Tjohoo!!!! NU börjar det likna nåt!!!

Jag var ju nöjd med mitt gröna skåp. Det blev bra. Men ni som följt mig ett tag vet att jag alltid är ute efter de stora kickarna. De stora känslorna. Bra duger inte. Nöjd duger inte heller.

Det ska vara Skiiiiiitbra och skiiiiiiitnöjd!!!!

Så här: HAHAHAHAHA!!!!! Visst blev det BRA!!!!!!!!!!!!

Tokbra!!!!!

Jag tänkte inte många sekunder. Jag kom ihåg min schablon som jag hade oanvänd i en skåp, sprang ut i garaget och hämtade färg, grabbade en, tänkte inte, körde bara.  Dutt dutt dutt dutt!!! (De röda ögonen passar lite, jag är så där fullifan!)

Och så blev det såååååå bra!!!!! Det här är Woaw!

Det är äkta kärlek. Det passar bra med mormors fina tavla också. Den hon broderade på gamla dar. Jag är så nöjd!

Nu ska jag vänta tills mallen är torr. Sen ska undre delen få sig en turkisk touch också. Jippi! Nu är jag inte nöjd längre utan HEEEELNÖJD!!!!!!!!! 

Ja, jag lever som jag lär. Att möblera om hör till livets nödtorft. Eller nåt.

Jag gillade skåpen men inte skåpens plats. Så då möblerade jag om. som vanligt är jag nöjd. Aldrig är det så bra möblerat som när det är nymöblerat.

Skåpet fick flytta till motsatt vägg. Det är inte det första man ser när man kommer in i rummet. Man måste gå in och DÅ först ser man den smaragdgröna skönheten. På så sätt blir den inte så dominant. Kökssoffan fick flytta framför fönstret där den trivs bäst. Då får den nämligen vara med i gemenskapen och slipper agera avstjälpningspplats i ett hörn. 

Det blev bra. Ny energi frigjordes. Japp, att möblera om är verkligen en frisk fläkt. Vad jag behöver för att trivas är a) färg b) ommöbleringar. 

Ja, då kommer bildbeviset på min nya gröna skåp. Jag är inte riktigt helt nöjd, och ändå är jag det. Jag måste bara vänta ikapp min förväntan. Hur jag hade tänkt och hur det blev är inte sams ännu. Men jag är rätt säker på att det kommer.

Jag har inte bott in mig i det ännu. Men det är på gång...Klädde hyllorna med rödprickig vaxduk och jag ska även klä dörrens insidor och innerväggen på skåpen. Det kommer.

Jag gillar den starkt gröna nyansen.

Visst blev det iallafall bättre än innan!

Ni måste se!!!! Fantastiskt!

I love it!!!

Ännu en fullspäckad helg lider mot sitt slut. Det har varit basketturnering i dagarna två och skejthallsvaktning och melodifestivalstittande bland annat och vips är helgen över. Jag säger som barnen ofta säger "Varför kan inte helgen vara lika lång som veckan?"

Fåglarna Scottie Pippen och Tutti Frutti flög ut på lördag förmiddag och har NYSS flugit hem. De har spankulerat på tavlor, de har suttit högst upp på bokhyllor och spanat, de har sovit på gardinerna (och bajsat överallt) och så har de flugit. Stora härliga vändor. De kraxar och flyger.

Pommac har varit portad från vardagsrummet ända sen de flög ut. Det tog alltså ett drygt dygn innan de flög hem. Jag blev förstås orolig för att de inte åt eller drack men det gick ju bra. De är lite virriga våra pippifåglar. Det tar veckor mellan flygturerna och varje gång hittar de inte ingången. Suck, ärthjärnor!

Helen, som delar med sig av alla härliga bilder hon hittar på nätet har hittat en sån där pangbild som  jag går igång på.Love love love!!! (för att referera till Melodifestivalen...)

Jag vet inte riktigt vad det är, om det är kakelplattor eller bara gamla kort. Men bilden tilltalar mig ändå.

En sån där gammal diskbänk vill jag ha! Okej, jag kan avstå kranen, för det är så praktiskt med engreppsblandare, men hade det suttit en sån kran hade jag inte tagit bort den.

Helen skickade en kul bild också.

Hahahaha!!!! Jag vet inte om jag skulle våga dra ner byxorna här. Tänk om jag glider iväg med rumpan bar. Det hisnar i magen. Det kanske är tur man sitter på toa rentav...

Jag bara älskar tanken att någon gjort en sån här toalett!!!!!!

 Har ni sett en så bedårande söt vägg nån gång? Notera att dörren är inmålad i väggen. 

Den här dörren kunde gärna få leda till mitt hus. Man undrar hur resten ser ut. Jag vill öppna och gå in.

Vår entré är verkligen en av de mest eftersatta sakerna med vårt hus. Skruttig, stökig, rörig, omysig.

Jag skulle verkligen behöva göra en makeover. En entré ska vara inbjudande. Gärna bjuda på nåt vackert. Vår är en katastrof.

Hos oss möts man av tre plåttunnor med sopsorteringsgrejsimojs i. Mjölkpaket och kartonger i en, hårda plastförpackningar i en och så en tunna med aska från spisen. Väl inne i hallen möts vi av en rosa plastback med kuvert och liknande som man inte får blanda med återvinningspapper. Sen har vi backen med gamla tidningar som ska återvinnas.

Väl inne i köket har vi nu börjat samla mjukplast som ju också ska återvinnas sen några veckor tillbaka. De har vi än så länge i en plastpåse vid ingången tilll köket. I det pimpade sopskåpet (ni minns väl min pimpa sopskåpstävling?) sorterar vi glödlampor, batterier, matrester, hårdplast igen, (som töms i tunnan på bron), metall, färgat glas, ofärgat glas och så keramik somgått sönder.

Vi druknar i sopsorteringskärl!!!!!!

Här märks det att vi bor i ett gammalt hus. Ingenstans finns utrymme för sådant här. Ingen groventré, ingen stor tvättstuga eller hopbyggt garage.

En liten hall som har nog med alla kläder, väskor och skor. Ett badrum som har nog med sina högar av tvätt och handdukar och tvättmaskin.

Vi  har stora sovrum  men vi kan ju inte belamra sovrummen med sopsortering. Detta är ett dilemma jag funderar mycket på. Jag förväntar mig att jag löser detta.

Hur gör ni med alla sopsorteringskärl. Mejla gärna bilder på bra lösningar!!!!

HÄR kan man bläddra i tidningen på nätet och läsa artikeln. Coolt. Och vilka klara fina färger det blir!!!

Idag kan man se min färgpiffning av ett vitt hem i Norrbottens Kuriren. Här finns några bilder och en film. I filmen ser man bättre hur det blev. Mina egna bilder kommer här.

Vardagsrummet före med matchande svart Pommac.

Och med efter med färg.

En fin sittbänk före:

Och med ett färgtillskott:

 Det fina köket före:

 Och med lite färgvitamin.

Klädde de frostade skåpluckorna med presentpapper.

Med tejp bara, superlätt att sätta dit och att ta bort.

Kökssoffan fick nytt tyg och glada kuddar och ett tyg på väggen. Mitt favorittyg fick äran.

En annan vinkel av vardagsrummet.

Jag gjorde en liten barnhörna i pigga färger. 

Som synes har jag använt mina egna grejor så det mesta känns väl igen. Det var skoj att se allt på plats i en annan miljö än vårt skrutthus som är orenoverat till största delar istället för detta fräscha nyrenoverade hus. Att färgpiffa var kul eftersom det syntes så bra mot det tidigare väldigt färglösa. Det blev verkligen stor skillnad trots rätt liten insats. Allt går ju att ta bort på några minuter.  Så med en vit bas kan man trolla efter humör.

Ni som gillar vitt och diskret behöver inte tala om att ni gillar före bättre. Det förstår jag ändå. Det var fräscht och fint redan innan. Allt beror ju på om man gillar färg eller inte. Men ni som trott att ni gillar vitt och diskret och sen märker att ni gillar det färgstaka bättre får gärna berätta det! Det vore kul att höra om man lyckats övertyga någon icke övertygad om färgernas betydelse.

Jag är färgberoende och kan inte leva utan glada färger.

Blir liksom låg i färglösa miljöer...

Mina amatörbilder blir rätt mörka ser jag, så klicka in er till de proffsigare bilderna så syns det bättre. 

Jag vann ju 5000 kronor på Colorama men jag har ännu inte rört vinsten. Det ska jag köpa golv för var tanken. Men eftersom jag är den jag är, aldrig rädd för att ändra mig vill jag vänta i det längsta innan jag köper golvet. Tänk om jag ser nåt ännu snyggare. Dessutom ska tak och väggar målas först och där verkar jag ha stannat av fullständigt. Tråkiga jobb är liksom svårare att starta. Tänk om jag skulle måla tak och väggar i annat än vitt, då kanske det skulle kännas roligare...?

Hursomhelst har jag inte ändrat mig om att ha ett rutigt linoleumgolv. Rutigt ska det vara. Varför hålla sig till en färg när man kan få två? Liksom.

Det jag alltid önskat är vitt och rött, men deras vita är inte vit utan mera gul och den röda är inte riktigt röd utan mera brunröd så jag blir inte nöjd med de färgerna. Det blir för mättat, för dovt, för energilöst. Men det finns ju andra färger.

Svart vitt vill jag dock inte ha, för hårt tycker jag. Snyggt, men hårt. 

Detta är ju betydligt mildare, men är det kanske fööör milt?

Lila var ju coolt, men det sätter inte mitt hjärta i brand. Det är på nåt sätt fel lila nyans.

Gult var ju varmt och fint, men jag och Mannen har alltid nobbat gult. Vi fortsätter nog med det. Annars kanske vi bara blir arga när vi går in genom dörren.

Men HÄR kom hjärtat igång att pumpa fortare. Här händer det nåt. Grönt! Min älsklingälsklingfärg. Fast jag vill inte lägga det på sniskan så där. Nä, raka rutor ska det vara för mig.

Även denna mellanblåa och vita var fin. Men se! Här ser ju den vita riktigt vit ut. Kanske finns det att beställa vit iallafall. Och klarröd. Isåfall...

Ja, då var jag tillbaka till ruta ett.

Rutigt golv-klart.

Färger-inte klart. 

Och sen kan man ju ytterligare krångla till allt genom att plötsligt upptäcka att enfärgat inte alls är särskilt dumt: Tjuuuusigt!!!!! (Utom bården då.)

Och så grööönt igen. Limegulgrönt...

Cooolt! Vilken färg!!!!

Ja, jisses, vilket angenämt problem!!!!!