Jag håller på att fixa min syhörna för hundraelftielfte gången. Jag har valsat runt i de flesta rum nu. Ingenstans trivs jag och får den arbetsro jag vill ha. Men jag ger aldrig upp. Den ska finnas, den ultimata platsen.

Just nu håller Mannen på att skruva upp ett gammalt köksskåp med skjutdörrar ovanför min (nya) arbetsplats i vardagsrummet. Jag började själv, men fick lätt irriterad ge efter för större erfarenhet. "Kan själv" fick stå åt sidan en stund för "ta emot hjälp". Det blev avancerade lösningar i hållfasthet då skåpen inte har något bakstycke, väger bly och väggen består av gips. Gipsexpandrar, vinkeljärn, rejäla skruvar och muttrar har varit inblandade i uppsättningen tillsammans med rå muskelstyrka och ja, jag måste väl erkänna det, en del hjärna också. Jag hade VISST löst det själv om jag fått prova mig fram, men jag var för ivrig att få upp den på väggen. (Slut på en dåres försvarstal.)

Foton kommer sen när jag fått fixa och dona lite. Nu ska det bli bra!!!

Igår fick jag en fantastisk present. Ikea PS Krona. Sååååå fin!!!

Den är jättestor och maffig men samtidigt så skir och vacker!!! 

En bit ifrån ser man hur stor den är. Jag kanske kommer att ha stora fina vinterapelsiner och grape i den i vinter. (Längtar efter de söta julapelsinerna redan!) Eller bröd när jag bjuder på middag med hembakt bröd. Eller garnnystan (fast jag stickar så sällan att det blir för dammigt...) Eller sockor, vantar, ja, endast fantasin sätter stopp för vad man kan ha i den.

Sydde, eller i allafall klippte, lite igår. Dottern ska få en ny kudde till sitt rum. Jag tycker det är roligare att sy en åt henne än att springa iväg och köpa en. Jag tog ett gammalt kuddfodral (lat som jag är) och så klippte jag 25 stycken rundlar. Alla i olika tyger.

De ska jag sy fast med sicksack söm. Än så länge ser det rätt så bra ut.Men att sy rundlar vet alla som provat är ingen baggis. Tyget töjer sig, det är svårt att inte få veck och det kan bli alldeles bubbligt. Så slutresultatet kanske hamnar i soptunnan med ett ilsket kast. Det vet jag inte ännu.

Mitt mål är att det ska bli bra iallafall. Men om jag inte visar nåt slutresultat kan ni låta bli att fråga. Då vet ni att det gått åt skogen. 

Och visst! Jag har fått inspirationen från den där kudden från Rice som så många bloggare visat. Deras är så mycket mer snyggare med fantastiska tyger och avancerade rynkor. Men dottern blir nog glad för mammasydd kudde också! (Och plånboken blir allra allra gladast!)

Min dotter bytte rum för en tid sen. Vi fick hennes fina rum med giraffen och trädet som sovrum och hon flyttade upp i genomgångsrummet på övervåningen.

Nu har hon sagt en längre tid att hon ångrar flytten och vill ha tillbaka sitt gamla rum.

Skatesonen tog vårt förra sovrum, rosa rummet, och vägrar byta tillbaka. Där trivs han för bra. Eftersom jag inte kände någon större lust att anlägga vårt sovrum i genomgångsrummet försökte jag peppa henne att stanna kvar genom att verkligen försöka göra fint och mysigt.

Det ÄR svårt! Man måste hålla ett stråk fritt mitt på för att kunna passera och då är det två halvor kvar med snedtak, låga såna, på var sida. 

Jag har försökt allt jag kan och hon är nöjd för stunden. Det går att göra ännu bättre men för idag är jag nöjd.Ena sidan blev myshörna med soffan och ett fint rött brickbord.

Det är hennes ljusbrickebord just nu. Hon fick ta alla mina finaste ljusstakar.Allt för att det ska kännas riktigt fint därinne!Och hon trivs nu. Vi ska fixa en mysig matta och kanske en hängstol eller ett par romerska ringar. Hon ska känna att det är idel fördelar med snedtak och rejäla stockar i taket. Mer bilder på hennes rum kommer jag att ladda upp på min flickrsida. (Finns i min länklista.) 

En riktigt fin sommardag har vi bjudits på här uppe idag. Vi har åkt båt och badat hela eftermiddagen.

Nu är jag lagom trött och kommer precis i detta nu på att vi har bröllopsdag idag. 17 år sen vi gifte oss. Äsch, glömde det i år igen! Hopplöst! Mannen har inte heller kommit ihåg nåt. (Den lurken-hans odds är rätt låga idag med andra ord-mouhahahahha!)

Hur luktar en geting?

Det har man kanske aldrig tänkt på. Men när Pommac hittar getingen med hjälp av nosen blir jag nyfiken.

Ett säkert hösttecken hos oss är när getingarna börjar vandra omkring på golvet inomhus, sega och trötta. Vi tror att vi har ett getingbo någonstans i fasaden, mellan yttervägg och innervägg. Jämt, jämt träffar vi getingar vandrandes på golvet i hallen. De är slöa och loja. Höstloja.

Pommac är smått förskräckt och smått förtjust. Den stackars getingen är nog mest förskräckt och när katten hunden leker med sitt byte är det lätt hänt att det lilla pyret blir allvarligt mosad skadad.

Här bjuder jag förutom vardagsthriller på ett extremt fult hallgolv.

Jag som nästan tänkt att det var okej att behålla det smutsbeiga golvet för att det ju inte var nåt större fel på det mer än färgen och mönstret, jag vacklade nu plötsligt i mitt beslut. Fast mestadels ser jag det inte. Det bara finns där och samlar upp smuts utan att göra väsen av sig.

Jag har fortfarande inte använt mitt presentkort på Colorama. Så ska det bli ett golv...eller något annat?

Angenäma problem!

Nu mina vänner är det dags för pompa och ståt!!!

Fanfarer!!!! Pukor! Röda mattan!!!

Ta fram era munspel och trianglar och gitarrer och posthorn och tjut och klinka. För nu är det fest!

Ni beskådar nedan nämligen bild nummer 5000 hos mig!!!

Min bänkskiva är klar.

Hurra. Den blev så fin!

Min idé höll! 

Det är en väldigt tillfredsställande känsla när en helt egen idé poppar upp i skallen och jag iscensätter den och så blir det bra.

Det är ju inte alltid jag blir nöjd. Vissa idéer blir ju fiasko. Men denna gången är jag skitnöjd!!!

Det här är  faktiskt min egen design. Inspirationen fick jag i vintras då jag på en skogspromenad passerade ett gäng gamla tallar som var nedsågade. Jag såg deras avhuggna breda fot som var alldeles kurvig och rund. Då tänkte jag varför sågar man inte upp hela tjocka tallen i en mängd tunna skivor så får man perfekta bordskivor. Underbara i formen. 

Den idén har följt mig sen i vintras och därav kom nog formen på min bänkskiva.

Väggen var ju ett misslyckat projekt från begynnelsen. Först var den grönturkos och blev för kall, sen blev den vit och för...vit...för att sen bli varmt välkomnande rosa.

Ibland tar det ett tag innan det blir bra. Blir det inte bra ska man inte nöja sig bara för att man lagt ner tid. Det är bara att fortsätta tills det känns rätt i magen.

Nästa projekt i hallen är att tapetsera de gula garderoberna som finns i rygg på mig när jag fotar detta. Mittemot denna vågiga bänkskiva alltså...

Det ska bli roligt att invänta idé och inspiration till det!

Mörkret faller tungt på kvällarna nu. Fukten dryper ute. Temperaturen sjunker ner mot tio grader. Det är onekligen höst. Sensommaren har lämnat oss.

Jag har alltid älskat hösten. Den höga luften, de klara krispiga dagarna, höstsolen, kylan, allt är härligt.

Men det tar några dagar att ställa om. Det var ju sommar bara i förrgår! Hösten kan väl smyga lite. Inte bara anfalla!

Ännu bjuder trädgården på blommor att plocka in. Det kan nog hålla på några veckor till om inte frosten slår till. Jag frossar. Jag har blommor i varje vrå!

Jag tror inte jag visat någon bild på nymålade stolen på plats.

Jag är nöjd med den vårliga gröna!

Idag hände det som jag omedvetet väntat ska hända. Har man barn och favoritporslin så vet man nästan säkert att det kommer en dag då man inte har kvar något favoritporslin längre. Det är alltid ett svinn.

Det måste man räkna med. Förresten är det lite fel att bara räkna med det om man har barn. Har man pms kan man också räkna med det. Eller vem som helst som lever och finns kan väl slå sönder porslin. Så jag kanske måste revidera mig och säga har man porslin kan man räkna in att det kan gå sönder. Det hände idag. 

Favoritkoppen kraschades av olycklig son idag.

Buhuuuu!

Först utbrast jag "åååå neeeeej inte deeeeeeen!!!!!". Ojade mig en kort stund tills jag insåg hur taskigt det var. Det var väl inte hans mening att krascha min favoritkopp!!! Hur dum får man vara egentligen? Jag insåg snabbt min dumhet och gick och sa att det faktiskt bara var en kopp och att det inte gjorde nånting! Han var ju redan tillräckligt olycklig för att den gick sönder utan att jag behövde spä på det med att oja mig!!! 

(Fast längst inne i mig var det en liten materialist som gnydde liiite.)

Min ritande son, eller han som ritar mest, de andra sönerna ritar minsann en hel del också, har önskat sig ett "riktigt" ritbord ända sen vi var på semester och han fick chansen att uppleva min systers atélje. Hon är illustratör och har ett riktigt lutande ritbord.

Nu har sonen det också. Av en händelse hade vi redan Ikeas benbockar som går att luta om man vill. Så hans önskan var lätt att uppfylla. Jag har varit uppfinnarjocke idag. Först har jag skruvat fast skivan med några vinkeljärn och sen har jag med hjälp av ståltråd och några skruvar under bordsskivan satt fast korgen med papper, pennor och annat. Den skulle ju ohjälpligt glida ner annars.

Sonen är helnöjd!

Jag är extra nöjd eftersom hans skrivbord kommer att vara exemplariskt städat. Allt glider nämligen av.

Måste bara visa att äpplet sällan faller långt från trädet. Jag gjorde också så här som barn. Ställde upp mina saker på parad. Ibland. Oftast var det stökigt men när jag någon gång hade städil hamnade sakerna så här. Sonen har ärvt det beteendet.

Andra förlustelser idag var riktig tunga.

10,8 ton för att vara exakt.

Ett helt lastbilsflak.

Med sånt här.Vi och närmsta grannen delar en liten grusväg. Den måste då och då förstärkas med mera grus. Så vi har krattat grus en stund idag. Lastbilschauffören var dock så skicklig att han lyckades tippa allt så fint och perfekt att det bara var små finsjusteringar som behövdes.

Ja, det är sånt här vi håller på med på landet.

Nyp mig!  Jag bor på landet!!!!

Jag förstår mig inte på folk som köper gamla hus och sen river ut allt gammalt och renoverar så att det ser ut som ett nytt hus.

Vad är visten liksom??? Varför köper de det där gamla huset över huvud taget??

Jag tycker det borde finnas en LAG  mot sånt.

Jag har varit ut på hemnet och spanat och sett så många gamla hus som är nyrenoverade till oigenkännlighet.

Man förstår att de säljer förresten. Huset tappar sin själ och blir kallt och ogästvänligt att bo i. 

Det är fantastiskt vilket högtryck som bara FASTNAT här hos oss. Man vaknar på morgon och konstaterar att ännu en gassande dag står på menyn. Jag är djupt tacksam. Inget får mig att slappna av och ladda batterierna som perioder med sån här värme! Jag har tappat räkningen hur länge det hållit på. Minst två veckor iallafall. Jag är såååååå tacksam. Den avspändhet jag upplevt senaste dagarna är något jag kommer att leva på hela lååånga vintern.

Det är  som att vara på utlandsemester fast hemma. Det kan inte bli bättre. Sol och bad och tillgång till allt man saknar på resan, datorn, egna sängen, ja...hemmavanorna.

Underbart! Trädgården frodas. Jag plockar in buketter varje dag. (Kanske syns dammet och skiten mindre då?)

Ögonen njuter av blomsterfägringen istället. 

Ringblommor och luktärtor finns i överflöd!

Nu ser det lite maffigare ut än i våras. Kommer ni ihåg?

Krassen är nog min absoluta favoritsnittblomma. Jag älskar formen av krassen. Slingrig och oförutsägbar. Ibland vill blommorna vara neråt, som ovan.

Igår var jag på 40-årsfest. En god vän klev över tröskeln till det ljuva livet...Jag plockade denna bukett till henne.

Min yngste son älskar att rita. Det går åt många timmar per dag till detta intresse. Jag önskar ibland att jag kunde försvinna in i den koncentration som han uppvisar ibland. 

Här skissar han först med blyerts för att sedan måla med vattenfärger. Resultatet blir av proffskaraktär.

Jag lagade idag "laxpaket med kokosris och gremolata". Det var lax med schalottenlök och kryddor i bakplåtspapperspaket och så ris kokat i kokosmjölk (oväntat gott) och så gremolatan som är riven vitlök, citronskal och hackad persilja. Persiljan hackade jag inte utan malde med min fina fina persiljekvarn. Klart som korvspad att Persilja ska ha en persiljekvarn! Det tyckte iallafall en annan krydda. Hur har jag klarat mig utan detta fiffiga köksredskap?

Förresten så är jag skitirriterad på min nuvarande kamera. Den tar USLA bilder. Skärpan blir aldrig där jag vill. Här ovan kom fokus på kaklet istället för kvarnen.

Det flesta kort blir under all kritik vad det gäller skärpan. Till min vanliga kamera har batteriladdaren gått sönder. MÅSTE laga det! Jag bävar dock eftersom det säkerligen kommer att kosta en hel del pengar.