Snyft! Plötsligt händer det!

Vi har haft en drömmorgon här! en sån där en på miljonen typ. Ingen stress, inga sura miner, ingen glömska, ingen tidsbrist. Bara harmoni, proffesionalism och lugn och ro. Känner mig som världens bästa mamma!!!

Smärta!!!

(Att två hade sovmorgon till nio och en var sjuk och det i verkligheten bara var en som skulle följas till skolan före åtta det kanske inte hör till historien?) 

Här visar jag nu nåt, som jag själv besällt, fast i annan färg och mönster, och detta hoppas jag inte sprider sig på bloggarna nu'rå enligt min snobbteori i inlägget nedan. Jag vill ju vara relativt ensam om mina prylar...

Fast jag skojar lite bara. Man fååååår härma mig!

(Giraff från Lollopard.)

Jag har ju en så oklanderlig smak så man bara måste härma mig! Mouhhahaha!

Jag vet inte vad det är med mig idag det verkar som att någon annan tagit min kropp i besittning-jag känner mig lite...underlig...lite skrytig...lite galen...aaargggh, det växer ett horn ur pannan på mig just nu och jag blir grööööön!!!!!!!!Arggggggggggjhhhhhdfglfger fgerlbsjoyfdoezfspkögl

Närå.

Det är lugnt.

Jabaskoja!

---------------

Jag undrar om fler än jag märkt en sak?

Att det finns ett slags mode på bloggarna. Eller en stil kanske man mer ska säga.

En smakinriktning.

Det är ju många som bloggar om inredning och mode och barngrejor och det är som att man ser samma saker hos alla. Eller inte alla förstås men hos många. Det är tydliga trender som visas.

Så bloggvärlden är precis som samhället. Ja, konstigt vore det väl annars. Jag tror dock att vi bloggare kanske än mer än de som inte bloggar blir påverkade i olika smakriktningar.

Följer man en del bloggar som visar grejor och många visar liknande grejor, ja det är klart att man blir påverkad på det ena eller andra sättet. Jag till exempel som är som käringen mot strömmen (oj, vad det passar bra med käring på mig idag haha!) påverkas åt motsatt håll. Jag vill plötsligt inte alls ha FilippaK:s svartvita muggar, eller Rustas prickiga porslin. Jag har sett det hos för många. (Bli inte ledsen nu ni som har just de här prylarna, jag tycker de är FINA men jag vill ju vara snobbig unik och ha en alldeles egen stil och då blir jag lite anti mot det som är för vanligt.) (Snobbigt värre-jag vet! Vad ska jag göööra med mig själv???)

Så jag fastnar helt i de bloggar som visar lite mer udda och personliga saker. Som till exempel Mette eller Yvestown eller VintageLiving. Se, där fick ni några riktigt fina bloggtips. De finns i min länklista här bredvid.

Det här är såååå typiskt för min trebokstäversåkomma som börjar med P...

Jag ledsnar på allt som jag i vanliga fall brinner för.

Inredning. Det roar mig enormt i vanliga fall. Men idag; blaha blaha! Sååå ytligt, sååå tråkigt, sååå obetydligt.

Vad livet vore trist om jag vore så här hela tiden.

Men å andra sidan vad livet vore trist om jag aldrig var så här heller. Det är ju de här kasten mellan eufori och depp som verkligen gör livet värt att leva.

Eller?

Ja, det vete fan.

Men om jag inte var så här neggig en dag (eller två) vart tredje vecka då skulle jag ju inte ha nåt att jämföra med.

Det skulle heller aldrig bli ordning i leden i den här familjen. För jäääädrar anåda vad alla blir lydiga när morsan är på detta humör!

Make, hund och barn de sitter såååå vackert!

Jag har gnott hela dan och två rum (endast!) är snygga och rena. Vardagsrummet och hallen. Nu ids jag inget mer idag. Men jag har ju inte bara städat. Jag har lagat mat (två gånger), fyllt och tömt diskmaskinen, (två ggr) fyllt och hängt tre tvättmaskiner. Vikt och burit äckligt mycket tvätt. Ni ska bara veta! Ni vill inte veta. Det var så mycket att jag nästan lipade. Men då hade jag byggt klädtorn i någon vecka också. Det var hög på hög på hög. Det där sista momentet att få alla kläder till sina platser är såååå tråkigt! De kommer nästan aldrig så långt. Men nu var högarna farligt höga så man hittade inget och rasrisken var för stor...Och när de rasade så rasade de ju ner framför tvättmaskinen, så vem vet jag kanske tvättat samma kläder om och om igen, de har aldrig blivit använda. Där kan man snacka miljöfarlig recycling.

Sen har jag arbetat med tråååkigt pappersarbete. (Don´t like pappersarbete!) Jag har gått på promenad(er) med doggelito och flörtat med hemglasskillen (yes!) och burit sopor, och så har jag sytt lite. HUR i hela friden ska jag hinna städa övervåningen? Jag kommer mig aldrig dit. Stupar bara i sängen om kvällarna. Det är det enda jag ser av den våningen. Den finns liksom inte på dagarna...

Lika bra det. Där finns ju bara sovrum och det lär vara bra att andas in damm. Det förebygger allergier har jag hört. OJ vad motståndskraftiga vi ska bli!!!

Nu ska jag koka en kopp grönt te och sätta mig här MIN läshörna. Det är verkligen min vrå. Min egen. Ska bara lägga dit den rosa plastmattan från Indiska. Ser på bilden att jag glömt den på bron.

Några av er har skrivit så snälla ord i kommentarerna som "stackars dig" osv. Jag tror nog att idag är det på sin plats att istället säga stackars min familj...

Idag har jag inte alls varit rolig att umgås med.

Men nu känner jag mig riktigt...mja...kanske snäll är fel ord...men iallafall känns det som att jag kan ta bort munkorgen...kanske...

Stängde in mig i dotterns rum med scarfes på håret och slipmaskinen i högsta hugg. Började slipa och kom in i ett flow och kände att det här kommer att gå undan. Jag slipar klart idag, hurrej!

Då plötsligt slår det mig att jag måste följa äldste sonen till optikern för linsprovning klockan 15.30

När jag precis kommit på det ringer telefonen och min kompis ringer och säger "Du kommer väl ikväll?". Då faller nästa polett ner; tjejfest klockan 19.00

Suck. Så gick det med renoveringsplanerna idag.

Däremellan ska middan på bordet.

Suckelisuck.

Det blir nog ingen Bygglovsfart på min renovering. Det funkar inte för en fyrabarnsmamma. Möjligtvis för fyrabarnspappor som kan stänga dörren om sig och inte bli störda förrän de öppnar dörren igen. Jag har fyra knottar som öppnar den hela tiden och ber om assistans eller annat, samt en hund som ligger och gnäller utanför för att han inte får komma in. 

Men skit samma hur länge det tar...

NU måste jag slänga mig i duschen och göra mig presentabel för optikerbesök.

Har varit på stan mest hela dan. 11-åringen behövde uppdatera garderoben och det passade bra att Hardwear hade halva priset på skor. Ett par skateskor för 400 kronor är att komma riktigt billigt undan. Skejtmodet är sååå dyrt och såååå märkesfixerat. Det är baksidan av "myntet". Min son är dock ingen märkessnobb (fast han skulle nog vilja vara det) utan skejtar för liv oxh lust trots "fel" byxor och tröjor osv. Men helst ska de ju ha riktiga skejtmärken. Vår plånbok och vårt förnuft säger dock nej. Visst en och annan "äkta" skejtpryl slinker väl ner ibland, men han blir iallafall först matad med massor av propaganda mot. Stackarn. Jag är bara sååå trött på att betala en massa pengar för att bära stora klädmärkens logor. En helt vanlig huvtröja av nåt dyrt märke kostar typ 1400 kronor. Det är sanslöst! Det sorgliga är att det är folk som köper det. Sonen har en kompis som är totalt insöad på märken. Sådär sorgligt. Han utvärderar kvällens skejtning i bilen med att tala om vilka skor och vilka tröjor de olika skejtarna haft. Min son talar gudskelov (ännu) om vilka trick de gjorde.

Men idag när vi var på Skejtaffären framför andra stod sonen och tittade på tröjor och jag föreslog olika. En föll han inte för men när han tittade närmare och såg att det var ett "eftertraktat" märke då ändrade han sig och älskade den. Jag blev lite ledsen för det faktiskt, för han har inte varit så. Men den där världen är som sagt väääldigt märkesfixerad och det är klart han blir påverkad. Han fick dock inte köpa den eftersom den kostade 450 på halva priset!

Men skor fick han och ett par mjuksibyxor från Stadium. Och en snygg tröja från H&M herr och han var glad. Stort och pösigt ska det ju vara.

Själv hittade jag en tunika på som var avskuren under bysten, en favoritmodell. Lite fräglös kanske, bara blå och lila, men det verkar som att färgerna lämnat affärerna. Allt är dämpat och massor av blått. Hoppas färgerna sprakar igen till våren. Jag hittade också en keps med lite fjortisvarning kanske. Men det stod ingen åldersgräns så jag tror nog en 45-årig KÄRing också kan ha den. Perfekt såna dar man vill gömma både hår och annat...

Dagens ljusglimt var när vi handlade tacoingredienser på Coop Extra. I kön framför mig stod ingen mindre än 70-åriga (tror jag) puddingen Sven Wolter. Han såg riktigt fräsch ut och hade en skön bohemstil. Jag stod tätt bakom och hade sett honom i affären tidigare också. Folk (typiskt norrbottningar?) glodde och glodde men sa inget. Bara smygtittade på honom hela tiden. Han måste ju ha känt det. Så när han kom tillbaka till sin plats framför mig efter att ha hämtat nåt han glömt skojade jag och sa "Jaså, van Veeteren är här och handlar också!" Det bara slank ur mig för han såg ut precis som van Veeteren med läsglasögonen på nästippen och allt. Han tonårige (bonus?)son vände sig om och gav mig en mördande föraktfull blick och jag kände för en sekund att aj då det kanske inte var så lämpligt att "antasta" en kändis sådär. Men Wolter vände sig om och skrattade glatt mot mig och sa "Jajemensan, så nu gäller det att ni sköter er" och så blinkade han glatt till mina barn. Han blev uppriktigt glad det syntes.

Som sagt dagens ljusglimt, eftersom jag är lite småförtjust i karln.

Fan!

En sån där morgon jag helst vill glömma. Allt kom på sned. Inget funkade. Jo, det skulle vara då att de kom i tid till skolan, men det skulle nog ha känts bättre om de inte kommit i tid så hade vi sluppit racet innan.

Varför ska JAG göra mig till ovän med barnen för att deras lärare inte ska bli sur på dem? Man prioriterar underligt ibland. Men det är ju så viktigt iallafall för hon i ettan och han i trean att komma i tid och jag tycker ju ockå att det är en bra dygd. Men inte till vilket pris som helst. Då får vi alla bara ont i magen.

ALLT som kunde strula strulade idag. Två av pojkarna somnade om flera gånger och jag missade vad klockan var så när de väl var uppe ur sängarna var de redan sena. Hinna duscha (ett måste för 13-åringen-annars går han inte till skolan) och äta frukost (ett måste tycker jag så de ska orka till lunch) klä sig, och det inkluderar ju att hitta kläderna..., packa ryggsäckarna, nej vi gjorde inte det igårkväll, och så dessutom hinna gå till skolan. Jag skjutsade dock och därför hann vi precis. 13-åringen missade dock bussen för andra dagen i rad för att den plötsligt börja komma i tid, den i år invanda vanan att den alltid är fem minuter sen är borta. Kanske har de bytt chaufför?

Men förutom all stress så var jag tvungen att ta till den arga rösten för att öka på dem. De fastnar hela tiden med att gulla med Pommac, dumglo på barnkanalen, busa vid tvättstället, söka nåt som inte behöver sökas just nu, och 9-åringen lät bli att klä sig klart och gick i stället ut och började sopa snön från verandan hans basketplan. Så fort jag inte hade fullt fokus på dem så glömde de sina uppgifter. Tänk, fyra stycken som hela tiden hittar på nåt annat än att göra sig klara. Gissa om stressmuskeln vaknade i mig. Dessutom har Pommac haft diarée (kanske druckit vattnet från duschen eller nåt-för han har också fått bakteriefritt vatten i sin vattenskål) inatt och han har plingat i sin "jagvillgåut" klocka tre gånger...

Det förklarar förmodligen hela saken. Det var JAG som sovit för lite och därför inte klarade av det avancerade logistikuppdrag som just "få iväg fyra slarviga barn med allt som ska med till skolan i tid" är.

Nu längtar jag till de kommer hem så att jag får vara snäll och inte tjatig och bara mysa med dem i LUGN och RO! För nu är det sportlov sen!

Jippi!!!

Byns vatten har blivit otjänligt. Vår by har eget vatten från en kallkälla. Underbart fantastiskt gott vatten. Men igår luktade det illa och är tydligen otjänligt. Hur snabbt de hann meddela oss efter att det upptäckts vet jag inte. Vi dricker mycket vatten allihopa och hade precis gjort slut på en tillbringare när maken läste på webben att det var otjänligt. (Tack och lov för hans ständiga nyhetstörst!)

Nu får vi inte använda vattnet utan att koka det och helst inte ens då. De har ställt en tankbil med vatten i byn.

Jag gick bara och väntade på att vi skulle bli magsjuka men inget hände. Vår bakterieflora kände tydligen igen sig.

Eller så var det vatten vi drack innan rent.

Nu är det verkligen stugkänsla i vårt kök med vattendunk på bänken.

Har varit iväg en stund på förmiddagen men maken var hemma. Pommac har ylat och gråtit vid dörren hela tiden.

När jag kom hem slockande han och sover nu som en stock. Men först har han vandrat och kollat in att jag sitter still vid datorn.

Maken känner sig mobbad för att hunden ylar fast han är hemma.

När maken går iväg märker Pommac det inte.

Jag säger bara: Klok hund! Vet att värdera saker och ting rätt! Haha!!!