Jag hälsade på hos Arga Mamman och kände verkligen igen mig i hennes bantningsteknik eller vad man nu ska kalla det. (Fniss!)
Jag är också sådär störd att om jag bara inte rapporterar det jag äter (hos den där typen som sitter på min axel och bevakar intaget) så räknas det liksom inte.
Jag försöker verkligen vara "duktig" och äter två knastertorra sportbröd varje morgon utan smör-bara med 17 procentig ostskiva på. (=duktig). Vad jag inte "rapporterar" är att jag äter upp de mackor som barnen lämnar. Rostade bröd med mycket smör och skinka eller kaviar. Gott!!! Det blir oftast kvar nån halva här och där.

Vid matbordet är jag också "duktig". När barnen äter vitt ris äter jag quinoa eller fullkornsbulgur men om det blir kvar på en tallrik är hushållsgrisen genast där och äter.
Ni förstår principen?
Så om jag höll mig till de offentliga måltiderna skulle jag genast nå min ideala drömvikt. Men jag gör så här varje dag. Äter upp från barnens tallrikar...
Fantastiskt självbedrägligt för jag går liksom på det. Varje dag.
Det är inte det att jag inte gillar min nyttiga kost. Jag gillar verkligen grönsaker och bönor och quinoa och kikärtor osv. Jag tycker det är gott. Men det saknas liksom något. Och det där jag saknar får jag varje dag ändå. Fast det räknas ju inte...

FAN! Jag visste det! En hel dag kan inte klaffa så som denna gjort idag. Nyss ringde hyresvärden.
Han bad om ursäkt för besväret men skulle behöva visa lägenheten för nya presumtiva hyresgäster...
Jaha! sa jag och började kalkylera i huvudet hur länge det skulla ta att få iordning mega kaoset till visningsskick. Jag fick två alternativ; imorgon vid 18-tiden eller så nästa vecka på onsdag.
Jag säger att det går bra imorgon kl.18

Jag vet att jag inte behöver städa bara för att det är visning av en lägenhet vi hyr. Men å andra sidan har jag så pass mycket självbevarelsedrift att jag inte vill gå runt och visa en lägenhet där jag skäms för allt. Då jobbar jag hellre häcken av mig och visar runt med stolthet. SÅ här fint har vi det! Vi lyckade ordningssamma människor!

Så svag är jag.
Så nu ska jag jobba häcken av mig.
Jag lovar! Det behövs!
Vilket bedrägeri jag håller på med!
Och någon alien sitter och skrattar!

Helst skulle jag vilja vara tillbaka HÄR (se bild), på Fide Fajans och se på hennes underbara keramik. Längst ner på Gotland där ön blir som smalast ligger FIDE. Och där bor denna keramiker, i ett grönt vackert hus och gör de mest bedårande saker. Hon säljer även på Blås & Knåda på söder och på GAD i Sthlm. Jag har aldrig blivit så inspirerad som i hennes atélje!
Det är jag med grön väska.

Har nu kört tre maskiner...når nog inte mitt mål med sju idag. Det skulle hursomhelst INTE vara slut smutstvätt även om jag hade kört sju maskiner. Det är den bistra sanningen...Möjligen sjutton. (Jag SA ju att jag släpade efter med tvättandet...)
Våra garderober verkar bygga på att viss andel är smutsigt annars blir det för fullt där. Om alla kläder var rena skulle de inte rymmas...Det måste alltså flyta omkring diverse kläder i hemmet och viss andel måste ligga i tvättkorgarna. (Jag har fyra!) (plus några ikeakassar med sånt som inte är så bråttom Snickarbrallor, bytadäckbrallor, sommarstugedukar och sommarstugesängkläder osv...
(Jag skäms!)
Skulle min svärmor gå in i vårt förråd där tvätten trängs skulle jag på fläcken dö av skam. Hon är en sån som har en tvättkorg modell cykelkorg som hänger så käckt på trappräcket ner till deras källarvåning. Den tömmer hon dagligen och tvättar naturligtvis undan direkt. Sen stryker hon allt till och med svärfars kalsonger! Tihi! När min man och jag flyttade ihop tog jag snabbt ur honom dessa fasoner. Han var dock tvungen att skaka sina fillingar mjuka innan han kunde ha dem (när de nu var ostrukna...) Haha!!! (Han får naturligtvis stryka sina kalsingar själv, men se så viktigt var det ju inte...) Numera är han en härdad hårdhudad man!

Men vad jag i själva verket loggade in för att blogga om var det fantastiskt livsavgörande problemet SLADDHÄRVOR.
Det är verkligen ett problem i mitt liv! Iallafall just nu när jag tar en paus från dammsugningen...
Det finns nog inget som retar upp mig så mycket som trassliga sladdhärvor.
Till tv:n i vardagsrummet finns det följande sladdar, tre stycken scartkablar, en till vhs:en, en till DVD:n och en till boxern. Det finns fyra stycken elkablar som går till samma apparater plus tv:n. Det finns SJU stycken sladdar som går till (makens impulsköp) hemmabion.(Sex högtalare och en subwoofer.) (HATA!!!) (Inte maken-hemmabion!)
Alla dessa sladdar ska då ligga fint hoprullade bakom tv:n i den ideala världen. I vår värld måste scartkablarna dras ur och sättas i varje gång det ska bytas mellan VHS:er och DVD:er och jag har naturligvis lärt alla barn hur de gör detta själva så att jag ska slippa springa och ta i dessa sladdar (och bli arg) i onödan. Men varje gång jag dammsuger blir jag kollrig! Folkilsk! Gaaalen!!!! Jag verkligen HAAAATAR dessa sladdhärvor som blivit under veckan när scartkablarna snurrat sig flera var runt varann och alla andra sladdar som ligger där bak. Till detta kommer DAMM. I gruvstaden dammar det mer än någon annanstans. Malmdamm är svart och sotigt och tränger in genom allt. Så dammsuga måste man.
Sladdhärvor och damm. Livet vore trevligare utan!
Det sladdlösa samhället är nog snart här! Fast med det får vi signaler i luften som säkerligen inte är så nyttiga.
Men får jag välja (just nu) på osynliga dammfria signaler och trassliga dammiga sladdormbon-ja då är valet enkelt!
Bild lånad från SR Men min härva är minst lika imponerande. (Vore kul att höra en Feng Shui expert uttala sig om hur man kommer runt den dåliga chi som sladdhärvor utstrålar!)

...när man kan gå på gratis bröstförlängning!
Jädrar vad de drar och sliter i brösten! Man riktigt känner hur huden tänjs ut när de först drar med händerna och sen pressar ner plexiglasplattan och pressar och pressar och pressar till bröstet är lika platt som ett tefat (eller tallrik då beroende på hur stort/löst bröst man har...) Och man försöker ställa sig på tå för att minska slitet i huden. Och kanten på mackapären som pressar ihop bröstet skär in i sidobröstbenet och det är riktigt obehagligt en liten stund.
Och så är det över.
Lite obehag, men GÅ DIT! Det räddar liv!!!

Det blir en särskild sorts samhörighet i det pyttelilla väntrummet i den lilla mammografivagnen. Alla är kvinnor, alla vet vilken särskild sorts utsatthet som väntar (ta av kläderna på överkroppen och småprata naturligt samtidigt som en sköterska klämmer dig på brösten) och av vetskapen att vi allihopa ska göra samma sak blir stämningen riktigt "familjär".
Detta är något EXTREMT ovanligt i denna stad! När man kommer in i väntrummet säger alla "hej!" Bara det! Och de ler! Och när en efter en kommer ut efter undersökningen ler de lite till liksom i samförstånd och när de bylsat på sig alla vinterkläder säger alla "Hejdå." (!!!) Otroligt!
Till människor de inte känner! (Prova bo i Kiruna ska ni få se hur otroligt unikt detta är.)
(Säger man hej till någon man inte känner (sen generationer) får man en kall blick på sin höjd... NEJ förlåt! Nu överdrev jag. Det var elakt...)
Nästa gång det är dags för mig bor jag i Luleå och slipper "den mobila enheten". Synd, det är riktigt mysigt att klämma ihop sig med främmande kirunakvinnor och känna kvinnlig gemenskap. Vi och våra bröst.

Måste bara tillägga att min man faktiskt lagar mat och handlar mat och nattar barn och gör en hel del. Det låter kanske som att jag är ensam om allt. Han finns och han är ingen latmask, MEN han är egen företagare med allt vad det innebär av långa arbetsdagar och mycket hemarbete.

Så här ser mitt eget tygskåp ut. Inte totalt kaos vid en första anblick, men väldigt rörigt. När jag öppnar det och börjar plocka bland tygerna full av inspiration händer något, jag börjar sortera och plocka och nånstans på vägen tar lusten slut. Inte alltid, men många gånger. Om jag gjorde en sån där snygg sortering som littlebirds hade då kanske inspirationen räckte längre?
Fast mesta gångerna tar inspirationen slut när något av (de ständigt hungriga?) barnen kommer och säger "När ska vi äta?" eller "Jag är utsvulten!!!".
Det är som att de lärt sig att när mamma plockar fram sina projekt så glöms tid och rum så det är bäst att börja tjata och säga till innan hon försvunnit in i den världen.
Så jag hinner bara börja plocka i tygerna eller bara trä tråden i maskinen förrän första frågan kommer.
Mamma ska hålla sig på mattan, dvs i närheten av spisen! (hahaha!!!)
Ens lott i livet med växande barn. Och när jag då är en sån som är lite (eg. mycket) mot snabbmat, (billys pizza, färdig lasagne, hamburgare osv) så får jag ju skylla mig själv!
Jag gillar att pyssla i köket, oftast.
Det är bara den där HELA tiden man saknar. Att ha en hel dag då jag kan ägna mig åt mina saker och ingen blir hungrig och ingen behöver hjälp eller skjuts eller...
Alla mammor behöver lediga dagar. Att det inte finns "avbytare" som i lantbruket!
Det skulle komma avbytare med barnbidraget. En gång i månaden skulle räcka.