Å så skönt! En riktigt solig dag. Härligt. Har pysslat i trädgården stora delar av den. När jag inte suttit i bilen och skjutsat barn förstås. En sysselsättning det är svårt att komma ifrån när man bosatt sig i en byhåla. Gick ut med kameran och fotade blommor som ska växa mycket mer. Men de är på gång!

I hinken där bak växer det rosenbönor som ska slinga sig upp på den där faluröda ställningen. Men de når bara någon decimeter ännu. Rosorna som omger brunnen vill inte blomma, men de kommer kanske. De har varit fulla med löss men jag har såpasprejat dem i flera omgångar och det brukar hjälpa. Den limefärgade tobaken har stått i växthuset och växt till sig. Idag har den fått komma ut.

Fler rosenbönor som jag hoppas mycket på. De brukar växa så att det knakar så stannar värmen några dagar så ska de nog växa sig runt grenarna jag bundit ihop. Grisen är den enda trädgårdsprydnad av det slaget i denna trädgård. Jag är ingen älskare av tomtar, keramiksniglar och runda klot i färger som en del älskar. Här finns inget sånt, förutom grisen då. Hon fick dispens.

Zinkbaljan hittade jag i bodan.

Härbret i all sin prakt. En byggnad med många år på nacken. Vårt bostadshus är från år 1800. Härbret är äldre. Hur mycket äldre vet vi inte. Men inuti är det handbilade breda golvtiljor och väldigt åldersstigna väggar och dörren med sitt lås ser riktigt gammalt ut. Vi har målat det med falurödfärg och tjärat dörren. Trappen är ny, den var rutten den som fanns.

 Uteplatsen sett från härbret. Til vänster ur bild ligger huset.

Växthuset från ena gavelns utsida. Det behöver målas!

De här rosorna satte jag i fjol. De blommar hur mycket som helst, fast de är så små. Jag hoppas förstås att de ska bli riktigt höga och liksom växa ihop med åren.

Här ligger jag gärna och lyssnar på vindens sus i grenarna. Härifrån har man en hänförande utsikt över blommande ängar.

Det är sååå lätt att leva på sommaren. Stöket i huset vänder man ryggen och så går man ut och känner friden omsvepa sig.

Stöket växer i omfång därinne, men blir man stessad över det är det bara att gå ut igen.

Perfekt!

Den här kylan vi haft gör ju att trädgården står stilla. Det händer inte mycket. Knoppar är just bara knoppar hur länge som helst. Jag går och tittar till mina knoppar och försöker locka dem att slå ut, men de är smartare än så. De vet att det straffar sig. Nä, de väntar på värmen. Idag kanske det händer lite då vi har otroliga 17 grader!

I min stenrabatt som jag anlade i fjol och planterade lupiner och stormhattar och lammöron, där ser det bara grönt ut och allt ser jättelångt bort ut. Rabatten ligger i väldigt blåsigt läge så det är nog flera växtzoner under det normala...Ett lammöra har överlevt och är ynka fem centimeter högt...

Lupinerna är några dm och knopparna är som små miniatyrer. Hos grannar som har skyddade trädgårdar är lupinerna i blom sen länge och meterhöga.

Det enda som blommat och växt (för) frodigt är förgätmigejen som pappa varnade mig för eftersom den vill ta över. Och han hade ju rätt, men jag vill så gärna göra mina egna misstag.

I min trädgård blommar ogräsen hela tiden frodigt. Så jag har låtit de stanna i rabatten. Tycker egentligen inte om att vissa bestämt vad som är ogräs och inte. Så smörblommor, rödblära och rallarrosor välkomnar jag i mina rabatter!

Nånstans här och var blommar det lite ynkligt sådär.

Den här söta jordgubbsliknande växten älskar jag.

Överallt i år har gula små vallmos blommat.

Det ger ju i allafall färg till allt det gröna, även om gult inte hör till mina favoriter.

Helst skulle jag vilja att alla rabatter gick i blått, lila, rosa, rött, orange och vitt...

Det vita och det blå har jag planterat. Det gula fanns redan och de liljorna är sååå ståtliga och finns lite överallt. (Jag har för mig att de kallades afrikansk lilja?)

Den blå blomman anser många vara ett ogräs, "byaskvaller" dock ej jag. Jag älskar dess frodighet!!! Fast jag förstår att den kanske tar över! Men i min trädgård får man vara glad för det som vill växa. Det gäller att ta vara på det!

De här älskar jag i all sin enkelhet. De är fantastiska att ha i buketter. Står hur länge som helst!

Krassen, ringblommorna, luktärtorna, fingerbrgsblommorna och alla slingerväxter jag har är långt bort. Inte en knopp, bara grönt och tanigt. Dumma kyla!!!

Den här helgen har gått i smärtans tecken. Fy för den lede, jag önskar inte min värsta ovän ett njurstensanfall. Tänk mensvärk och uppgradera det 10 gånger, typ ett sent missfall, för den som varit med om det. Plussa på illamående och kräkningar och så en skarp punktsmärta på njuren bak. Sen lägger tarmarna av och man blir allmänt uppsvullen och öm i buken.

Medicinerna jag fick hjälpte inte ett skvatt, det var som att äta sockerpiller så igårkväll stod jag inte ut längre och åkte in till jourcentralen. Där skickade han mig vidare direkt till sjukhuset och så fick jag en fullständig undersökning av proffsiga läkare. Både en gynekolog och en kirurg gjorde grundliga undersökningar och man kunde förkasta den första läkarens diagnos med infektion i livmodern. Skönt. Till slut var det bara njurstensanfall kvar att gissa på och jag tror det stämde bra. De ville skicka mig på röntgen i och med att jag hade så ont i njuren, men jag förhandlade mig till ett röntgenbesök imorgon måndag istället. Så slapp jag tre timmars väntetid där på sjukhuset bland en massa gloende människor. Hellre åkte jag hem och hade ont i lugn och ro. Dessutom fick jag dundermedicin som verkligen tog bort smärtan och har gjort så hela dagen idag också. Det är bara illamåendet kvar och det går att leva med.Jag ser det som en hjälp på vägen in i bikiniformen.

Alla sätt är bra...

Idag kom sommaren upp till oss! Eller den kom visst redan igår men då var jag fullt upptagen med att frossa och krampa så jag hade ylletröja och tjocksockar och jeans och en massa sjalar på mig hela dan.

Men idag har jag orkat pyssla lite i växthuset korta stunder. Petade ner några snabbväxande rosenbönor. De är så tacksamma då de skjuter iväg i raketfart och snabbt fyller upp ställningar med härlig grönska. 

Jag kör alltid med de för att jag är så otålig. Krassen tar alldeles för länge på sig, men när den är igång slår den rosenbönan med hästlängder tycker jag. Det ser frodigt ut med rosenböna och det är det jag är ute efter. Snabb och snygg trädgård. Sen kan jag förstås peta i lite långsamväxande saker också. Perenner och sånt som behöver  en massa år på sig för att se vackert ut. Men under tiden fyller ringblommor, rosenbönor, slingerkrasse och annat ut rabatterna. 

Vaknade vid fyratiden och hade svårt att somna om så jag gick till en ledig säng och började läsa trädgårdsböcker. Blev inte så mycket tröttare, men ack så inspirerad! Det har varit för kallt häruppe för att den där riktiga känslan ska vakna till liv. Allt har varit ovanligt sent, så också min trädgårdslusta. Nu ser man att det händer nåt i rabatterna och då är det kul igen.

Jag vill ha en frodig trädgård. Det har jag, men det handlar mest om frodiga nässlor och frodiga maskrosor. Det finns en god bas. För 30 år sen bodde det trädgårdsintresserade människor här och man kan se spår efter dem. Men det är alldeles för mycket gräsmatta och alldeles för lite magiska rum och vildvuxna gångar.

Jag vill ha såna här täta rabatter med härliga växter. Lite vilt och slarvigt men ändå välplanerat så att det alltid blommar något. (Bild lånad från nätet.) Jag vill ha breda gångar med tjock växtlighet, gärna med höga växter som sticker upp typ krolliljor

och alliumbollar.

Vallmo, pioner, rudbeckia, löjtnantshjärta, präskrage, liljor, massa sånt. Och så en tjock bred fot av daggkåpa (en av mina älsklingsväxter med sina limegröna blommor) och annat lågväxande. Och jag vill ha det NUUUU! (De två bilderna är lånade från nätet.)

Vi kan ha frodiga trädgårdar häruppe. En del kanske inte tror det. Vi kommer igång mycket senare, först i juni, men sen har vi ljuset som gör att det växer dygnet runt. Så det kan bli hur frodigt som helst. Här får ni se ett exempel. Det är ett hus som är till salu här i Luleå som har en underbar trädgård.

Den är fantastisk och huset är inte alls dumt det heller. En sån utesäng vill jag också ha! Men helst önskar jag mig lite plank mot vinden...

Förresten, jag lånade en trädgårdstrimmer igår. Min arm ville inte vara med på att dra upp alla nässlor längre, så nu blir det gjort sådär slarivgt och maskinellt som jag inte gillar. Men man får inte vara dumdristig. Jag får väl gräva bort nässlorna en annan gång. Just nu tar de över om jag inte kör med trimmern.

Det var förresten jobbigt det också! För axlarna. Den var tung och remmen var väl inte riktigt anpassad för kvinnor eller rättare sagt korta människor. Så jag med mina 162 cm fick hela tiden hålla upp den tunga trimmern med muskelkraft. Suck, varför är aldrig trädgårdsarbetet sådär vackert och romantiskt som man tänker att det är på vintern? Då ser jag bara framför mig alla blommor och det vilsamma ogräsrensandet...

Fast det ÄR det egentligen. Att ha jobbat i trädgården några timmar, oavsett hur sliten man känner sig efteråt, ger en sån skön och avspänd känsla. Det gör något med ens själ. Man blir lycklig helt enkelt. Och det är väl den känslan som man minns. 

Jag sitter mest hela dagarna med krum rygg och fingrarna i jorden. Ogräsbekämpningen har börjat och min metod att rycka allt för hand med vänster hand gör att jag alltid drabbas av akut tennisarm. Sover knappt om nätterna för att den värker. Alla rabattkanter, alla buskar, alla gångar, alla ställen i vår stora trädgård där maken inte kommer åt att klippa med gräslklipparen sliter jag av manuellt. Det blir en del. Och det blir en väldigt monotont och mekanisk nötning. Så det är inte konstigt att muskeln säger ifrån. Eller om det är leden. Nåväl, många brännässlor blir slagna på fältet. Vi har vääääldigt mycket brännässlor och vildhallon och maskrosor och de blir fort väldigt stora och höga. Men jag kämpar.

Men just nu måste min arm vila. Jag är extremt vänsterhänt. Är totalt handfallen med höger hand. Den duger inte till mycket.

Egentligen sliter man i onödan. Maskrosor och nässlor är ju egentligen väldigt vackra!

Och man får många fjärilar. MEN även om jag drar nässlor i en hel dag så har vi minst lika mycket kvar. Eftersom trädgården legat i träda i många år har nässlorna tagit över och överallt där vi går och där man måste fram måste de bekämpas. Jag försöker gräva upp de långa rötterna men orkar inte alltid. Det tar för lång tid. Så jag sliter bara bort själva nässlan och så kommer det nya inom kort.

Jag får betrakta det som terapi! 

Och det är gratis. Gratisnöje. Och gratismotion.Synd att magmusklerna inte kan dra ogräs...

Temperaturen är fortfarande låg och det stormar, men det är sol! Hurra.

Något som växer trots kylan är de vilda blommorna. Rödbläran finns i mängd. Jag har alltid älskat denna blomma. Lätt att plocka för små barnfingrar. Här har jag gjort en låg bukett av dotterns fång.

Trots att det stormat en hel dag och en hel natt så står mitt vindskydd kvar! Även om tyget är lite uttänjt av vinden, men det har INTE rasat. Jippi!

Fy sjutton! Har varit ute och grävt ner några fröer och blev så kall om fingrarna att jag kom på mig med att längta efter en het tekopp att värma fingrarna på. Sju ynka grader och regn. Men vi får vara glada att vi inte bor kvar i Kiruna som har snö idag. Det är grymt att det kommer snö när man plockat bort alla vinterkläder och hunnit smaka på sommarvärmen. Att skicka barnen till skolan en sån morgon är ingen hit, det kan jag lova. Jag har varit med om det. En av de sex skolavslutningar vi hann medverka i där gick det att ha shorts och sommarklänning. Och det var ovanligt.

Min dotter är född på midsommaraftonen år 2000 (i Kiruna) och det året såg man inga löv på träden förrän i början av juli. Jag var dock glad då eftersom jag var gravid och njöt av den minst sagt svala sommaren.

Jag har sagt det förr; alla som bor ovan polcirkeln borde få en (två?tre?fyra?) veckas betald utlandssemester. Som en bonus för att man står ut att bo och arbeta där uppe.

Det är ett tufft klimat!

Här är för tillfället inte mycket bättre.

Är beredd att gå in på hemnet.se och spana på hus i Skåne. Eller Blekinge. Hade jag varit singel och barnlös hade jag defnitivt övervägt en flytt till sydligare breddgrader. Att påta i trädgården och hålla på plantera och så hela tiden oroa sig för frost innan midsommar eller att det fryser bort under vintern, det förtar en del av odlarglädjen.

Deppilidepp!

Ifjol blommade det vilt redan den här tiden.

I år är det bara små små små skraja växter som inte orkar växa. (Båda bilderna är alltså från i fjol!)

Ja, då har jag tillverkat det där vindskyddet jag hade i tankarna. Det blev bra, men hållbarheten kanske inte är den allra bästa. Först slog jag ner störar med en hammare. Fick ner dem kanske 2 dm i backen. sen satte jag upp tyget med häftpistol. Och sen har jag satt tunga krukor och stenar vid marken för att hindra störarna från att tippa. Maken tror att konstruktionen inte håller mer än nån dag. Jag tror (man är väl optimist) att den håller sommaren ut. Jag tog ett gammalt skruttigt påslakan som tyg, som var blommigt på ena sidan och randigt på andra. Jag tycker det blev riktigt bra!

Pommac använde platsen omgående för att få skugga så han var nog också nöjd. Framför allt ger det en rumskänsla vid utemöbeln. Det ger ro att ha en vägg bakom sig. Ställde dit en massa krukor också som  förhoppningsvis ska växa till sig under sommaren.

Jag har planterat i gamla stora konservburkar i plåt. Slingerväxter som jag tror heter klockranka. De ska slingra runt där och göra stegen alldeles grön i sommar. Bakom där har jag krasse i en korg som får klättra på grenar som är ihopbundna i toppen.

Fågelbadet har blivit Pommacs utevattenskål. Den gamla kopparkrukan har ett utloppsrör så att vattnet kan sippra ut om det regnar för mycket.  Där växer det mera slingerväxter. O, så smått allt ser ut såhär i början av säsongen. I korgen är det en narcissustobak.

Jag gillar skuggorna av de små björkplantorna bakom vindskyddet.

Nå, hur länge tror ni att vindskyddet står där det står? Står det kvar till midsommar? Eller till skolstarten?