 1959 eller 1960.

I världsarvet kyrkbyn, Gammelstad, utanför Luleå.

Millas Mirakel! Doggedoggelito har sovit hela natten utanför buren och inte kissat en endaste gång. Inga pölar vad jag upptäckt ännu iallafall. Han slapp buren direkt. Lade sig med lättnad på en stor kudde som låg på golvet i sovrummet. Vid halv ett reste han sig och gick ner för trappen. Jag smög efter för att se om han gick till dörren men han gick bara till sin vanliga sovplats i vardagsrummet. Till sin madrass.

Det var med stor spänning jag gick ner i morse. Väntade mig faktiskt en blöt hallmatta, men icke! Jag blev SÅ glad. Det HÄR hoppas jag är ett genombrott! Pommac börjar bli stor!

HURRA!!!

Voffsingen väckte mig en halv timme efter att jag kunnat gå och lägga mig, dvs klockan 2. Då hade han ändå varit ute vid 1. Gick ut med honom och lät honom sen ligga utanför buren. Och se då sov han hela resten av natten.

Jag har misstänkt att det inte kan vara alltför skönt att sova i buren eftersom han alltid stiger upp och byter ställning och plats när han sover på dagarna. Men jag har forstatt att sätta honom där eftersom han inte säger till när han vill ut. Om han går ner till dörren på natten när vi sover och ingen öppnar den för honom då kissar han ju där. Om han inte plingar i klockan, men det är ju inte alls säkert att vi hör om vi sover.  Förmodligen måste jag låta honom  slippa buren nu. För att få någon egen nattsömn. Men han får ju inte vänja sig att gå till hallmattan och kissa. Ingen som skäller på honom om natten alltså tror han det är okej...inte bra.

Men kanske haninte blir kissnödig om han får sova skönt. Dvs om han får ligga utanför buren och sträcka ut och slippa få ont i kroppen. Det låter nu som om vi har en trång liten bur, men så är det ju inte. Det är en stor bur för stora hundar men det blir ju ändå inte samma sak som att ligga fritt utfläkt på golvet.

Migränen är borta iallafall. Nu ska jag jobba vidare.

Godmorgon!