Nä, nu får det vara slutgnällt här! Uppryckning tack.

Pms. Det är väl fanken inget att gnälla över. Suck. Blir sååååå tröött på den här gnällspiken som intagit min blogg!!!

Inte för att mensen kommit, nej då. (Alltså HUUUUUR personlig tänker hon bli tänker ni nu...ja, det kan man ju verkligen fråga sig!!!)

HÄÄÄÄÄRRRRRRÄÄÄÄÄGUUUD! Nu vill jag inte höra eller se den där bokstavskombinationen på låt säga...tio veckor. Ett helt sommarlov utan den skiten tack! Det är ett löfte. Om inte ett krav! Från min sida. Jag är såååååååååå trött på detta. Även om jag är "drabbad" så ska det inte gå att läsa om. Det är inget att läsa om!!! Morrrrr!!!!

Så. Finito. End. Schluss! Terminado! Lopussa! SLUUUUUUUT.

Nu blir det kviddevidevitt, tjoflöjt alla glada laxar, blommor och trädgård och sol och bakelser och champagne och lycka och falleri fallera tralalalala!!! Not. That´s not me. Men det blir iallafall inte en massa navelskåderi. Tror jag. (Det är som att bloggen lever lite sitt eget liv. Jag styr så gott jag kan. Liksom)

Det finns iallafall inget som kan vända mitt humör så mycket som en REJÄL ommöblering. På torsdag när jag hade tusen andra saker att göra inför examensdagen satte jag igång med en REJÄL ommöblering. En ommöblering är en flytt av ett fåtal möbler. En REJÄL ommöblering är en flytt av i princip alla möbler. En sådan gjorde jag. På ren instinkt. Det var som att kroppen visste vad som behövdes. Svetten lackade, disharmonin flödade, musklerna jobbade. Jag slet och jobbade och vred mina händer. Ett tag stod alla möbler mitt på golvet och allt verkade totalt omöjligt. Jag gav mig inte förrän det var klart in i minsta detalj. Efteråt fick jag smaka på den där härliga känslan när det blivit bra. Den där sköna nyhetskänslan. Den infinner sig BARA om jag upplever att det blivit bättre än innan. Och det blev det nu.

Jaså, ni tycker att ni hört det där förut???

Kanske har jag sagt det...

Men nu ÄR det faktiskt så. Bättre än nånsin!

Läshörnan har flyttat till sitt motsatta hörn diagonalt över rummet. Mot murspisen, bredvid vita bokhyllan. Läshörnan ska väl vara där böckerna är!!! Hur tänkte jag förut?

Sofforna står mittemot varann nu och teven har hamnat under fönstret. Vår gamla stereobänk har fått komma ner från 13-åringens rum. Den är nu förutom tevebänk även stereobänk igen. 

Sitter man i ena soffan vänder man ryggen mot datorplatsen med gröna bokhyllan.

Bakom ryggen på andra soffan finns nu gamla bruna soffan. Perfekt bredvid alla härliga böcker.Det är bara att välja en bok och slänga sig på soffan. Det ämnar jag göra varje gång jag känner den där dumma dumma känslan av olust kommer. Bra idé va. (Fasiken vad jag ska spendera tid i soffan!!!)

Där bruna soffan stod förut står nu hallonröda fåtöljen. Äntligen fick dvd-hyllan det sällskap den behövde. Ser ni vad den lyste upp i sällskap med några fränder i rött! Kolla in fötterna på den där fotpallen. Ser ni att benen smalnar nedtill? 

Jag är mycket förtjust i den typen av ben. "Eleganta" svängda ben. Ser ni lilla bordet här ovan. Det bordet ser ut som en ballerina tycker jag. (NÄÄÄ! Inte kakan, en ballerina som i balettdansös.) Bordet ser ut som att det dansar balett tycker jag. Själv har jag maffiga fötter med knölar vid tårna så det är bara möblerna i huset som är så eleganta...

Den gröna lampan hamnade vid handavtrycken som hänger på spisen.

Fåglarna flyger ju fritt i vardagsrummet och för att hålla dem därinne drar vi för draperier. De vill inte riktigt hålla sig ihop då tyget är så tunt, men med två duktyngder från Lagerhaus faller de ihop som de ska. 

Tre dagar i rad har vi fått besök av vilda fåglar, två talgoxar och en gråsparv har lockats in i huset av undulaternas kvittrande. För att hindra dem att flyga in genom ytterdörren (nu när värmen kommit!) har jag hängt upp gardiner i hallen också och de har fått samma duktyngder av samma anledning.Riktigt fina är dessa duktyngder!!!

Ja, jag hann göra tårtor också!

En violtårta.

En kiwitårta.

Verkligen inga mästerverk, men goda.

Efter stämningsfull avslutning samlades vi hemma i trädgården och fikade. Närmsta familjen. Mys.

Love them all!

Och här ser man den där mostern. Pms-mostern.

Pms-tanten. Mellan sina äldsta söner. 14-åringen (snart 15) och 13-åringen. Två killar som växt om sin mamma med råge. Lite obekväm ser hon allt ut. Inte på grund av sällskapet, nej då. Det är inte helt lätt att ignorera den där skiten man har i kroppen. Men man måste. Det är inte mycket annat att göra. Ja, klaga lite, men det har jag lovat sluta med nu. Så det är bara att bita ihop, kämpa på och gå vidare. Det är faktiskt bara pms. Verkligen BARA. Det finns sååååå mycket värre saker. Så det så. 

End, finito, terminado med klagandet!

(Nu ska jag slänga mig på den där soffan och se om det hjälper...)

Ja, jisses, vilken energibombning jag fått av er läsare! Thank you! Det gjorde gott! Det är som att min pms är som bortblåst för stunden. (Jag vet att den ligger och lurar nånstans och slår till när jag minst anar det men för stunden blev den ivägskrämd.)

Visst har ni varit och röstat idag? Det har iallafall jag och Mannen. På olika partier. Som vanligt. Vi är något så ovanligt som ett blandäktenskap med sympatisörer från helt skilda partier. Väsensskilda partier. Det lustiga i det hela är att vi tycker väldigt lika. Vi har precis likadana värderingar men tolkar fullständigt olika vilka partier som representerar våra åsikter. Det är skumt. Väldigt skumt. 

När vi möttes för hundra år sen som unga och heta 18-åringar var vi båda politiskt aktiva. Han i sitt parti jag i ett annat än det jag väljer nu, men ändå väldigt långt från hans. Det var nästan lite svårt att bli kär i en motståndare. Alla partikamrater trodde säkert att jag inte  var klok. Gå och bli kär i en sån! Hu. Sånt förfall. Vi avvecklade båda vårt politiskt aktiva engagemang så småningom och fortsatte som par. Fort märkte vi hur lika vi tyckte om det mesta och förvåningen och förvirringen var stor. Jag tycker förstås att han är helt ute och cyklar som tolkar det som att hans parti är det rätta medan han inte fattar hur jag tänker.

Men vi har inte lyckats ändra på det. Den märkliga situationen fortgår. Vi tycker lika men röstar helt olika.

Min 14-årige son ville låna min röst och få mig att rösta på Piratpartiet. Jag tror många unga har röstat på dem. De verkar i nuläget fått hela 7 procent! Otroligt. Men det är en viktig fråga de driver. Det handlar ju inte om nedladdning enbart utan om att man inte ska kunna övervaka människor fullständigt genom deras internetanvändning, kontokortanvändning, mobilanvänding osv. Ska bli spännande att se vad de gör med sitt valresultat.

Vädret har varit skruttigt idag, med mest regn och mulet. Har grejat inne mest. Klädde in ett litet nätt bord jag haft länge i min ägo med lite blommig vaxduk, bara för skojs skull. 

Det fick stå i hallen och blomma. 

I vardagsrummet bor fåglarna nu helt och hållet lite överallt. De börjar dagen med att ta en flygtur bara några minuter efter att jag tagit bort duken över buren. Sen flyger de runt mest hela dagen. Går in en sväng och äter och dricker men sen är det ut igen. De är mesta tiden av dagen är de ute ur buren. Mest på den rosa lampan som blir mer och mer ofräsch! Den röda gardinen har jag varit tvungen att ta ner och tvätta då den var fylld av fågelbajs. Jag satte upp en ljuslila tokfyndad gardin-tokfyndad för 12 kronor för två stycken. 

Ser ni att fåglarna börjat hjälpa mig att pilla på tapetskarvarna? Vi ska (verkligen) göra nåt åt de asfula smutsbeiga väggarna nån gång så birdisarna får gärna picka och riva på tapeten!!!

Denna vas kastar de lystna blickar på. De har inte vågat sig ner på den nivån ännu, och jag hoppas att de aldrig gör det, eftersom det då kan bli för nära Pommac. Vi törs ha dem i samma rum nu om vi är med. Han bryr sig inte nämnvärt i dem. Men börjar de flyga farligt nära hans huvud är jag rädd att det kan bli ändring på det. 

Hit har de inte heller börjat flyga. De passerar den varje gång de far till rosa klotlampan, men har aldrig stannat vid den. I mina ögon är det en perfekt undulatplats...

Jag och Mannen lyfte fram de gamla dörrarna i härbret idag.

De ska målas och fräschas upp.

I mångas ögon bara skruttiga och fula. I mina ögon två skatter. Två juveler.

Det kommer att bli sååå fint med dessa!!!! Jag älskar dem! De är så vackra!

Det finns säkert många ännu finare. Men dessa har suttit på detta hus och de som bodde här förr har öppnat och stängt dessa dörrar många gånger. Det ger en särskild känsla. Det ger dörrarna en status som är obetalbar. Jag är såå glad att alla ägare genom åren låtit dem vara kvar. 

Vi ska mest troligt måla dem gröna. Längtar tills jag skrapat dem färdigt. Så nu har jag ytterligare ett projekt på gång. Ett till högen.

Måste kanske försöka göra förrådsstädningen klar eftersom det är därinne jag ska måla dörrarna.

Bra då har jag satt upp ett mål! Verkställ!

Hutter och hurvel! Idag har det inte varit någon värme alls. Fy faderullan!

Som tur är har jag växthuset att värma mig i. Perfekt såna här dagar då det är kallt men sol. Växthuset har förresten fått ett nytillskott.

Äntligen har jag hittat bästa platsen för min kristallkrona! Den har inte passat nån annanstans i huset och därför hängt i härbret. Så småningom ska den väl få flytta in eftersom ingen lampa lyser så starkt och bra. Men tills vardagsrummet blivit renoverat får den hänga i växthuset där den gör sig utmärkt! Den gnistrar som aldrig förr!!!

I hallen har jag har skruvat upp våra skohyllor inuti en garderob där det bara hängt extrajackor förut. Nu kan vi gömma alla husets miljoner skor som inte används för dagen. Det räcker att det står sex par i hallen när alla är hemma plus alla kompisarnas skor. Vinterskorna tar upp ett par löpmeter i förrådet i garaget. 

Efter att jag flyttade in skorna och rensade bort lite jackor ekar det i hallen.

Garderoberna är ett projekt som ska tas tag i. De är FEL färg!!!! Antingen ska de få tapet eller målarfärg. Kan bara inte bestämma mig!!! 

Förra ägaren har målat blått med moln och fåglar där hatthyllan är. Det är en fin blå nyans på väv och jag kan leva med den. De gula garderoberna har jag dock levt med i två år och det är två år för länge! Men innan jag kommit på vilken tapet jag vill ha eller vilken färg jag ska måla med får det vara gult.

Hoppas att jag snart får den där inspirationen!

Efter gårdagens "kris" klev barnen upp och dagen körde igång och jag förstod plötsligt inte vad jag menade med mina tankar. Det är så underligt hur vissa stämingar ramlar över en. Bortblåst var den där sentimentaliteten och ångesten. Svisch bara. Den kommer och går. Igår gick den fort iväg.

Tack för alla söta kommentarer och fina mejl. Det är fantastiskt att få höra era tankar! GULD helt enkelt!!!

Gårdagen var helt fantastisk både vädermässigt och innehållsmässigt. Vi hade 26 grader och mer på vissa platser vi besökte. Vi badade till och med i havet, på den långgrunda stranden i Sundom. Och det var varmt i vattnet. Fantastiskt! Ljuvligt.

Hela dagen igår var en utedag och först sent på kvällen samlades vi inomhus igen. Det är svårt att fatta att det kan vara så skönt ute!

Dottern höll mig sällskap i köket medan jag tog rätt på all disk som staplats i högar och bara lämnats till förmån för roligare saker utomhus. Hon satt och läste Gustaftidningar och jag sprang och hämtade kameran.Det ser så mysigt ut när ett barn är försjunken i läsning. Tänk bara att dra upp benen på det där sättet och tycka att det är skönt. Det var ett tag sen det gick att njuta i den ställningen!

Jag fortsatte diska undan sen. Efter att ha njutit och fångat njutningen för evigt. Kameran är ändå en fantsastisk uppfinning. Jag väntar bara på kameran med inbyggd doftsamlare. DÅ har man den ultimata njutnings och nostalgins redskapet. Tänk att kunna dofta på sommardagen eller känna lukten av bebisens varma kind när den inte längre finns där. Den som uppfinner den mackapären ska jag vara evigt tacksam...

En normal fredagskväll hos oss då kanske jag ska tillägga. Jag vet inte hur många av er som efter middagen klockan sex börjar möblera om matplatsen. Mer normalt kanske är att sätta sig ner och ta det lugnt. Men det här är väl mitt sätt att ta det lugnt. Mitt sätt att markera nu är jag ledig och gör PRECIS vad JAG vill. Då möblerar jag gärna om.

Matplatsen hade jag uttömt alla möbleringsmöjligheter på, trodde jag. Men se det går alltid att klämma fram ett sätt till. 

Jag vred på bordet och ställde det mot en vägg. Det tycker jag är lite mysigt och har alltid varit lite sugen på att kunna möblera så. Men eftersom det stora blå skåpet varit i vägen har jag trott att det inte skulle gå eftersom vi har ett väldigt långt bord. 

Skåpet rymdes vid fönstret! Det står visserligen över ena fönsterkarmen men det stör inte mig så mycket.  Det blev himla fint iallafall!

Mysigt att få möblera vid en vägg. Då kan jag ha något på väggen där, ett tyg, en hylla eller något annat. Kul!

Det blev ett lyft och roligt med omväxling! Mitt fredagsnöje.

Andras fredagsnöje har varit detta. De håller på ännu! Vill inte komma in och lägga sig!De målar våra cementplattor.Ursnyggt blir det!Vi kommer att ha snyggaste uppfarten i hela byn!I hela stan!Very very nice!

Dagens bästa är att jag hittade nya flipfloppisar. Äntligen. Har sökt och sökt och börjat tro att det är helt ute. Dessa låg dock i en korg i ett undanskymt hörn och kostade 30 kronor. Det ÄR nog ute. Jag lever i såna här skor mest hela sommaren. 

Fina var de och sköna.

Men dagens sämsta är att de redan gått sönder. Ena remmen lossnade när jag flyttade det stora blå skåpet. Va! Höll inte ens för skåpbaxning! Surt!

Något totalt surbefriat är sonens och hundens förhållande. Det är genuint kompisskap. De är som ler och långhalm och jämt ihop. De busar och har hur kul som helst. Denne son är den som har mest tålamod med djuren. Han har verkligen fått en relation till vår hund.

Det har de andra barnen också fått, men det är något alldeles särskilt mellan dessa två. De är verkligen bästisar!

Jag har väldigt roligt inne på min flickroom sida. Där möter man hela världen. Skitkul! Vill ni kika in så varsågod. Jag har lagt upp lite gamla boenden. Den uppmärksamme läsaren (tittaren) känner säkert igen mina grejor...fast på andra sätt och andra ställen. HÄR kan man se vår fina insatslägenhet där vi var granne till Kvasthilda med familj. Och HÄR kan man se vårt radhus som vi växte ur, snyyyft! Jag ska snart göra en mapp från vår förra lägenhet med tornrum och allt. Den finaste vi bott i tror jag.

Jag har gett den gröna loppispallen en ny sits.

Plötsligt upptäckte jag att jag visst gillar prickiga pallar.Utan att jag märker det blir det plötsligt samlingar av vissa saker. Det smyger sig på. Jag är absolut ingen samlare skulle jag ivrigt framhålla om någon frågade. Likväl, vissa saker flockas. Här är bara en del av pallsamlingen.

Och här är bara en del av brickorna jag har. En samling brickor. Omedvetet.

Här är en hög burkar. Teburkar.En samling.

Brödkorgar har jag några stycken också. De bara hamnade hos mig. 

En samling.

Är man samlare om man bara "råkar" falla för samma saker? Om man inte medvetet söker vissa saker, utan de bara hamnar hos en.

Jag går verkligen inte ut för att hitta en pall eller en bricka. De bara finns där och slinker med. Pallar har jag haft som passion ett längre tag.

En pall är så mycket. Den kan vara stol, bord, piedestal och så är det något med enkelheten i en pall som tilltalar mig. Pallar är ofta välanvända. De har ofta skrapmärken och målarfärg på sig. De är välanvända när jag tar över. Det är den charmen jag faller för. En möbel som verkligen används.

Jag har en pallpassion. Jag har runda pallar, fyrkantiga pallar, pallar med lock, pallar med höj och sänkfunktion. Jag kanske måste visa alla mina pallar nån gång. Och så måste jag nog räkna dem. Undrar hur många jag har?

Har ju alldeles glömt bort att länka till detta!

Kul!