Inlägg publicerade under kategorin Bloggrelaterat

Av Persilja - 9 maj 2008 15:30

Vad tror du om denna? 199 kronor på Bluebox.


 

Av Persilja - 3 april 2008 19:52

Efter kvällens hundpromenad fick jag ett tokryck och flyttade en hel skåp. Den har stått i hallen förut men då hallen jämt är belamrad med icke upphängda ryggsäckar, icke bortställda skor osv så har skåpluckor och lådor sällan kunnat öppnas utan att man fått flytta undan en massa saker först. En ständig irritationskälla. I vardagsrummet var problemet att jag såg alla sladdar som hängde bakom månbordet där vi hade teven. I och med skåpflytten löstes två problem. Nu kan jag fylla alla luckor med gamecube och annat som hör till teven. Som ni ser har vi världens minsta teve. Vi får sitta nära nära varann för att se nåt. Men det är helt okej. Vet inte hur jag skulle möblera med en sån där stor platteve. Barnens högsta önskan ("alla har en sån"), men jag vill inte ha in en sån, så jag håller önskningen stången så länge jag kan.En blixtbild här, den förra blev väl nog så mörk!

Jag har fått en arvtagare i bloggvärlden och jag känner att jag kan dra mig tillbaka som bloggare snart för dotterns blogg är en höjdare!!! (Fast jag är kanske inte riktigt objektiv?)

Kika får ni se!!!


Av Persilja - 2 april 2008 19:50

Idag fick jag ett paket! Ett spännande grönt paket. Inuti låg en alldeles egen persiljekvarn! Gulliga, generösa, spontana livsnjutaren Mynta hade köpt den till mig! Tänk! Vilken omtanke! Det är så att hjärtat smälter! Sen fick jag en fröpåse med Persilja också! Och ett handskrivet underbart brev. Hon hade varit till en loppis och spanat efter en tavla som min farfar kanske målat. Jag tyckte jag skymtade en av hans målningar på ett foto som hon tagit. Nu var det inte hans men tänk, hon åkte dit bara för min skull och jag hade inte ens bett om det! Det kallas omtanke! Tack fina bloggvän!!! Om du visste vad gott det gjorde här i pmsträsket!

Du drog inte bara upp mig du kastade mig en kilometer bort också, så jag tror att jag inte hinner sugas ner dit igen innan det är över för denna månad.

Puss! You made my day!

Och precis på dagen för ett år sen var det en annan bloggare som gjorde min dag! Det var första gången jag visade mig på bloggen också.

Av Persilja - 2 april 2008 09:26

Hittade detta hos IT-mamman som är en mästare på att gräva fram roliga saker på internet. Här kommer ett riktigt lågvattenmärke. Men jag är lättroad! Hahaha! Så går det när man sätter Persilja som översättare!

Du kan också göra din egen bollywoodfilm. Nåja, iallafall översättningen.

Av Persilja - 2 april 2008 06:41

Pallrade mig upp, trött som en björn som väckts ur sitt ide, bara för att upptäcka att de jag skulle väcka har sovmorgon. Glömde det.

De andra två behöver inte stiga upp förrän sju. Så jag har plötsligt några minuter till godo. Ovanlig morgon!

Har man alltför stort datorberoende när ens morgonrutiner ser ut så här; kissa, slå på datorn, sitta vid datorn några minuter och sen börja med alla rutiner? Jag stiger alltså upp tio minuter tidigare för att hinna den där lilla stunden vid datorn...

Skulle blåsan vara större skulle jag slå på datorn först. Det gör jag förresten ibland så hinner datorn värma upp medan jag kissar...

Jag tror inte att alla från igår riktigt fattat att jag lurades.

Här kommer alltså en dementi:

Jag ska INTE vara med som pmstant i SVT!

INTE!

Varför? Klicka på länken i inlägget efter så får du förklaringen.

Haha, roligt var det! Jag älskar första april! Min familj har blivit så på sin vakt, förstår inte varför. Lyckades dock lura de två äldre att fyrabarnspappan åkt iväg på stan för att köpa en stooor platteve. Glädjetjuten gav mig dock dåligt samvete. Den var grym! 

De två yngre lurade jag bara att det blev deras haträtt på bordet och när maten var klar var det deras älsklingrätt. Det skämtet togs emot något bättre. 

Av Persilja - 31 mars 2008 16:03

Fick en helt FANTASTISK länk från min kära bloggvän Clara. Ni MÅSTE gå in  och kolla den är heeeeeeelt fantastisk och inspirerande! (Iallafall om man gillar tyg och färg som jag!)

Av Persilja - 21 mars 2008 07:02

Långfredagen ska väl gå i tråkighetens tecken och det börjar ju bra. Jag har fått mina två första negativa kommentarer. Det tog ett år och tre månader. Så "negativa" var de väl inte men de skiljde sig iallafall från alla de vanliga vänliga. Jag lät de vara kvar, för de var bara lite "griniga". Egentligen bara en av dem, den andra var ju hövligare men budskapet var detsamma. Kika under skärtorsdag om ni vill se vad jag menar.

Jag tror näthyfs kommer med åldern.

Får för mig det i allafall. Min mellansons första kontakt med ett "community" på nätet (en extremcykelsajt) började med att han blev sågad vid fotknölarna. 9 år gammal skrev han glatt "jag har köpt en dirtbike" och berättade lite om den och elakheterna lät inte vänta på sig. Inom några minuter hade några svarat "vem fan bryr sig i vad du har" eller "orka kidz" och så ställde han en fråga "hur lägger man in en bild?" och svaren löd typ "om man inte klarar av att läsa instruktionern kanske man inte ska gå med" eller "gå och byt blöja"... (kommer du ihåg, Dubbleörnen?)

Jag blev chockad eftersom jag hade bloggat ett tag och bara upptäckt tjusningen med det. Jag hade aldrig stött på detta.

Men så här ser det ut på sajter för yngre. Elakheterna haglar och stämningen är rå och inte hjärtlig.

Tråkigt. Jag har varit förskonad från sånt och jag tror de flesta som jag har kontakt med också varit det. Vår värld går i hövlighetens tecken. Om jag inte gillar en blogg så behöver jag ju inte kommentera och säga det. Varför det? Enda syftet är ju att vara elak.

Sånt roar inte mig.

(Nu har jag väl bett om det och de sura kommentarerna kommer att hagla över mig. Men jag tänker inte publicera dem.)

Tänk vad en dålig kommentar kan förstöra mycket. En god och glad sprider mycket värme, men en dålig förpestar mer på sikt. Precis som i vanliga livet. En sur människa tar lika mycket energi som kanske tio glada ger.

Sonens sågning avskräckte dock inte honom. Dubbelörnens son var nämligen med i den sajten och hon såg i min blogg när jag berättade om hans mottagande och inom en stund fanns där ett vänligt välkomnande från hennes son och ett uppläxande av de andras mottagande av honom och inom ett tag hade en av "sågarna" sagt "sorry jag vaknade på fel sida". Sonen var salig då. Men det är de där som inte kan hålla en hövlig ton som märks mest. Det är antagligen i anonymitetens skydd en del tror att det är okej att vara osjyst. Jag undrar hur de tänker och hur mycket skit de bär inom sig som känner att de vill sprida det. Det skulle inte falla mig in att lämna en negativ kommentar. Tycka något är dåligt kan jag ju, men varför måste jag förmedla det? Jag finner inget nöje alls att göra någon ledsen.

Men det är väl vi med hyfs som tänker så?


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards