Inlägg publicerade under kategorin Feminism

Av Persilja - 4 februari 2008 10:46

Det märks att feminismen är en het fråga. Själv är jag totalt oinsatt i frågan, så till vida att jag inte har en massa fakta "på fötterna". Jag utger mig inte heller för att komma med några feministiskt politiska inlägg som står för någon annan än mig själv. Jag har bara skrivit om MINA feministiska tankar och upplevelser. Jag är kvinna. Jag lever i min verklighet. Jag skriver om den utifrån min tolkning.

Det droppar in en del kommentarer och några är från män som jag utgår ifrån inte är dagliga läsare av min blogg. De har förmodligen googlat på feminism och hittat mig.

En del är väldigt hätska kommentarer upplever jag och jag har valt att inte svara på dessa. Det känns som att de står bäst oemotsagda. Alla måste få ha sin åsikt. Jag har min. Dessa hätska män har sin. Detta är min blogg där jag luftar mina tankar och åsikter. Man behöver inte hålla med. Man behöver heller inte läsa.

Det jag reagerar på är några kommentarer som handlar om att någon måste värna männens rättigheter. Varsågoda! Värna på. Men det kan ju inte var min sak, som kvinna. Jag väntar mig inte att en man ska kämpa för kvinnans rättigheter. Han är naturligtvis hjärtligt välkommen och det finns män som gör det, men det är ju inget jag förväntar mig. Så varför är det så upprörande att en kvinna pratar feminism?

Varför upplevs det av en del som så hotfullt?????


Av Persilja - 31 januari 2008 15:04

Jag kan inte lämna ämnet. Måste höra till influensan!

Här i stan har föräldrar protesterat stenhårt mot att det blev en "pojkklass" i en skola. Det var överskott av pojkar och av tre klasser fanns det kanske totalt 10 flickor eller nåt sånt. Resten dvs 70-80 stycken var pojkar.

Ledningen gjorde således en pojkklass och det blev ramaskri.

Katastrof!

Inte kan man väl göra så???

Så ledningen för skolan backade och de 10 flickorna blev uppdelade så att några får gå i varje klass.


NU är det dags för ramaskri tycker jag!!!!!

Hur kan man göra så!!???

Man offrade flickorna!


Det är lite samma sak när de alltid använder snälla tysta flickor till bänkkamrater till vilda stökiga pojkar. Man använder flickan för att dämpa pojken. Flickans väl och ve är det ingen som tänker på.


Tänkte man på flickornas bästa när man delade på de 10 för att det inte skulle bli någon särpräglad pojkklass???


Blev det något ramaskri i media över detta???

Jag läste överhuvudtaget ingenstans att det alls togs upp. Tänkte ingen på det????????

Av Persilja - 30 januari 2008 09:12

Fortsätter mina feministiska tankar...

Fick faktiskt lite ågren över min ord att det är vi kvinnor som trycker ner varann. Så är det ju inte alls! Lite, kanske. Men börjar man tänka så har man ju gett patriarkatet ny ammunition. Börjar vi skylla allt på oss själva så lämnar vi ju männen i fred och vi motarbetar varann ännu mer. Nej, vi kvinnor måste ju börja hålla ihop och vara den kraft och styrka vi faktiskt är. Vi måste fundera vilka regler i samhället VI skulle vilja leva efter och hur ett samhälle VI skulle bestämma över skulle se ut och så jobba åt det hållet. Då kanske vi möts på mitten och hittar en bra balans. Tanken bakom ett feministiskt parti tycker jag var väldigt bra. Det behövs verkligen. Hoppas att det växer till sig lite och blir en maktfaktor i politiken. Kvinnligt tänkande behövs. Världen har styrts av manligt tänkande så länge att det är dags att vi börjar märkas också. Och då på våra villkor. Jag säger inte att vi är likadana allihopa bara för att vi är kvinnor men på samma sätt som männen hållt varann om ryggen i alla år borde vi kvinnor nu samla oss och börja samrbeta mot målet att få mer inflytande. Det är verkligen förbannat irriterande att maktstrukturen ser ut som den gör.

Hur kan vi tillåta det? Hur kan vi år efter år efter år efter år låta det ske utan att vi gör något? Hallå! Vi är ju lika många som dem! Vi är kanske till och med fler! Varför gör vi inget???????


Märkte ni vilket massmedialt motstånd det blev när Fi (feministiskt initiativ) försökte göra valrörelse. Massmedia fullständigt slaktade partiet mitt framför våra ögon. Fokuserade på interna maktkamper och underblåste konflikterna genom att göra dem massmediala. När Ebba Witt Brattström fick helsida på att gå ut med sitt avhopp, ja då slogs nog sista spiken i den valrörelsen.

Förstår ni vilken makt de kom hotande med? Om många kvinnor lämnat sina ordinarie partier och röstat på Fi istället hade det ju slagit hårt mot befintliga partier. Istället kontrade de stora partierna med att släppa fram kvinnor i sina hierarkier helt plötsligt. De började marknadsföra sig som kvinnopartier och pratade om jämställdhetsarbete med höga röster.

Fi gjorde en del nytta på så sätt men fick själva inte chansen eftersom de blev ett hot som med alla medel var tvungen att tryckas ned.


Massmedia har den största makten i vårt samhälle. Få se nu, hur många kvinnliga chefredaktörer finns det just nu på de stora tidningarna????

De kvinnliga chefredaktörerna återfinner vi i heminredningsmagasin och modemagasin och livsstilsmagasin. Ofarliga små tidningar som cementerar kvinnans pats i samhället.

Nej, tjejer!

Börja vara medvetna om er roll i detta samhälle. Fundera på olika strukturer i samhället. Granska kritiskt er vardag och börja se hur det ser ut. Börja ifrågasätta normer. Börja protestera.


Jag vet, man orkar inte i längden.

Det är enorma krafter vi ska kämpa mot.

ENORMA.

Och om man försöker så blir man snabbt nedsablad. Oftast med små medel som att bli förlöjligad eller det mest effektiva; total tystnad. En feminist tiger man bäst ihjäl.

Iallafall på lägre nivåer.

Om man försöker ifrågasätta familjestrukturer. Familjetraditioner. Om man i det lilla försöker vara nytänkande eller ifrågasätter äldre generationers bemötande av ens barn. Då är tystnaden det mest effektiva vapnet.


Men om vi hjälptes åt, alla vi kvinnfolk att se och börja reagera i det lilla, då skulle det kunna bli en liten massrörelse som sakta men säkert började röra om i grytan och skapa utrymmen för nytänkande.

Feminism är inte något fult!

Feminism är något fint. Något kvinnligt! Något att vara stolt över. Om man är kvinna ska man vara feminist!

Alla kvinnor ÄR feminister. Egentligen. Det är bara det att ordet är nedsmutsat, förfulat och förlöjligat. Vem tror ni ligger bakom det?

Och kom ihåg en feminist hatar inte män! En feminist hatar bara orättvisorna som kommer på köpet bara för att man är kvinna.



Av Persilja - 29 januari 2008 08:59

Hoppsan! Det kanske är influensan som kommit till byn! Minns inte sist jag varit så sjuk. Inatt har jag febrat och yrat och mått pyton. Blev väckt av maken och itvingad alvedon för han trodde jag skulle koka annars. Tydligen har jag gråtit och snyftat högljutt i mitt feberrus. Nu sitter jag här med ansiktet liksom förlamat av allt tjockt snor som tränger in i alla hålor och gör att det susuar i öronen och bränner i ögonen och tvingar upp munnen eftersom ingen luft kommer genom näsan. Ingen attraktiv syn kan jag lova! Och så dessa plötsliga läckage! Helt plötsligt bestämmer sig nästäppan för att släppa några sekunder och det är som att öppna en kran, plötsligt bara rinner det ut från näsan och det är bara att springa till närmsta papper för att torka. Och så täpper det igen efter ett tag igen.

Ja, jag misstänker att ni suger i er alla detaljer om min förkylning med djupt intresse!

Det är föräldramöte ikväll. Maken sticker på arbetsresa strax och jag funderar hur jag ska hinna bli frisk nog att gå. Fast jag kan ju faktiskt skita i att gå också. Det är inte så sjyst att smitta ner så många om det nu är influensan. För den smittar ju i luften och jag nyser och sprider bacillerna titt som tätt. Nej, jag kanske har giltigt skäl att stanna hemma?


Tänker på boken jag läser. Bitterfittan av Maria Sveland. Kanske var det därför jag snyftade i natt? För att jag känner igen mig så mycket. Jag är en realist och även om barnen är det absolut bästa som hänt mig så nog kan jag erkänna att det också är mycket som följde med på köpet som jag gärna varit utan. Detta med den kvaddade jämställdeheten som bara smög sig över oss till exempel.

Och detta med att männen blir applåderade om de råkar vara hemma en månad eller två medan kvinnor blir misstänkliggjorde om de börjar arbeta tidigt. Eller som jag som väljer att satsa helt på barnen, det är inte heller bra, då betraktas man som ute ur leken och mindre vetande och svikare och utan ambitioner osv.

Det är aldrig bra hur vi kvinnor än gör. Och det värsta är att det är vi kvinnor som dömer ut varann och eldar på männens status i samhället. Vi låter det hända genom att motarbeta varann. Hellre släpper vi fram en man än en kvinna. Missunnsamhet. Jag generaliserar nu förstås. Boken som jag har på lur efter "Bitterfittan" heter "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" (eller nåt sånt)av Liza Marklund med flera. Jag kan tänka mig att den behandlar detta ämne om att kvinnor konkurrerar så mycket.

Jag är nog alla feministers mardröm på utsidan. Ser de mig tänker de väl "en förlorad själ". Men jag betraktar mig i allra högsta grad som feminist.

Jag är bara på en annan scen.

Tur jag har min blogg där jag får komma till tals.

Jag är feminist så till vida att jag anser det förjävligt att männen har högre lön än en kvinna i samma yrke. Att männen får en högre ingångslön på exakt samma arbete. Att "typsikt kvinnliga" yrken lönesätts lägre än "typsikt manliga" yrken. Att världen är uppbyggd efter manliga normer. Att barn betraktas som ett hinder för kvinnan när det i själva verket skärper till henne så att hon blir en slipad diamant.

Jag tycker att samhället glömmer bort att tänka på barnen. Vi pratar om jämställdhet och delad föräldrapenning och så vidare när vi istället borde tala om förlängd föräldrapenning, att börja betrakta barn som en resurs. Att ge alla föräldrar mer tid att ta hand om barnen. Istället för tillgängligare dagis ska man göra föräldrarna mer tillgängliga för barnen. Mer föräldranärvaro i barnens liv. Det ska vara möjligt att få barn och jobba mindre utan att tappa mark och status och karriärmöjligheter. Det ska betraktas som fult att inte vara hemma med barnen. Oavsett kön. Det är inte samhället som ska fostra våra barn, det är vi föräldrar. Sen kan samhället finnas som en resurs att ta till vid behov. Men idag förlitar vi oss på dagis, fritids, skola som ska ha det övergripande ansvaret för barnen. Det är inte konstigt att vi har en massa vilsna barn och ungdomar ute i samhället som bildar egna världar med egna regler.

Är jag en bakåtsträvare???

Möjligen. Men jag anser att vi i våra jämställdetsdiskussioner glömmer barnen.

Barn ses som ett hinder idag.

När de i själva verket är den största resurs vi har.

Puh! Jag blir så irriterad!

Måste ta en alvedon och coola ner mig.


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards