Jag är en sån som lider av pms i flera dagar så jag anar hur min dag ska bli. Det började med zoombiekänslor vid uppstigandet. Många vändor till och från köket med snurr i huvudet "vad skulle jag hämta". Många värdefulla morgonminutrar försvann i totalt hjärnstopp.

Men barnen kom till skolan och det utan hål i strumporna, till och med likadana strumpor (ja, iallafall nästan, man får gå nära för att se att en var marinblå och en är svart på 11-åringen.) Men vem bryr sig???

Jo, en del gör tyvärr det och då blir det ett krav på alla andra. Tänk at tkunna befria sig och barn från sånt. Vad f-n spelar det för roll om man har likadana sockor??? Om man ville skulle man väl till och med kunna gå UTAN sockor??? De gör de alla hemma. Så fort de kommer in genom dörren åker skor och sockor av. Men i skolan är det otänkbart.

Det gör mig lite ledsen.

Förstår ni symboliken?

Skolan är en hård kontrollerad värld där man måste följa strömmen för att passa in. Barnen hårdbevakar varann för att ingen ska avvika för mycket. Eller det är ju bara en del barn som har den uppgiften. Men tänk om skolan (och i förlängningen samhället) var en fri, öppen, varm, mjuk plats där ALLA tilläts blomma på sina sätt. Det skulle finnas rosor och maskrosor och tistlar och kvickrot och stora solrosor om vart annat i en salig blandning. Inte som nu Prydliga krukväxter med begränsad yta att växa sig stora och starka.

(Ja, pms:en är kvar...)

PMS!

Det räcker så, så vet ni vilken dag jag haft...

ALLT har gått fel. Syptojekten, matlagningen, relationerna, mammaskapet.

AAAArrrrrggghhhhh! Jag hatar den här kemiska substansen som påverkar min hjärna.

EN enda sak har blivit bra idag. 13-åringen vill ha ett pennfodral. DET blev bra. 

Jag håller som bäst på att packa och prismärka inför morgondagen då mina grejor ska få vara på kiosken i Bensbyn hela dan. Jätteskoj!

"Lokala hantverkare" ska ställa ut där. Det är jag det! Haha! Och en till som skrivit en kokbok och en barnbok.

Hoppas det blir rusning nu då!

Idag har varit en härlig dag ute med sol och nollgradigt. Barnen har åkt snowboard och rattkälke och annat.

De har haft jättekul och byggt hopp och lovordat tomten för att den är backig. Hurra!

Pommac har varit lös och också haft kul.

Han flög omkring på tomten och jagade snowboardkillar och rattkälketjejer. Jiiihaaaa!

Han har förresten träffat sin mamma idag! Det var så gulligt! Han blev så glad och det första han gjorde var att nosa henne på magen där han brukade dia. Då morrade hon ilsket. Sen var hans brorsa där också och en syrra från tidigare kull. 

Och nästa helg, på söndagen, då ska Pommac ha släktträff!

Jag har bjudit in alla valpar från Pommacs kull och några från fjolårskullen plus hundmamman med mattar och hussar och eventuella  barn i familjen. Det ska bli så kul. Och sån kalabalik!!! Längtar!

Jag glömde ju visa bilder från vernissagen!

Här kommer en:

Killen i mitten är 9-åringen.

Det var trevligt på vernissagen.

Men endast tre tappra. Tre mammor.

Ingen rusning med andra ord. Men vi gjorde vårt bästa för att tala med ALLA konstnärer (puh!)

Efteråt blev dottern pötsligt sjuk. Mammasjuk.

Hon blev illamående och gråtmild och ville prompt följa med mig hem. Väl hemma, redan på promenaden hem insåg jag vad den riktiga sjukan var...för hon blev pigg som en mört och glömde helt bort att hon mådde illa. Men man må väl få bli mammasjuk ibland också...?

Maken med far åkte ut på en strapatsrik tur till ön för att ta hem julgranar. Strapatsrik för att det var is på de flesta ställen. De fick kryssa mellan isflaken. Men vi har ju en plåtbåt. Jaja, aluminium då! 

 När man tar gran från sina egna marker blir man inte så kräsen. Köper man en gran kan man ju vända och vrida i evigheter. Men väljer man från den lilla skogsplätt man har då tar man den som ser hyfsad ut. Så skratta inte åt den gulaktiga spretiga granen!

Falskt alarm.

Nu får jag dåligt samvete! Alla dessa omtänksamma kommentarer och så har det onda gått över för länge sedan. Det blev bara en klämskada och inte alls särskilt illa. Bortdomnaden försvann och svullnaden sjönk och nu kan jag böja på fingret och allt. My toyota is fantastic! Man kan smälla igen bildörrar över fingrar utan att de går av! Säljargumentet framför andra!!!

Har precis sett Predikanten och i och för sig går alltid en svensk deckare ner lika lätt som en chokladkaka, men inte kan man ju säga att det var bra! Sicken USEL produktion! Så dåligt skådespeleri att jag fick rysningar. Det kan inte ha tagit så lång tid att spela in. Inga omtagningar verkar vara gjorda. 

Hu!

Klantarslet har varit i farten igen. Jag kanske har brutit fingret. Jag skulle tävla med dottern, hon sa "sist in förlorar", och barnslig som jag är tävlade jag. När jag stressade och hon utökade tävlingen till "sist som spänner fast sig" blev det så att jag smällde igen dörren snabbt och sträckte mig ovanligt snabbt efter säkerhetsbältet. Hann stoppa ut fingret innan dörren smällde igen rakt över fingret. Det tog några sekunder för min hjärna att fatta vad som hänt. Efter 1,2,3,4,5 sekunder skrek jag; AAAAAAAJJJJJ!!!! Samtidigt som jag snabbt öppnade bildörren och släppte loss mitt ringfinger som satt fastklämt i dörren.

Ojojojoojojojoj, gnällde jag. Jag tror jag bröt fingret!

Sen domnade fingret bort. Ajjajjet försvann och utbyttes mot en domnande dunkande känsla. Jag blev rationell och sa till dottern nu måste vi köra hem fort innan det börjar göra ont. Jag tog av mig ringarna jag hade på fingret och körde hem. Bar in alla påsar och nu sitter jag här och känner att ajajet är på väg tillbaka. Men det ser inte så hemskt krokigt ut. Bara svullet och blått. Lite snett...

TYVÄRR var det vänster ringfinger. Dvs min bästa hand. Jag som har massor att sy innan söndag då jag ska ha mina grejer i metropolen Bensby Kioskbutik. Hoppas det bara är en litenklämskada. Jag kanske får sticka hål i nageln eller huden och släppaut blod så blir det bra.

Nu är jag trött på att vara klantig. Nu vill jag vara cool ett tag.

Nogrannhet är överskattat. Verkligen! Här har jag vänt upp och ner på huset i jakten på batteriladdaren till kameran och vart tror ni att den fanns?

Jo, instoppad i sitt egna fack i kameraväskan.

"-Vem FAN har satt den där den ska vara???" höll jag på att vråla men lugnade mig och tänkte att nån måtta får det väl vara på galenskaperna. 

Nu laddar jag batteriet. I dubbel bemärkelse då jag ska gå på långpromenad med Pommac... 

Har varit på ett oundvikligt besök på nyöppnade Toys´r ´us. Gick runt och tittade och hade redan innan bestämt att vi inte skulle köpa-bara titta. Barnen njöt! Vilken leksaksaffär! ALLT fanns.

Vi har besökt denna kedja i Stockholm ett antal gånger men det är ju något annat att ha i sin egen stad. Man har den när den behövs. Vid födelsedagar och jul. Det var kräkmycket folk. Oj, så många sura vuxna det finns!!! Såna som med kundvagnen som sköld bara knuffar sig fram genom folkmängden. Nåja, de flesta var glada-men det är ju surisarna man minns...

Ska åka dit och köpa lite julklappar imorgon när barnen är i skolan. Det är sån lyx att kunna handla barnfritt. Det är verkligen inget jag är bortskämd med. Alltid har jag haft dem i släptåg och jag har utvecklat en konst att handla utan att de ser för mycket. Och de har utvecklat en konst att se utan att se. Och att veta utan att veta.

Men i år blir det verkligen ÖVERRASKNINGAR!

Har fått stiga upp två gånger i natt. Halv 2 och halv 5.

Vaffö gö an på dette viset???

Det är SÅ tungt att pallra sig ur värmen i sängen och gå ut i kylan.

Hoppas detta är något tillfälligt. Orkar inte vara en bra mamma om jag inte får sova!!! Inte en bra matte heller och särskilt inte en bra fru. Nej, fyfan vad otrevlig jag kan bli särskilt när jag tänker på att maken ligger kvar i värmen och sover medan hans kvinna går ut i natten...

Då går barometern mot isstorm!!!