Jag har packat en kartong!!!

Jag har packat några saker jag tror att vi inte behöver de närmaste veckorna.

I kartongen finns alla kokböcker, barnens tandburkar, de enda prydnadssaker jag äger och några små fototavlor.

Men så fort jag packat kom jag på att jag kanske BEHÖVER det där. Tänk om jag plötsligt vill laga den där marockanska grytan som jag blir så läskigt sugen på ibland. Jag brukar behöva läsa marockanska kokboken för att få den inspiration som behövs...

Och 10-åringen har ju faktiskt en lös tand-han kommer säkert att tappa den och VAR ska jag lägga den om inte tandburken finns?

(Och hur ska jag veta vems tand det är om jag stoppar den nån annanstans och den kommer fram 2017 när jag packar upp sista kartongen i Bensbyn...För det är ju VIKTIGT i vilken burk den kommer!!!)

Mitt nästa "guldkorn", som dessutom ser hyfsat trevligt ut är ICAÖstlunds matvaruaffär. Det är en anrik affär som funnits länge, länge. Om jag inte är helt felunderrättad kallades den för Ivans förut, åtminstone i folkmun.

Där har många generationer (åtminstone tre) kirunabor handlat sin mat. När man handlar i charken där bjuder de alltid barnen på en falukorvbit. Detta har de tydligen gjort i alla tider så det är en stark tradition! Trevligt!

Det är en butik där man blir igenkänd och mycket vänligt bemött. Den butiken ser man från vårt fönster.

Nära och bra!

Närbutik!

Nästa ställe, som jag aldrig direkt tittat hur jäkla eländigt det egentligen ser ut, är Konsum Föraregatan. Själv kallar jag det "Konsum Luossa". Det är väl inte konstigt att jag stängt ögonen och tänkt på nåt vackert alla gånger jag knatat hit och köpt mjölk och tvättmedel och kravmärkta bananer? Det är på detta konsum de gömmer undan den ekologiskt odlade frukten...
MEN, det jobbar ett gäng underbara kvinnor här och en ganska trevlig karl så därför finns detta Konsum på min lista över platser jag upskattar i Kiruna.
Notera den kraschade sparken på vänster sida om ingången.
Hu, så det ser ut!

Jag tänkte att jag under min sista skälvande månad i gruvmetropolen skulle fota och skriva nån rad om de saker med staden som jag verkligen gillar. Som ett slags terapeutiskt förberedelse inför avskedet. Som icke Kirunabor skulle jag nog inte se det som en sightseeing för det blir liksom inga turistattraktioner att tala om utan mina personliga guldkorn från staden. Det kommer inte i någon särskild ordning utan slumpvis eftersom jag inte tänker flänga runt som en skottspole (vad är det egentligen?) och fota favoritställen utan jag låter kameran följa med mig i mitt vardagliga liv. (Om jag kommer ihåg att ta med den...)
För er som bor i städer med hög kulturell nivå kan jag förvarna om att detta är väldigt mycket kulturens öken. I den meningen att här finns inte en massa underbara miljöer som är romantiska och ljuvliga att besöka. Eller det finns såna ställen men de är svåra att hitta. Här har det mesta en funktion och en slags osentimental råhet och jag har lärt sig att uppskatta vissa ställen för dess trevliga människor och dess funktion för mig. Inte för dess skönhet eller romantiska skimmer.
Bara så ni är förvarnade!!!

Detta är "Simhallskiosken" som ligger precis över gatan från badhuset. Jag vet inte om någon kallar den simhallskiosken, snarare badhuskiosken eller som alla i vår familj "Blå kiosken". (Granne med den ligger IT-grillen och jag har varken ätit där eller tagit rätt på namnets betydelse. (Kanske IT-mamman tog en varmkorv här nån gång och gjorde ett avtryck-vad vet jag.)
Denna kiosk är iallafall min favorit. Enbart för dess urtrevliga "personal" eller ägare. Jag skulle fota dem men modet svek mig. Ska kanske fota dem imorgon och ge dem adressen till min blogg...) De tar dessutom hem min favorittidning "Bolig".

Gissa vad obstinata Persilja suttit med senase timmen?
Jo, i ren protest mot alla makens flyttlistor som ska bockas av och alla frågor från alla håll och kanter hur det går med packningen, satte jag mig ner med det mest meditativa jag vet. Nåja, inte det mest, men en av många bra meditativa saker:
Vässa pennor.
Vi har många pennor.
Tidigare hade vi många ovässade pennor.
Nu har vi många nyvässade alldeles vassa pennor.
Jag har fått stor blåsa på tummen av allt vässande.
Men att flytta är, precis som Anna Stilla säger, tid för upprensning. Vem vill flytta femhundra ovässade pennor?
Inte jag. Men om de är vässade!
Förstår ni symboliken?
Innan man börjar packa, ska man rensa. Sortera, tvätta, ordna.
Det är en nystart på gång.
Den här månaden ska användas för avslut och förberedelser för det nya. Precis som Maria säger har jag lite separationsångest. Vi ska trots allt lämna denna staden för gott. Mest troligt.
Så att vässa pennor gjorde mig gott!
Och pennorna...

Tack för alla peptalks! Jag måste bara påpeka för er alla att jag inte är ett smack orolig för att inte hinna. Jag vet inte varför jag ger det intrycket, kanske är jag stressad undermedvetet och sänder ut såna signaler...
Så jag behöver nog alla omtänksamma kommentarer i frågan.

Jag är en erfaren flyttare. Jag har flyttat fyra gånger senaste sex åren och då med min hop småbarn. En gång gravid i femte månaden och första gången hit upp med en tremånaders bebis och en två och fyraåring. Så det här är en enkel biff! Och nu har vi ju flyttfirma när vi flyttar så långt som 38 mil. Rena lyxen!!!
På bilden ser ni mig den 29 mars i fjol...

Packa, det var ett jävla tjat om att packa!!!
Igår ringde flyttfirman och undrade om vi behövde mer flyttkartonger. "Njae, det vet jag ju inte än jag har inte börjat packa ännu." svarade jag.
"Inte???" sa han förvånat...
Kanske jag vet om tre veckor eller så sa jag.

Idag kom det ett brev från flyttfirman med packinstruktioner. "Hur man packar bäst." (Jag vet faktiskt det, jag är skitbra på att packa!) Jag visste dock inte att tallrikarna ska stå upp i kartongen...
Mina tallrikar tycker det känns otryggt så de får faktiskt ligga ihop som de brukar...med lätta plastbunkar ovanpå...
Det är som recept. Jag gör på mitt sätt. Varför skulle flyttfolket veta bättre hur och när man packar?
Nej,nej,nej, se det vet jag! Iallafall hur man packar våra grejer!
Kanske bäst jag börjar med nån kartong bara för syns skull...
Så maken ser att det är på G och kan sluta planera för när JAG ska packa...
Och för äldste sonen kunde det ju vara psykologiskt riktigt att se att det faktiskt kommer att ske. Han kanske behöver en månad till för att acceptera.
För igår var det faktiskt en månad kvar!
En HEL lång månad.

Har börjat nosa vid flytten. Försöker att inte tänka så mycket på´t. Det är som att jag inte vågar ta ut någon glädje förrän alla är i harmoni. Alla barn. Att flytten och skolbytena har gått vägen. Är egentligen skitorolig för 12-åringen som faktiskt hotar med att rymma hemifrån den dagen vi ska flytta. Han fortsätter att envist hävda att han inte ska flytta. Jag börjar förstå att han faktiskt inte kommer att ändra sig innan vi flyttar. Det kommer att bli en jobbig dag...
Och jag gruvar mig så mycket för hans reaktioner att jag inte riktigt kan tänka på allt roligt det faktiskt ska innebära med vår flytt. För mig, och barnen och mannen och kanske till och med tolvårige sonen en vacker dag!
Men nu ska jag släppa fram lite längtan i min blogg.
Av övervåningen kan man säkert göra lika vackert som dessa bilder jag hittade hos Lustfyllt.
På bilderna ser man delar av tak och väggar i vårt nya hus, med nuvarande ägarens inredning och sen två bilder där man målat stockar och väggar vita. Så vackert kan det bli!!!
Så vackert SKA det bli! Det behövs ju bara en massa vit målarfärg och massor av arbete.