Inlägg publicerade under kategorin Hus & Inredning

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök...

En underbar sjuka!


 Tvätt som inte sorterats bort, urvackert!!!



Min älsklingstavla broderad av min mormor och några underbara virkade börsar från min svärmors gömmor.Lampskärmen fyndade jag på loppis i helgen. Den får mig att tänka på en gräddtårta.

Min allra käraste bonad. Och det ordet älskar jag; BONAD. Det är ett vackert ord.


Ovanför den vackra bonaden med sitt vackra namn hänger en pappersmobil som jag fått i födelsedagspresent för några år sen. 



Inte ens tvätten som belamrar huset irriterar jag mig på.

Vi har tvätt på tork överallt. Så är det i gamla hus. Inga praktiska tvättstugor inte.



Hundmaten har jag i en gammal tvättkorg av papp. Den är sååå fin!


En del av vårt bröllopsskåp. Jäpp-15 augusti gifte vi oss och regnet öste ner HELA dagen.


Ärvda svängda soffan som fått lämna vardagsrummet bor hos yngste sonen.


Brickan hade vi hemma när jag var liten. Mamma har dock haft den som blomfat och jag vet inte allt, så den är både rostig och bucklig, men fortfarande en skönhet i mina ögon.


Kylskåpet är fullt av fläckar och handavtryck, men jag ser det inte idag.


Någon som vill bli kuddfluffare hos mig? Ett evighetsjobb. Jag tycker nedmosade kuddar är riktigt fint! Det ser hemtrevligt ut. En nyfluffad kudde ser lite ovänlig ut...


Till och med de rivna fula tapeterna ser riktigt fina ut. Och den fult laserade fönsterbågen. Jag måste ha de snällaste hormonerna i kroppen just nu.

Dessa lyckoglasögon är fantastiska.




Av Persilja - 29 augusti 2009 09:01

Vi skulle bygga in trappen i sommar...hur blev det nu med det...?

Ja, tekniskt sett är det väl sommar ännu tack vare att dagarna varit så varma. Men det är nog inte länge till medeltemperaturen på dygnet överstiger 10 grader.

Vi får väl se om det kommer nåt ryck. Mannen har lite andra stora projekt på gång i sitt liv så det kan vara svårt att få ork kvar till hemmaprojekt. Däremot kan jag jag skrapa och måla de där gamla dubbeldörrarna vi hittade i härbret.

Då är iallafall de redo.

Vi har hela tiden talat om kromoxidgrön men nu har vi målat stugans ytterdörr den färgen och några fönster därute och då känner jag mig lite mätt på den gröna nyansen.

Nu har jag fått för mig att jag vill ha turkos dörr. 

Lysande turkos. Den är sååååå vacker!!!Se så fint mot rött hus! Det lyser verkligen upp.

(Dessa bilder har jag lånat från hemnet, huset finns till salu i jönköpingstrakten.)

Nu är problemet bara att jag inte lyckas blanda denna nyans. För linoljefärg ska det vara. Och helst vill jag blanda den själv. Men jag har försökt otaliga gånger men hamnar alltid på mera grönt. HUR i hela friden uppnår man denna nyans???? Någon?

Någon som kan detta med pigment!???

Helst vill jag inte behöva gå till en färghandel som blandar efter NCS-metoden. Jag vill inte ha syntetiska färgpigment, jag vill ha "riktiga".

Så finns det någon fler färgnörd där ute som VET, (inte gissar) hur man blandar?

Annars ska jag kontakta experterna Ottoson färgmakeri eller Gysinge. Men jag börjar med er läsare. Så Någon? Vad säger du?

Av Persilja - 28 augusti 2009 13:59

Ääääntligen fredag. Första skolveckan har varit en trött vecka.

Det har gäspats och varit ganska grinigt. Alla har längtat till fredag då veckan är över och sovmorgnarna hälsar på igen. Igår när 15-åringen droppade in från en ganska lång skoldag lade han sig i vanlig ordning på golvet för att mysa med Pommac. 

Där blev han kvar. Pommac ledsnade och gick iväg och strax hördes svaga snarkningar. Då är man trött!


Jag klädde om en lampskärm för nåt tag sen. Jag provade ha den utan tyg, men jag tyckte det bländade så mycket så det fick bli tyg. Det är ett gammalt påslakan som jag klippt sönder.

Länge länge har jag suktat efter en särskild tapet hos Gitte. Till slut beställde jag den. Vilken himla tur!!!

Det är den mest fantastiska tapet jag sett. Jag är galet kär i den!!!Den ska nog användas i hallen på de numera gula garderobsdörrarna.

Det blir fint mot den rosa stockväggen!


Av Persilja - 25 augusti 2009 22:29

Helen, en vän, delar ofta med sig av de bilder hon hittar på nätet. Jag har ständig inspiration i min mejlbox. Som idag. Kolla golvet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag tror det är målat. Det är ju fantastiskt och får mig att vilja knäböja och inte göra annat än att måla golven!


Av Persilja - 25 augusti 2009 08:52

10 veckors sommarlov kan göra underverk med den mest oorganiserade familj. Höstterminsstart är alltid som ett nytt år. Jag är full av lust att börja från scratch. NU ska vi bli en organiserad familj! NU ska vi ha koll och ordning på allt. NU ska allt gå som en dans.

Bye bye till virriga stressade morgnar. Bye bye till glömda gympakläder. Bye bye till andan i halsen morgnar.

Det har varit riktigt fantastiska två morgnar redan. Håller detta i sig är vi nästan en mönsterfamilj vad det gäller frukostintag, packade ryggsäckar och lugna harmoniska barn.

Men vi har ju en hel del att ta igen, efter år av stress och hysteriska morgnar. Usch! Jag vill verkligen behålla de "rutiner" vi bestämt oss för att följa nu.

Det är barnen som infört det nya att duka upp frukosten på vardagsrumsbordet. De får sitta och se teve och göra sina egna mackor i lugn och ro. Det andra nya är att vi stiger upp sex allihopa och har på så sätt gott om tid. Tid att vakna, att äta frukost, att klä sig, att komma ihåg glömda saker, till och med att bara dumglo i väggen. 

Förra terminen kom en del upp först klockan 7 och då blev det stress. Börjar vi dessutom packa ryggsäckarna kvällen innan och att alltid komma ihåg läxor på utsatt dag (och inte hysteriskt rabbla glosor på redan stressiga morgnar) ja då är vi i hamn. Då är vi där jag vill. 

Det här är väl självklarheter för de flesta säkert men för oss har det här varit ett problem då alla är så förjordat morgontrötta och vi är lite av en bohemfamilj utan så starka rutiner...

Det är dock värt att kravla sig upp tidigt för det lugn det ger.

Lugnet höll i sig hela dagen igår och på kvällen var det inte heller någon stress. Alla ville gå och lägga sig i lagom tid (nåja, utom 15-åringen som ser det som en mänsklig rättighet att vara uppe längre än sina föräldrar). 

Dottern ordnade till och med måndagsmys med tända ljus och kvällsfika framför teven.

Sicken idyll va! Och JÄDRAR vad nöjd jag är med mina lila tokfyndade gardiner. De byter färg efter ljuset och de är helt enkelt skitvackra!!! Jag kommer nog aldrig att byta! Och jag gillar ju inte polyester! Trodde jag. Jag skulle ALDRIG kommit på idén att sy ett par gardiner av rent polysestertyg. Aldrig. Men då de nu låg där i RödaKorset påsen var jag ju ändå tvungen att prova. Skeptisk. Mycket skeptisk. Och se så överrumplad jag blev! Fy satan vad bra att bli av med en fördom. (Fast jag kommer ändå aldrig att köpa polysester om jag kan välja mellan naturmaterial och det...)

Men man måste ju göra undantag i livet. Annars är man ju fundamentalist!


Av Persilja - 24 augusti 2009 09:26

På samma RK-besök hittade jag även denna enorma och fina lykta. Då var det nära att jag hamnade i slagsmål också. Eller nu överdrev jag men jag blev lite arg iallafall. Jag såg nämligen samtidigt som denna en fantastisk kinesisk mobil. Jag sträckte ut armen efter mobilen när en man sa ursäkta och trängde sig fram och då blev jag livrädd att han skulle norpa lampan så jag grabbade den men så tog han den kinesiska mobilen istället. Min dotter blev jätteledsen och arg och jag blev arg eftersom jag ju tänkte ta den men var artig och flyttade mig (efter att ha grabbat lyktan). Fräckhet vinner och det retar mig. Nästa gång någon säger ursäkta tar jag det jag vill ha och flyttar mig sen, så det så. Jag har lekt med tanken vad som hänt om jag sagt "men den skulle jag ha...!!!" och så har jag sett framför mig hur vi står och mopsar mot varann...hihihi! Det roar mig.

Av Persilja - 24 augusti 2009 09:05

Jag har inte köpt nåt nytt på tidernas evighet och inte nåt gammalt heller för den delen. Min rensning har gjort mig mätt på prylar för ett tag. Men jag slank ändå in på Röda Korset förra veckan på jakt efter ett bord till ädste sonen som vill ha ett större skrivbord/databord. Han är så lång så jag tänkte köpa ett gammalt bord och höja det någon decimeter så att han slipper krumma med ryggen.

Något bord hittade jag inte men jag såg en påse tyg för 10 kronor. En hel påse fylld med tyg. (Det har Röda korset ofta.) Ett av tygerna såg fint ut så jag köpte påsen och trodde att där endast fanns ett fint tyg. Väl hemma innehöll påsen 1) Det fina röda tyget med blommor. 2) Ett påslakan och två örngott.De två rosa örngotten på bilden med prickar och tillhörande påslakan. Skitsnyggt!!!

Påsen innehöll också två lila smådukar och två lilarandiga gardiner som blir bra väskfoder eller liknande. Men sen innehöll även påsen 3) tre stycken lila gardiner som var exakt perfekt längd till mitt vardagsrum. Hur ofta händer det att det är tre längder? Hur ofta är det exakt den färg man älskar och hur ofta är längden perfekt?

Jag tittade nästan upp i himlen och nickade mot min ledstjärna. Tack. Igen. Det är ibland som att jag blir ledd av någon god kraft. Okej, lite konstigt att den goda kraften ägnar sig åt att välja gardiner åt mig men det kanske är en inredningsroad kraft?

Ena fönstret med den murriga mättade lila fina färgen.

Andra fönstret vid den rosa lampan.Och tredje fönstret där färgen syns i dagsljus. 

Jag är så nöjd. 

De här gardinerna valde mig. De ville hit. De kanske har en ledstjärna? De kanske låg där i påsen och bad "snälla, snälla, låt oss slippa bli mattrasor, låt oss få leva i sus och dus ett tag till, vi har mer att ge....snälla någon..." och så såg deras ledstjärna till att jag den dagen svängde in med bilen till Röda korset och trots dotterns protester knallade in på jakt efter ett skrivbord och så fick ledstjärnan mig att ta en sväng förbi tygerna och att för en gångs skull rota bland påsarna och när min hand rörde vid påsen sände stjärnan ut sin kraft för att binda oss vid varann. Och nu sitter jag här vid den ena lila gardinen och riktigt känner värmen och tacksamheten och kärleken från både tyg och ledstjärna. 

Är inte livet vackert ibland?

Av Persilja - 23 augusti 2009 22:21

Tack MORGANA för att du gett mig ett bloggarämne idag! Att jag inte skrivit förrän nu beror endast på att jag haft fullt upp att ordna upp livet inför skolstarten. Rätta oss i leden, söka upp sockor, hitta ryggsäckar, cykelattiraljer och annat som inte använts så flitigt på sommaren.

Nu är det gjort. Tre av fyra barn sover och jag har en sekund innan jag själv ska kasta mig i sängen.

Jag ska alltså berätta för er (allt enligt Morganas önskningar) om jag alltid haft starka färger omkring mig. Jag var tvungen att tänka efter, eftersom det inte är något jag tänker på. Det liksom bara händer att jag dras till färger. När jag tänkte efter kom jag ihåg att jag ju växte upp under det färgstarka 70-talet och att jag första gången fick bestämma själv, valde röda tapeter, grön linoleummatta, orange fåtölj, skrivbordsstol som var gul och röd och en röd, orange och gul randig lampa. Som pricken över i hade jag en mulitfärgad rullgardin med psykadeliskt mönster som lyste rött, orange och grönt när man drog ner den. Jag älskade mitt rum!


Jag var dock precis lika galen i att flytta runt och byta rum så jag ordnade oändliga rumsbyten i familjen. Jag mutade mina syskon för att få dem att byta. Ett tag hade jag matsalsrummet (vi bodde i en stor femma med matsal bredvid köket) med storblommiga tapeter. Till det hade jag en storblommig soffa, den oranga fåtöljen och en knallröd ryamatta. Älskade det rummet också. När jag tjatade mig till brorsans rum som hade beigemönstrad tapet blev jag smått deprimerad efter ett tag...


Sen mötte jag Mannen. Vi blev ett par i tonåren och flyttade ihop vid 18.

DÅ hände något. Jag blev diskret. Vi köpte en insatslägenhet, en tvåa och skulle renovera den lite grann. Vi köpte vita tapeter till hallen, ljusgråa till vardagsrummet och, hör och häpna, beigegråa kritstrecksrandiga till sovrummet.

Jag var väldigt allvarlig och seriös. Valde inredning för att inte lessna, tänkte att jag ska välja nåt vi kan ha hela livet. Jag var väldigt influerad av min man och hans mamma, ung som jag var. Vi lekte vuxna kändes det som. Jisses. Vilka felval det blev. Jag valde inte med hjärtat utan med intellektet. Dööötrist!

Men ganska snart märkte jag att det blev fel. Jag trivdes inte med så menlösa färger. I lägenheten fanns ett fönsterlöst förråd som var målat i knallrött. En vibrerande röd färg och därinne inredde jag mitt pluggrum. DÄR trivdes jag jättebra!

Vi flyttade snart till en trea nära universitetet och då råkade det vara knalloranga skåpluckor i köket. Mannen klagade men jag älskade det köket!!! Nu började jag smyga in mer färg. Det var 80-tal och det blev en hel del aprikos och mintgrönt.

Så köpte vi vårt första hus i slutet av 80-talet och jag drabbades återigen av den stora seriositeten. Vi skulle nu bo där länge och jag blev feg och vågade inte välja riktigt med hjärtat. Det blev mycket vitt och ljust men jag gjorde några stora val som var ovanliga för den tiden. Jag skulle prompt ha röda granitbänkskivor och kakel i rosa. Det blev jättefint och resten av huset såg blekt ut bredvid köket. 

Sen flyttade vi till Kiruna 1998 med tre små barn. Där kom vi att flytta runt en hel del och vi visste hela tiden att det skulle vara för korta perioder. Det var då jag började experimentera. Jag vågade prova mönstrade tapeter och lade inte ner timmar på att välja utan gjorde snabba val baserade på instinkt. Plötsligt upptäckte jag hur lätt jag hade för att välja. Ingen beslutsångest. Ingen panik över om det skulle bli fel. 

Det smög sig in mer och mer färg.

När vi så äntligen flyttade tillbaka hit till Luleå och köpte det här huset hade jag provat på många olika stilar, olika färger och lärt mig rätt bra vad jag gillade och inte. Och nu när det verkligen är huset vi förmodligen ska bo i resten av livet, då drabbas jag inte ett skvatt av några seriösa tankar. Tvärtom känner jag att det är fritt fram att prova allt möjligt. Det är vårt. Det är lite av en experimentverkstad och det känns som en lekstuga ibland. Och jag gillar det. 

En sak är klar. Jag vet precis vad jag gillar och inte. Har jättelätt för att peka ut en favorit. Smaken har präglats av alla boenden och olika stilar jag provat. Det känns jättebra.

Så på frågan om jag alltid varit färgstark är väl svaret, ja så länge jag lyssnat på mitt hjärta. Färglöst har det blivit när jag låtit mig ledas av andra. Än idag är det många som antyder att det inte är "bra" med för mycket färg och att man bör välja diskret för att vilja "leva med det länge", men de rösterna lyssnar jag inte på.  Jag tycker det är larvigt. Det är väl bättre att välja en tapet man älskar passionerat och lessna på den än att välja en tapet som man tycker är dötrist men kan tänkas stå ut med resten av livet. Nej, tack inte för mig.Vad gör det om man lessnar? Det finns ju färg att måla över med! 

På frågan om hur det började så är nog svaret att det började så smått i Kiruna och blommade ut med full kraft när vi flyttade in i detta hus. Detta välkomnande skruttiga tillåtande hus. Det kanske rent av är huset som bestämmer? 



Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards